Banbrytaren Ekwall? eller bara en som vägrar kunna regler?

Idag utlovades det en uppdatering om min rehabilitering. Den tanken slopades omgående igår då jag fick höra att både jag och bloggen hade blivit omnämnda i Patrick Ekwall och Mats Olssons pod i Expressen (pådden 171). Faktum är att jag inte bara nämndes utan Mats citerade faktiskt direkt från bloggen. Jäkligt stort och kul var min första tanke, men sekunden senare kom jag på att just Patrick Ekwall i mina ögon alltid varit sportjournalistkårens egen Jerry Springer och en förväntad hyllningskör kände jag inte skulle bli aktuell. Skaparen av TV4-sportens ”kanon och kalkon” gjorde mig heller inte ”besviken” på den fronten. Även om jag fortfarande tycker att det var jäkligt roligt att bli omnämnd av dessa två två ikoner.

Här kommer en ordentligt nerkortad version av gubbarnas pod:

Jag valde att klippa bort Ekwalls utläggning varför brottningen är svår att förstå då jag faktiskt inte hängde med i hans resonemang. Jag vet inte om ni följer honom men han är helt fantastisk att följa. Det är sån stor humor att det finns inte, Man fattar….. som vanlig ingeting 🙂

Ekwall är journalisternas svar på brottning. Om man nu skall hålla med Ekwall om något.

Jag gillar att man som ”etablerad” sportjournalist öppet påstår sig inte förstå sig på just sport. Man har alltså jobbat i minst 25 år på heltid med dokumentera och analysera idrott och ändå, i slutändan så säger man själv att man inte fattar något alls. Det är komik i mina öron.

Jag är ju som Ekwall också nämner en insatt person så det kanske blir svårt för mig att ha en nyanserad bild om reglerna är svårbegripliga eller inte. Men tittar man på den generella brottaren så är han eller hon aldrig någon hjärnkirurg eller atomforskare. Vi är med andra ord oftast inte smarta nog att förstå politik, ekonomi eller ens enkla logiska problem.

Jag brukar till och med säga att alla som brottas på hög nivå måste vara lite tröga för att orka plåga sin kropp när alla sunda instinkter skriker att man skall sluta.

Trots detta intellektuella handikapp, förmågan att lösa enkla pussel eller räkna ut enklare mattetal så förstår alltså alla dessa personer brottningsreglerna. Så frågan är om brottningsreglerna är för svåra rent generellt eller bara försvåra för personer som Patrick Ekwall :).

Nu till citatet från bloggen: När jag hörde podden insåg jag direkt att jag skjutit mig själv i foten. Inför OS lyfte jag fram lite punkter som jag tyckte en expertkommentator skulle tänka på inför OS. Jag ville se att man personifierade brottarna och inte bara kalla dem för ”Ryssen” eller ”Amerikanskan”. Detta var något vår expertkommentator Martin Lidberg verkligen gjorde kanon under Viasats sändningar. För övrigt gjorde Martin ett kanonjobb på alla fronter under OS och trots vad Ekwall må tycka, förklarade han utgångarna och poängen ganska enkelt för alla tittare. När sen Olsson läser upp min text blir det i alla fall väldigt tydligt att jag inte alltid lever som jag lär.

Då är ju frågan varför vi gör på detta viset? Just i bloggen tror jag att det kan ha rört sig om ren lathet genom att jag inte orkade kontrollera om jag stavade rätt på namnen. Men min teori till huvudanledningen  att man började hålla sig till nationsbenämning är faktiskt den samma som gubbarna lite är inne på i podden.

Till att börja med så är det som E och O säger, endast en person från varje nation är med i mästerskapen. Vilket gör att det bara finns en iranier och en Uzbek. Den andra anledningen i alla fall för brottningen tror jag grundar sig av år av dominans av sovjet och sedermera Ryssland. Det skapades en hemsk aura runt att möta just en ”ryss”. Sen spelade det mindre roll i vad han hette så länge det stor RUS på ryggen. Ryssarna i brottning har alltid varit lite som kineserna i pingis. Det spelade ingen roll vem som stod på andra sidan. Var det en Kines/ryss så visste man att det skulle bli näst in till omöjligt att vinna. Där tror jag man la grunden till nationsbenämningen. Jag minns mina första internationella tävlingar i ungdomsåren när man berättade för alla ”skit också, jag fick en ryss i första”. ”Ryssrädslan” blev en allmänt begrepp och jag tror alla svenskar minns första gången man besegrade en ryss, I mitt fall, som 19-åring i Finland 2005.

Frank Andersson var en sann Ryssdödare eller Sovjetdödare som det var på den tiden. Efter att ha bollat med ettan i Sovjet, skickade ryssarna tvåan, när inte det funkade skickade man trean. Även han åkte på däng av Frankie boy. Men till sist, När Sovjets fjärde bästa brottare fick chansen hade man knäckt koden. Där någonstans på vägen tror jag man insåg att frank inte tävlade mot en enskild brottare från sovjet utan ständigt mot hela nationen Sovjetunionen.

