Ett lyckligt slut!

Några dagar har passerat sedan säsongen 2017 tog slut, och snart infinner sig säkert känslan att man har semester och lite julledighet på schemat.

I lördags blev TSV Westendorf utslagna i åttondelsfinalen mot Adelhausen. Sorgen var dock kortvarig då alla i laget visste förutsättningarna och att vi redan tagit oss längre än vad någon kunnat ana innan säsongen startade.

Istället kunde vi fira att vi gjort en fantastisk säsong. Ett stort firande tillsammans med vänner och alla fans, och är det något tyskar kan så är det att fira! En minst sagt oförglömlig och galen kväll och natt!

För egen del hade jag gått upp en viktklass sen förra veckan och gick nu i 75 kg istället för min vanliga vikt, 71 kg. Som vanligt bar publiken mig framåt och jag kunde ganska kontrollerat vinna med 6-0 mot Sacha Keller från Adelhausen.

Jag kan nu summera min egen insats i min debutsäsong i Bundesliga med att ha lyckats genomföra hela säsongen helt obesegrad.

I normala fall så blev säsongen 2017 ett stort misslyckande. Men I normala fall så slutar säsongen i augusti när VM är över. Bundesliga blev lite min ”andra chans” och jag känner mig extremt tacksam för att jag fick möjligheten att bevisa (för framförallt mig själv) att jag fortfarande håller högsta internationella klass.

För om sanningen skall fram så tvivlande jag extremt mycket på mig själv efter VM. Ska jag försöka sammanfatta den känsla jag hade i kroppen 10 minuter innan första matchen i min debutmatch i ligan så bestod den av blandning av spykänsla, kallsvettning och ett extremt hat mot mig själv för att jag satt mig i den positionen.

Just att jag hade satt mig i den sitsen var verkligen självförvållat och en stor chansning.

2 veckor innan VM (och 4 veckor innan bundesligadebuten) befann sig Svenska landslaget i Göteborg för det sista lägret innan VM. I en situation mot Andre Isberg landar jag rakt i sidled på min axel och får genast väldigt ont och får avbryta träningen. På lägrets sista pass är jag åter på mattan för testa om jag kan brottas. Trots stor smärta kan jag genomföra träningen och antar att smärtan kommer lägga sig inom någon dag. Dock inser jag på kvällen att något inte stämmer i kroppen då nyckelbenet står rätt ut och sviktar kraftigt om man trycker på det. Dagen efter röntgas jag och får reda på att nyckelbenet har hoppat ur led (grad 3). Jag genomför ett par träningar innan avresan till VM och bestämmer mig för att axeln inte kommer påverka mig eller min brottning. VM tar slut innan det knappt hann börja och man kan ifrågasätta om jag skulle varit med eller inte.  När jag bara vill krypa under en sten vet jag samtidigt att det bara är 2 veckor kvar till Tyskland. Frågan är om jag ska vara klokare nu än vad jag var inför VM? Tyskarna ringer mig frågar mig om allt står rätt till då de hade sett att jag ”skadat” mig i matchen.

Var på jag instinktivt svarar: -Jaja inga problem!

2 veckor senare har jag inte tränat ett brottningspass sen VM och står nu bakom en kokande läktare i Tyskland. Det har varit fotograferingar, hyllningstal och blomutdelningar till mig och Daniel Gastl innan matchen. Lagets två nya och tunga nyförvärv som skall bära fram laget. Klumpen i magen är större än 10 norrländska paltar tillsammans.

Ett frampressat leende för att dölja skräcken i själen 🙂

Vad som händer sen är indirekt redan sagt men bilderna under visar inte bara glädje utan framförallt lättnad.

 

Än idag, mer än 25 år sen jag gick min första brottningsmatch är det lustigt att man kan tvivla på om man överhuvudtaget kommer ihåg hur man brottas. På anställningsintervjuer lyfter folk fram kvalitéer och kunskaper som är mer än tio år gammal.

”jaja jag jobbade mycket med CAD 2006”

Samtidigt som en annan tvivlar på hur bra man egentligen är trots att man inte gjort annat den senaste tiden och ständigt fått bekräftelse att man vet vad man sysslar med. Det sköna är (och detta kanske man borde kommit ihåg i tvivlande stunder)  är att den känslan alltid försvinner så fort man går upp på mattan. Prestationen blir sällan sämre, eller i alla fall inte för min del.

Jag vet att jag nämt det väldigt många gånger men jag vill ännu en gång poängtera hur väl Westendorf har tagit hand om mig. Även när Lovisa och mina vänner varit med så har alla i klubben verkligen tagit emot dem med öppna armar.

