Banbrytaren Ekwall? eller bara en som vägrar kunna regler?

Idag utlovades det en uppdatering om min rehabilitering. Den tanken slopades omgående igår då jag fick höra att både jag och bloggen hade blivit omnämnda i Patrick Ekwall och Mats Olssons pod i Expressen (pådden 171). Faktum är att jag inte bara nämndes utan Mats citerade faktiskt direkt från bloggen. Jäkligt stort och kul var min första tanke, men sekunden senare kom jag på att just Patrick Ekwall i mina ögon alltid varit sportjournalistkårens egen Jerry Springer och en förväntad hyllningskör kände jag inte skulle bli aktuell. Skaparen av TV4-sportens ”kanon och kalkon” gjorde mig heller inte ”besviken” på den fronten. Även om jag fortfarande tycker att det var jäkligt roligt att bli omnämnd av dessa två två ikoner.

Här kommer en ordentligt nerkortad version av gubbarnas pod:

Jag valde att klippa bort Ekwalls utläggning varför brottningen är svår att förstå då jag faktiskt inte hängde med i hans resonemang. Jag vet inte om ni följer honom men han är helt fantastisk att följa. Det är sån stor humor att det finns inte, Man fattar….. som vanlig ingeting 🙂

Ekwall är journalisternas svar på brottning. Om man nu skall hålla med Ekwall om något.

Jag gillar att man som ”etablerad” sportjournalist öppet påstår sig inte förstå sig på just sport. Man har alltså jobbat i minst 25 år på heltid med dokumentera och analysera idrott och ändå, i slutändan så säger man själv att man inte fattar något alls. Det är komik i mina öron.

Jag är ju som Ekwall också nämner en insatt person så det kanske blir svårt för mig att ha en nyanserad bild om reglerna är svårbegripliga eller inte. Men tittar man på den generella brottaren så är han eller hon aldrig någon hjärnkirurg eller atomforskare. Vi är med andra ord oftast inte smarta nog att förstå politik, ekonomi eller ens enkla logiska problem.

Jag brukar till och med säga att alla som brottas på hög nivå måste vara lite tröga för att orka plåga sin kropp när alla sunda instinkter skriker att man skall sluta.

Trots detta intellektuella handikapp, förmågan att lösa enkla pussel eller räkna ut enklare mattetal så förstår alltså alla dessa personer brottningsreglerna. Så frågan är om brottningsreglerna är för svåra rent generellt eller bara försvåra för personer som Patrick Ekwall :).

Nu till citatet från bloggen: När jag hörde podden insåg jag direkt att jag skjutit mig själv i foten. Inför OS lyfte jag fram lite punkter som jag tyckte en expertkommentator skulle tänka på inför OS. Jag ville se att man personifierade brottarna och inte bara kalla dem för ”Ryssen” eller ”Amerikanskan”. Detta var något vår expertkommentator Martin Lidberg verkligen gjorde kanon under Viasats sändningar. För övrigt gjorde Martin ett kanonjobb på alla fronter under OS och trots vad Ekwall må tycka, förklarade han utgångarna och poängen ganska enkelt för alla tittare. När sen Olsson läser upp min text blir det i alla fall väldigt tydligt att jag inte alltid lever som jag lär.

Då är ju frågan varför vi gör på detta viset? Just i bloggen tror jag att det kan ha rört sig om ren lathet genom att jag inte orkade kontrollera om jag stavade rätt på namnen. Men min teori till huvudanledningen  att man började hålla sig till nationsbenämning är faktiskt den samma som gubbarna lite är inne på i podden.

Till att börja med så är det som E och O säger, endast en person från varje nation är med i mästerskapen. Vilket gör att det bara finns en iranier och en Uzbek. Den andra anledningen i alla fall för brottningen tror jag grundar sig av år av dominans av sovjet och sedermera Ryssland. Det skapades en hemsk aura runt att möta just en ”ryss”. Sen spelade det mindre roll i vad han hette så länge det stor RUS på ryggen. Ryssarna i brottning har alltid varit lite som kineserna i pingis. Det spelade ingen roll vem som stod på andra sidan. Var det en Kines/ryss så visste man att det skulle bli näst in till omöjligt att vinna. Där tror jag man la grunden till nationsbenämningen. Jag minns mina första internationella tävlingar i ungdomsåren när man berättade för alla ”skit också, jag fick en ryss i första”. ”Ryssrädslan” blev en allmänt begrepp och jag tror alla svenskar minns första gången man besegrade en ryss, I mitt fall, som 19-åring i Finland 2005.

Frank Andersson var en sann Ryssdödare eller Sovjetdödare som det var på den tiden. Efter att ha bollat med ettan i Sovjet, skickade ryssarna tvåan, när inte det funkade skickade man trean. Även han åkte på däng av Frankie boy. Men till sist, När Sovjets fjärde bästa brottare fick chansen hade man knäckt koden. Där någonstans på vägen tror jag man insåg att frank inte tävlade mot en enskild brottare från sovjet utan ständigt mot hela nationen Sovjetunionen.

Jag hoppas ju att Ekwall läser detta inlägg så att han också får se att jag är villig att erbjuda han en enkel genomgång av reglerna på en lagom nivå just för honom.

Nu är ju frågan om Patrick Ekwall läser min blogg eller om han bara snubblade in här av en slump. Men jag lägger en bild på honom med hans namn så lär ju han se detta imorgon då jag har en känsla att han har som morgonrutin att googla sitt namn 🙂

ekwall
God morgon Patrick Ekwall 🙂

I förrgår sågade jag även Sportpanelen i SVT (frågan är om jag gräver min egen grav genom att hålla på så här) men när vi ändå nämt honom tidigare så vill jag lyfta fram Mats Olsson som en få panelmedlemmarna i sportpanelen tillsammans med Chris Härenstam som jag respekterar och uppskattar.