Man kan inte jobba sig till framgång!

Den tyska brottningssäsongen är intensiv. Veckan som varit har bestått av 3 matcher på 8 dagar. Jag medverkade förra lördagen men tråkigt nog så blev jag tvungen att åka hem på söndagen efter matchen. Väl här hemma har mkt handlat om att få bukt med de problem som uppstår när en säsong på 11 månader börjar göra sig påmind. så Westendorf var utan mig både på tisdagsmatchen och helgens match.

Laget har också haft en tung vecka med tre raka förluster, som väntat föll vi mot serieettan Burghausen. Sen mot Pausa på bortaplan med 18-10 och i lördags, ännu en förlust mot den stora rivalen Hallberg. Nu ligger vi på tredjeplats i tabellen, men på samma poäng som 3 andra lag.

För er som hänger med i svängarna har kanske också sett att jag tilldelats RF:s elitidrottsstipendium. Slår man ihop ett plus ett så förstår man då att jag numera studerar. Kombinationen av att brottas i Tyskland och studera har fungerat bättre än förväntan. Men jag vet också vilken konsekvens man tar när man studerar.

Nu vill jag alltså poängtera vissa saker gällande just stuterier/arbete i kombination med elitidrott. Jag har kunnat studera nu av en stor anledning och den är att jag inte påbörjat säsongen 2017/2018. Utan jag har bara förlängt säsongen 2016/2017. Det innebär att jag inte tränar för att bli bättre inför nästa år utan jag bara konserverar formen från 16/17 inför varje match. Man skulle säga att jag kör små minitoppningar varje vecka.

För sanningen är enligt mig att ha bisysslor vid sidan av en elitsatsning inte gör någon till en bättre idrottare. Det är verkligen en myt som man behöver ta död på. Ständigt hör man ledare, tränare och ”förståsigpåare” säga att det är bra att ha en bisyssla. Så är inte fallet. Eller i alla fall inte om när man menar elitsatsning syftar på världseliten. Svensk elitnivå är enligt mig inte en elitsatsing. Jag själv har tidigare också påstått att det är bra att ha något annat att tänka på än brottningen. ”Det kan bli för mycket annars” är en klassisk dänga som saknar substans.

Jag säger inte att man inte kan lyckas även om man har ett extrajobb eller om man studerar, Men då lyckas man TROTS att man studerar/jobbar, inte tvärtom. När jag själv sa att jag behövde ha en bisyssla för att bli bättre, ja då var jag inte ens i närheten av världseliten. Jag visste helt enkelt inte bättre.

Vad grundar jag detta på? Ren och skär statistik! Ställ er frågan själva, hur många av de senaste olympiska guldmedaljörerna hade ett jobb vid sidan om eller studerade? Jag arbetade fram till 2014. vad hände sen? För att arbeta eller studera är kanske ibland inte ett val. men hade det varit det så borde alla som vill bli bäst tänka en extra gång innan man drar igång något. Hur många professionella fotbollspelare har ett jobb vid sidan om eller studerar?

Visst gör vissa små extrajobb, Se bara på Zlatan. Men jag kan lova er, inget av allt han gör har gjort honom till en bättre fotbollspelare.

Folk som påstår annat har enligt mig inte riktigt förstått vad som krävs för att nå den yttersta världseliten.

 

Tur och retur Tyskland!

I somras skulle man kunna säga att jag upplevde en av de mest oturliga perioderna i min karriär. Men efter ett år fyllt med framgång (2015) gjorde jag (smart drag Tallroth!) ett uttalande, eller snarare en 40 minuter lång utläggning om att det inte finns något som heter tur eller otur i brottning. Så alla skador som hackade sönder sommaren var (om man nu ska tro mig själv våren 2016) helt logiska och förtjänta.

Men efter regn kommer solsken!

Man skulle säkert kunna säga att jag haft en himla fin säsong i Tyskland! Inför matchen i lördags var jag obesegrad med ett par fina vinster över meriterade grabbar. Tråkigt nog insjuknade jag i veckan och magkänslan inför stormötet mot min gamle rival Matthias Maasch (VM 5:a 2015) var allt annat än bra.
Men tråkigt nog för Maasch så skadade han sig inför matchen och istället skickade motståndarlaget upp en ung bundesligadebutant och jag kom extremt lindrigt undan.
Vilken tur skulle vissa tycka. Men det där, de tror ju inte Tallroth på! Så det är väl bara lyfta på hatten och säga;
Bra jobbat Tallroth 🙂 😅😅😅😬

Mitt lag gjorde en fin insats mot ligaledaren Burghausen men tyvärr föll vi med 11-21. Dock är vi redan nu klara för slutspelet som startar den 2:e december.

prefect match!

