Löpning i världsklass.

Förra helgen genomförde en stor mängd svenskar göteborgsvarvet. 21 kms löpning genom Göteborgs gator. Löpartrenden har verkligen inte lagt sig och var och varannan person tyckts bränna av ett par mil i veckan. För egen del så är GBG-varvet eller andra löparlopp inget som lockar. Faktum är att som 14-åring så lovade jag mig själv att aldrig springa ett halvmaraton eller längre. Ett löfte som visade sig vara ganska enkelt att hålla.

Året var 2000 och jag och en kompis hade fått för oss att 21 km var en ”walk in the park” för atleter som oss. En 14-årig Tallroth ansåg också att han platsade i landslaget… i de flesta idrotter. Så verklighetsuppfattning var inte min starka sida på den tiden.

Jag hade som längst sprungit 8 km och tänkte att de inte skulle vara någon större skillnad om man la till 13 st. 21 km senare, skapades alltså detta löfte i samband med att jag korsade mållinjen med spikraka ben som krampat ihop sig, tårar i ögonen och mumlandes ”varför gick jag med på detta”.

På tal om löpning så sattes ett världsrekord i maraton för 2 vekcor sedan. Kenyanen Eliud Kipchopge som vann OS i Rio förra året sprang in på den smått otroliga tiden 2 timmar och 25 sekunder. Tanken var att drömgränsen 2 timmar skulle slås men oavsett så sattes ett nytt rekord med över 2 minuter. Den kända racingbanan i Monza, Italien, var tävlingsarenan och loppet var endast skapat för att Kipchoge skulle slå rekordet.

Med sig hade han ett stort gäng elitlöpare eller som de även kallas ”harar” som skulle hjälpa till att hålla farten men man bildade även en V-formation framför honom för att minska vindmotståndet.

För att få en känsla för hur fort man springer 42 km på 2 timmar så kommer här lite att jämnföra med:

man skall göra 5km på tiden 14:13 – totalt åtta och en halv gång efter varandra

400 meter på 68 sekunder – totalt 105 gånger.

Eller 100 meter på 17 sekunder – 421 gånger.

En klasssisk tanke är alltid, hur många personer i ett stafettlag måste man vara för att slå tiden? 4 personer? 3? Jag är sugen om någon annan är på. Om det nu inte vore för mitt löfte att inte springa längre sträcker. Vill ju inte göra tonårs-Tallroth besviken.

Någonstans kan man finna mig på denna bilden från år 2000.