Dom har verkligen förflyttat den individuella sporten brottning till en sann lagsport!

Under matchen i lördags hade något gått in i omklädningsrummet och tagit ca 150 euro från min plånbok. Detta sig är väldigt tråkigt men man ska veta att det var extremt mycket folk i arenan denna afton. När jag väl insåg detta ropade vår huvudtränare Klaus Prestele till sig laget och berättade vad som hade hänt. Sen sa han:

”Om en i laget blir bestulen så blir alla i laget bestulna” och en snabb insamling gjordes.

Tusen tack till alla i Westendorf för denna underbara säsong! Det har varit ett sant nöje att få representera TSV Westendorf!

Vielen Dank an alle in Westendorf für diese wundervolle Saison! Es war supersuper fantastik den TSV Westendorf zu repräsentieren!

Tungt på bortaplan!

Grundsäsongen i Tyska Bundesliga är över och i lördagskväll drog slutspelet igång med åttondelsfinalerna. Slutspelet fungerar precis som i Champions League i fotboll. Det innebär att åttondelsfinalerna betstår av två möten, ett hemma och ett borta. Poängen från bägge matcherna räknas samman om vem som skall gå vidare till kvartsfinal.

Som sagt så drog det igång i lördags och vi inledde på bortaplan i Adelhausen. Efter 5 timmars bussresa från München anlände vi till en liten stad vid gränsen mot Schweiz.

Matchen blev som väntat väldigt tuff för oss. Redan innan start möttes vi av ett bakslag då en av lagets starkaste kort Chris Kreamer i 61 kg hade skadat sig. Även under matchen möttes vi av en tung motgång när vår tyrolske österrikare Dani Gastl snöpligt förlorade på fall efter att ha lett matchen med 6-2 över den tyske landslagsbrottaren (och 20 kg tyngre) Christian John i 130 kg.

Själv är jag nöjd med min egen insats. I mitt möte mot årets VM-8:a, kroaten Danijel Janecic lyckades jag vinna med  5-1. Av de 10 lagmatcherna vann Westendorf endast 2 matcher. Utöver min vinst vann även vår urstarke Philipp Heiss sin match med stabila 5-0.

Detta innebär att det väntar en näst in till omöjlig uppgift på lördag då lagen drabbas samma igen.

Vi viker självfallet inte ner oss och kommer bjuda upp till kamp i hemmaborgen i Westendorf.

 

Till sist vill jag gratulera Europas bästa idrottare 2017 till bragdguldet! Sarah Sjöström var outstanding 2017. Olof Lundh på Expressen tyckte dock att det var skandal och skrev ”avgå” till bragdjuryn när fotbollslandslaget inte fick guldet igår. Han tyckte till och med att Östersund borde fått det före Sarah. Det Sarah har gjort denna säsongen har aldrig hänt förut. Då pratar vi om alla kategorier, i alla idrotter. Sverige kommer göra sin 12:e start i fotbolls-VM nästa år. Att påstå att det är större att man lyckades kvalificera sig till ett mästerskap där även Danmark och Island deltar än Sarahs säsong känns för mig komiskt. Avgå Olof säger jag 🙂

Men sen får man ta Olof Lundh med en nypa salt. Han inser nog bara inte att idrott är mer än bara fotboll. 2011 låg HIF bra till för att vinna SM-guldet i allsvenskan efter flera spelarflyttar. Något Olof antagligen tyckte var en större bedrift än Sarahs säsong 2017,

”Helsingborg har klarat av det under säsongen – bara det är nästan värt bragdguldet”

 

Dags för slutspel!

Igår avgjordes den sista omgången av grundserien av bundesligan i Tyskland. Mitt lag, Westendorf stod över sista omgången och vi slutade därmed på en hedersam femteplats i östra divisionen.

Direkt efter att omgången var över drog lottningen för slutspelet igång. Via en livesändning kunde man se att vi fick tuffast möjliga motstånd i åttondelsfinalen. ingen mindre än Adelhausen som är en av favoriterna till att vinna hela ligan kommer stå som motståndare. Vi börjar med bortamatch i Adelhausen, som ligger vid den Schweziska gränsen (nära Basel) redan nu på lördag. Helgen efter går returen i vår hemmaborg i Westendorf.