Jag hoppas ju att Ekwall läser detta inlägg så att han också får se att jag är villig att erbjuda han en enkel genomgång av reglerna på en lagom nivå just för honom.

Nu är ju frågan om Patrick Ekwall läser min blogg eller om han bara snubblade in här av en slump. Men jag lägger en bild på honom med hans namn så lär ju han se detta imorgon då jag har en känsla att han har som morgonrutin att googla sitt namn 🙂

ekwall
God morgon Patrick Ekwall 🙂

I förrgår sågade jag även Sportpanelen i SVT (frågan är om jag gräver min egen grav genom att hålla på så här) men när vi ändå nämt honom tidigare så vill jag lyfta fram Mats Olsson som en få panelmedlemmarna i sportpanelen tillsammans med Chris Härenstam som jag respekterar och uppskattar.

Djupt vatten för Mästarnas Mästare.

OS är över och idrotten går vidare mot en lite tystare vardag. Rubrikerna handlar inte längre om vem som misslyckades eller kammade hem en medalj vid OS. Idrottshösten brukar handla om fotboll, hockey och som i detta fallet: Presentationen av alla idrottstokigas favorit: Mästarnas Mästare. Förra veckan presenterades för första gången en E-sportaren till programmet; CounterStrike-spelaren Emil ”HeatoN” Christensen. Jag själv kom i kontakt med Emil när vi i Sparta lanserades i appen Mikz där Emils lag ”Ninja in Pyjamas” också hade kontrakt. Vi skulle skakat hand på festen där vi firade appens succé men då appen floppade så uteblev tyvärr festen.

Hockeyspelaren Tommy Söderström var väldigt kritiskt mot Emils deltagande varpå Tommy sen möttes av massiv kritik för att vara en ”gammal och bakåtsträvande surgubbe”. Här är jag kluven (om jag också vill vara en surgubbe). Jag vet inte exakt vilka riktlinjer programmet ”Mästarnas Mästare” har haft men hitills har man hållit sig till RF-anslutna idrotter (möjligtvis att vissa motorsporter inte varit med) men nu tar man programmet till en ny nivå. Jag vill inte påstå e-sport inte är tävling på hög nivå, för det är det verkligen. Om man skulle jämfört Spartas statistik kontra Ninja in Pyjamas på Mikz så inser man också att folk är bra mycket mer intresserade av e-sport än brottning :). Tommy Söderström påstod att det var en barnlek men jag vet att det ligger lika mycket timmar och jobb bakom Emils framgångar som inom vilken annan sport som helst.

Dock känner jag att elektronisk sport fortfarande bara är en sport och inte en idrott. Idrott för mig handlar om fysiska prestationer. Att idrotta går också hand i hand med att man fysiskt förbättrar sin fysiska hälsa. Schack som ligger mig varmt om hjärtat är en tävling och sport som för mig förtjänar den största creeden och stjärnstatus man kan få men en idrott det blir det aldrig i mina ögon. E-sport bygger på samma sak.

Jag tror inte Emil själv skulle presentera sig som ”idrottare”. Så frågan är om Mästarnas Mästare skall vara för idrottsstjärnor eller för sportmästare?

Om man tittar på programmet så känns det faktiskt konstigt att ha med sportmän som inte hållit på med fysisk idrott. Hela programmet bygger ju på att deltagarna tävlar med ett fåtal undantag endast i fysiska övningar. Tanken och programidéen var väl från början att man skulle se vilken mästare som var den ultimata idrottaren som behärskade flest olika grenar och moment? Eller är jag fel på det? Det är mycket möjligt att Emil kommer göra bra i från sig i tävlingarna men frågan är då vad det har med hans E-sportande att göra?

Nu kan man säkert vända på det och säga att det handlar om att han har en vinnarinstinkt och en mästargen i sig. Jag kan hålla med om att Bäst-när-det-gäller-mentaliteten fungerar i alla sammanhang men då undrar jag om man inte flyttat fram programmets ursprungside för långt fram.  För var blir nästa banbrytning för Mästarnas Mästare? Världsmästare i matlagning handlar också om att kunna prestera under press. Måns Zelmerlöv är Europamästare i Musik, borde inte han då också få vara med? För deras ansträngning och tävlingsinstinkt måste också va på top för att lyckas.

Samtidigt så handlar det om ett TV-program som skall underhålla människor hemma i TV-soffan. Så det spelar kanske egentligen ingen roll var man står i frågan. Mitt inlägg bygger antagligen på samma grund som Tommy Söderströms artikel i Aftonbladet, Att jag är inne i en nyhetstorka 🙂

mastarna_2

En annan kul notis från i morse: Varje måndag kör Sportpanelen i SVT en kvarts tugg om olika idrottsevenemang som hänt. Och nästan varje måndag förkastar jag deras åsikter 🙂 I morse var inget undantag.

