Jag är en Stor Grabb nu!

En vecka kvar till OS-kvalet i Turkiet. Jag, Robban (75 kg) och Ingemar Gannby kommer åka från Köpenhamn på Onsdag, Vi möter upp resten av truppen i Istanbul bestående av Förbundskaptenen Mohammad, Ass FK Neno. Johan Euren (130 kg) och Frunze (59 kg) (Vill inte trampa på ömma tår så vi skippar matchvikten på ledarna).

Till skillnad från Mongoliet där vi låg på Precamp i 10 dagar innan tävlingen så åker vi relativt sent denna gången.

Landar på onsdag, väger in torsdag, tävlar fredag, och förhoppningvis firar att man är klar för OS på lördag! Känns faktiskt skönt att få göra hela förberedelsen på hemmaplan.

En annan trevlighet som inträffade igår var att jag uppvaktades av Skånes Brottningsförbund nere på klubben. Man delade bland annat ut ”Stora grabbars märke” till mig. Efter att samlat på mig tillräckligt många poäng (genom DM, SM och VM-medaljer) fick jag äntligen ett medlemskap i denna tunga skara. Som nr 53 i sällskapet som snart har funnits i 75 år. Flera olympiska mästare, världsmästare och Europamästare finns redan med! Just nu blev dock inte gänget mycket tyngre. Med en morgonvikt på 69 kg får man bara acceptera de faktum att man gått från en welterviktare till  en lättviktare. Men vad är mättnad och mat mot hunger och drömmar! ingenting!! absolut ingenting!

Skånes Brottningsförbund tog också tillfället att visa sin uppskattning för mitt VM-brons!

IMG_3018

Trevlig helg!

Frukostträff i Hässleholm.

Idag damp flygbiljetten ner i mailboxen. Avresan mot nästa stora mål: Istanbul blir på Onsdag nästa vecka! Jag känner mig grymt motiverad att få flyga ner till Turkiet och ta chansen. För chanser, dom får man inte.. Dom tar man!

Men jag tänker vi avvaktar lite med OS-kvalet och tävlingsförberedelserna några dagar till här på bloggen.

Jag är hur som helst åter i träning och igår fick både lungorna och musklerna jobba. Man skulle kunna tro att efter en hård bantning och urladdningen i Ulaanbaatar så borde man vara sliten och trött men jag kände mig faktiskt väldigt pigg och på hugget igår! Kanske är det för att jag redan ställt in siktet på nästa mål som skapade ett adrenalinpåslag, eller så satt en sockerkick kvar från fredagens tröstätande av 200 gram choklad kvar i depåerna, vem vet 🙂

Nu på morgonen fick jag äran att vara med på en väldigt trevligt frukostträff på Sparbanken Skåne i Hässleholm. Jag och Anna Wemlerth blev intervjuade av en mycket trevlig och rolig moderator i form av Håcan Nilsson. En stor skara företagare satt och lyssnade när vi tre samtalade om bland annat drivkraft, målmedvetenhet, skäggiga män, hästar och brottning så klart. Jag fick nästan en ”jag är med i Skavlan-känsla” av Håcans sätt att föra diskussionen och kan varmt rekommendera alla i Hässleholm att ta chansen att gå på någon av Sparbankens träffar om ni har möjlighet. Som sagt, väldigt trevligt.

001
Grundaren till Skyrups Country club, Anna Wemlerth till vänster. Håcan i mitten och ett yvigt skägg till höger.

016 022 IMG_5587

Nästa anhalt för dagen blir IK Sparta i Malmö, då är det återigen dags att snöra på brottarskorna.

 

OS-kvalet: sumpering..

image

Idag är det lördag. Jag är åter på plats i Moskvas flygplats för ännu en mellanlandning. Denna dagen är dagen då vi slickar såren, spottar oss i nävarna, rycker upp oss och helt enkelt laddar om batteriet och hoppar upp på den häst igen som brutalt sparkade av oss igår.