Senaste månaden har jag kryssat fram och tillbaka (alla som sett mig brottas förstår nog att vi inte pratar om på mattan) mellan Sverige och Tyskland.

Nu är halva säsongen gjord innan slutspelet drar igång och Westendorf har presterat över förväntan och ligger just nu på delad andraplats i ligan. För egen del har det gått minst lika bra med 5 vinster av 5 möjliga!

Förra veckans intensitet med 3 matcher på 8 dagar i ligan satte sina spår. När man väl landade sent på söndagsnatten var man ganska slutkörd av allt resande, alla matcher och träningar samt alla positiva intryck man fick med sig hem!

Kortfattat kan man summera veckan nere i den bayerska landsbygden  att den helt klart var över all förväntan! En underbar gästvänlighet och en otrolig atmosfär att brottas i.

Denna helgen stod vårt lag över i Tyskland men vilken tur för mig då att vi i stället hade säsongens första match i elitserien med Sparta.  Tur var väl det så man inte vänjer sig vid all ledighet. Tråkigt nog förlorade Sparta mot Marsvinsholm/Pan med 16-18. Själv vann jag min match och jag tycker att laget gör en bra insats. Vi möter två hopslagna lag plus en inlånad brottare och är endast en hårsmån från att vinna.

Hur som helst, nu väntar 5 dagars matchupphåll innan det är dags igen!

 

Air-time…

För alla som hänger med i instagram-svängen så kommer detta inte som en nyhet.

Helgens hemmamatch (i Westendorf) mot Aue slutade i kaos, frustration och med en bitter eftersmak.

För egen del så var det roliga över innan det ens hade börjat. Min resa från Kastrup mot München hade en mellanlandning i Dusseldorf som visade sig vara förödande.

Allt startar med att vårt plan är 1 timme försenat från Kastrup till Dusseldorf. -No worries, tänkte vi då vi fortfarande var ute i god tid och de fanns säkert 6 avgångar från Düsseldorf till München efter våran.

Under vår flygningen händer något som vi fortfarande inte riktigt kan begripa. Nästan alla avgångar från Dusseldorf ställs in. En akut strejk uppstår. Medans vi är i luften jobbar hela teamet i Westendorf för att hitta en lösning. Man kontaktar alla tänkbara flygbolag för att kunna hitta en lösning. Man har skickat en person till flygplatsen som möter upp oss för att hjälpa oss hitta en lösning. Allt detta sker utan att vi på planet har en blekaste aning. På planet råder en lugn stämning där man går ut med information att vårt flyg avgår från B 23 och inväntar oss.

När våra hjul slår i marken och flygplansläget slås av så plingar mobilen till frenetiskt och jag börjar ana oråd. Informationen om ett inväntade plan på B 23 verkade vara en avledningsmanöver från bolagets sida då vi springer till en nedsläckt och folktom gate. Efter detta möter vi upp Moritz som skickats till flygplatsen för att assistera oss. Han drar verkligen i alla trådar och storspelar med personalen och målar upp mig till en av världens viktigaste idrottspersoner och att det är jordens undergång om jag inte kan komma fram till Westendorf klockan 18:45 då invägningen startar.

Möjligheten att ta sig till Munchen i tid visade sig vara en omöjlighet. Inga plan gick i tid för att vi skulle i teorin ha en chans att hinna.

Efter några timmar i Dusseldorf satte vi oss istället på ett plan tillbaka till Köpenhamn. Med ”oss” pratar jag om jag och Lovisa. Min sambo som för första gången skulle se en Bundesliga match fick alltså inte se annat en insidan på DUS flygplats.

Som pricken över i:et så förlorade vi lagmatchen med 13-15 och just i den match jag egentligen skulle brottats i så tappade vi hela 4 poäng. Så Aue kan verkligen tacka tysk flygservice för en vinst i serien.