Dagens panel bestående av Johan Esk, Jennifer Wegerup och Daniel Legue började diskussionen med Daniel Ståhls årsbästa i diskus. Ett kast som hade räckt till OS-guld för 2 veckor sedan. Då menade panelen att det egentligen inte betyder något då allt handlar om EM, VM och OS i friidrott och att man måste kunna prestera när det verkligen gäller vilket Daniel inte lyckades med i OS. Direkt efter visar man bild från cupfinalen i svenska cupen mellan Rosengård och Linköping. Marta var stor matchvinnare och hyllas stort av panelen och då påstår Johan Esk att Martas comeback efter det stora misslyckandet i OS är ”skillnad mellan en bra idrottare och en extremt bra idrottare”. Att kunna komma tillbaka efter en motgång på det sättet är tydligen i detta fallet en verklig bedrift.

Komiskt må jag säga eller vad ska man säga haha. Journalister, staketstränare och internettyckare är alltid underhållande.

Jag själv brukar gå in och läsa kommentarer på Kimura.se då där kryllar av experter inom kampsport. Hur man bantar, tränar och använder sig av brottningstekniker förgyller alltid min vardag. Denna bilden ligger alltid på min näthinna då.
Jag själv brukar gå in och läsa kommentarer på Kimura.se då där kryllar av experter inom kampsport. Hur man bantar, tränar och använder sig av brottningstekniker förgyller alltid min vardag. Denna bilden ligger alltid på min näthinna då.

 

På onsdag kommer en uppdatering om min egen rehabilitering. Vi hörs!

Bronsyra!

Igår avslutades OS-brottningarna för svensk del och vilket avslut vi fick!

Efter att Jenny Fransson gjort en superturnering och kammat hem en finfin bronsmedalj följde Sofia Mattsson upp med samma bedrift då även hon plocka hem ett OS-brons!

Exakt hur allt gick till känns som alla vid det här laget har koll på. Eller i alla fall alla som snöar in sig på denna bloggen lär vara uppdaterade. Själv kände jag en lättandes suck när Sofias bronsmatchen var över. Otroligt nervöst att följa allt på distans.

Ett stort grattis till båda tjejerna och framförallt blev jag extra glad över Sofias framgång då jag haft nöjet att följa henne på lite närmre håll och jag vet ingen som besitter så mycket krut och vilja som den tjejen.

8a808b1feba44a9e0fad0eeb64e0f64a-600x395
Vi har skojat lite innan om att vi tyckte de nya svenska trikåerna var ganska fula men tillsammans med den svenska flaggan och en meganöjd Sofia Mattsson så blev trikån inte så pjåkig ändå!

Damernas brottning har för övrigt bestått av mängder med skrällar och ett par storfavoriter som fallit. 69 kilos regerande olympia samt världsmästarinnan Vorobjova förlorade överraskande finalen mot samme japanska som slog Jenny i semifinalen. Det trodde jag verkligen inte på förhand. Ingen har väl missat att även trefaldige olympiske mästarinnan Yoshida i Sofias vikt förlorade sin första mästerskapsmatch någonsin mot Amerikanskan Helen Maroulis!

Till sist föll även Gray från USA redan i kvartsfinalen. På förhand trodde jag detta var en av OS säkraste vinnare. Men idrott är idrott och allt kan hända!

Grekbrottningen bjöd kanske inte på samma stora överraskningar även om jag själv har haft ganska många fel. Alla vinnarna utom Chakvetdaze från Ryssland i 85 kilo har tidigare vunnit VM vilket gör att man inte riktigt kan kalla vinsterna för överraskningar. Ryssen har ett EM-guld i bagaget så hans vinst kan man heller inte kalla superskräll.

Idag börjar Fristilen. Frågan är om skällarna kommer komma i denna vikten också.

Här är mina guldtips:

57: Aliev, Haji från Azerbaijan

65: Mohammadi, Sayed Ahmad Iran

74: Jordan Burroughs USA (tävlingarnas största favorit och krossade allt motstånd på VM 2015)

86: Sadulajev (precis som Burroughs, var han överlägsen på VM i fjol)

97: Många tror att det blir en kamp mellan USA och Rysslands Anzor Boltukaev vilket jag också tror, Slutsegrare i min bok blir den unge jänken Kyle Snyder.

680@80

 

 

 

En sorgens dag..

´Idag ville man inte gå upp ur sängen. Idag vill man knappt vakna över huvudtaget.

Jag vaknar med världens värsta baksmälla, Ingen baksmälla från alkohol utan en baksmälla byggd på att jag fick i mig för mycket förhoppningar igår och kring 22:00 vändes allt och istället blev jag drogad av sorg. Jag önskar att baksmällan skulle gett mig minnesluckor från igår men tyvärr ligger allt färskt kvar och nästan fastbränt på näthinnan.

