Filosofiska rummet

IMG_2137

För ett par veckor sedan spelades ett avsnitt av filosofiska rummet in. Detta sänds alltså idag klockan 17:00 på Sveriges Radio P1. Jag fick frågan om jag ville vara med i programmet och som Fredde Schön och Robert Rosengren brukar kalla mig Mr ”Ja Tack” så kunde man ju inte tacka nej till detta erbjudandet.

Så har ni 45 minuter över så har ni länken här:

IMG_2139

Med 45 minuters snicke-snack från min sida så känner jag att vi kan runda av denna afton redan nu. Vi ses nästa vecka!

Nutid, framtid, eftertid..

Jag ligger i en säng med en datorn på magen och filosoferar om framtiden. Tankarna skenar iväg och jag drömmer mig framåt en stund, framåt i tiden. Visualiserar hur just ”framtiden” kommer se ut. Vad som komma skall, eller vad jag rättare sagt vill skall komma. Just min framtid är ju oviss. I min värld finns det inga garantier om framtiden, det finns heller ingen säkerhet i hur den kommer se ut men visioner, det finns där alltid.

Samtidigt så kan jag njuta över att jag faktiskt har hela min framtid i mina egna händer.

Men när jag säger ”hela min framtid” så kan nog många tycka att jag inte vet vad framtid är. Mina Framtidsplaner är ju i mångas ögon bara nutidsplaner. Framtiden; ordets betydelse kan skilja sig extremt beroende på sammanhang och vem man pratar med.

Min framtid är ju bara 2 månader framåt.

Den 10:e mars kommer jag åka till EM i Riga. En månad senare är det dags för mig att prestera min livs brottning. Jag kommer då göra allt i min makt för att ta mig till de olympiska spelen i Rio. Där är min framtid. Allt annat är vad jag skulle kalla ”längreframtid”.

Att vara målinriktad har både sina för och nackdelar. Kompromisserna blir få, chansen att lyckas blir större. Nu är det två månader kvar på framtidsplanen. En framförhållning på 2 månader hade fått många människor att få panik. Tanken att inte veta om man har jobbet kvar om två månader får människor att gå i väggen. Här lever jag och mina lagkompisar med raka motsatsen i tänkandet. Vi bör inte se längre fram. Våra tankar ska inte ligga på något annat. Vad som händer efter OS är just nu det mest oväsentliga som finns. Det är inte framtiden, det är eftertiden. Eller lite snällare sagt: nästa framtid.

Vi har byggt för framtiden i 4 år. Snart är den här!

Nu är det bara full fart framåt som gäller!

Eller som jag sjöng en gång när jag var liten och för första gången var och såg Djurgården spela fotboll. Jag ville ju självklart sjunga med i klacksången och skrek allt vad jag kunde i kör med djurgårdsklacken: -Full fart framåt, volten bakåt! Full fart framåt, volten bakåt! Sen efter ett tag blev jag självklart tillrättavisad av någon djurgårdare att jag sjöng fel då det faktiskt var en bra mycket tråkigare ramsa i form av ”full fart framåt, håll tätt bakåt”.

Men som alla vet, stockholmskan kan vara svår att förstå ibland 😉

Men visst tyckte jag det var lite pinsamt, flydde fältet och började istället hejja på AIK.

Skärmavbild 2016-02-02 kl_Fotor

Hej så länge!

Renovering..

Platsen är Nykœping i Danmark och lägerlivet är precis som vanligt. Hårda pass, hårda sängar, prekulatorkaffe mellan passen, Danskt smörrebröd och tuborg lyser med sin frånvaro och alla har lite ont överallt.

Dock vill jag idag lyfta och hylla ett par riktiga hjältar som inte ligger och glassar sig på läger i Danmark!

