VM, 28 dagar kvar!

Vi har kommit in i slutdelen av förberedelserna inför VM. Med en månad kvar startar nu arbetet att försöka få alla bitar att falla på plats. En form bestående av ett högt tempo, en bra uthållighet, en framflyttad mjölksyratröskel och en tajming gällande all teknik.

Träningarna börjar bli lite kortare. framförallt drar vi ner lite på längden av matcher. Man vill istället ha väldigt hög kvalitet på alla minuter man gå match. Kommer dock ligga kvar på ganska många träningspass även denna veckan men de där riktigt tuffa passen är redan avklarade. Men då säsongen varit lite hackig av småavbrott känner jag att jag vill ge kroppen en till tuff vecka på hemmaplan innan vi börjar dra i handbromsen. Nästa vecka åker jag upp till Göteborg för landslagets sista läger innan VM. Därefter återstår 2 veckor av att bara må bra och toppa formen.

Game time i Poland!

Klockan ringde 05:15 imorse. En timme och 40 minuter senare satt man på planet till Polen, Warszawa. Jag och min ständige resekamrat Hossam hade gjort ett tajt tidsschema där eventuella hinder längs vägen endast kunde justeras med extrema sprinter. Men allt flöt på fint och vi sitter nu i lobbyn på hotellet i Warszawa.

I helgen avgörs årets största internationella tävling (om man bortser från VM och EM) Pytlasinsky.

Tävlingen brukar vara det sista genrepet för de flesta europeiska länderna men även vissa asiatiska länder som Kina och Kazakstan har sina uttagningar inför VM här också.

Som ett exempel på tävlingens kvalité var när den dubble VM- och OS-guldmedaljören Roman Vlasov blev utslagen från tävlingen 2015 för att 8 veckor senare bli världsmästare i Las Vegas.

Jag väger in imorgon och tävlar på Lördag! Återkommer med resultat på Söndag!

Smärtsamt men framåt.

För 12 dagar sedan skadade jag min käke. För alla oroliga så kan jag nu informera att jag är tillbaka på mattan och är åter i min vanliga träningsfas.

I mitt förra inlägg skrev jag att jag skulle hålla igång trots käken, tanken var att det inte skulle bli ett hinder. Det jag då inte visste var att det tydligen gör ofantligt ont att skada käken på det sätt jag gjorde. Från att jag hade varit hos käkspecialisten i Lund på måndagen och fått käken justerad, så startade 4 dagar av grovt knarkande av starka smärtstillande. Jag är inte en förespråkare av piller men denna gången fanns det ingen annan utväg för att på något sätt få tiden att gå framåt. Jag har under åren haft mängder med skador och smärtsamma minnen i kroppen men om det inte är att man förtränger gamla skavanker så är jag ganska säker på att detta har varit det värsta i smärtväg jag varit med om.

snett leende? Eller knappast ett leende.

Med andra ord bestod varje dag av ett par timmar som var hyfsat bekväma när smärtstillandet var på sin topp. När väl pillerna började avta satt man bara och inväntade att man skulle får klämma i sig nya piller.

Under dessa dagar genomförde jag 2 träningspass. Rent träningsmässigt så skulle man nog klassa dessa passen som totalt meningslösa. Att till exempel köra styrka på onsdagen med Stellan Kjellander samtidigt som man inte kunde spänna käken var en pers utan dess like. Dock ser jag det som nödvändigt för att inte få kroppen att tro att den får vila helt. så man inte tappar farten, Kommer ur formen. Med form menar jag den mentala formen som i vissa avseende är en extrem färskvara.

För att förtydliga hur jag tänker kommer här en parallell:

När folk frågar om alkohol skadar träningen och hur jag ställer mig till att just dricka.

Jag är inte nykterist och jag vet att måttliga mängder alkohol vid fåtal tillfälle rent fysiskt inte gör så stor skillnad. Men den mentala vinsten av att inte ha druckit alkohol i min uppladdning är i min mening så pass värdefull att den är värd att leva efter.