För min del kommer det antagligen bli lika tufft som för övriga i laget. Det lutar åt att jag kommer få möta Alexander Maksimovic från Serbien. Med hela 5 EM-medaljer genom åren (senast ett brons på EM i år) kan man minst sagt kalla honom en rutinerad och högklassig brottare. Jag har dock en revansch att kräva mot denna herre från EM i Riga 2016. Den gången tappade jag min ledning med 3-2 med bara 10 sekunder kvar av matchen. 10 sekunder innan dess hade jag haft serben uppe på ett lyft men valt att ”ta det säkra för det osäkra” och inte kasta utan bara hålla kvar honom. Den matchen har med andra ord en liten bitter eftersmak, speciellt när Maksimovic sen fortsatte fram till en finalplats och knep ett EM-silver.

Så det finns en extra morot i potten om jag får möta honom.

Adelhausen har dock en bred trupp så inget är säkert, Det kan lika väl bli Janecic från Kroatien som även han är en klassbrottare.

Som sagt så kommer det bli tufft för hela laget men vi kommer som alltid kriga in i det sista. Som det står tryckt på våra tröjor: one spirit, one team!

 

Man kan inte jobba sig till framgång!

Den tyska brottningssäsongen är intensiv. Veckan som varit har bestått av 3 matcher på 8 dagar. Jag medverkade förra lördagen men tråkigt nog så blev jag tvungen att åka hem på söndagen efter matchen. Väl här hemma har mkt handlat om att få bukt med de problem som uppstår när en säsong på 11 månader börjar göra sig påmind. så Westendorf var utan mig både på tisdagsmatchen och helgens match.

Laget har också haft en tung vecka med tre raka förluster, som väntat föll vi mot serieettan Burghausen. Sen mot Pausa på bortaplan med 18-10 och i lördags, ännu en förlust mot den stora rivalen Hallberg. Nu ligger vi på tredjeplats i tabellen, men på samma poäng som 3 andra lag.

För er som hänger med i svängarna har kanske också sett att jag tilldelats RF:s elitidrottsstipendium. Slår man ihop ett plus ett så förstår man då att jag numera studerar. Kombinationen av att brottas i Tyskland och studera har fungerat bättre än förväntan. Men jag vet också vilken konsekvens man tar när man studerar.

Nu vill jag alltså poängtera vissa saker gällande just stuterier/arbete i kombination med elitidrott. Jag har kunnat studera nu av en stor anledning och den är att jag inte påbörjat säsongen 2017/2018. Utan jag har bara förlängt säsongen 2016/2017. Det innebär att jag inte tränar för att bli bättre inför nästa år utan jag bara konserverar formen från 16/17 inför varje match. Man skulle säga att jag kör små minitoppningar varje vecka.

För sanningen är enligt mig att ha bisysslor vid sidan av en elitsatsning inte gör någon till en bättre idrottare. Det är verkligen en myt som man behöver ta död på. Ständigt hör man ledare, tränare och ”förståsigpåare” säga att det är bra att ha en bisyssla. Så är inte fallet. Eller i alla fall inte om när man menar elitsatsning syftar på världseliten. Svensk elitnivå är enligt mig inte en elitsatsing. Jag själv har tidigare också påstått att det är bra att ha något annat att tänka på än brottningen. ”Det kan bli för mycket annars” är en klassisk dänga som saknar substans.

Jag säger inte att man inte kan lyckas även om man har ett extrajobb eller om man studerar, Men då lyckas man TROTS att man studerar/jobbar, inte tvärtom. När jag själv sa att jag behövde ha en bisyssla för att bli bättre, ja då var jag inte ens i närheten av världseliten. Jag visste helt enkelt inte bättre.

Vad grundar jag detta på? Ren och skär statistik! Ställ er frågan själva, hur många av de senaste olympiska guldmedaljörerna hade ett jobb vid sidan om eller studerade? Jag arbetade fram till 2014. vad hände sen? För att arbeta eller studera är kanske ibland inte ett val. men hade det varit det så borde alla som vill bli bäst tänka en extra gång innan man drar igång något. Hur många professionella fotbollspelare har ett jobb vid sidan om eller studerar?

Visst gör vissa små extrajobb, Se bara på Zlatan. Men jag kan lova er, inget av allt han gör har gjort honom till en bättre fotbollspelare.

Folk som påstår annat har enligt mig inte riktigt förstått vad som krävs för att nå den yttersta världseliten.

 

Tur och retur Tyskland!

I somras skulle man kunna säga att jag upplevde en av de mest oturliga perioderna i min karriär. Men efter ett år fyllt med framgång (2015) gjorde jag (smart drag Tallroth!) ett uttalande, eller snarare en 40 minuter lång utläggning om att det inte finns något som heter tur eller otur i brottning. Så alla skador som hackade sönder sommaren var (om man nu ska tro mig själv våren 2016) helt logiska och förtjänta.

Men efter regn kommer solsken!