Efter som det visade sig att Spartas träningslokal drabbats av en kraftig fuktskada i höstas så fick träningarna snällt flyttas till en tillfällig källarlokal. Den nya lokalen fyller sin funktion men det är med ett stort hat man alltid traskar ner för trappan och in i vad vi själva har valt att för ”Hålet”. Har man energi man vill bi av med, har man livsglädje i överflöd och mår man ”för bra”. Då är hålet stället man bör gå till. I en källare utan fönster, toalett och vettig ventilation har vi alltså bedrivit Sveriges hårdaste elitsatning. Turen för oss är att vi väldigt ofta är iväg på läger så passen i hålet har blivit lätträknade.

Men renoveringen i Spartas lokal löper på och tack vare en otroligt insats av vissa eldsjälar i klubben går arbetet verkligen framåt.

12742065_10205779254946583_2883337412671579874_n
Bara för några veckor sedan såg lokalen ut så här.
12734226_10205808624400801_8988067288539760502_n
Denna bilden är från förra veckan där väggar kommit i hela lokalen och snart är det bara golvet som skall färdigställas!
Skärmavbild 2016-02-17 kl. 16.36.56
Det ökända ”hålet”.

Killarna som drar i renoveringen gör verkligen ett makalöst jobb och det är svårt för mig att poängtera för dessa vad det betyder för oss aktiva. Bara vetskapen att inom en snar framtid få komma tillbaka till Sparta gör trappan ner i detta svarta och energidödande hål enklare.

Just nu mår jag för övrigt väldigt bra rent matmässigt. Har en kort paus från min diet vilket gör att jag äter bland annat lite ljust bröd, choklad, ost och annat gott. Men ingen lycka är för evig, snart hoppar vi på dieten igen.

 

Thor Master: resultatet!

Debuten i min nya viktklass 66 kg är avklarad. Resultatet blev godkänt men med en bitter eftersmak.

Men vi tar det från början:

Thor Master i Nykœping i Danmark. 14 nationer deltog i denna internationella UWW-tävling. När vi anlände på fredagseftermiddagen vägde jag 8 hekto för mycket. Då återstod det 2 timmar tills invägningen skulle börja.

jag har märkt att folk utanför brottningen många gånger ser detta som något extremt. Att man ska gå ner ett kilo på någon timme?!

I Brottningsvärlden är 2 timmar snarare en evighet bantningsmässigt. Här pratar vi om upp till 3-4 kilos möjligheter. I själva verket var faktiskt tanken att jag skulle haft 1,5 kilo kvar vid denna tidpunkt. Men förbränningen det sista dygnet visade sig vara god trots ett minskat matintag så jag kände mig väldigt nöjd när jag såg att det endast var 8 hekto som skulle brännas bort.

Hur som helst så tog det mig ca 45 minuter att gå ner mina hekto samt 4 bonushekto som bara rann av i farten. Så nu var man alltså 4 hekto under vikten vilket kan kännas onödigt men samtidigt skönt att känna att det fanns mer att ta på.

När väl invägningen var över så kände jag mig faktiskt ganska fräsch och pigg. Visst, jag dansade inte fram och självklart var jag törstig och hungrig men för att ha gått ner 6 kilo så mådde jag helt okej. Kontentan är helt enkelt att bantningen fungerade utmärkt.

Direkt efter bantningen och invägningen så startade fas 2 i detta projekt som jag startade med min dietist Stefan i november. Det vill säga näringsintaget direkt efter invägning.

Framförallt fokuserar man på att få i sig vätska direkt efter invägningen. Samtidigt så måste kroppen klara av att ta emot det som stoppas i en. Så man kan inte flippa ut och bärsärkargång på en mongolisk buffé direkt.

Framför mig hade jag alltså ett väl utarbetat schema där exakta mängder av olika sorters vätska skulle förtäras vid olika klockslag. Även vad som skulle ätas kvällen var noga vägt och utvalt.

Man pratat väldigt mycket om kvaliteten vid dessa tillfälle. Alltså att allt man stoppar i sig skall ha ett specifikt syfte. Man ska helt enkelt inte stoppa i sig något som bara tar plats i magsäcken. Bara vatten till exempel ett klassiskt misstag att dricka.