Tomheten från igår gör nästan att man ifrågasätter varför man håller på med idrott under dagar som dessa. Man skulle kanske satsat på något annat. Där alla får vara glada, inga förlorare, inga fuskare, bara massa skrattande barn. En timanställning på Busfabriken ha gjort mig gott idag 🙂

Men vi börjar med glädjeämnet Fredrik Schön! Fredde gör sin livs turnering igår. 2 världsmästare och en Europamästare besegras genom fantastisk brottning på vägen fram till semifinalen. Väl där blev det en förlust mot Kubanen och Fredde får istället ställa in sig på en bronsmatch mot regerande olympiamästaren från Iran Rezai Ghasem. På förhand tänkte jag att detta blir jäkligt svårt för Fredde men samtidigt visste jag att Fredde inte var den gamla Fredde på detta OS och ingen var för svår för Fredde igår. Jag antar att alla vid det här laget sett resultatet mot Rezai (4-4 och förlust) i bronsmatchen och det var med tungt hjärta man tvingade sig till sömn igår. Hjärtkrossande är även intervjun efteråt. Så även om detta var den värsta tänkbara sortin så var Fredde inte bara grym igår, utan han var Kung av Rio. Man kan aldrig någonsin ifrågasätta om han tillhör den yttersta världseliten. Fredde la sina skor på hyllan igår vilket jag vet att många tycker är tråkigt. Men han slutar med flaggan i topp och kan gå med sträckt rygg och säga att han gav allt. Vad som nu väntar för Fredde återstår och se, om det blir operasångare eller stand-in som bropelare vid Öresundsbron får tiden avgöra.

Igår var sista dagen för den grekisk-romerska stilen. Efter väldigt bra brottningar under 3 dagar slutar dock hela festen i ytterligare sorgligheter. Min egen viktklass 66 kilo avgjordes också igår och hela dagen bestod av den perfekta blandningen av spektakulära kast, oväntade skrällar och stenhårda fighter i 6 minuter. Allt var upplagt för att vi skulle få se ett riktigt härligt finalpass.

I finalen ställs Armenen Arutyunyan mot Serben Stefanek. Armenen som gjort en ypperlig turnering startar matchen i samma höga tempo som i alla matcher. Efter 3 minuter leder han med 1-0 och har varit nära på att ta mer poäng flera gånger. Trots detta har serben inte en enda tillsägning för passiv brottning. Armenen har redan fått 2. I denna stund skickar jag ett meddelande i Spartas interna chatgrupp att jag har en dålig magkänsla att serben kommer vinna matchen. Inte för att jag hejar på armenen (snarare tvärtom då jag känt Stefanek i flera år) utan för att jag känner redan här att domaren inte kommer ge killarna en fair bedömning. 3 minuter senare är min magkänsla besannad och serben vinner genom att armenen får ytterligare en passivitetsvarning emot sig.

Jag sitter hemma och kokar av frustration. En hel arena i Rio buar ut serben som vinnare och i denna stund känner jag att 4 års arbete av att ständigt försvara en sport är som bortspolat.

Ett stort tecken på att något inte stämmer måste ju vara när en publik som garanterat är opartiskt (då de armenska supportar var lätträknade) buar ut domarna och vinnaren efter matchen.

Stora delar av publiken var från Brasilen och många av dessa såg antagligen sin första brottningsturnering någonsin. När man som okunnig och icke-insatt publik ändå kan se att detta inte gick rätt till bevisar två saker: första saken är att brottningens regler i grunden är enkla att förstå då alla kan se vem som borde vinna. Men framförallt och tråkigt nog så bevisar detta att 3 dömande personer lyckades förstörda festen för alla oss andra. Jag vill inte prata om korruption eller mutor då det inte finns något bevis för detta. Det ända som jag vet är att detta var den sämsta domarinsats jag någonsin skådat på den högsta nivån. Och när den kommer i höjdpunkten av brottningsprogram kan inte annat en ses som otroligt fruktansvärt och rent ut sagt för… ja ni vet..

Folk pratade direkt efter matchen om att brottningen är förstörd som sport men där måste jag faktiskt sätta ner foten och försvara sporten ”Brottning”. Brottningen på OS var underbar. Hård, jämn och spännande in i det sista. Domarinsatserna däremot var det som förstörde i mina ögon. För att förtydliga och ge en annan infallsvinkel på vad jag menar så tittade jag på kvartsfinalen mellan Sverige-USA i damfotbollen för någon dag sedan. Där kände jag precis som igår en stor frustation över domarinsatsen. Sverige fick helt oförklarligt ett bortdömt mål emot sig som kunde förstört OS för Sverige och efteråt nämnde bland annat Lotta Schelin att det hela var en stort ”domarskandal”. Men efter matchen såg jag inte en enda person som var inne på ”Svensk fotbolls öppna forum” och skrev ”lägg ner skiten” eller ”kasta ur fotbollen från OS-programmet”. Även gymnastikens bedömningar har varierat i kvalité, tyngdlyftningen hade även en ”skandal” igår.

