VM i Budapest.

Att det var längesen man stod på brottarmattan i tävlingssammanhang är ingen nyhet för någon. Sedan den 7 Maj har frånvaron varit total och jag har tidigare inte känt någon stress att komma tillbaka för snabbt. Redan i augusti när man genomförde min axeloperation bestämde vi oss för att det inte skulle bli några tävlingar under hösten 2016. Detta innebar att jag också valde att inte försöka vara tillbaka lagom till VM.

Ett beslut som var enkelt att fatta och känns fortfarande som ett klokt val. Men kloka val är ändå jobbiga när allt kommer till sin spets.

I helgen gick alltså just detta VM av stapeln. Budapest stod som arrangörsstad och redan när jag såg invägningen (som livesändes) började det klia i fingrarna. Det är ju faktiskt just där man vill vara. Att få stå där och känna pressen som ligger på allas axlar. Mängder med förväntningarna blandade med allas nervositet. För nervositet, den finns verkligen i invägningslokalen även om alla försöker vara helt uttryckslösa med sammanbitna käkar och tomma blickar. Alla försöker helt enkelt sälja in ”det spelar ingen roll vem jag får i första matchen”-looken.

Dagen efter invägningen avgjordes alltså världsmästerskapen i VM. Årets världsmästare blev Ungraren och hemmabrottaren Korpasi. Jag hade han lite som favorit innan och det fanns en viss lättnad hos mig att just han vann. Av den enkla anledningen att honom har jag aldrig slagit. Nu slapp man i alla fall ligga hemma och känna ”ahhh det kunde ju varit jag, Jag har ju slagit honom!!” (Även om den där dagdrömmar-känslan alltid finns där när man ligger hemma i TV-soffan oavsett hur orealistiskt det än må vara). Dock vill jag påpeka att jag tror det är fullt realistiskt för mig att slå Korpasi även om hans stil (som jag själv skulle beskriva som superkompakt, megastark och tröttnar aldrig) inte passar mig helt ultimat (mina favoriter är ju motståndare som är okompakta, svaga och utan kondition :).

Skärmavbild 2015-11-29 kl. 19.26.43
Sist vi möttes var förra året under Golden GP finalen i Baku. Den gången förlorade jag med 4-0.

För svensk del gick det inte så bra som man kunde hoppats. Vår enda svenska representant hos herrarna var Alex Kessidis i 80 kg. Han inledde dock väldigt lovande då han enkelt besegrade iraniern Yosef som var regerande bronsmedaljör från VM i 80 kg 2015. 11-2 blev slutsiffrorna och Alex avslutade hans patenterade rysskryss som gav 4 fina poäng.

Matchen efter tog det roliga slut då Kessidis motstånade var ingen mindre än den 2015 års Europamästare Huseynov från Azerbajdzjan. återkvalschanserna försvann när sen Azeren förlorande mot blivande vinnaren från Ryssland: Abacharaev.

Sveriges representant på damsidan: Tess Persson stötte också på hårdast möjliga motstånd och förlorade mot etta samt trean i vikten. Både Alex och Tess gjorde mästerskapsdebut så resultatmässigt gjorde bägge en okej insats även om de själva säkert är besvikna.