UFC 205

04:00 ringde klockan i söndagsmorse. Efter cirka en minuts arbete med att få upp ögonlocken lyckades jag identifiera klockans position och stänga av den. Sekunden senare genomfördes en snabb röstning i mitt huvud huruvida jag skulle gå upp eller inte. Alla vakna hjärnceller i huvudet kom fram till att ”det är inte värt det” så vi somnade helt enkeltom igen.

UFC 205 ägde rum i New York natten mellan lördag och söndag. Jag är i normala fall inte en person som följer MMA nitiskt även om jag alltid har koll på gamla brottarkollegors framfart i MMA-sporten. Dock innehöll denna galan ett par matcher som fick mig att i alla fall ställa klockan, vakna och somna om igen!

Det var första gången någonsin som det arrangerades en stor MMA-gala i New York. Kampsportens största organisation; UFC stod som arrangör och de höll inte igen på krutet i klassiska Madison Square Garden. Galans intäkter slog alla tidigare rekord inom MMA-världen och överträffade även mina förväntningar.

Jag har tidigare nämt brottningens inverkan och påverkan på MMA-scenen. 3 svenska föredetta brottare i form av Reza Madadi, Ilir Latifi och Jack Hermansson har i dagsläget kontrakt i UFC.

Helgens gala bevisade återigen att brottningens varumärke står sig starkt på den högsta nivån inom MMA.  Ett flertal fighters på galan hade en gedigen brottarbakgrund men ingen kan jämföras med Yoel Romero från Kuba. År 1999 blev Yoel världsmästare i brottning och året efter tog han silver i OS i Sidney. Att nu nästan 20 år senare endast vara en match ifrån mästarbältet är enligt mig ett ytterst tydligt bevis på att brottning är en otroligt bra grund att ha med sig om man gör ett karriärbyte till MMA.

Yoel Romero var hela 32 år gammal när han gjorde sin MMA-debut. Han hade något år tidigare blivit petad från det kubanska brottningslandslaget efter att den yngre R. Salas hade tagit hans plats. Även om han inte längre håll samma klass i brottningen så var han fortfarande i superb form. Jag brukar vara tydlig med att alla brottare per automatik inte blir bra i MMA. Men i Yoel Romeros fall fanns där inte många tvivel.

Många tror kanske att fördelen med brottning är att man har en gedigen teknik i form av kast, nedtagningar och grappling. Självfallet finns det momentet med i alla brottares repertoar men jag vill tro att det är ett helt annat verktyg brottarna tar med sig in i buren.

Alla kampsporter har sina fördelar/nackdelar och brottningen saknar slag, sparkar, låsningar och stryptag vilket är de tekniker man använder för att vinna matcher på i MMA. Redan där borde brottarna ha en lång uppförsbacke. Så vad är det man skapar hos brottare som tydligen är väldigt enkelt att applicera in i andra kampsporter?

Två faktorer skulle jag säga.

För det första, varje dag tränar vi vår kropp inte bara för att bli starkare utan för att kunna använda kroppen optimalt oavsett läge, situation eller trötthetsnivå. Många gånger pratar man om brottningens egenskaper att skapa funktionell styrka. Vill jag orka lyfta en person som inte vill bli lyft. Då är enklaste sättet att träna på att just försöka lyfta en person som inte vill bli lyft. Varje träning ger en en direkt feedback på vad som fungerar mot en motståndare eller inte. samtidigt som jag lär mig lyfta inser min motståndare att den måste utvecklas för att inte bli lyft. Nästa dag kommer motståndaren ändra försvaret och jag som ”lyftare” måste hitta en ny lösning för att orka lyfta igen. Denna träningsform gäller alla bitarna i brottningen. Träarmar, arm-och-huvud-koppling. livtag, krysstag. uppträdd, utsidaarm, rullning you name it. Den kroppskännedomen man får i dessa lägen och förmågan att ständigt utvärdera sig själv ger oerhörda fördelar i andra träningsformer.

Den andra faktorn som går hand i hand med den första är att vi aldrig eller i alla fall väldigt sällan kör något som heter ”sparring”. I nästan alla andra idrotter så sparras man, Man kör en träning som skall simulera en match. I brottning däremot, där går man matcher på träningen. Skillnaderna mellan en match på träning och på tävling är obefintliga bortsett från att det inte finns en domare på mattan. Detta gör att man hela tiden får svar på om träningen fingerar eller inte. Brottare som blir framgångsrika är många gånger de som omedvetet hittar nya drag, finesser och sätt att kontrollera motståndaren. Samtidigt skapar en matchvana och en fightingspirit som är A och O i alla kampmoment.

Bara tanken på att som i Yoel Romeros fall byta sport vid 32 års ålder för att 7 år senare slås om VM-titeln är fascinerande. Tyvärr kantas Yoel av en dopingavstängning vilket självfallet överskuggar hans prestation.

Till sist. UFC 205 bjöd också på en historisk match då Conor McGregor tog hem bältet i 70 kg. Irländaren har sedan tidigare bältet i 66 kg, vilket nu gör han helt unik som den förste i UFC att inneha två bälten samtidigt.

Jag själv gillar verkligen Conors träningsmentalitet. Han tillsammans med Zlatan är lite av mina två favoritfigurer i idrottsvärlden. Båda är mycket för affärer och investeringar, följs av många fans men har nästan lika många haters. Båda är frispråkiga men deras bästa egenskap är att dom gång på gång tystar alla tvivlare med otroliga prestationer.

Idag är en helt vanlig dag för mig, så snart väntar en nytt träningspass följt av att jag själv håller i Spartan training nere på Sparta.

Vi hörs!   mcgreg