Naiva Helsingborg..

I många avseende är alla idrotter väldigt lika. Ambition och vilja hör alltid till huvud ingredienserna i en framgångsaga. När man hör gamla framgångsrika idrottare berätta och förklara varför just de lyckades så inser man att många berättelser påminner om varandra. Både i individuell idrott men även hos gamla lagidrottares historier.

Just lagsammanhållning och harmoni är två andra faktorer som också nämns när man pratar om framgångar. En självklarhet i lagidrott men bra mycket viktigare i individuell idrott än vad man tror.

Att få harmoni i en grupp är något som hjälper alla men som individuell idrottare har jag ändå alltid det yttersta ansvaret för hur bra min träning och utveckling kommer bli. Självfallet finns det tränare med i bilden som lägger upp en planering, håller i träningar och arbetar med att gruppen skall fungera men när det väl kommer till kritan, så är det jag som tar alla avgörande beslut på mattan.

Fotboll fungerar inte riktigt på samma sätt. Varför en viss supertalang aldrig slog igen i fotboll? Den frågan har tydligen många mer komplexa svar, påstående och ursäkter. ”Det handlar om att rätt person skall upptäcka en”.”Man måste komma till rätt klubb”, ”ha en tränare som tror på en” och ”få chansen”.

Ska jag vara helt ärlig så tror jag inte på det.

Fotboll har enligt mig ett system som många gånger bygger på att personer runt planen är de som måste få det att fungera. Självfallet bär tränaren en viktig roll i ett lags prestationer men många gånger känns det naivt att tro att en sparkad tränare innebär att problemet är löst. För mig blir det som att operera bort näsan vid en förkylning.

Inför säsongen 2015 bytte till exempel Helsingborgs IF tränare. Roar Hansen som jag tycker är en fantastisk ledare med otroliga resultat i ryggen ersattes med ingen mindre än Henke Larsson. Räddningen och frälsaren var kommen enligt alla helsingborgare.

Mentaliteten inom fotbollen och framförallt i klubbledningarna sänder ut signaler att spelarna inte behöver analysera varför man har underpresterat, man behöver inte rannsaka sig själv eller ställa sig frågan: varför det har gått dåligt? Vad kan jag göra annorlunda nästa säsong. Vad är mina brister? Idrott förändras hela tiden. Vilket innebär att man alltid måste utvecklas. Och det kan ingen annan göra åt en.

jag gör bara som jag blir tillsagd”

2 år har gått sen Henke tog över HIF och idag blev det klart att nästa år väntar superettan för helsingborgarna. Jag menar inte att Henke är anledningen till detta, snarare tvärtom. Felet ligger aldrig hos en person, på samma sätt som lösningen inte kommer av att tillsätta endast en person.

De gånger tränare lyckas vända på skutor tror jag handlar om att man har en bra bygge men helheten måste knytas samman. Jag ställer mig i bland frågan hur bra ett allsvenskt lag hade blivit om laget saknade en tränare. Alla var tvunga att se efter vad man kan göra för skillnad och man kan inte bara slå ut armarna och tycka att någon annan gjorde fel.

Henkes sista match fick även det en sorgligt slut på mer en ett plan. Skandalscener efter slutsignalen i det allsvenska kvalet. Idrott är och förblir endast en underhållande lek. Vissa människors handlingar däremot, det är en bisarr och fruktansvärt tråkig gåta för mig.

Malmös huvudtränare får även han lämna posten trots ett SM-guld. Hårda krav från mesta mästarna.

Jobbig press för den som tar över då man kan anta att man vill att denne tränaren skall lyckas bättre än den förre.

unknown