Även denna fas är jag väldigt nöjd med.

Nu till tävlingen. Totalt avverkade jag 7 matcher igår. Det visade sig vara ett rekord för egen del då jag aldrig tidigare gått så många matcher på en dag.

Kroppen kändes väldigt pigg och kry även om jag känner att jag inte helt har återhämtat mig sen min sjukdom. Men samtidigt så känns det skönt att se att brottningen finns där och samtidigt veta att det finns en växel till.

Dagen bestod av relativt stabila vinster mot en Armenier, amerikan, Tysk, finne och dansk. Tyvärr hann jag klämma in en snöplig förlust mot tysk men tack vare att alla slog alla i gruppen så gick jag ändå till final. Förlusten kan dock varit den mest skonsamma matchen då den endast varade i ca 30 sekunder. Inte mycket att säga mer än att jag lite nonchalerade tyckens attack och helt plötsligt låg man i en extremt dålig brygga och fallförlusten var ett faktum. Det är väl det som är charmen med brottning, allt kan hända.

Väl i final väntade Danmarks OS-aktuelle brottare i 66 kilo: Fredrik Bjärehus. Det var en jämn match och mot en hemmabrottare måste man verkligen vara steget före om man skall vinna.

Jag gör en okej match men kommer inte upp i min absoluta toppbrottning. Jag gör ett par tekniska misstag i matchen och tvekar i vissa lägen så vi har lite att jobba på framöver. Men oavsett så är alltid känslan att förlora hemsk, dryg och svårsmält.

Glädjande var att mina klubbkompisar Fredde Schön och Robert Rosengren lyckades vinna sina viktklasser! Grymt jobbat av bägge!  

12717357_765677073566874_5434742045424753756_n

Nu väntar en veckas träningsläger i Danmark. 

Hej så länge.

Nedräkning..

Idag är det onsdag. Om 2 dagar kommer jag nå min lägsta kroppsvikt sen  juli 2005.  På fredagkväll kommer jag väga 68,0 kg.

12729348_761997033934878_4324457649445812530_n

Då är det alltså dags för den internationella tävlingen Thor Masters i Nykœping, Danmark. 15 nationer är med och startfältet är riktigt bra.

Detta blir årets första tävling för mig så jag är lite spänd av förväntan för att se hur formen är.

Formen är lite osäker då jag inte känner mig helt hundra efter sjukdomstiden. Inte att det känns dåligt utan mer att man är inte i sin livs form ännu. Men jag har ändå en väldigt bra magkänsla inför tävlingen.

Vikten är under kontroll och nu går man mest och väntar på att få komma till start.

Som jag nämt tidigare så vägde jag 74 kg i november när jag träffade min dietist Stefan för första gången. Men min ”all-time-high” vikt är faktiskt hela 80,4.

2006, alltså året efter junior-VM då jag tävlade i 66 kilo bestämde jag mig för att gå upp en viktklass. Jag var 20 år gammal och trodde att jag utan problem skulle kunna bli hur stor som helst. Ganska snabbt gick jag upp till 74 kg men målet för att kunna tävla i 75 kilo var att väga runt 80 om man skulle kunna vara slagkraftig internationell sett i vikten. På våren 2006 insåg jag och min bror att vi båda behövde gå upp i vikt. Som sanna tävlingsmänniskor slog vi då vad om vem som kunde gå upp mest i vikt på 4 månader.

Slutdatumet för tävlingen var dagen innan vi skulle åka på en semesterresa till Turkiet hösten 2006. Jag la om min träning för att lägga på mig mer muskler och när väl dagen för invägning var kommen hade jag nått min nya toppvikt på runt 78 kilo! Men är det tävling så är det (speciellt mot min bror, då vinna verkligen är allt).  Så de sista timmarna innan invägningen dränkte jag nästan mig själv med vätska och lyckades få i mig hela 2 kilo vatten. Vågen visade 80,4 samtidigt som jag minns att jag höll på svimma av kissnödighet då min blåsa antagligen var ordagrant på bristningsgränsen. Men vad gör man inte för en vinst 🙂

Dagen efter tog vi flyget till Turkiet. Här är en gammal bild från just den resan. Detta är i början av semester så här låg jag säkert runt 78 kilo.