Självklart är jag inte så naiv att jag inte inser att vi alltid kommer stöta på problem med bedömningen. Brottning kommer alltid vara en bedömningssport och domaren kommer alltid ha mycket makt. Men våra regler och brottningen är och har varit väldigt bra under dessa spelen. Jag har sett nästan alla matcher och 6 matcher av över 100 var riktigt dåligt dömda. Men tyvärr är dessa 6, 6 för många under så viktiga tävlingar som detta är. Jag har vid flera tillfälle tryckt hårt på att man skapar sin egen lycka. Otur finns inte, Men att bli bortdömd i OS så som Armenen blev igår handlar heller inte om otur utan om något annat, en fruktansvärd våldtäkt av en brottares arbete, insats och slit.

Varför domarna dömde som dom gjorde igår är för mig en gåta. Ett kortsiktigt val för att gynna någon annan? eller göra någon annan en tjänst? eller i värsta fall tjäna en haka? jag kan inte förstå! Som långsiktigt så förstör dessa tre herrar inte bara för sporten, utan man förstör för brottarna, kommande brottare och vad jag nu i efterhand förmodar också, så förstör de för sig själva. Jag kan inte tänka mig annat än att dessa tre herrar aldrig mer kommer kunna döma på hög nivå igen.

I min ilska och frustation igår skickade jag även ett SMS till min kontakt på internationella brottningsförbundet. Där jag bara kortfattat skrev att jag saknade ord och jag hoppas ni tar i tu med detta.

Igår fanns ingen vinnare i 66 kilo. bara 2 förlorare, En Armensk förkrossad hjälte och en idrott som heter brottning. Jag hoppas verkligen UWW tar sitt ansvar och gör rätt för sig på något sätt.

Men till idag går nya Svenskar upp i brottningen. Jenny Fransson och Johanna Mattsson.

Jenny har fått en tuff lottning även om hon bör vinna mot Norskan i första matchen, Efter den väntar vinnaren mellan Kinesiskan och Tyskan som båda tog medalj på VM förra året. Tyskan vann den gången över Jenny i bronsmatchen. Men mitt tips är att det blir Kinesiskan som kommer bli Jennys motståndare. Jenny har en kanonsommar bakom sig så jag hoppas detta ändå kan gå vägen!

Johanna möter en indiska i första. En brottare jag faktiskt har lite dålig koll på även om hon tagit några medaljer på olika internationella tävlingar. Vinner Jojo den matchen väntar vinnaren mellan Ecuadors Antes Castillo och Moldaviskan Esanu. Jag tror att Castillo klipper den matchen och blir Johannas motståndare i åttondelsfinalen. Johanna möter först storfavortien Icho i en eventuell final. Men hon har ryskan och VM-tvåan Petra Olli från Finland på sin sida.

Idag hoppas vi på lite stolpe in! 🙂

Carl+Fredrik+Stefan+Schoen+Wrestling+Olympics+ZLORk1-AHC4l

 

Uppdate: Igår och idag:


Som vanligt vart fjärde år så dyker det upp frågor om brottningen. Igår bjöds det kanske inte på samma fina brottning som i söndags men en väldigt spännande final i 85 kilo samt två fina kast i 130 kilo som avgjorde den ena bronsmatchen samt finalen. För svensk del så var det en tung dag. Men killarna hade tråkigt nog en väldigt svår matchning mot världsbrottare.

Brottningens regel är desamma som de senaste åren även om vissa justeringar tillkommer då och då. En justering är att man inte får som försvarande brottare i parterr trycka ner kopplingen vid lyftförsök. Man får alltså inte pressa på
Motståndarens armar med sina händer utan man får endast trycka på motståndarens axel. Inga konstigheter egentligen. Detta var också det som avgjorde bronsmatchen mellan tysken Kudla och Ungraren.

En annan regeljustering som kom för något år sedan är att man inte får låsa med armen i parterr vid sidlyftförsök. Alltså när man ligger på mage och motståndaren sätter sin fot vid sidan om kroppen så får man alltså inte låsa och blocka sidan med sin arm/armbåge. Detta blev det som fällde avgörandet i 85 finalen då ukrainaren låste vid två tillfälle för att inte åka med på ryssen otroliga lyft! Då kan man fråga sig varför man gör detta även om man nu inte får det? I dessa stunder gör man allt för att inte åka med på lyften som kan betyda slutet för en. Snabba beslut skall tas och man måste agera blixtsnabbt och ibland utan att man hinner tänka tanken gör man ett regelbrott. Vid ryssens tredje försök låste inte ukrainaren med armbågen längre och vips så åkte han upp i luften.

Idag är det dags för Fredde att äntra mattan. Fredde möter en väldigt bra vitryss i första och vi kan inte kräva att Fredde skall vinna mot VM-trean men chansen har han. Fredde har sett väldigt bra ut på sista tiden så hoppet bär vi med oss!

Även min OS-vikt: 66 kg avgörs idag. Jag tror att ungraren Lörintz kommer ta hem vikten. Han är den bästa brottaren jag någonsin mött. Inga svaghet och behärskar all typ av brottning. Men redan i andra matchen möter han Armenen. Vinnaren där går nog till final. Och får nog möta iraniern Norozi om jag får gissa. Även om han måste besegra Regerande Världsmästaren från Tyskland; Frank Stäbler.

