Smärtsamt men framåt.

För 12 dagar sedan skadade jag min käke. För alla oroliga så kan jag nu informera att jag är tillbaka på mattan och är åter i min vanliga träningsfas.

I mitt förra inlägg skrev jag att jag skulle hålla igång trots käken, tanken var att det inte skulle bli ett hinder. Det jag då inte visste var att det tydligen gör ofantligt ont att skada käken på det sätt jag gjorde. Från att jag hade varit hos käkspecialisten i Lund på måndagen och fått käken justerad, så startade 4 dagar av grovt knarkande av starka smärtstillande. Jag är inte en förespråkare av piller men denna gången fanns det ingen annan utväg för att på något sätt få tiden att gå framåt. Jag har under åren haft mängder med skador och smärtsamma minnen i kroppen men om det inte är att man förtränger gamla skavanker så är jag ganska säker på att detta har varit det värsta i smärtväg jag varit med om.

snett leende? Eller knappast ett leende.

Med andra ord bestod varje dag av ett par timmar som var hyfsat bekväma när smärtstillandet var på sin topp. När väl pillerna började avta satt man bara och inväntade att man skulle får klämma i sig nya piller.

Under dessa dagar genomförde jag 2 träningspass. Rent träningsmässigt så skulle man nog klassa dessa passen som totalt meningslösa. Att till exempel köra styrka på onsdagen med Stellan Kjellander samtidigt som man inte kunde spänna käken var en pers utan dess like. Dock ser jag det som nödvändigt för att inte få kroppen att tro att den får vila helt. så man inte tappar farten, Kommer ur formen. Med form menar jag den mentala formen som i vissa avseende är en extrem färskvara.

För att förtydliga hur jag tänker kommer här en parallell:

När folk frågar om alkohol skadar träningen och hur jag ställer mig till att just dricka.

Jag är inte nykterist och jag vet att måttliga mängder alkohol vid fåtal tillfälle rent fysiskt inte gör så stor skillnad. Men den mentala vinsten av att inte ha druckit alkohol i min uppladdning är i min mening så pass värdefull att den är värd att leva efter.

Att åka till ett VM i Paris med vetskapen att jag inte tummat någonstans, varken på träningen eller utanför. Inte ens när jag hade käken ur led, eller när man blev tillfrågad om att ta en öl. Det gör mig mentalt stark. Det gör att jag kommer känna mig pigg, känna mig stark och det kommer få mig att känna mig bäst förberedd oavsett hur mina förutsättningar egentligen har varit när det väl är dags för VM. Att lyckas på ett mästerskap består av massa parametrar, ju fler parametrar som är i topp ju större chans kommer jag ha.

Jag har kört för fullt sen i Söndags. Om ett par timmar är det dags för pass nr 6 på 3 dagar. och imorgon väntar 2 nya pass! hej så länge!

Lite ur läge, men inte av banan!

Tanken var att ge er en liten update från lägret i Litauen men ibland händer saker så fort att updates blir old news nästan samma sekund som de uppdateras.

Men innan vi pratar om aktuella nyheterna som också är lite tråkigheter så börjar vi med det så kallade förlegade ljusglimtarna:

Det är officiellt att jag kommer brottas i den tyska bundesligan nästa säsong. TSV Westendorf utanför München kommer stå som hemmaadress under hösten 2017.

I lördags lanserade Jörgen Johansson sin bok där jag har själv har bidragit med en liten text.

Jag har fått klartecken från förbundskapten att jag är klar för VM i Paris den 21 augusti.

Lägret i Litauen gick bra till 95 procent och jag känner att formen hela tiden blir bättre.

Men så var det de här sista 5 procenten:

Under sista brottningspasset försöker en polak att göra ett indyk på mig men misslyckas grov och istället för att komma under med sitt huvud under min arm far hans huvud upp med all kraft på min käke.

En kraftig smäll och jag känner direkt att den satt klockrent om det vore meningen att sänka mig.

dagen efter flyger vi hem och jag kommer till Malmö på lördagskvällen. Käken har nu svullnat upp och smärtan är ganska påtaglig hela tiden men vi bestämmer oss att avvakta med att söka upp en läkare först på måndagen. Natten mellan lördag och söndag är även den plågsam och vi bestämmer oss att åka in till akuten och röntga käken på söndagsmorgon. Käken var som tur var inte bruten utan den hade bara en liten spricka, dock hade den kommit ur sitt läge och i morse justerades käken hos käkkirurgen i Lund.

Rent träningsmässigt så får man vara nöjd att detta skedde under sista passets sista minuter. En resdag och en vilodag var redan inplanerad så vi har inte tappat så mycket på träningsfronten ännu.

