Snabbsumering från EM

EM är över och hela den svenska truppen sitter på flygplatsen i Belgrad. Ett par timmar har slagits  ihjäl innan vi nu äntligen skall få åka hemåt (eller ja, en bensträckare i Berlin hinner vi tydligen med också).

Eftertankarna, analyser och massa ”om och men” snurrar i allas tankar.

Vårt lag lämnar Serbien med en bitter eftersmak. Svenska herrlaget lämnar EM med en femte plats som bästa placering. Jocke ”Bosse” Fagerlund inledde tävlingen i lördags med att vara ytterst nära att knipa ett brons men hade han hade tyvärr inte den lilla medgången man behöver i de riktigt jämna matcherna.

Igår gick jag själv upp på mattan, exakt 365 dagar sen jag sist stod på en tävlingsmatta. Ett år hade gått sedan OS-kvalet i Istanbul och jag insåg ganska tidigt på morgonen att jag var mer nervös än vanligt.

I första matchen väntade en kort och extremt stark Georgier. Jag hade mött honom en gång tidigare och då vunnit med med knappa 3-2 i en hård match där jag lyckades vända ett underläge i slutet.

Denna gången slutade matchen 2-1 till min fördel och det var med en lättnad jag gick av från mattan.

Även om jag innan mästerskapet pratade om att jag inte hade någon press på mig så visste jag att jag var tvungen att visa att jag fortfarande håller internationell klass.

Vinsten var inte överraskande på ett sätt men efter ett så långt uppehåll är det lätt att man blir osäker på ens egen kapacitet. Det går aldrig att jämföra träning med tävling.

Efter lite nerläggning och massage av Ingemar Gannby var det bara att börja värma upp till 8-delsfinalen mot förra årets EM-trea Aliev från Azerbaijan.

Första perioden känns helt okej och jag känner att jag har bra koll på motståndaren och tar också ledningen med 2-0. I andra perioden startar Aliev i ett högt tempo som jag ändå känner att jag svarar upp till. Dock börjar jag bli lite stum och komma efter i ett par situationer. Han gör ett halvt armdrag och följer direkt upp med en push-out vilket resulterar till att ställningen nu är 2-1 till mig. Med ca 1 minut kvar av matchen åker jag på min andra tillsägelse för passiv brottning och nu är resultatet 2-2 och Aliev leder matchen för att han har tagit den sista poängen.

När ca 20 sekunder återstår av matchen kommer jag under med min vänster. Vippar ner motståndaren och går runt på ryggen. I detta momentet går jag även in med benen i mellan vilket resulterar i att domarna dömer att jag använder benet i aktionen och mina två poäng uteblir. Jag har inte tittat på klippet igen efter matchen. Det är svårbedömd aktion då jag har mitt ben mellan hans. men frågan är om jag tar poäng tack vare benet eller inte? Jag hade nog gett mig 2 poäng om jag själv hade dömt, kanske till och med 4 🙂 men jag är ju alltid en gnutta partisk.

Till sist, så led vi i svenska laget extremt mycket med Emil Sandahl som råkade ut för vad jag skulle kalla ett brutalt grovt väpnat rån på sin semifinalplats! Jag ska inte gå in på situationen men man inser när det blir oenigheter i bedömningar så är Sverige ett litet land med lite makt i den stora brottningsfamiljen. Ingen nyhet men alltid lika tråkigt. Vi vet alltid att vi håller på med en bedömningssport och att ju jämnare det blir desto mindre marginaler och utrymme ges och varje domslut blir mer och mer avgörande.

snart hemma igen!

  • Andreas Nord

    Det var härligt att se dig på mattan igen. Såg bra ut och kändes snubblande nära i åttondelen även utan det tveksamma domslutet. Lovande inför VM med fin brottning efter ett års tävlingsuppehåll. 85 kg kvartsfinalen var ju en klass för sig…