Nu håller vi tummarna för Fredde!

image

Ikväll håller vi även tummarna för svenska damlandslaget i handboll! Dessa idrottare sammanstrålades vi med på playitas i fjol! Fredde ser ni förövrigt högst upp till vänster.

 

Dag två: Berg och Euren!

Igår startade brottningen som bjöd på många stentuffa matcher! Först och främst vill jag gratulera Stig-Andre och Mark för sina otroliga insatser

Igår startade som sagt brottningen i OS! Norden levererade direkt genom ett silver i 75 kilo till Mark O. Madsen Danmark och ett brons till Stig-Andre Berge från Norge! Bägge två gör en superturnering och både Danmark och Norge åker hem med ett 100 procentigt resultat från OS då killarna va respektive lands enda representater i herrbrottningen.

Idag träder Sverige in i tävligen då Johan Euren börjar mot en australiensare som är ett måste att slå om vi skall våga hoppas på medalj. Om Johan vinner kommer han få möta vinnaren av London-OS två finalister. Lopez från Kuba och Nabi Från Estland. Ni som läst min inblick i 130 kg vet då att Lopez är stor favorit att ta hem
hela vikten så det blir en svår nöt att knäcka för Johan. Men som man såg igår när favoriten Hamid Soryan förlorade i första omgången i 59. Allt kan hända!

En svensk till går in i tävlingen idag. Och det är ingen mindre än Sveriges idagsläget bästa ”Zakarias” ;). Zacke Berg startar i 85 kilo. Berg har verkligen lyft sig i år och visat att han kan slå alla i vikten. Han är första års senior och har verkligen inget att förlora i denna turneringen! Berg får möta Akhlaghi från Iran i första matchen. I mina ögon; tuffast möjliga öppning. Jag känner Habib Aklaghi sen alla våra turer i Iran. Väldigt sympatisk brottare men framförallt en maskin på mattan. Vid OS i London var jag säker att han skulle ta hem guldet men förlorade redan i andra omgången mot en kuban. Just mästerskap har alltid varit ett problem för iraniern men förra året knep han en bronspeng i Vegas så frågan är om han nu har vad som krävs mentalt. Fördelen för Berg i matchen är att Iraniern många gånger springer på för mycket och tappar poäng då motståndaren kontrar. Bergs styrka är hans otroliga teknik i tilltrasslade situationer och när han sätts under stor press så visst finns det chans för en skräll för Berg! Favoriten i vikten är ukrainaren Belenuk. Dock får Berg tidigast möta honom i en final. Rami från Finland finns också i vikten och i mina ögon har han goda chanser att kunna få gå en medaljmatch i kväll. Han är på samma sida som Belenuk. Denna sidan är lite enklare än Bergs sida men sanningen är att i en vikt som 85 kilo existerar inga lätta sidor.

Vi önskar Berg och Euren lycka till! Samt återigen ett stort grattis till Stig och Mark! Förhoppningsvis fortsätter Norden leverera medaljer 🙂

75.. dödens vikt!

Imorgon (söndag) drar Brottningen igång i OS och vi chocköppnar med vad jag tror blir OS stora ögonblick!

Jag skrev att Johan Euren kallade 130 kgs-vikten för ”formel 1-klassen” men faktum är att 75 kilo i grekisk-romersk stil inte bara är brottningens hårdaste viktklass utan antagligen en av hela OS-programets svåraste medaljer att erövra.

Brottningens gigant under 2010-talet startar i vikten och är en självklar favorit. Jag pratar om regerande olympiske och världsmästaren Roman Vlasov från Ryssland. Dock går man inte säker i denna mördande viktklass även om man är den bäste P4P-brottaren de senaste 5 åren.

75 kilo eller Weltervikt som den även kallas har alltid bestått av extremt hög klass men detta OS bjuder på något utöver det vanliga. 6 världsmästare finns i vikten men totalt skulle jag säga att 14 brottare är kapabla att vinna. 10 av dessa hade antagligen kunnat ta medalj i vikten över också (85 kilo).

Koreanen Kim är en personlig favorit. Under Spaniens GP 2015 genomförde Kim vad jag skulle säga är en omänsklig match mot den då regerande Världsmästaren från Armenien. Den matchen är antagligen den bästa match jag någonsin beskådat. Armenien Julfalakyan gjorde en riktigt, riktigt bra match men samtidigt var han totalt chanslös mot Koreanen vars tempo och tajming fick en att få rysningar och glädjetårar.

Just dessa två giganter: Kim och Vlasov möts redan i den första matchen. Sist dom möttes i mästerskap var i VM-finalen 2013 då Kim vann med minsta möjliga marginal.

En som jag verkligen unnar en framgång på OS är min vän Mark O Madsen från Danmark. Mark gör sitt tredje OS och blev 2:a på VM i fjol och är utan tvivel Danmarks bäste brottare genom tiderna. Mark slog just Kim nu i Somras så hans form verkar vara i bästa slag!