2291_53007577395_4794_n_Fotor

Dock slutade 4 månaders uppbyggnad med att den stora vinnaren blev buffématen i Turkiet som gav mig århundradets magsjuka och väl hemma i Sverige igen vägde man återigen 74 kilo.

Det visade sig under ett par års försök att jag hade svårt att väga mer än 76 kilo i kvalité oavsett hur jag tränade. För även om man kan lägga om kost och styrketräning så kan man aldrig undkomma brottningen (om man nu vill bli bra i brottning dvs). Bättre förbränningsträning än brottning finns verkligen inte. När man då som i mitt fall samtidigt ligger inne med en öppen braskabin till förbränning så blir det svårt att växa till nya vikter. Oavsett om det gäller kvalitéskilo som muskler eller bara vanliga ”må-gott-och-ha-det-bra” kilo.

Jag inser att vissa tycker detta är ett lyxproblem men känslan att ligga mellan två vikter var under ett par år ganska betungade må jag säga.

Nog om det!

Hej så länge!

 


USM 2016

Blir en kort USM-special så här på Söndagskvällen. Idag har jag varit ute i Limhamn och spanat på svensk brottnings framtid. Ungdoms-SM avgjordes i Limhamns sporthall och jag hade fått äran att vara med som prisutdelare.


Skärmavbild 2016-02-14 kl. 19.18.34

En del gamla brottningsminnen kom tillbaka när man stegade in i hallen och såg alla dessa ungdomar värma upp för fullt. Ungdomsåren för brottare är många gånger de åren där man lägger grunden för sin framtid som brottare. Knatte och pojkbrottningen börja sakta och säkert försvinna från kroppen och man börjar så smått skapa sin egen brottningsstil. Taktik blir ett nytt element och muskulaturen får en allt mer tydlig påverkan i brottningen.

Samtidigt så är dessa åren kanske de mest brutala. Många växer olika och trots att man är jämngamla så kan spannet i de fysiska förutsättningarna vara extrema.

Idag så sprang jag på ett ex antal förkrossade brottare som förlorat på mattan. Jag kände verkligen igen mig i deras tårfyllda ögon. Brottning är verkligen en tuff sport att förlora i. Man står helt utlämnad i mitten av en upplyst matta. Motståndares hand hålls i luften för att alla skall kunna se att just ”jag” har förlorat. Och förlusten ja, den delar man inte med någon. Man är helt själv i sitt nederlag. Självklart har man folk runt omkring en som stöttar. Men just där och då, i mitten på mattan står man alltid själv. En mer ensam och utlämnade plats är svår att hitta. Den platsen har tagit kol på många talanger kan jag lova.

Jag nämnde här ovan att man la grunden för sin karriär vid den här åldern. Samtidigt så säger en vinst på USM inte att man kommer lyckas som brottare. Det är endast en indikation på att man har talang och att man är på rätt väg. På samma sätt som att om man blir oplacerad på USM 2016 så betyder det verkligen inte att man inte kan bli världsmästare 10 år senare.

Idag såg jag en del talanger. En hel del lokala framgånger syntes på mattan. Ida Jönsson från Viking blev t ex mästarinna.

Det syntes att det var väldigt mycket nerver i många av finalerna och del brottare var väldigt försiktiga i sin brottning. Dock syntes det att vissa hade väldigt mycket brottning i sig. Bästa matchen för dagen var helt klart finalen i killarnas 54 kgs-klass. En extremt jämn match där bägge brottarna bjöd på en fin och mogen brottning. Allt slutade med en tilltrasslad situration där Nordström från Öis gör ett kanonindyk men Phillips från Varberg väldigt elegant kontrar och lyckas få ner Öisaren på rygg.

