Vägskäl..

Att utvecklas och nå framgång inom idrott bygger på två faktorer enligt mig; kontinuitet och nytänkande. Dessa två faktorerna är i vissa avseende antagonister och motpoler mot varandra.

Kontinuerligt arbete är ett ständigt gnetande, repetion på repetion, grispass efter grispass. Varje gång man är helt slutkörd måste man samla ny kraft och energi för att nästa dag orka göra samma arbetsinsats och åter igen bryta ner kroppen. Inga avbrott i träningen, inga skador eller sjukdomar och ingen bristande motivation.

Samtidigt så har vi nytänkandet. Denna faktorn är den som gör att vi inte står still. Att man inte stagnerar. Att man inte fastar i hamsterhjulet. Det är här man når nya nivåer. Det är här man hittar nya vägar ingen annan tagit. Det är här man passerar de bästa.

Kontinuitet säger att man måste hålla sig till planen, inte tvivla när det går tungt och tro på det arbetet man lägger ner.

Problematiken blir att man samtidigt måste ifrågasätta sig själv hela tiden för att inte fastna i en negativ kontinuitet. Där man inte gör förändringarna när de behövs. Kontinuiteten kan i slutändan betyda att man går ner till träningarna och bara gör som man alltid gjort. Man inser inte att man slutat utvecklas.

Sedan min operation har jag sökt nya vägar för att få min kropp att fortsätta utvecklas samtidigt som den skall bli helare. Analysen om vad som fungerat genom åren och vad som skadad mig är långt ifrån 100 procentig men jag tror jag blir klockare och får mer kroppskännedom för varje dag som går.

Under en vanlig brottningssäsong får man indikationer om saker fungerar eller inte. tävlingar ger en indiktioner om man är övertränad, dåligt tränad eller om det finns något stort på gång.

Nu arbetar jag däremot i total tystnad och i ett obehagligt mörker. Att inte ha tävlat sen maj månad skapar vissa frågetecken i satsningen. Har jag valt rätt väg för att så småningom komma tillbaka bättre än någonsin? Jag vet faktiskt inte. Dock har jag en gång gjort en arbetsinsats som räckte till en medalj på VM och så länge jag inte glömmer bort vilket jobb som då krävdes så har jag goda möjligheter att göra en fin comeback så småningom. Min magkänsla är att jag valt en ny väg som kommer ta mig mot mina mål.

Jag tillsammans med mina brottarkollegor i Sverige och framförallt i Sparta visste att vi inte hade samma förutsättningar som de stora länderna i brottningsvärlden. Vi var och är alltid tvungna att hitta andra och nya vägar för att kunna bli bättre än dessa motståndare. Om vi bara tränar brottning likt Ryssland med vetskapen att vi alltid har sämre sparring här hemma än i just Ryssland så finns det ingen logik som talar för att vi kommer bli bättre än Ryssarna. Vi måste göra något annat, något bättre, och framförallt något hårdare, tuffare och jobbigare.

Enligt mig själv finns det två typer av personer när det gäller att söka nya vägar.

Den ena personen söker nya vägar för att maximera sin utveckling. Den personen vill bli bättre än den som tränar på ett visst sätt. Den personen vet att man då måste göra jobbet inte lika bra utan bättre.

Den andra typen av person, är den som också söker nya vägar, fast i hopp om att det skall vara en genväg.

Man kan prova mängder med nymoderniteter, skaffa sig de bästa resurserna runt sig, skaffa sig mängder med samarbetspartners för att underlätta ens vardag. Men faktum är att de nya vägarna inte är enklare. Vägarna mot världseliten har inga genvägar. Det finns inget enkelt. Att söka nya vägar handlar snarare om att hitta nya sätt att göra resan än jobbigare, mer komplex och ännu mer ansträngande. För att när man väl kommer fram till slutdestinationen så är man ännu mer förberedd på vad som väntar skall.

 

DCIM105GOPRO