Djupt vatten för Mästarnas Mästare.

OS är över och idrotten går vidare mot en lite tystare vardag. Rubrikerna handlar inte längre om vem som misslyckades eller kammade hem en medalj vid OS. Idrottshösten brukar handla om fotboll, hockey och som i detta fallet: Presentationen av alla idrottstokigas favorit: Mästarnas Mästare. Förra veckan presenterades för första gången en E-sportaren till programmet; CounterStrike-spelaren Emil ”HeatoN” Christensen. Jag själv kom i kontakt med Emil när vi i Sparta lanserades i appen Mikz där Emils lag ”Ninja in Pyjamas” också hade kontrakt. Vi skulle skakat hand på festen där vi firade appens succé men då appen floppade så uteblev tyvärr festen.

Hockeyspelaren Tommy Söderström var väldigt kritiskt mot Emils deltagande varpå Tommy sen möttes av massiv kritik för att vara en ”gammal och bakåtsträvande surgubbe”. Här är jag kluven (om jag också vill vara en surgubbe). Jag vet inte exakt vilka riktlinjer programmet ”Mästarnas Mästare” har haft men hitills har man hållit sig till RF-anslutna idrotter (möjligtvis att vissa motorsporter inte varit med) men nu tar man programmet till en ny nivå. Jag vill inte påstå e-sport inte är tävling på hög nivå, för det är det verkligen. Om man skulle jämfört Spartas statistik kontra Ninja in Pyjamas på Mikz så inser man också att folk är bra mycket mer intresserade av e-sport än brottning :). Tommy Söderström påstod att det var en barnlek men jag vet att det ligger lika mycket timmar och jobb bakom Emils framgångar som inom vilken annan sport som helst.

Dock känner jag att elektronisk sport fortfarande bara är en sport och inte en idrott. Idrott för mig handlar om fysiska prestationer. Att idrotta går också hand i hand med att man fysiskt förbättrar sin fysiska hälsa. Schack som ligger mig varmt om hjärtat är en tävling och sport som för mig förtjänar den största creeden och stjärnstatus man kan få men en idrott det blir det aldrig i mina ögon. E-sport bygger på samma sak.

Jag tror inte Emil själv skulle presentera sig som ”idrottare”. Så frågan är om Mästarnas Mästare skall vara för idrottsstjärnor eller för sportmästare?

Om man tittar på programmet så känns det faktiskt konstigt att ha med sportmän som inte hållit på med fysisk idrott. Hela programmet bygger ju på att deltagarna tävlar med ett fåtal undantag endast i fysiska övningar. Tanken och programidéen var väl från början att man skulle se vilken mästare som var den ultimata idrottaren som behärskade flest olika grenar och moment? Eller är jag fel på det? Det är mycket möjligt att Emil kommer göra bra i från sig i tävlingarna men frågan är då vad det har med hans E-sportande att göra?

Nu kan man säkert vända på det och säga att det handlar om att han har en vinnarinstinkt och en mästargen i sig. Jag kan hålla med om att Bäst-när-det-gäller-mentaliteten fungerar i alla sammanhang men då undrar jag om man inte flyttat fram programmets ursprungside för långt fram.  För var blir nästa banbrytning för Mästarnas Mästare? Världsmästare i matlagning handlar också om att kunna prestera under press. Måns Zelmerlöv är Europamästare i Musik, borde inte han då också få vara med? För deras ansträngning och tävlingsinstinkt måste också va på top för att lyckas.

Samtidigt så handlar det om ett TV-program som skall underhålla människor hemma i TV-soffan. Så det spelar kanske egentligen ingen roll var man står i frågan. Mitt inlägg bygger antagligen på samma grund som Tommy Söderströms artikel i Aftonbladet, Att jag är inne i en nyhetstorka 🙂

mastarna_2

En annan kul notis från i morse: Varje måndag kör Sportpanelen i SVT en kvarts tugg om olika idrottsevenemang som hänt. Och nästan varje måndag förkastar jag deras åsikter 🙂 I morse var inget undantag.

Dagens panel bestående av Johan Esk, Jennifer Wegerup och Daniel Legue började diskussionen med Daniel Ståhls årsbästa i diskus. Ett kast som hade räckt till OS-guld för 2 veckor sedan. Då menade panelen att det egentligen inte betyder något då allt handlar om EM, VM och OS i friidrott och att man måste kunna prestera när det verkligen gäller vilket Daniel inte lyckades med i OS. Direkt efter visar man bild från cupfinalen i svenska cupen mellan Rosengård och Linköping. Marta var stor matchvinnare och hyllas stort av panelen och då påstår Johan Esk att Martas comeback efter det stora misslyckandet i OS är ”skillnad mellan en bra idrottare och en extremt bra idrottare”. Att kunna komma tillbaka efter en motgång på det sättet är tydligen i detta fallet en verklig bedrift.

Komiskt må jag säga eller vad ska man säga haha. Journalister, staketstränare och internettyckare är alltid underhållande.

Jag själv brukar gå in och läsa kommentarer på Kimura.se då där kryllar av experter inom kampsport. Hur man bantar, tränar och använder sig av brottningstekniker förgyller alltid min vardag. Denna bilden ligger alltid på min näthinna då.
Jag själv brukar gå in och läsa kommentarer på Kimura.se då där kryllar av experter inom kampsport. Hur man bantar, tränar och använder sig av brottningstekniker förgyller alltid min vardag. Denna bilden ligger alltid på min näthinna då.

 

På onsdag kommer en uppdatering om min egen rehabilitering. Vi hörs!