Tävlingens kast bjöd Nova Bergman på då hon klapp till med en sjukt snygg kvarn i sin finalmatch i tjejernas 49 kgs-final.

Till sist så hittade jag en resultatlista från mitt sista ungdoms-SM 2002. Märkbart är att av alla dessa brottarna här under så är det endast 5 brottare som tog sig till internationell nivå som seniorer. Endast 2 av alla dessa som idag tillhör landslaget. En OS-deltagare som även är VM-5:a blev 4:a i en viktklass samt en VM-medaljör som blev trea i en annan, Så som sagt, USM är endast en indikation. 

IMG_2032

Konsthistoria.

Alla har olika historier varför just de började brottas. Folkidrotten ”brottning” försvann någon gång på 60-70 talet. Vilket innebar att man inte lägre spelade fotboll på sommaren och brottades på vintern. Nya idrotter tillkom och istället fanns det oftas en anledning till att man började med just brottning. Jag minns att Martin Lidberg har sagt att man tyckte han ”hade för mycket energi” så därför skulle han ”brottas av sig lite av sitt överskott”. Känns som ganska vanlig och klassisk anledning till att många barn börjar.

En annan kul anledning är Min träningskompis Robert Rosengrens startskott som beskrivs så här i en intervju i Skånesport:

Egentligen var det inte meningen att Robert Rosengren skulle bli brottare. Inte om han själv hade fått välja. För när han som sjuåring trodde sig var på väg till en karateträning hade hans pappa fintat bort honom. -Jag blev lite fundersam när alla andra i lokalen började dra på sig trikåer. Sedan fattade jag att farsan inte alls tagit med mig till någon karateträning. Han älskade brottning och jag puttades mer eller mindre in i sporten.”

I en intervju inför VM 2014 beskrev jag mitt egen historia så här:

Den förste maj 1984 vinner min farsa EM-guld i brottning i Jönköping. Samma dag föds min bror i Kristianstad. Snacka om total lycka för farsan, de var helikopter till Kristianstad, tv-reportage, skumpa och fest! Så att brorsan skulle brottas var det aldrig något snack om. Jag däremot föddes året efter, det var höst, regn och inga medaljer.

Men Sebastian behövde ju en sparringpartner och Zakarias fick tidigt följa med till träningslokalen med pappa Roger.

– Jag var stor för min ålder, och Sebastian liten. Så vi fick hålla till i en hörna för oss själva ända till någon av oss började gråta.”

Hörnan” de fösta åren var på en grå tygmatta i Solbacken i Ballingslöv. När vi väl kunde stå på egna ben förflyttades träningarna till källarlokalen under kupolen inne i Hässleholm.

Under dessa år som ung idrottare blev jag inte bara en klassisk”idrottsgrabb” utan också något av idrottsnörd. Hänga med tjejer istället för att se sportnytt fanns inte på kartan vid 10-11-12 års ålder.

Jag lärde mig mycket och fick med mig väldigt mycket oviktig kunskap på köpet som än idag bara ligger och tar plats i huvudet.

Här på Bosön (där jag befunnit mig i en vecka) hänger det minnestavlor från olika olympiader men även annan idrottskonst så som detta verk:

IMG_1983

När jag såg tavlan på Salchow fick jag åter en tydlig flashback på oviktig kunskap. Detta var från min ”fas” då jag fastnade för konståkning. Till att börja med så är jag ingen superbra skridskoåkare och jag har heller aldrig provat eller sett någon åka konståkning live.

Men vid OS i Nagano insåg jag vilka extremt duktiga atleter konståkare var (och är). Att till exempel lyckas snurra 4 varv i luften (en kvadrupel) kommer alltid för mig kännas som något av det mest komplexa och imponerande man kan göra i idrottsvärlden.

Kraft, spänst, balans, tajming, koordination och en oerhörd teknik krävs.