Men först:
Igår var verkligen en tung dag på jobbet. Antagligen den tyngsta någonsin. Tyngre än vad jag på något sätt skulle kunna förklara. När jag tog medalj på VM pratade jag om en obeskrivlig känsla. Lika obeskrivlig fast helt åt andra hållet var känslan efter OS-kvalet igår. Jag tappade min 2-0 ledning med 1 minut kvar till 2-2. Med 30 sekunder kvar pressar jag ut Litauen ut mot mattkanten ett flertal tillfälle. En halv decimeter till och jag vinner matchen.. I bland är en halv decimeter så brutalt mycket längre än just 5 centimeter. Igår var just den här halva decimetern lika långt som sträckan mellan Sverige och Rio..
Varje gång jag blundade igår kom matchen upp framför mig. Om och om igen.. Slappnade jag av och vilade ögonen så började mitt omedvetna att spela upp ett scenario för mig där jag istället vann matchen, stod med armarna i luften och skrek av glädje. Jag var totalt utmattad men ville varken vila eller blunda.. Ett självplågeri i klass med en krigsfilm med tortyrutpressning. Men tillskillnad från Hollywood-filmerna soldater så har jag inget att berätta. Det finns inget att pressa ur mig. Bara saker att leva med och sakar att försöka acceptera.

Men idag är en ny dag. Och min dröm lever ännu. Det finns en chans kvar. I Istanbul, Turkiet den 7 Maj!
Visst, igår blev jag knockad och nerbruten men idag står jag åter på benen uppumpad för att återigen gå in i en ny förberedelse. I det sista kvalet kommer jag möta alla som likt mig själv inte lyckades kvala in igår eller inte lyckade kvala in i Serbien. Så frågan är bara vem som bäst lyckats ta sig kragen och fokusera om. Visa att man verkligen vill detta.

Så länge det finns en chans, Så länge hoppet lever så komma jag jaga mitt mål, min dröm, min verklighet.

Till sist! Stort grattis till min klubbkamrat Fredde Schön som brottades grymt igår och klapp en OS-biljett! Vill även gratulera min landslagskompis Zakarias Berg som även han kvalade in till Rio. 2 Svenska OS-biljetter får Sverige verkligen se som en stor framgång.

Radio, tråkigheter och annat på schemat.

En vecka har gått sen vi anlände till Mongoliet. Inför stora uppgifter så som detta OS-kval ligger träningsdosen på en ganska låg nivå. Formtoppning handlar mycket om att låta kroppen vila. Sista veckan skulle man nästan kunna se som en semestervecka då man mest skall fokusera på att må så bra som möjligt. Ett par pass skall dock hinnas med då kroppen skall provköras inför tävligen. Det innebär ett par korta men intensiva pass under sista veckan. Resten av träningarna handlar endast om att hålla förbränningen igång så att vikten fortsätter att röra sig ner mot 66 kg.

Än så länge har min resa varit väldigt behaglig. Jag har under omständigheterna mått väldigt bra. Vi har hunnit med att se oss omkring i stan och även ett kortare utflykt till den mongoliska bergsstäppen som bjöd på ett kargt men fint landskap.

IMG_2814

Acklimatiseringen har även den fungerat fint. Jag tycker jag har vant mig till höjden och sista två nätterna har även sömnen och tidsrytmen fungerat fint.

Dock drabbades svenska truppen av ett extremt sorgligt bakslag för ett par dagar sedan. Sveriges representant i 85 kg: Kristoffer Johansson drabbades av en extremt allvarlig skada då han under uppvärmningen slet av sin hälsena. Kristoffers OS-chanser försvann i samma sekund som skadan skedde och närmast väntar en operation för Kristoffer. Alla vi killar som är här har följts åt världen runt de senaste åren med just OS i Rio som slutmålet. Vi har alla lagt ner vår själ i satsningen och jag vet hur mycket Kristoffer har kämpat för detta. Vi andra i laget lider otroligt mycket med Kristoffer. Han har verkligen haft ett tufft år med mängder med sjukdomar som förföljt honom och att sedan allt tar slut med endast en vecka kvar till kvalet känns makabert. Maximal otur och oerhört brutalt och orättvist.

Till sist kommer det en länk från Radiosporten som besökte oss på Bosön för någon vecka sedan. Vi snackade lite självklart lite OS-kval och brottning men mest bantning. Lyssna här:

http://t.sr.se/23Vl0bc

http://<iframe width=”100%” height=”150″ src=”http://sverigesradio.se/sida/embed?url=http%3a%2f%2fsverigesradio.se%2fsida%2fartikel.aspx%3fprogramid%3d179%26artikel%3d6413554″ frameborder=”0″></iframe>

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=179&artikel=6413554

En gästvänlig fasad av glas och grus.