Iraniern i vikten vann VM 2009 men är fortfarande i bra slag och han blir också Marks första motståndare.

En annan som imponerade stort i OS-kvalet i Mongoliet är Peter Bacsi från Ungern. Bacsi vann VM i viktklassen 80 kg 2014 men har nu bantat ner sig till getingboet i 75 kg.

Armenien Julfalakyan vann VM samma år som Bacsi fast i just 75 kg. De bägge drabbades samman på VM 2015 där Armenien vann men i Mongoliet fick Bacsi revange och körde fullständigt över Armenen. Imorgon i 1/8-delsfinalen drabbas dessa herrar samman igen. Jag tippar att Armenen drar det längsta stået även om det kommer bli på just ”håret” :).

Azerbaijans brottare vann EM 2015 och han ställs mot årets Europamästare från Georgien i 1/8-finalen.

Som ni märker finns det ingen bra lottning i denna vikt.

Här under har ni en bild från en träning nere på Sparta. Just Mark kom till Malmö ett par gånger och vi har även besökt Marks hemmaort i Nyköeping ett par gånger.

från vänster. Zakarias Tallroth, Mark O. Madsen, Tobias Kvarnmark, Lennie Persson, Robert Rosengren.
från vänster. Zakarias Tallroth, Mark O. Madsen, Tobias Kvarnmark, Lennie Persson, Robert Rosengren.

Denna vikten är alltså så extremt hård så jag tror att den som vinner OS-guld i slutändan är den som lyckas konservera mest energi under dagen. Vinner man någon match utan att bli helt slutkörd så ökar chansen radikalt att man även vinner nästa. Vi pratar helt enkelt om otroligt små marginaler.

 

15:00 svensk tid drar allt igång och då startar Korea mot Ryssland!!

Dags för det tunga 130-gardet!

Om ett par dagar är det dags för tungviktsbrottningen att göra entre i OS. 130 kilosklassen eller som Johan Euren brukar kalla vikten; ”Brottningens formel 1” startar alltså på måndagen den 15:e augusti.

Viktklassen kanske inte bjuder på samma spektakulära kast och tempo som i de lägre vikterna men visst finns det en fascination över att två personer på ett kvarts ton försöker kastar runt varandra.

Just Johan Euren är Sveriges hopp i vikten och sakta men säkert har han visat att vi kan höja förväntningarna om en ny medalj.

2012 knep som sagt Johan en något överraskande bronspeng vid OS i London. Skillnaden från 2012 till nu är att tungvikten blivit ännu tyngre. 10 kilo har lagts till småpojkar på 120 kg har vuxit sig större och kan nu väga hela 130 kg. Just övergången till 130 har varit ett litet problem för Johan som alltid legat kring 120 stabila kilo. Många av hans konkurrenter slipper nu banta ner sig till 120 och istället måste Johan försöka rubba på 130 kg istället för 120 som det var innan.

Efter ett skadefyllt år 2015 gjorde Johan en härlig comeback på EM i våras och knep en bronsmedalj. Detta var också Johans första medalj sedan man bytte från 120 kg till 130 kg.

Viktens två favoriter är ganska solklara. Den regerande olympiske guldmedaljören Lopez från Kuba och den regerande världsmästaren från Turkiet, Reza Kayaalp. Dessa två herrar står rent statistiskt i en klass för sig själva då dom bara har förlorat mot varandra de senaste 6 åren. Dock gjorde Johan en väldigt bra match mot turken på EM i Riga så visst finns det hopp om en trendbrytare. Jag personligen tippar att den tvåfaldige olympiske mästaren Lopez kommer vara stråt vassare än turken och övriga motståndare även om han förlorade sist på VM. Samma senario utspelade sig 2011 då turken vann VM över just Lopez och man började prata om en generationsväxling. Året efter körde Kubanen ganska enkelt över turken i OS i London och visade att han fortfarande var den bäste. OS för kubaner är något extra och jag tippar att Lopez kommer i bra mycket bättre form än den han hade under VM i fjol då han tröttande i slutet av matcherna  och kammar hem sitt tredje OS-guld.

En uppstickare och bubblare i vikten är Ukrainaren Chernetskyy som även han skakade turken på EM i våras. Från att ha varit Ukrainas andra val i ett par år tog Ukrainaren ett otroligt kliv genom att klippa ett VM-brons i höstas. Självförtroendet har höjts avsevärt och Chernetskyy har blivit en av brottningens mest kastvilliga brottare. Håll ett extra på öga på honom.

Heiki Nabi från Estland prickar alltid formen vid mästerskap och får nog ses som en eventuell medaljutmanare. Sen finns det ett stort gäng utmanare som Johan måste passera om han skall lyckas med bedriften att ta en ny medalj. Här är hela startfältet:

Nu håller vi tummarna att Johan fixar det! kl 15:00 på Måndag startar tävlingen. Grabbarna här anlänt till Rio. Johan till skillnad från de andra killarna har ingen bantning att tänka på så han kan lägga all fokus på att må gott och äta gott fram tills invägningen på söndag.

