Lägerlivet i Litauen!

Dag nr 8 av 10 möjliga är nu avklarad. På bilden ser ni delar av brottarna som deltager på lägret. Finland, Norge, Estland, Lettland och Litauens landslag finns på plats och lägret har bestått som sig bör bestått av mest brottning.

Lägerlivet består för övrigt av 4 faser: dag 1-3 den så kallade ”smekmånaden”; allt är kul, kroppen känns bra och maten smakar bra/okej. Dag 4-6: ”vardagen” då allt börjar gå lite tyngre, men man klagar inte och det rullar fortfarande på okej. Dag 7-9, ”lägerdöden”; även om det är samma som innan så smakar nu maten skit, kroppen värker, rumskamraten börjar bli för påfrestande, och allt är bara grått och trist. Dag 10; ”målvittring”; man ser slutet och inser att snart är man hemma igen Med andra ord: Maten var inte särskilt god idag.

 

 

Litauen nästa!

Vad som komma skall:

På onsdag går flyget till Litauen där ett 10 dagars läger väntar.

Svenska landslaget kommer hålla ett uppladdningsläger inför EM på bosön nästa vecka men i samråd med förbundskapen så har alltså jag och Husse valt att istället åka till Litauen för att bedriva lite tyngre träning då vårt mål är VM i augusti.

Just Vilnius och Litauen har lyst med sin frånvaro på min reselista under väldigt lång tid.

Sist jag var där var faktiskt så tidigt som 2005 då Junior-VM avgjordes i Litauens huvudstad.

Ett VM som blandade av gav. För egen del så slutade det med vinst i första matchen mot en Uzbek och sedan en förlust i andra omgången mot en Iranier. Men det starkaste minnet jag har av mästerskapet från egen del var att jag blev magdålig och spydde på mattan mot Uzbeken. Detta följdes av att personalen som tvingades torka upp spyan också fick kväljningar och hela matchen stoppades i flera minuter.

Övriga minnen från detta VM är att Jalmar Sjöberg blev Junior-världsmästare i 130 kg samt att Denni Lipic knep ett brons i 85 kg. Jalmar imponerade stort och vann sin vikt överlägset. Tittar man nu med facit i hand så gjorde Denni också en helt otrolig turnering i en vikt som innehåll mängder med blivande världsbrottare. Ghasem Rezeai, Zoltan Fodor, Ildem Cenk, Hristo Marinov, Vladimir Gegeshidze var några av deltagarna i vikten. Kan man sin brottning så vet man antagligen att meriterna består av bland annat: Ett OS-guld, ett OS-silver, två OS-brons, flera VM-medaljer och flera EM-medaljer. Det anmärkningsvärda var att ingen av dessa grabbar lyckades vinna J-VM-guldet 2005.

 

 

En jäkla massa kapillärer..

Fyra dagar från mattan tog slut igår då jag åter körde brottning på Sparta. Ni som hängt med i svängarna har kanske sett att jag befunnit mig på Mallorca i 4 dagar på ett intensivt konditionsläger.

Mallorca är ett cyklingsmecka och så tidigt på våren så skulle jag tippa att ön nästan uteslutande består av cykelturister.

Jag är fortfarande inne i en grundfas på säsongen. Målet har hela tiden varit VM i Paris 22-26 augusti och just nu ligger jag i en tyngre fas av brottning, styrka och grundkondition.

Schemat för Mallis bestod av mest långa lågintensiva pass men självklart ett par riktigt tuffa stigningar där man spränger mjölksyranivån till max.

Tanken var att börja tävla nu i April men på grund av lite olika omständigheter och att tävlingskalendern har ett litet uppehåll på grund av U-23 EM och EM så får vi nog vänta in säsongsstarten.

Med ett snitt på nästan 5 timmar på sadeln om dagen kan jag vara nöjd med resultatet. Kroppen har svarat väldigt bra och min mjölksyratröskel ser ut att ligga på en hög nivå. Jag åkte hit men det viss osäkerhet på cykelformen då sista rundan jag gjorde innan avresan inte kändes överdrivet positiv. Just det passet var de sista av en hård vecka så min officiella bortförklaring var att jag var sliten. (Men den kör man ju varje gång det går dåligt så den förklaringen är alltid en opålitlig källa).

Det stora Mandomsprovet på resan var den klassiska Sa Calobra-klättringen på lite mer än 700 höjdmeter. Med stor draghjälp gick jag i mål på 40 minuter vilket jag så här i efterhand är väldigt nöjd med även om jag tror det finns tid att plocka på distansen.

Vägen upp (och även ner) för Sa Calobra!

Till sist vill jag gratulera Zakarias Berg och Alex Kessidis som genomförde två extremt bra turneringar och bärgade två guldmedaljer på U-23 EM! Detta var Sveriges första guldmedaljer för herrar på U-23 EM någonsin. Extremt stabil brottning från bådas håll. Även Elin Nilsson gjorde en väldigt bra turnering då hon knep en fin silvermedalj. Husse som jag själv har sparrats med under våren gjorde mästerskapsdebut i 66 kg. Efter en vinst i första slutade hans turnering i andra omgången då han förlorade mot en vass Azer.