Glasfasaderna från skyskrapor avlöser varandra. Skybarer och köpcentrum verkar enligt kartan finnas runt varje husknut. En pulserande storstadstrafik med bilar i miljonklassen sveper förbi oss hela tiden. Svenska brottningslandslaget befinner sig mitt i centrala Ulaanbaatar, Mongoliets huvudstad. Landet största stad med 5 universitet och nästan 900 000 invånare men att kalla staden för en modern huvudstad känns lika korrekt som när man försökte marknadsföra Hässleholm som en ”Metropol” på 50-talet.

Känslan är mer en smutsig och kaosartat byggarbetsplats där budgeten spräcktes någon gång på 80-talet. Vi befinner oss mitt i de centrala delarna när trafiken klumpar ihop sig och helt plötsligt övergår vägen från att bestå av trasig asfalt till en full grusväg. Minnena från Peking kommer också tillbaka då munskydden duggar tätt bland lokalbefolkningen. Kolkraften driver staden men smogen ligger som en bifogad bieffekt över stan.

Kontentan är helt enkelt; jag gillar det! Kanske inte smogen då den likt whisky har en förmåga att sätta sig på stämbanden.

IMG_2636
Höghus, tempel och grus, allt på samma gata.

Men visst finns här fina delar. Buddistiska tempel, Pampiga regeringsbyggnader och ett storslaget torg med statyer på Djingis Kahn som stoltserar storslaget i princip överallt. Staden är en relativt liten huvudstad då man med friska ben kan ta sig till fots över hela stan. Nu ligger energin på att orka träna och acklimatisera sig så trots våra friska ben åker vi för mestadels taxi när vi rör oss.

IMG_2697
Hela den svenska truppen framför en staty av Djingis Khan.

Andra saker jag reflekterat över under mina första dagar är följande:

  • Allt är bra mycket dyrare än vad jag trodde. En helt vanlig jacka utan speciellt märke kostar 800 kr. En kaffe går på 30 kr. Mcdonalds-indexet har vi inte kunnat undersöka då vi inte sett något Mcdonalds.
  • Just Mcdonalds och andra stora kedjor lyser med sin frånvaro. Vilket inte är något negativt i mitt tycke men kanske en indikation på att västvärlden inte accepterat UB som en modern stad. Endast två internationella kedjor har dykt upp, Pizza hut och KFC.
  • Som svensk räknade man kallt med att man kommit till Mongolian BBQ:ns Mekka men den har en så länge också gömt sig från oss. I matväg verkar mer Mongolerna gå igång på Restauranger med karaoke, indiskt och koreansk mat. Vi har dock inte gjort några utsvävningar på matfronten och är försiktiga med vad vi stoppar i oss. Speciellt för mig och Frunze som ligger på lite hårdare diet. Då måste det lilla man äter verkligen vara av kvalité.
  • Djingis Kahn är frontfiguren. Eller front, mitten och bakgrundsfiguren för att vara mer korrekt. Han finns överallt. Att Kahnen från 1200-talet är Mongoliets kändaste person råder det ingen tvekan på då statyer på honom poppar upp vart man än vrider huvudet. Att sen flygplatsen, monumenten, mängder med byggnader, gator, hotell, restauranger och skolor också fått bära hans namn tyder på att mongolerna är mer än stolta över hans erövringar.
  • Gästvänligheten har varit extremt hög och alla vi stöter på är oerhört trevliga trots en begränsad engelska. Kaffet har också varit en positiv överaskning. Alltså drickbart men inte mer, men det innebär i alla fall att vår kafferanson verkar kunna räcka hela resan.
  • Sen blir man alltid fundersam över alla lyxbilar som knappt säljs i Sverige för att priset är för högt susar förbi. Två aspekter som man inte får ihop är hur pengarna kan vara så snefördelade samt att vem vågar köra runt i en sådan fin bil när trafiken är milt sagt kaosartat!
IMG_2675
Med bergen i bakgrunden samt Sky tower och självfallet ett torg med namnet ”Chingis Khan Square”.
IMG_2696
Johan Euren (130 kg) och Kristoffer Johansson (85 kg) avnjuter en mongolisk gryta.
IMG_2633
Laget ute på en kortare promenad.