Att åka till ett VM i Paris med vetskapen att jag inte tummat någonstans, varken på träningen eller utanför. Inte ens när jag hade käken ur led, eller när man blev tillfrågad om att ta en öl. Det gör mig mentalt stark. Det gör att jag kommer känna mig pigg, känna mig stark och det kommer få mig att känna mig bäst förberedd oavsett hur mina förutsättningar egentligen har varit när det väl är dags för VM. Att lyckas på ett mästerskap består av massa parametrar, ju fler parametrar som är i topp ju större chans kommer jag ha.

Jag har kört för fullt sen i Söndags. Om ett par timmar är det dags för pass nr 6 på 3 dagar. och imorgon väntar 2 nya pass! hej så länge!

Lite ur läge, men inte av banan!

Tanken var att ge er en liten update från lägret i Litauen men ibland händer saker så fort att updates blir old news nästan samma sekund som de uppdateras.

Men innan vi pratar om aktuella nyheterna som också är lite tråkigheter så börjar vi med det så kallade förlegade ljusglimtarna:

Det är officiellt att jag kommer brottas i den tyska bundesligan nästa säsong. TSV Westendorf utanför München kommer stå som hemmaadress under hösten 2017.

I lördags lanserade Jörgen Johansson sin bok där jag har själv har bidragit med en liten text.

Jag har fått klartecken från förbundskapten att jag är klar för VM i Paris den 21 augusti.

Lägret i Litauen gick bra till 95 procent och jag känner att formen hela tiden blir bättre.

Men så var det de här sista 5 procenten:

Under sista brottningspasset försöker en polak att göra ett indyk på mig men misslyckas grov och istället för att komma under med sitt huvud under min arm far hans huvud upp med all kraft på min käke.

En kraftig smäll och jag känner direkt att den satt klockrent om det vore meningen att sänka mig.

dagen efter flyger vi hem och jag kommer till Malmö på lördagskvällen. Käken har nu svullnat upp och smärtan är ganska påtaglig hela tiden men vi bestämmer oss att avvakta med att söka upp en läkare först på måndagen. Natten mellan lördag och söndag är även den plågsam och vi bestämmer oss att åka in till akuten och röntga käken på söndagsmorgon. Käken var som tur var inte bruten utan den hade bara en liten spricka, dock hade den kommit ur sitt läge och i morse justerades käken hos käkkirurgen i Lund.

Rent träningsmässigt så får man vara nöjd att detta skedde under sista passets sista minuter. En resdag och en vilodag var redan inplanerad så vi har inte tappat så mycket på träningsfronten ännu.

Käken är hur som helst på plats och jag inväntar bara att inflammationen skall lägga sig för att åter kunna stå på mattan och brottas. tidsmässigt rör det sig förhoppningsvis bara om max ett par dagar. tydligen är det bara min smärttröskel som sätter gränserna.

Fördelen att med jämna mellanrum råka ut för små bakslag är att jag blivit allt bättre på att optimera dessa hinder och få ut det mesta och bästa av situration, vilket jag även tror jag kommer få denna gång.

Ett steg bakåt, två steg fram!

Med blicken framåt!

jag är nu inne i 3:e dagen utan att kunna äta fast föda. Drickkvarg, soppa, smoothie och kaffe har varit min diet. Man tar så många gånger saker för givet, som hur härligt det är att få tugga i sig mat 🙂

 

Litauen dag 7..

Just nu befinner sig det Svenska landslaget på träningsläger i Litauen. Lägret är högkvalitativt med den bästa möjliga sparring man kan begära. Världsmästare, olympiska medaljörer, VM och EM-medaljörer duggar tätt på mattan. En brottningsmatta på totalt 800 kvm där 10 nationers brottare krigar om och om igen.

Lägret är intensivt och vi har befunnit oss på just mattan varje dag. Idag genomfördes två hårda pass och kroppen börjar sakna med säkert brytas ner. Tyvärr har vi inte Ingemar Gannby med oss denna gången som annars lappar ihop våra sargade kroppar. Jag fick en sportmassage av en litauisk massör igår men det går tyvärr inte att jämföra med Gannbys behandlingar som man alltid har skräckblandad förtjusning över att få.