Käken är hur som helst på plats och jag inväntar bara att inflammationen skall lägga sig för att åter kunna stå på mattan och brottas. tidsmässigt rör det sig förhoppningsvis bara om max ett par dagar. tydligen är det bara min smärttröskel som sätter gränserna.

Fördelen att med jämna mellanrum råka ut för små bakslag är att jag blivit allt bättre på att optimera dessa hinder och få ut det mesta och bästa av situration, vilket jag även tror jag kommer få denna gång.

Ett steg bakåt, två steg fram!

Med blicken framåt!

jag är nu inne i 3:e dagen utan att kunna äta fast föda. Drickkvarg, soppa, smoothie och kaffe har varit min diet. Man tar så många gånger saker för givet, som hur härligt det är att få tugga i sig mat 🙂

 

Litauen dag 7..

Just nu befinner sig det Svenska landslaget på träningsläger i Litauen. Lägret är högkvalitativt med den bästa möjliga sparring man kan begära. Världsmästare, olympiska medaljörer, VM och EM-medaljörer duggar tätt på mattan. En brottningsmatta på totalt 800 kvm där 10 nationers brottare krigar om och om igen.

Lägret är intensivt och vi har befunnit oss på just mattan varje dag. Idag genomfördes två hårda pass och kroppen börjar sakna med säkert brytas ner. Tyvärr har vi inte Ingemar Gannby med oss denna gången som annars lappar ihop våra sargade kroppar. Jag fick en sportmassage av en litauisk massör igår men det går tyvärr inte att jämföra med Gannbys behandlingar som man alltid har skräckblandad förtjusning över att få.

När man under 6 dagar genomför 9 brottningspass inser man vikten av att ta hand om kroppen mellan passen. Jag och övriga landslagskillar har haft turen att ha med IG på nästan alla tävlingar och läger de senaste åren. 2015 gjorde jag otroliga 190 resdagar som brottare och jag skulle tippa att IG var med på 150 av dem. Det kanske är svårt att förstå hur en massage, eller behandling kan göra så stor skillnad men när man hela tiden tränar mot att ligga på bristningsgränsen så kan just den där behandlingen vara skillnaden till att kroppen håller och inte brister samman.

Med fötterna på jorden

För ett tag sedan fick jag en förfrågan av fotografen Jörgen Johansson om jag ville skriva en kortare text till hans kommande bok. Jag har stött på Jörgen under årens lopp då han arbetat som fotograf på NSK samt Skånskan och fotograferat brottning vid flera tillfälle.
Boken ”Med fötterna på jorden” släpps i samband med en utställning på Hovdala slott.
Här är Jörgens egna ord för att beskriva utsättningen och boken (hämtat från en artikel i NSK):

Bilderna handlar om oss och om vår värld, och inte minst vår natur och omgivning.Genom att vi tittar ner på marken så påminns vi om fördärv och om den avsaknad av respekt vi visar vår miljö, berättar han.

Han menar också att fotografierna visar hopp om nytt liv och tro på framtiden. Jörgen Johansson säger att vi behöver stanna upp och upptäcka det som finns runt omkring oss.

”I dag lever vi under så mycket stress, särskilt de yngre. Vi är dåliga på att andas ut, konstaterar han.”

Det känns hedrande att få medverka i vad jag tror kommer vara en grym bok!
Tjugofyra olika personer har skrivit var sin text i boken. Det är minst sagt ett fint sällskap jag lyckats komma med i.
Lars Dareberg – Fotograf
Moa Karlberg – Fotograf
Pia Lobell – Journalist
Carl-Johan Bauler – Journalist
Jörgen Alström – Fotograf
Magnus Laupa – Fotograf
Anna-Lena Brundin – Komiker, sångerska och författare
Kent Wisti – Präst
Anna Wallentheim – Politiker
Emil Malmborg – Fotograf
Jens Olsson – Slottschef, Hovdala slott
Anders Hansson – Fotograf
Alexander Mahmoud – Fotograf
Niclas Hammarström – Fotograf
Christoffer Hjalmarsson – Fotograf
Jan Sigurd – Författare och låtskrivare
Bodil Jönsson – Fysiker och författare
Bertil Nilsson – Journalist
Anders Mårtensson – Författare och journalist
Mats Billsten – Läkare
Aleksander Gabelic – Ordförande i svenska FN-förbundet
Caroline Alesmark – Författare
Zakarias Tallroth – Brottare
Hasse Andersson – Musiker
För alla som är intresserade av boken så går det att förhandsbeställa den.
Om du beställer innan den 16/6 så ska du få den för 325 kronor.
Den 17/6 kommer den att kosta 395 riksdaler!
Boken innehåller 256 sidor med 341 fotografier.
Beställ här: jorgen@kontinent.se