Man skulle säkert kunna säga att jag haft en himla fin säsong i Tyskland! Inför matchen i lördags var jag obesegrad med ett par fina vinster över meriterade grabbar. Tråkigt nog insjuknade jag i veckan och magkänslan inför stormötet mot min gamle rival Matthias Maasch (VM 5:a 2015) var allt annat än bra.
Men tråkigt nog för Maasch så skadade han sig inför matchen och istället skickade motståndarlaget upp en ung bundesligadebutant och jag kom extremt lindrigt undan.
Vilken tur skulle vissa tycka. Men det där, de tror ju inte Tallroth på! Så det är väl bara lyfta på hatten och säga;
Bra jobbat Tallroth 🙂 😅😅😅😬

Mitt lag gjorde en fin insats mot ligaledaren Burghausen men tyvärr föll vi med 11-21. Dock är vi redan nu klara för slutspelet som startar den 2:e december.

prefect match!

Senaste månaden har jag kryssat fram och tillbaka (alla som sett mig brottas förstår nog att vi inte pratar om på mattan) mellan Sverige och Tyskland.

Nu är halva säsongen gjord innan slutspelet drar igång och Westendorf har presterat över förväntan och ligger just nu på delad andraplats i ligan. För egen del har det gått minst lika bra med 5 vinster av 5 möjliga!

Förra veckans intensitet med 3 matcher på 8 dagar i ligan satte sina spår. När man väl landade sent på söndagsnatten var man ganska slutkörd av allt resande, alla matcher och träningar samt alla positiva intryck man fick med sig hem!

Kortfattat kan man summera veckan nere i den bayerska landsbygden  att den helt klart var över all förväntan! En underbar gästvänlighet och en otrolig atmosfär att brottas i.

Denna helgen stod vårt lag över i Tyskland men vilken tur för mig då att vi i stället hade säsongens första match i elitserien med Sparta.  Tur var väl det så man inte vänjer sig vid all ledighet. Tråkigt nog förlorade Sparta mot Marsvinsholm/Pan med 16-18. Själv vann jag min match och jag tycker att laget gör en bra insats. Vi möter två hopslagna lag plus en inlånad brottare och är endast en hårsmån från att vinna.

Hur som helst, nu väntar 5 dagars matchupphåll innan det är dags igen!

 

Air-time…

För alla som hänger med i instagram-svängen så kommer detta inte som en nyhet.

Helgens hemmamatch (i Westendorf) mot Aue slutade i kaos, frustration och med en bitter eftersmak.

För egen del så var det roliga över innan det ens hade börjat. Min resa från Kastrup mot München hade en mellanlandning i Dusseldorf som visade sig vara förödande.

Allt startar med att vårt plan är 1 timme försenat från Kastrup till Dusseldorf. -No worries, tänkte vi då vi fortfarande var ute i god tid och de fanns säkert 6 avgångar från Düsseldorf till München efter våran.

Under vår flygningen händer något som vi fortfarande inte riktigt kan begripa. Nästan alla avgångar från Dusseldorf ställs in. En akut strejk uppstår. Medans vi är i luften jobbar hela teamet i Westendorf för att hitta en lösning. Man kontaktar alla tänkbara flygbolag för att kunna hitta en lösning. Man har skickat en person till flygplatsen som möter upp oss för att hjälpa oss hitta en lösning. Allt detta sker utan att vi på planet har en blekaste aning. På planet råder en lugn stämning där man går ut med information att vårt flyg avgår från B 23 och inväntar oss.

När våra hjul slår i marken och flygplansläget slås av så plingar mobilen till frenetiskt och jag börjar ana oråd. Informationen om ett inväntade plan på B 23 verkade vara en avledningsmanöver från bolagets sida då vi springer till en nedsläckt och folktom gate. Efter detta möter vi upp Moritz som skickats till flygplatsen för att assistera oss. Han drar verkligen i alla trådar och storspelar med personalen och målar upp mig till en av världens viktigaste idrottspersoner och att det är jordens undergång om jag inte kan komma fram till Westendorf klockan 18:45 då invägningen startar.

Möjligheten att ta sig till Munchen i tid visade sig vara en omöjlighet. Inga plan gick i tid för att vi skulle i teorin ha en chans att hinna.

Efter några timmar i Dusseldorf satte vi oss istället på ett plan tillbaka till Köpenhamn. Med ”oss” pratar jag om jag och Lovisa. Min sambo som för första gången skulle se en Bundesliga match fick alltså inte se annat en insidan på DUS flygplats.

Som pricken över i:et så förlorade vi lagmatchen med 13-15 och just i den match jag egentligen skulle brottats i så tappade vi hela 4 poäng. Så Aue kan verkligen tacka tysk flygservice för en vinst i serien.