Hur som helst så snöande jag in på sporten och efter något år satt man inne med ganska orelevanta kunskaper så som skillnaden mellan en axel, lutz och ögel. Självklart har jag glömt en massa men dom självklara grunderna sitter än kvar. Antar att det är allmänt vetande att ”en axel” är ett halvt varv mer än övriga hopp. Hoppet är ju också det enda hoppet där man åker in i hoppet framlänges så det är ju det enklaste hoppet att urskilja.

På ett sätt kanske inte kunskaperna var helt orelevant då jag hade ett intresse men utåt sätt så var det aldrig något som kom till användning då jag inte kände någon som kunde något eller som hade det minsta av intresse för sporten.

Ja tavlan ja: Just Salchow är ett av de 6 hoppen. En svensk uppfinning helt enkelt.

Någonstans på vägen försvann mitt megaintresse även om jag än idag kan tycka att duellen mellan Jagudin och Plusjenko vid OS i Salt lake city 2002 är bland det bästa jag sett i sportväg.

Hahaha, inser nu att hela denna texten inte hade någon mer innebörd än att lyfta fram just gammal rostig kunskap.

Ett pass återstår här på Bosön. Sen blir det tillbaka till Hässleholm imorgon.

Europamästerskapen i Riga!

Idag släpptes EM-truppen till Europamästerskapen i Riga. Först ut med nyheten var denna gång Sydsvenskan som ni kan se på bilden under.

Skärmavbild 2016-02-11 kl. 14.10.02

Som ni ser på rubriken i bilden så får jag med mig hela 3 klubbkompisar. Här under har ni hela laget.

66kg Frunze Harutyunyan, Spårvägens BK

71kg Zackarias Tallroth, IK Sparta

75kg Robert Rosengren, IK Sparta 

80kg Jim Pettersson, IK Sparta

85kg Kristofer Johanson, Kungsbacka BK

98kg Fredrik Schön, IK Sparta

130kg Johan Eurén, ÖIS

Även min träningskamrat Sofia Mattsson är uttagen till EM i 55 kg.

Som ni ser så kommer jag tävla i min vanliga vikt 71 kg och inte OS-vikten 66 kilo. just nu känns det bra då jag ligger runt 71 kilo vilket betyder att jag inte behöver banta inför EM. Detta blir mitt fjärde mästerskap. Just nu ligger medaljskörden på 33 procent. Målet med EM är att komma upp i 50 % 🙂 Men det kommer helt klart bli tufft då Europa är den absolut bästa världsdelen där det alltid kryllar av medaljaspiranter.

Just nu är vi inne i slutfasen av lägret på Bosön och kroppen är skörare än på länge. Så när det väl blir lite lugnare nästa vecka så tror jag vi kommer få bra kick som effekt av all denna hårda träning!

12743883_10153244277207181_5238379509109239252_n

Här sitter plus-30-gänget som Johan Euren valde att kalla oss. Till höger om mig sitter Janne Kårström som var och hälsade på oss idag. Han påstod att det gick mer is här än på Cafe Opera. Men det ser värre ut än vad det verkar. Det gäller mest att tänka smart och lyssna på kroppen så klarar även vi gamlingar hela lägret. Eller som Göteborgs egen Euren hade sagt: behålla kylan och ha is i magen 🙂

För er som vill följa EM så kommer min vikt 71 kg avgöras söndagen den 13:e Mars.

 

Ölivet..

Dag 3 på paradisön Lidingö/Bosön utanför Stockholm. Lika underbar som paradisasken då man till en början tycker att det ska bli gott med choklad men inser allt för snabbt är det inte är många smaker man tycker om.

Om ca en timme drar dagens sista träningspass igång. detta blir det 5:e brottningspasset på 3 dagar. Så nu mår man ska ni veta!

IMG_1976
Så här glada miner hittar man alltid efter passen. Schön, Rosengren samt förbundskaptenen Mohammad.
IMG_1977-1
Jag håller axlar i schack tack vare IG (till vänster) samt ispåsen på högeraxeln. Bogdan och Frunze bildar mittparet.

Det blir inte roligare än så idag. Ville mest visa att man lever. Imorgon är första dagen utan brottning. För alla som tränat brottning vet att det är ungefär samma sak som semester/vila/lek/hobby!