När man under 6 dagar genomför 9 brottningspass inser man vikten av att ta hand om kroppen mellan passen. Jag och övriga landslagskillar har haft turen att ha med IG på nästan alla tävlingar och läger de senaste åren. 2015 gjorde jag otroliga 190 resdagar som brottare och jag skulle tippa att IG var med på 150 av dem. Det kanske är svårt att förstå hur en massage, eller behandling kan göra så stor skillnad men när man hela tiden tränar mot att ligga på bristningsgränsen så kan just den där behandlingen vara skillnaden till att kroppen håller och inte brister samman.

Med fötterna på jorden

För ett tag sedan fick jag en förfrågan av fotografen Jörgen Johansson om jag ville skriva en kortare text till hans kommande bok. Jag har stött på Jörgen under årens lopp då han arbetat som fotograf på NSK samt Skånskan och fotograferat brottning vid flera tillfälle.
Boken ”Med fötterna på jorden” släpps i samband med en utställning på Hovdala slott.
Här är Jörgens egna ord för att beskriva utsättningen och boken (hämtat från en artikel i NSK):

Bilderna handlar om oss och om vår värld, och inte minst vår natur och omgivning.Genom att vi tittar ner på marken så påminns vi om fördärv och om den avsaknad av respekt vi visar vår miljö, berättar han.

Han menar också att fotografierna visar hopp om nytt liv och tro på framtiden. Jörgen Johansson säger att vi behöver stanna upp och upptäcka det som finns runt omkring oss.

”I dag lever vi under så mycket stress, särskilt de yngre. Vi är dåliga på att andas ut, konstaterar han.”

Det känns hedrande att få medverka i vad jag tror kommer vara en grym bok!
Tjugofyra olika personer har skrivit var sin text i boken. Det är minst sagt ett fint sällskap jag lyckats komma med i.
Lars Dareberg – Fotograf
Moa Karlberg – Fotograf
Pia Lobell – Journalist
Carl-Johan Bauler – Journalist
Jörgen Alström – Fotograf
Magnus Laupa – Fotograf
Anna-Lena Brundin – Komiker, sångerska och författare
Kent Wisti – Präst
Anna Wallentheim – Politiker
Emil Malmborg – Fotograf
Jens Olsson – Slottschef, Hovdala slott
Anders Hansson – Fotograf
Alexander Mahmoud – Fotograf
Niclas Hammarström – Fotograf
Christoffer Hjalmarsson – Fotograf
Jan Sigurd – Författare och låtskrivare
Bodil Jönsson – Fysiker och författare
Bertil Nilsson – Journalist
Anders Mårtensson – Författare och journalist
Mats Billsten – Läkare
Aleksander Gabelic – Ordförande i svenska FN-förbundet
Caroline Alesmark – Författare
Zakarias Tallroth – Brottare
Hasse Andersson – Musiker
För alla som är intresserade av boken så går det att förhandsbeställa den.
Om du beställer innan den 16/6 så ska du få den för 325 kronor.
Den 17/6 kommer den att kosta 395 riksdaler!
Boken innehåller 256 sidor med 341 fotografier.
Beställ här: jorgen@kontinent.se

Löpning i världsklass.

Förra helgen genomförde en stor mängd svenskar göteborgsvarvet. 21 kms löpning genom Göteborgs gator. Löpartrenden har verkligen inte lagt sig och var och varannan person tyckts bränna av ett par mil i veckan. För egen del så är GBG-varvet eller andra löparlopp inget som lockar. Faktum är att som 14-åring så lovade jag mig själv att aldrig springa ett halvmaraton eller längre. Ett löfte som visade sig vara ganska enkelt att hålla.