På tal om något annat: Förra veckan råkade jag av misstag klistra in ett kommentatorsfält i inlägget. Otroligt roligt att läsa alla kommentarer, det värmer verkligen. Här kommer ett axplock av ca 100 kommentarer 😛

”I relish, lead to I discovered exactly what I was looking for.
You have ended my 4 day lengthy hunt! God Bless you man.
Have a great day. Bye”

”I truly love your website.. Great colors & theme.
Did you create this site yourself? Please reply back as I’m planning to create my own personal website
and would love to learn where you got this from or what the theme is called.
Cheers!”

”I was recommended this web site by my cousin. I’m not sure whether this post is written by
him as no one else know such detailed about my problem.
You’re incredible! Thanks!”

”Excellent post. I was checking constantly this blog and I am inspired!
Extremely useful information specifically the ultimate part 🙂 I
take care of such info much. I used to be seeking this certain info for a long time.
Thanks and good luck.”

Engelska spammare eller inte, varje läsare har sitt värde 🙂

 

Första bortamatchen.

Ännu en helg i Tyskland och Bundesliga är avverkad. Igår samlades laget i München för en tuff bortamatch mot Burghausen. Efter 2,5 timmes bussresa genom ett regnigt Bayern kom vi till sist fram till burghausens hemmaborg. Som vanligt väntade nu en lång väntan. Rättare sagt 2 timmar av törst och hunger tills invägningen kunde äga rum. Precis som i elitserien i Sverige så sker invägningen 18:45 och matchen startar 19:30. Detta innebär att de stora bantningarna är svåra att genomföra.

Efter invägningen inser vi att vi kommer få det oerhört tufft. Burghausen har verkligen rustat upp laget inför denna säsongen och ser ut att sikta på att ta hem hela ligan.
Vår tränare hade även innan matchen låtit 3 av våra ordinarie brottare vila för att låta ett par yngre grabbar få känna på hetluften.
Om det inte redan framkommit så förlorar vi alltså matchen med 21-13. Jag själv går en tuff match mot tyske landslagsbrottaren Widmayer som jag efter 6 minuters fajt tar hem via en 2-1 seger. Här fick jag också känna på hur mycket hemmaplan betyder i ligan. Trots att jag tycker jag håller som vanligt högt tempo så för jag alltså 4 passivitetsvarningar på 4 minuter. tror knappt jag ens fått tre stycken tidigare.

Om 6 dagar är det dags igen. En extremt viktig hemmamatch står på schemat mot Aue. Denna matchen kommer nog vara en fingervisning på hur resten av säsongen kommer att se ut.

Bundesligadebuten avklarad.

Debuten i Tysklands högsta liga, Bundesliga är avklarad. En galen stämning från läktaren följdes upp av en gedigen laginsats från våran sida. Jag själv vann min match och laget vann med lagpoängen 21-10.

Supporterkulturen i Westendorf är verkligen något ut över det vanliga. Westendorf som by har 800 invånare. Hallen fylldes upp av 1500 galna supportar. Att byn stod stilla är minst sagt en underdrift. En fantastisk atmosfär att brottas i.

Jag kände innan matchen en ganska stor press då man innan matchen ropade upp att jag tillsammans med Daniel Gastl från Österrike är stjärnorna som skall bära upp laget.

Så det var en glädje kombinerad med lättnad att få sin hand uppsträckt i luften.

För övrigt har hela laget tagit emot mig med öppna armar. Ja det får nästa gälla hela samhället. En otrolig gästvänlighet från minsta knatte upp till byns borgmästare.

Om en vecka är det dags igen. Så det är bara att ladda om batteriet och konservera formen på nytt.

VM över innan det knappt hann börja.

VM blev inte vad jag hade hoppats på eller vad jag hade önskat. Det känns tungt på många sätt att säsongen slutar på detta viset.

Brottning är precis som allt annat i livet. Det är ett arbete som skall utföras och efteråt så önskar man få betalt för det arbete som utförts.

Problemet med VM är att det finns 39 arbetare men bara 3 löner som kan betalas ut. Så då blir frågan; vem har arbetat mest, hårdast och bäst?

Det var tydligen inte jag denna gången.

Till sist vill jag gratta Elin Nilsson för en väldigt fin 5:e plats i 58 kg. Ett litet grattis till Houssam Omar för att han nu äntligen kan titulera sig Senior-Landslagsbrottare efter sin första vinst på ett internationellt mästerskap.

Ikväll håller vi tummarna att Sverige tar en medalj i form av Johanna Mattsson som är i bronsmatch i 60 kg.