Image-09.03.15-at-22.43

 

Dagen D är här.

Ibland vill inte kroppen som man själv vill. Eller ska man vara helt ärlig så är det mer att till sist tvingas kroppen säga ifrån. Elitidrott är många gånger idioti, och det klassiska uttrycket ”är huvudet dumt får kroppen lida” passar in i många val man gör.

Under hösten 2014 började jag få problem med mina axlar. Utrymmet mellan nyckelbenen och skulderbladsbenet fanns inte längre. I just detta utrymmet skulle det egentligen finnas en ledkapsel men nu var den igentäppt med brosk. Vi började behandla axlarna med kortison. Den värsta smärtan försvinna men en av axlarna var hela tiden inflammerad och vi fick börja med ständiga behandlingar med stöttvågor, triggerpunktnålar, akupunktur och massage för att hålla nere inflammationen.

Men vi visste också att allt detta var bara tillfälliga lösningar. Efter VM 2015 var en operation inplanerad men efter ett övervägande valde vi att hålla ut ett år till för att ge OS en chans. Vilket jag än idag är nöjd med att vi valde. Dock är stunden nu kommen då man efter 6 kortisonsprutor och 2 år utan att kunna göra en ordentlig armhävning.

Just nu sitter jag på mobilen i väntrummet för operation i Lund. Här kommer en av Sveriges bästa axelspecialiater utför jobbet så jag är i trygga händer. Jag räknar med att vara på mattan snart igen! Om jag inte är allt för dålig kan ni läsa om Johan Eurens viktklass på Onsdag! Till sist, grattis till Sarah Sjöström och Emma Johansson! Grymt av bägge!

Den vänstra pilen visar var AC-leden sitter, Dvs mellan två ben. I mitt fall är där så trångt att man knappt kan tro det är två olika ben.
Den vänstra pilen visar var AC-leden sitter, Dvs mellan två ben. I mitt fall är där så trångt att man knappt kan tro det är två olika ben.

Continue reading ”Dagen D är här.”

Kom ihåg 18 aug! 53 kg!

53 kg, Vikten där ett av Sveriges största medaljhopp finns. Ingen mindre än Sofia Mattsson!

Sofia har nämnts många gånger här och jag har haft nöjet att följa hennes träning på nära håll. Idag tittar vi närmre på vad som väntar Sofia i Rio.

Självklart måste man börja med kanske brottnings störst lysande stjärna under 2000-talet: Yoshida.. Jag skulle tippa att denna Japanska superstjärna är den mest kända icke-svenska brottaren i dagsläget hos svenska folket.

Redan 2004 knep Yoshida sitt första OS-guld men 4 år senare presenterade hon sig lite mer för det svenska folket då hon slog ut Ida-Theres Nerell i första omgången vid OS i Peking. Totalt har det blivit 3 OS guld och 13 VM guld och ett facit som saknar förluster i mästerskap.

Sedan 2013 har Yoshida haft samma finalmotståndare på alla världsmästerskapen i form av Sofia. I Las Vegas var det många av oss på läktaren som studsade upp när det återstod 15 sekunder av finalen med ställning 2-1 till japanskan. Sofia var så när att få en pushout på Yoshida men lyckades inte riktigt få fatt i utsidan av japanskans arm för att fullfölja attacken. Här har ni sista minuten från finalen i fjol:

OS är OS och då spetsat alltid startfältet och det finns fler som vill blanda sig i medaljstriden. Världsmästaren i viktklassen ovanför 53, Helen Maroulis från USA har bantat ner sig till 53 och får ses som en extremt farlig utmanare. Sofia mötte Maroulis vid VM 2013 och vann en otroligt jämn och spännande match med 7-6. Den gången gick bägge i 55 kg. Maroulis som inte hade kvalat in på VM gjorde processen kort i Mongoliet vid OS-kvalen. I mina ögon var det tävlingens mest överlägsne vinnare. Detta visade att hon klarade av den tuffa bantningen även om de bästa motståndarna sen tidigare var inkvalade till OS.

Kina och Nordkorea kommer med starka kort men enligt mig utmanar de inte om guldet men kan säkerligen ställa till med lite besvär för topptrion och eventuellt knipa en medalj. Men tävlingens stora bubblare och joker är Nigerias Adekuoroye! En avig och för vikten, väldigt lång brottare. Hon har redan skapat sig ett namn genom att att piffa upp sin uppvärmning med både sång och dans vilket gör henne till en färgstark personlighet i den annars så sammanbitna uppvärmningshallen. Hon är i dagsläget rankad trea i vikten efter just Sofia och Yoshida och vann brons på VM i fjol. Dock är amerikanskan inte med på rankingen i 53 kg utan toppar istället vikten över.

14 augusti startar tävlingen för Sofia och övriga damer i vikten. 15:00 startar kvalen. finalpasset startar 21:00. Jag har en go magkänsla att vi kommer få se Sofia på kvällspasset!

99