Året var 2000 och jag och en kompis hade fått för oss att 21 km var en ”walk in the park” för atleter som oss. En 14-årig Tallroth ansåg också att han platsade i landslaget… i de flesta idrotter. Så verklighetsuppfattning var inte min starka sida på den tiden.

Jag hade som längst sprungit 8 km och tänkte att de inte skulle vara någon större skillnad om man la till 13 st. 21 km senare, skapades alltså detta löfte i samband med att jag korsade mållinjen med spikraka ben som krampat ihop sig, tårar i ögonen och mumlandes ”varför gick jag med på detta”.

På tal om löpning så sattes ett världsrekord i maraton för 2 vekcor sedan. Kenyanen Eliud Kipchopge som vann OS i Rio förra året sprang in på den smått otroliga tiden 2 timmar och 25 sekunder. Tanken var att drömgränsen 2 timmar skulle slås men oavsett så sattes ett nytt rekord med över 2 minuter. Den kända racingbanan i Monza, Italien, var tävlingsarenan och loppet var endast skapat för att Kipchoge skulle slå rekordet.

Med sig hade han ett stort gäng elitlöpare eller som de även kallas ”harar” som skulle hjälpa till att hålla farten men man bildade även en V-formation framför honom för att minska vindmotståndet.

För att få en känsla för hur fort man springer 42 km på 2 timmar så kommer här lite att jämnföra med:

man skall göra 5km på tiden 14:13 – totalt åtta och en halv gång efter varandra

400 meter på 68 sekunder – totalt 105 gånger.

Eller 100 meter på 17 sekunder – 421 gånger.

En klasssisk tanke är alltid, hur många personer i ett stafettlag måste man vara för att slå tiden? 4 personer? 3? Jag är sugen om någon annan är på. Om det nu inte vore för mitt löfte att inte springa längre sträcker. Vill ju inte göra tonårs-Tallroth besviken.

Någonstans kan man finna mig på denna bilden från år 2000.

 

Tick… Tack..

3 månader och en vecka kvar till VM i Paris.

Efter en del resande så väntar nu bara träning på hemmaplan den närmsta tiden. Med närmsta tiden menar jag i ca tre veckor innan flyget bär av till Litauen och Nordiska mästerskapen. Där efter blir det en veckas läger.

Som sagt är det 3 månader till VM vilket innebär att om man någon gång skall gasa på i träningen så är det nu. Imorse vart det ett Styrkepass med min fystränare Stellan Kjellander (som har ursprung från självaste Vinslöv). Och om någon timme är det brottning i Helsingborg som står på schemat. En vanlig dag på jobbet helt enkelt.

Hoppas att nästa inlägg bjuder på lite mer läsvärda ord.

vh Zakarias

Snabbsumering från EM

EM är över och hela den svenska truppen sitter på flygplatsen i Belgrad. Ett par timmar har slagits  ihjäl innan vi nu äntligen skall få åka hemåt (eller ja, en bensträckare i Berlin hinner vi tydligen med också).

Eftertankarna, analyser och massa ”om och men” snurrar i allas tankar.

Vårt lag lämnar Serbien med en bitter eftersmak. Svenska herrlaget lämnar EM med en femte plats som bästa placering. Jocke ”Bosse” Fagerlund inledde tävlingen i lördags med att vara ytterst nära att knipa ett brons men hade han hade tyvärr inte den lilla medgången man behöver i de riktigt jämna matcherna.

Igår gick jag själv upp på mattan, exakt 365 dagar sen jag sist stod på en tävlingsmatta. Ett år hade gått sedan OS-kvalet i Istanbul och jag insåg ganska tidigt på morgonen att jag var mer nervös än vanligt.

I första matchen väntade en kort och extremt stark Georgier. Jag hade mött honom en gång tidigare och då vunnit med med knappa 3-2 i en hård match där jag lyckades vända ett underläge i slutet.

Denna gången slutade matchen 2-1 till min fördel och det var med en lättnad jag gick av från mattan.

Även om jag innan mästerskapet pratade om att jag inte hade någon press på mig så visste jag att jag var tvungen att visa att jag fortfarande håller internationell klass.

