Nedräkning..

Idag är det onsdag. Om 2 dagar kommer jag nå min lägsta kroppsvikt sen  juli 2005.  På fredagkväll kommer jag väga 68,0 kg.

12729348_761997033934878_4324457649445812530_n

Då är det alltså dags för den internationella tävlingen Thor Masters i Nykœping, Danmark. 15 nationer är med och startfältet är riktigt bra.

Detta blir årets första tävling för mig så jag är lite spänd av förväntan för att se hur formen är.

Formen är lite osäker då jag inte känner mig helt hundra efter sjukdomstiden. Inte att det känns dåligt utan mer att man är inte i sin livs form ännu. Men jag har ändå en väldigt bra magkänsla inför tävlingen.

Vikten är under kontroll och nu går man mest och väntar på att få komma till start.

Som jag nämt tidigare så vägde jag 74 kg i november när jag träffade min dietist Stefan för första gången. Men min ”all-time-high” vikt är faktiskt hela 80,4.

2006, alltså året efter junior-VM då jag tävlade i 66 kilo bestämde jag mig för att gå upp en viktklass. Jag var 20 år gammal och trodde att jag utan problem skulle kunna bli hur stor som helst. Ganska snabbt gick jag upp till 74 kg men målet för att kunna tävla i 75 kilo var att väga runt 80 om man skulle kunna vara slagkraftig internationell sett i vikten. På våren 2006 insåg jag och min bror att vi båda behövde gå upp i vikt. Som sanna tävlingsmänniskor slog vi då vad om vem som kunde gå upp mest i vikt på 4 månader.

Slutdatumet för tävlingen var dagen innan vi skulle åka på en semesterresa till Turkiet hösten 2006. Jag la om min träning för att lägga på mig mer muskler och när väl dagen för invägning var kommen hade jag nått min nya toppvikt på runt 78 kilo! Men är det tävling så är det (speciellt mot min bror, då vinna verkligen är allt).  Så de sista timmarna innan invägningen dränkte jag nästan mig själv med vätska och lyckades få i mig hela 2 kilo vatten. Vågen visade 80,4 samtidigt som jag minns att jag höll på svimma av kissnödighet då min blåsa antagligen var ordagrant på bristningsgränsen. Men vad gör man inte för en vinst 🙂

Dagen efter tog vi flyget till Turkiet. Här är en gammal bild från just den resan. Detta är i början av semester så här låg jag säkert runt 78 kilo.

2291_53007577395_4794_n_Fotor

Dock slutade 4 månaders uppbyggnad med att den stora vinnaren blev buffématen i Turkiet som gav mig århundradets magsjuka och väl hemma i Sverige igen vägde man återigen 74 kilo.

Det visade sig under ett par års försök att jag hade svårt att väga mer än 76 kilo i kvalité oavsett hur jag tränade. För även om man kan lägga om kost och styrketräning så kan man aldrig undkomma brottningen (om man nu vill bli bra i brottning dvs). Bättre förbränningsträning än brottning finns verkligen inte. När man då som i mitt fall samtidigt ligger inne med en öppen braskabin till förbränning så blir det svårt att växa till nya vikter. Oavsett om det gäller kvalitéskilo som muskler eller bara vanliga ”må-gott-och-ha-det-bra” kilo.

Jag inser att vissa tycker detta är ett lyxproblem men känslan att ligga mellan två vikter var under ett par år ganska betungade må jag säga.

Nog om det!

Hej så länge!