I eftermiddag gör vi ett nytt lättare träningspass. Vi befinner oss fortfarande i en invänjningsperiod och man måste vara försiktigt med att utsätta kroppen för för hård ansträngning.

7 timmars försprång.

Om 8 dagar startar OS-kvalet i Mongoliet. Men redan nu sitter jag på en lyxhotell (topp-10 i Mongoliet men i svenska mått mätt, ganska normalt) i Ulaanbaatar. Totalt kommer vi vara här i 10 dagar innan tävlingen drar igång. 10 dagar i en för oss okänd miljö, Med okänd mat och med mängder med saker man inte kan påverka som man hade kunnat påverka hemma.
Så frågan är varför vi väljer att åka så tidigt?

Ulaanbaatar ligger i östra Mongoliet. 7 tidzoner från Sverige och 7 timmar före den svenska klockan. Man brukar för enkelheten skull räkna att förflytta sig en tidzon och en timme innebär en dags acklimatisering. 7 timmars tidsskillnad innebär alltså 7 dagars acklimatisering. Då många av oss bantar får man också ha med i beräkningarna att kropparna reagerar olika på hur dygnsrytmen förändras och ju mer tid vi har ju säkrare kan vi genomföra bantningen och tidsanpassningen. Jag liksom teamet tror att vi får stora fördelar av denna tidiga resa trots de okända riskerna.

image
7 timmars tidsskillnad innebär ordagrant att skillnaden är som dag och natt. Har till exempel precis ätit frukost.

Nästa aspekt är höjden. Ulaanbaatar ligger på strax under 1400 meters höjd. Att vistas på hög höjd är till en början ansträngande för kroppen och man måste även här ha en acklimatiseringsperiod för att låta kroppen anpassa sig till den tunna luften. Om 8 dagar kommer vi helt enkelt röra oss som en Sherpa på brottarmattan. Det vill säga snabbt, lätt och även vara först upp på toppen 🙂

Formen känns helt bra även om resan fortfarande sitter i lite. Idag kommer vi göra vårt första brottningspass. Bantningen går också enligt planerna. Någon frågade om jag hade humörsvängningar nu för tiden men själv tycker jag att jag håller ihop humöret hyfsat okej, Men frågar man folk i min omgivning så kanske svaret blir annorlunda. Jag fick berättat för mig för någon dag sedan att man hade frågat en fru till en brottare på 80-talet om hon tyckte hennes man hade humörsvängningar när han bantade var på hon svarade: nej verkligen inte, han är sur hela tiden!.. Haha så illa vill jag inte tro att det är med mig.
Inspekterar och betraktar Mongoliet lite mer idag så kommer nog berätta mer om detta land och om ”världens kallaste huvudstad” imorgon.

image

600 mil bort.
600 mil bort.

Packningslista Mongoliet.

Man har knappt hunnit skaka av sig stockholmsdialekten innan det är dags att packa väskan igen. Fyra soliga dagar i Skåne blir allt man får innan vi åter ska samlas på Kastrup på tisdag. Väl där hoppar vi på ett ryskt Aeroflotplan som tar oss till Moskva där den nästan obligatoriska mellanlandningen sker. Under mellanlandningen så hinner vi med en eller två kaffe på antingen Fosters eller Burger King. Jag inser nu att jag mellanlandat allt för många gånger i Moskva när man prövat alla ställen och inte bara hittat en bra hak utan två (och att nämna Burger King som ett ”bra hak” säger en del om utbudet).  Men som jag säkert nämnt innan så är Moskva verkligen porten ut till brottningsvärlden. Vi rör oss allt som oftast österut och jag har säkert gjort 20-30 mellanlandningar i Moskva.

IMG_2650
Mellanlandning Moskva 2015, Den gången gick planet till Yerevan, Armenien.

Hur som helst så ska jag inte nämna Moskva mer utan jag tänkte snabbt nämna mina packningsförberedelser inför resan. Jag tänkte helt enkelt komma med lite enkla packningstips  som jag själv brukar ha med mig när man åker iväg (med fokus östländer).

1: Adapter (Mongoliet har dock samma uttag som Sverige så denna gång slipper man ta med den).

2: Grenkontakt. Uttagen är allt som oftast begränsade i hotellrummen och många gånger placerade på sämsta tänkbara plats.

3: Resorb, magsyretabletter (bifolac), Dimor. För att förhindra magbesvär. Dock har vi Ingemar Gannby med oss som sitter inne på allt i medicinväg.