Vinsten var inte överraskande på ett sätt men efter ett så långt uppehåll är det lätt att man blir osäker på ens egen kapacitet. Det går aldrig att jämföra träning med tävling.

Efter lite nerläggning och massage av Ingemar Gannby var det bara att börja värma upp till 8-delsfinalen mot förra årets EM-trea Aliev från Azerbaijan.

Första perioden känns helt okej och jag känner att jag har bra koll på motståndaren och tar också ledningen med 2-0. I andra perioden startar Aliev i ett högt tempo som jag ändå känner att jag svarar upp till. Dock börjar jag bli lite stum och komma efter i ett par situationer. Han gör ett halvt armdrag och följer direkt upp med en push-out vilket resulterar till att ställningen nu är 2-1 till mig. Med ca 1 minut kvar av matchen åker jag på min andra tillsägelse för passiv brottning och nu är resultatet 2-2 och Aliev leder matchen för att han har tagit den sista poängen.

När ca 20 sekunder återstår av matchen kommer jag under med min vänster. Vippar ner motståndaren och går runt på ryggen. I detta momentet går jag även in med benen i mellan vilket resulterar i att domarna dömer att jag använder benet i aktionen och mina två poäng uteblir. Jag har inte tittat på klippet igen efter matchen. Det är svårbedömd aktion då jag har mitt ben mellan hans. men frågan är om jag tar poäng tack vare benet eller inte? Jag hade nog gett mig 2 poäng om jag själv hade dömt, kanske till och med 4 🙂 men jag är ju alltid en gnutta partisk.

Till sist, så led vi i svenska laget extremt mycket med Emil Sandahl som råkade ut för vad jag skulle kalla ett brutalt grovt väpnat rån på sin semifinalplats! Jag ska inte gå in på situationen men man inser när det blir oenigheter i bedömningar så är Sverige ett litet land med lite makt i den stora brottningsfamiljen. Ingen nyhet men alltid lika tråkigt. Vi vet alltid att vi håller på med en bedömningssport och att ju jämnare det blir desto mindre marginaler och utrymme ges och varje domslut blir mer och mer avgörande.

snart hemma igen!

Alltid redo! Europamästerskapen i Serbien!

Under våren har jag hela tiden påstått att mitt fokus för säsongen varit att vara som bäst till VM i Paris i slutet på augusti. Efter som jag missade SM och Thor Masters blev det inget för min EM för min del.

Men i söndags ringde förbundskapten och berättade att tyvärr hade Besnik Shala från Falköping skadat sig, Och hans nästa fråga var om jag var redo att hoppa direkt in i hetluften.

Jag behöver tävla och jag behöver matcher så det var inget att tveka på. VM är fortfarande huvudmålet i år men självfallet åker jag till Em för att prestera. Jag går alltid för medalj när jag tävlar, om det sen går, det återstår att se. Formen är inte direkt toppad och i själva verket är vi inne i en lite tyngre fas just nu. Men samtidigt finns många positiva aspekter med att köra en extremt kort uppladdning. Danmark vann EM i fotboll 1992 då man kastades in i sista sekund då ett annat land (just Serbien om jag minns rätt) plockats bort och Marko Asell från Finland kastades in i sista sekund vid OS i Atlanta 1996 och slutade på en silverplats i brottningen. Det finns fler exempel som gör att jag åker till EM med en iställning att allt kan hända. Ingen press, ingen har koll på var jag står, en sann joker i leken!

Vad som är sen realistiskt, ja det återstår att se.

Invägning kommer ske på Lördag och tävlingen avgörs på Söndag. Vad som skall göras fram tills dess är lätta passa för få kroppen att kännas fräsch och pigg. Slipa bort ett par kilo och bara hålla mig frisk. Vahab Daneshvar har hjälpt mig med vikten då vi i en brottningsrumba plockade bort lite dövikt i form av en tand. Tacksam för all hjälp.

Håll tummarna så hörs vi lite längre fram!