IFK Kristianstads nyförvärv?

Min stående ”fredagskrönika” uteblir idag, eller rättare sagt flyttar jag den till på söndag. Så missa inte min söndagskrönika om två dagar!

Idag var jag och tränade med Sveriges bästa handbollslag, det vill säga IFK Kristianstad. Passet bestod av uppvärmning, pargymnastik, och avslutningsvis 14 minuter effektiv Tabata på cykel. Tabataintervallerna gick ut på att jag cyklar allt vad jag kan i 20 sek, lugnt tempo i 10 sekunder. 20 max, 10 lugnt, 20 Max, 10 lugnt 20 Max, 10 lugnt.. Vila.. Det är alltså en 2 minuter lång intervall. Vilar i 1 minut mellan varje runda. Totalt 7 rundor, vilket blev 14 min effektiv tid. Kan beskrivas med tre ord: Inte särskilt roligt. Blir heller inte roligare när man ser handbollskillarna stå bredvid och slipa skotteknik. Dock avslutade jag med att kasta lite boll jag med. Vill man beskåda min egen högerslägga så är det bara att gå in på mitt instagramkonto. Att efter 4 kortisonsprutor lyckas göra mål på en av Sveriges bästa målvakter måste tyda på att handbollsstaffar endast handlar om maximal tur 🙂 eller var Leo jäkligt snäll mot mig.

Jag tillsammans med IFKs målvakt Leo Larsson. Självklart togs bilden innan jag satte en straff på honom. (Antar att tummen hade pekat åt andra hållet efter straffen)
Jag tillsammans med IFKs målvakt Leo Larsson. Självklart togs bilden innan jag satte en straff på honom. (Antar att tummen hade pekat åt andra hållet efter straffen)

På söndag drar landslagslägret på Bosön igång!  Hej så länge!

Träningsvärk..

Träningsvärk brukar bero på två saker! Antingen så har man har lyckats spränga en ny barriär i sin redan hårda träning. Eller den andra, lite sorgligare: att man helt enkelt är otränad. Med det sagt så vaknade jag imorse med årets värsta träningsvärk hittills! Kondition, styrka samt mjölksyretröskeln är sannerligen en färskvara. Tråkigt nog så börjar kroppen och huvudets konflikt likna falangkriget i Malmö där ingen kommer gå överlevande därifrån 🙂 Jag brottades som sagt igår och utsatte lungor, hjärta och muskler för en maxträning. Jag vet att jag inte är otränad men man jämför ju alltid med sin bästa version av sig själv.

Men helt ärligt så känns det med tanke på omständigheterna okej. Har kört ett intervallpass nu på morgonen (kl 10, så ”morgonen” är en definitionsfråga). Just intervallträning börjar nästan bli en hel vetenskap. Idag finns mängder med pulsklockor med inbyggd gps, detaljerade tidsschema, framforskade träningsupplägg och andra hjälpmedel för att effektivisera träningen. Men i min värld är detta bara bra för dem som inte har den riktiga viljan. 🙂

För i slutändan när man jämför alla som håller på att bygga kapillärer och allt vad man påstår sig göra när man kikar på pulsklockan med dom som bara ger allt hela tiden så vinner alltid den sistnämnda. Forskning kommer aldrig slå spykänslan.

Har man drivet att orka fortsatta några meter till fast att kroppen gör allt för att bromsa en så behövs ingen garmin, sunto eller runkeeper för den delen. Då är det bara att springa så fort man orkar gånger 10. Finns ingen forskning som slår den metoden!

Till sist vill jag sorgligt nog skänka en tanke till Cengiz alla nära och kära. Jag känner egentligen inte Cengiz mer än att han mailade mig i höstas och berättade på ett väldigt varmt sätt att han uppskattade bloggen. Efter det har vi haft lite kontakt via sociala medier och det skar verkligen i mitt hjärta imorse när jag fick redan på att han tyvärr har gått bort. #fuckcancerviljaärallt

Sugen på en resa?

Som en gammal rostig bil fick jag nästan putta igång maskineriet igår. Första riktiga passet drog alltså igång igår morse. Trögstartad absolut, men ändå hyfsat friskförklarad även om det alltid tar några pass tills man känner sig som en yrkesidrottare igen. Så då är det med andra ord lika bra att dra igång ordentligt. Ytterligare 2 pass har jag utsatt kroppen för fram tills nu. Hatkärleken är i full gång då kroppen svarade direkt med att ge mig en massiv träningsvärk. Men jag ska nog visa vem som bestämmer, om 4 timmar är det dags igen!

Men vi får kanske gå igen lite vad som hänt sen sist. Tanken var att vi nu skulle befunnit oss i Ryssland. Mer specifikt skulle vi varit i provinsen Kabardino-Balkaria.

Men i absolut sista sekund avbröts resan. Man kunde helt enkelt inte garantera vår säkerhet. Jag kan inte annat än påstå att jag dumdristigt nog är väldigt besviken att detta inte blev av. Bättre sparring är i princip omöjlig att hitta i hela världen. Men dessa orden här under kanske man inte ska ta så lätt på:

"Regionen är mycket instabil med hög risk för våld 
och terrorattacker. Besökare löper stor risk för militanta attacker, bombningar, 
 och allmän laglöshet"

Det tråkiga är också att min påhittade extrainkomst försvann i samma stund som resan inte blev av. Som den självutnämnde Frilansjournalist jag är så såg jag stora möjligheter i resan 🙂 Vem hade liksom inte velat läsa detta:

vagabond-Special

Så nu får vi göra det bästa av situationen. Vi stannar hemma denna veckan. Jag kommer träna en del i Malmö och en del i Helsingborg. För att sen packa väskan och åka upp till Stockholm/Bosön till helgen för en veckas läger där.

Hej så länge!