På tal om något annat: Förra veckan råkade jag av misstag klistra in ett kommentatorsfält i inlägget. Otroligt roligt att läsa alla kommentarer, det värmer verkligen. Här kommer ett axplock av ca 100 kommentarer 😛

”I relish, lead to I discovered exactly what I was looking for.
You have ended my 4 day lengthy hunt! God Bless you man.
Have a great day. Bye”

”I truly love your website.. Great colors & theme.
Did you create this site yourself? Please reply back as I’m planning to create my own personal website
and would love to learn where you got this from or what the theme is called.
Cheers!”

”I was recommended this web site by my cousin. I’m not sure whether this post is written by
him as no one else know such detailed about my problem.
You’re incredible! Thanks!”

”Excellent post. I was checking constantly this blog and I am inspired!
Extremely useful information specifically the ultimate part 🙂 I
take care of such info much. I used to be seeking this certain info for a long time.
Thanks and good luck.”

Engelska spammare eller inte, varje läsare har sitt värde 🙂

 

Första bortamatchen.

Ännu en helg i Tyskland och Bundesliga är avverkad. Igår samlades laget i München för en tuff bortamatch mot Burghausen. Efter 2,5 timmes bussresa genom ett regnigt Bayern kom vi till sist fram till burghausens hemmaborg. Som vanligt väntade nu en lång väntan. Rättare sagt 2 timmar av törst och hunger tills invägningen kunde äga rum. Precis som i elitserien i Sverige så sker invägningen 18:45 och matchen startar 19:30. Detta innebär att de stora bantningarna är svåra att genomföra.

Efter invägningen inser vi att vi kommer få det oerhört tufft. Burghausen har verkligen rustat upp laget inför denna säsongen och ser ut att sikta på att ta hem hela ligan.
Vår tränare hade även innan matchen låtit 3 av våra ordinarie brottare vila för att låta ett par yngre grabbar få känna på hetluften.
Om det inte redan framkommit så förlorar vi alltså matchen med 21-13. Jag själv går en tuff match mot tyske landslagsbrottaren Widmayer som jag efter 6 minuters fajt tar hem via en 2-1 seger. Här fick jag också känna på hur mycket hemmaplan betyder i ligan. Trots att jag tycker jag håller som vanligt högt tempo så för jag alltså 4 passivitetsvarningar på 4 minuter. tror knappt jag ens fått tre stycken tidigare.

Om 6 dagar är det dags igen. En extremt viktig hemmamatch står på schemat mot Aue. Denna matchen kommer nog vara en fingervisning på hur resten av säsongen kommer att se ut.

Bundesligadebuten avklarad.

Debuten i Tysklands högsta liga, Bundesliga är avklarad. En galen stämning från läktaren följdes upp av en gedigen laginsats från våran sida. Jag själv vann min match och laget vann med lagpoängen 21-10.

Supporterkulturen i Westendorf är verkligen något ut över det vanliga. Westendorf som by har 800 invånare. Hallen fylldes upp av 1500 galna supportar. Att byn stod stilla är minst sagt en underdrift. En fantastisk atmosfär att brottas i.

Jag kände innan matchen en ganska stor press då man innan matchen ropade upp att jag tillsammans med Daniel Gastl från Österrike är stjärnorna som skall bära upp laget.

Så det var en glädje kombinerad med lättnad att få sin hand uppsträckt i luften.

För övrigt har hela laget tagit emot mig med öppna armar. Ja det får nästa gälla hela samhället. En otrolig gästvänlighet från minsta knatte upp till byns borgmästare.

Om en vecka är det dags igen. Så det är bara att ladda om batteriet och konservera formen på nytt.

VM över innan det knappt hann börja.

VM blev inte vad jag hade hoppats på eller vad jag hade önskat. Det känns tungt på många sätt att säsongen slutar på detta viset.

Brottning är precis som allt annat i livet. Det är ett arbete som skall utföras och efteråt så önskar man få betalt för det arbete som utförts.

Problemet med VM är att det finns 39 arbetare men bara 3 löner som kan betalas ut. Så då blir frågan; vem har arbetat mest, hårdast och bäst?

Det var tydligen inte jag denna gången.

Till sist vill jag gratta Elin Nilsson för en väldigt fin 5:e plats i 58 kg. Ett litet grattis till Houssam Omar för att han nu äntligen kan titulera sig Senior-Landslagsbrottare efter sin första vinst på ett internationellt mästerskap.

Ikväll håller vi tummarna att Sverige tar en medalj i form av Johanna Mattsson som är i bronsmatch i 60 kg.