4: Extra USB-ström till mobilen.

5: Tofflor.. kombinationen lathet-smidighet-funktion gör tofflan svårslagen på dessa resor då man ständigt väger sig och skall av och på med kläder.

6: Reservmat, Om maten i Mongoliet känns som en häslorisk har jag med mig konserverad mat för att klara mitt behov. (Nu i bantningstider är inte särskilt betungande grejer).

7: Bok (Som många gånger aldrig öppnas men bör alltid finnas med)

8: Öronproppar

9: Tvättmedel, Detta innebär att man kan ha en lättare packning.

10: Hopprep och Gummiband.

11: Hårdvaluta som Dollars och Euros.

12: Till sist, standardsaker som kläder, plånbok, pass, skor och toalettartiklar. 

Allt jag kom på nu i skrivande stund.

Vi hörs snart igen!

 

Lokalinvånare på Bosön

Detta ständiga Bosön! Med en enkel biltur över bron från Ropsten, Frihamnen och Stockholm stad tar man sig till ett av Stockholms dyraste bostadsområde. Ett snabbt getöga på hemnet och man inser att hus på ön går loss för ofattbara 35 miljoner kr.

För mig och många andra är det svårt att kunna greppa vilka summor som florerar på denna ö. Men ännu mer surrealistiskt är att jag nästan börjar bli en av invånarna 🙂

Kanske inte ekonomiskt, eller ”kanske” kan vi utan att skämmas utesluta direkt och istället säga: definitivt inte ekonomiskt. Men övernattningsmässigt. Generaliserar man lite så är säker många av dessa finanspampar som bor på Lidingö ständigt på resande fot så jag kommer säkert upp i samma antal nätter här ute.

Sedan 2013 har faktiskt Bosön varit min mest besökta plats efter mina hemadresser. Bara i år har jag spenderat 22 dagar här ute.  Sedan 2013 så har jag faktiskt gjort över 100 övernattningar här.

Som en sann lokalinvånare har man också tagit ön föregivet och inte utnyttjat alla dessa aktiviteter som ön erbjuder.

På ”Upplev Lidingö”s hemsida finns 75 aktiviter. Själv har man avverkat 4 av alla dessa 75. 1: Besökt Lidingö centrum. (verkligen ett måste för alla som älskar ett grått och ganska vanligt centrum med Coop, cafe och en blomsterhandel) 2: Sprungit på hälsans stig (en löpslinga) 3: besökt Preem (kul att den fick vara med på listan men inte Statoil, känner att jag inte njöt tillräckligt när jag var där) 4: besökt Bosön (Min solklara favorit).

På punkt 4: Bosön så finns underfliken med aktiviteter på just Bosön:

Segway-polo
Rullstolsbasket
Kock för en kväll!
Kostutbildning
Fystest
Sjöbastu
Mästartiteln
Vattenhopp
Friidrottstävlingar
Musikquiz

Här har jag betat av en punkt i form av Sjöbastun!

Summa sumarum av över 100 dagar på Bosön: Här brottas man.. sover.. äter.. vilar.. tränar.. 🙂

För denna gången så återstår det endast en natt och två träningspass kvar innan man får åka hem.

hemma blir man sen i 4 dagar innan väskan skall packas igen (om man nu hinner packa upp den) och sätta sig på ett flott Aeroflot-plan!

6858793-K6KYF

 

Ny vecka.. Nya tag!

Kommer en kortare uppdatering från Bosön här.

Helgen i Stockholm har varit hård men fin. Lördagens två pass anordnades som tävling. först helt egen uppvärmning. Sedan satte tävlingen igång med riktiga matcher med domare, poäng och på lite mer allvar än vanliga träningspass. Denna typen av upplägg är ganska vanlig som ett sista test inför viktiga tävlingar. För egen del så kändes det helt okej. Orken fanns där och jag kände att jag kunde kriga mig igenom 6 minuter utan större problem.

På söndagen vart det en hel vilodag. Vilket var välbehövligt och framförallt väldigt skönt. Jag passade på att åka in till Stockholm tillsammans med Lovisa som också befunnit sig i Stockholm i helgen. Batteriet laddades på och idag gick vi alltså in i ett nytt träningsblock. 4 dagar återstår av lägret.

Hörs mer imorgon!