Träningsvärk..

Träningsvärk brukar bero på två saker! Antingen så har man har lyckats spränga en ny barriär i sin redan hårda träning. Eller den andra, lite sorgligare: att man helt enkelt är otränad. Med det sagt så vaknade jag imorse med årets värsta träningsvärk hittills! Kondition, styrka samt mjölksyretröskeln är sannerligen en färskvara. Tråkigt nog så börjar kroppen och huvudets konflikt likna falangkriget i Malmö där ingen kommer gå överlevande därifrån 🙂 Jag brottades som sagt igår och utsatte lungor, hjärta och muskler för en maxträning. Jag vet att jag inte är otränad men man jämför ju alltid med sin bästa version av sig själv.

Men helt ärligt så känns det med tanke på omständigheterna okej. Har kört ett intervallpass nu på morgonen (kl 10, så ”morgonen” är en definitionsfråga). Just intervallträning börjar nästan bli en hel vetenskap. Idag finns mängder med pulsklockor med inbyggd gps, detaljerade tidsschema, framforskade träningsupplägg och andra hjälpmedel för att effektivisera träningen. Men i min värld är detta bara bra för dem som inte har den riktiga viljan. 🙂

För i slutändan när man jämför alla som håller på att bygga kapillärer och allt vad man påstår sig göra när man kikar på pulsklockan med dom som bara ger allt hela tiden så vinner alltid den sistnämnda. Forskning kommer aldrig slå spykänslan.

Har man drivet att orka fortsatta några meter till fast att kroppen gör allt för att bromsa en så behövs ingen garmin, sunto eller runkeeper för den delen. Då är det bara att springa så fort man orkar gånger 10. Finns ingen forskning som slår den metoden!

Till sist vill jag sorgligt nog skänka en tanke till Cengiz alla nära och kära. Jag känner egentligen inte Cengiz mer än att han mailade mig i höstas och berättade på ett väldigt varmt sätt att han uppskattade bloggen. Efter det har vi haft lite kontakt via sociala medier och det skar verkligen i mitt hjärta imorse när jag fick redan på att han tyvärr har gått bort. #fuckcancerviljaärallt

×