Skorna på hyllan..

Grabbarna Schön, Euren och Berg befinner sig på Playitas i sina förberedelser inför OS. Vi andra har redan börjat blicka fram mot nästa säsongen. Men detta gäller tyvärr inte för alla.

Mannen med den livsfarliga handledsmaran, Krigaren med tvåtusentalets bästa vip, killen som vägrade släppa in ens vänstra.. Slaktaren som malde ner allt och alla.. Hans tid på den internationella scenen har nått sitt slut!

Min träningskamrat, förre detta lägersambo och vän; Jim Pettersson meddelade i veckan att han lägger skorna på hylla.

Sedan knattebrottningen på 1990-talet så har jag och Jim sprungit rundor på samma tävlingar. Han tävlade för Eslöv och jag för Ballingslöv/Velo på den tiden. Jim som är 2 år äldre än mig tävlade som tur var i ett par vikter över mig och än idag har vi aldrig gått i samma vikt. Första gången vi tävlade ihop var år 2000 då jag gjorde min landslagsdebut som ungdom i 42 kgs vikten. Jag vägde som sagt 42 kilo och var tunn som en ål och hade minst ett år kvar tills målbrott och pubertet skulle slå till. Jag minns då att i mina ögon var Jim redan då en vuxen man som hade hår på hakan och kroppen och snusade.

Vi sågs därefter på många läger och tävlingar under flera år men det var först 2012 då vi båda flyttade till Sparta som jag fick en inblick i vilken träningsmentalitet Jim besatt och besitter. Åren 2013-14 var vår relation likt ett Ikea-varuhus. Vi sågs alla dagar utom Julafton, Juldagen, Nyårsafton, Nyårsdagen, Midsommarafton och Midsommardagen. A K A 360 dagar.. 180 på läger och tävlingar. Återstående dagar startades alltid med att jag och Jim P mötes kl 08:39 vid triangelns uppgång i Malmö, gick in och köpte en kaffe på Doffeln för att sen promenera bort till träningen vid baltiska hallen.

Det är verkligen tråkigt att Jim väljer att sluta på internationell nivå men samtidigt kan vi all summera en fantastisk idrottskarriär. Jag vet att träningen kommer fortsätta vara stor del i hans liv framöver. Även brottningen kommer förhoppningsvis vara med på ett hörn. Man må kunna sluta brottas men en brottare, det är man för livet.

Jag är hur som helst väldigt stolt över att ha fått vara en del av Jims karriär.

Denna film från 2014 summerar det år som enligt mig var Jims bästa i karriären. Sista minuten på filmen ger mig än idag rysningar. Njut av idrott när den är som bäst 🙂