 

4 dagar kvar till VM!

Det är 4 dagar kvar tills man stegar upp på VM-mattan i Paris. ca 35 motståndare från 35 olika länder kommer göra upp om medaljerna. Av dessa 35 så skulle jag säga att ca 12-13 st är potentiella medaljlister. Men för att inte göra listan för lång så har jag plockat ut de 6 som jag ser som mina största rivaler under VM:

Rasul Chunayev – En publikfavorit i mångas ögon. Från Azerbadjan och är en av landets största idrottare. Vann både VM och EM 2015 i 71 kg. Under OS i Rio förra året slutade han på en 3:e plats i 66 kg.

Frank Staebler – Tyskland, är rankad 7 i världen men jag skulle vilja påstå att Frank är favorit i vikten efter en övertygande sommar. Världsmästaren från 2015 (i 66 kg) har i år gått upp till 71 kg och har väl där visat att han anpassat sig bra till den nya viktklassen. Han körde verkligen över stora delar av världseliten i stortävlingen: Pytlasinsky i Juli.

Shmagi Bolkvadze – Georgien, världsranking: 6. Tog ett Olympiskt brons i Rio, Har alltid imponerat på mig med sitt höga och aggressiva tempo. Dock blev han överkörd av just Staebler i Pytlasinsky, 0-8 förlusten är hans enda bakslag i år.

Balint Korpasi – Ungern, Som regerande Världsmästare i viktklassen är Korpasi seedad som nr 1 på VM. Han fortsatte framgången från VM då han även vann EM i Serbien för 3 månader sen.

Adam Kurak, Ryssland. Ryssen vann EM 2014 och vi delade bronsplatsen på VM i Las Vegas. Efter det har Kurak inte representerat Ryssland på något mästerskap men är nu tillbaka. Som standard för alla ryssar så är Kurak en given medaljkandidat.

Mohomaddali Abdolhamid Geraei, Iran. Precis som med Ryssland så kvittar det vem Iran skickar, de är alltid medaljaspiranter. Denna unga iraniern kommer som asiatisk mästare till VM. En kort beskrivning på honom är: Ett farligt armdrag och avig stil.

Lokomotivation!

Ännu en gång sitter jag på tåget mellan Helsingborg-Malmö. Sommaren 2014 har bestått av Litauen, Litauen, Polen.. men det mest besökta resmålet för min del är sundets pärla: Helsingborg.

Denna gång (som så många gånger) strular tågen och den förväntade restiden 48 minuter har nu växt till härliga 1 timme och 22 minuter, och jag är bara i Ramlösa. Men till skillnad från den stora massan på tåget så ringer inte min väckarklocka allt för tidigt imorgon. Så jag tar detta med ro.

 

Att de flesta träningarna har flyttas från Malmö till Helsingborg har inneburit en del nya rutiner för min del. Framförhållningen av matintaget efter träningarna har blivit allt viktigare. Men för att få ett värde i att åka tåg varje dag har jag även försökt skapa en skön egentid i reskupén. Netflix-kontot har med andra ord gått varmt. Jag insåg redan för ett par år sedan att försök att göra någon produktivt eller lärorikt efter träningspass inte funkar, även om man många gånger vill och tror att det ska gå så slutar det bara med att man väckt falska förhoppningar. När vi är klara med passen så är jag är egentligen inte ens intresserad av att titta på serier eller filmer på tåget. Men att bara låta ögonen fästat på punkt så som en skärm och sen stänga av hjärnan kan vara dagarnas mest rofyllda stund.

Hur som helst; det verkar som jag hade lite krut över idag då jag orkade skriva ett par rader.

PS.

Dagens Netflix-tips: Ikaros.

PS 2:

12 dagar kvar till VM. 10 dagar tills vi tar flyget ner till Paris.

Tre grabbar från VM-truppen samt Förbundskapten.

Mot Götet!

I veckan har vi landslaget vår sista samling innan VM. Platsen är förbundskaptens hemmaplan och även hemmaplan för nästa års superettanlag: IFK Göteborg!

Jag har åkt ännu en förkylning (eller eventuellt fått ett återfall) och ännu en gång missat 3 träningsdagar. Förberedelserna blir allt sämre. Men samtidigt; hellre nu än sen är min tanke och jag tror jag hinner hitta tillbaka till formen lagom till Paris. 20 dagar kvar.