Då blir det cirkelträning. Jag längtar faktiskt lite.

Nu blir det en kickstart med en kopp Kaffe innan passet! #Kaffeforlife

Hejhej så länge!

 

 

Söndagskrönika.

Tacka vet jag ett mål.

I hela mitt liv har jag sett mig själv som en formel 1-bil. Alla som sett mig springa 100 meter skrattar antagligen nu och inser att jag inte syftat på min toppfart utan min förbränning.

Förut kände jag att allt jag stoppade i mig fungerade som bränsle till en superugn. Om det var disel, bensin, fett eller gluten spelade mindre roll, bara det fanns bränsle i tanken så var jag nöjd. Rättare sagt hade jag en inställning att jag kunde äta i princip vad jag ville.

Det innebar inte att jag åt vad som helst men jag fokuserade alltid på ha kalorier, protein och kolhydrater i kroppen, Sen om det slank ner en fetare sås, en smarrig efterrätt eller ett vaniljhjärta på en torsdag gjorde varken till eller i från. Det var helt enkelt bara ved till brasan som alltid brann upp.

Men helt plötsligt så förändrades allt. Helt plötsligt skulle min vardag förändras. 8 kilo skulle bort. I november träffade jag min dietist Stefan Pettersson i Göteborg för fösta gången. Den dagen vägde jag 74,0 kg som morgonvikt. Målet är att väga 66 kilo i april för att lyckas kvala in till OS i Rio.

8 kilo ska bort. Jag vet att det går. Stefan bekräftade också att det gick rent fysiologiskt och hälsosamt, och med hälsosamt menar jag att det inte finns en hälsorisk. Efter mängder av mätningar och tester la vi upp ett kostschema baserat på min förbränning både i vila samt under träning.

Brottningsträning handlar väldigt mycket om att ta smärta. Man har ständigt blodsmak i munnen och mjölksyra i varenda muskel. Så jag tänkte direkt att ”gå på en diet” kommer vara en bagatell i jämförelse med att träna.

Innan dieten köpte jag aldrig godis och Jag åt väldigt sällan snabbmat eller halvfabrikat. Med den vetskapen var min tanke att denna resan skulle bli en piss-i-missisippi, en walk-in-park, en räkmacka, ja ni förstår.. 

Men tydligen visade sig att även jag är en helt vanlig människa med vanliga begär och vanliga laster. Så fort jag ser skylten vid fönstret på tåget ”får ej öppnas” så får även jag tvångstanken att jag måste öppna fönstert. Att vara mät och belåten men sekunden senare se en godispåse 2 meter bort har plötsligt blivit en metal kamp. Vilket känns sjukt då jag egentligen inte ens gillar godis.

Bara på de här 3 månaderna har jag insett att det är oerhört svårt för en vanlig människa att hålla en diet. Jag har till skillnad från många andra ett väldigt tydlig mål. Varje gång jag får ett sug så har jag målet att falla tillbaka som utan större problem trycker undan alla begär. Men mitt mål har jag drömt om sen jag var tio år gammal. Jag har offrat allt för att lyckas och jag formar hela mitt liv för att ge detta en äkta och ärlig chans.

Men hur hade jag hanterat dieten om jag bara ville ”må bättre och vara mer hälsosam”? Om jag inte hade haft min kunskap i ryggen, om Jag inte haft Stefans vetskap i ryggen? Den tanken vågar man inte ens leka med.

Dock måste jag poängtera att själva dieten går väldigt bra. Jag äter precis som vanligt. Jag orkar träna precis som innan och jag går inte och är hungrig. Men självklart så stör frestelserna mig. Socker fanns överallt men innan la jag inte ens märkte till det. Nu känns det som att sockret förföljer mig! Vart jag en vänder mig så stor en säljare och delar ut gratis kanelbullar.

Så all heder till alla som lyckas leva hälsosamt utan tydliga målbilder.

_Y2A5275_Fotor