Nu bär det av till Helsingborg för ännu ett brottningspass!

Hej så länge!

 

Inflation på EM-guld?!

Drivkraften att åstadkomma något har aldrig varit högre. Fler och fler svenskar byter ut sin vardagsmotion för att istället fokusera på ett bestämt mål, en viss prestation och att ”åstadkomma något”.

Det kan vara en ”svensk klassiker”, ett marathon, ett extremlopp eller något annat.
Man skulle kunna säga att det är hämtat från elitidrottens tänk. Att allt slit man lägger ner på träning inte bara sak handla om att uppnå fysiskt välbefinnande. utan att man istället ska få tillfredsställelsen via en bedrift, prestation eller ett resultat.

Samtidigt så är vi alla människor (som man kan läsa i boken ”tänka snabbt och långsamt”) lata och det ligger i vår natur att hela tiden leta genvägar, hitta kryphål och ta de beslutet som är enklast, minst jobbigt och som leder oss snabbast fram till vad vi vill påstå är framgången.

Jag får många gånger känslan att ”genvägstänket” svartmålar människors prestationer. Man vill kunna påstå att man åstadkommit något tidigare än vad man egentligen förtjänar. man vill hitta genvägar tillf framgång.

Jag själv fungerar självfallet på samma sätt. Under flera år kallade jag mig t ex för en svensk landslagsman i brottning utan att aldrig ha gjort ett stort internationellt mästerskap. Visst jag gjorde några tävlingar i Finland och något nordiskt mästerskap för svenska landslaget men för att sätt det relation till fotbollen så var det lite som att bli uttagen till januari-turneringen där endast de allsvenska spelare blev uttagna.

Tanken om just detta slog mig när en annons från en PT i Malmö poppade upp i mitt flöde. Personen i fråga marknadsförde sig som 4-faldig Europamästare i BJJ. Min första tanke var att det var konstigt att jag inte kände till honom om han nu vunnit 4 st EM-guld. Speciellt då jag följer de flesta kampsporter och skulle påstå att jag är bra mycket mer insatt än gemene man.

Efter lite efterforskning visade sig att han hade vunnit 2 st EM-guld för juniorer i ett visst bälte som inte var det högsta och sen något år senare 2 EM-guld i ett bälte som var långt från den högsta klassen.

Men det som överraskade mig mest när jag titta på resultatlistorna för Europamästerskapen i BJJ 2017 var den oroliga mängd guld som delades ut. I mellanvikten för herrar år 2017 korandes inte mindre än 32 stycken Europamästare.

Jag kan tycka att brottningen ibland borde titta på BJJ och andra kampsporter när det gäller garderingar. Hos oss finns bara en kategori. Vill man som vuxen nybörjare tävla så löper man stor risk att få möta en etablerad brottare i första matchen. Teoretiskt sett skulle man kunna få möta en Europamästare, Och då har vi ju bara en Europamästare så det hade självfallet varit en katastrofal missmatch.

Systemet med bälten och olika kategorier har verkligen sina fördelar, Men att kalla 32 personer i samma viktklass för Europamästare är att skapa inflation på titeln ”bäst i Europa”. Framförallt blir  det synd om den som vinner i den högsta och svåraste klassen som nu får dela vinsten med 32 andra.

Precis som jag skriver här ovan så vill vi gärna nå framgången innan vi har uppnått den. Mediasamhället pressar oss verkligen mot att ”lycka” och att lyckas utåt sätt handlar om att ”vara någon” eller att ha ”åstadkommit något”. Men bedrifter kan väl inte vara för enkla om man innerst inne skall känna sig nöjd med dem, och känna att man faktisk åstadkommit det man strävat efter?

Att man som ambitiös och målmedveten junior i brottning, marknadsför sig som t ex ”Swedish Champion” när man vunnit Junior-SM är lite som att spendera pengar innan man tjänat in dem. Om man sen några år senare skulle bli svensk mästare så har redan segerkonfettin lagt sig på marken och festen är redan slut. När man gör en bedrift större än vad den är så sänker man per automatik en den bedriften som borde varit större (sen att vinna J-SM i brottning är verkligen en merit man borde vara stolt över och inget annat).

Janni Larsson som man kan se i SVT:s ”Mästarnas mästare”, blev 2014 Sveriges första världsmästare i svart bälte. En historiskt prestation i ett perspektiv men samtidigt så var detta hennes 5:e VM-guld. Prisutdelningen, nationalsången och presentationen av ”the new World champion” hade hon redan varit med om 4 gånger tidigare.

Janni Larsson får som tur är ett ärligt erkännande via MM-programmet men innan dess så delade hon Världsmästar-tron med en drös andra svenskar.

Men som sagt, vi är alla lata i grunden och letar genvägar i vårt undermedvetna, Vi vill helst nå framgången innan vi genomfört bedriften.

Dock gäller detta inte alla (och jag pratar verkligen inte om mig själv här). Det finns de där unika människorna som inte bryr sig om vad andra tycker och tänker. De drivs att maximera prestationen och att genomföra en resan mot att bli bli bäst, Att vägra lyssna på huvudet när den säger att man borde ta en genväg. Man vill hellre besegra alla än att dela ett guld.

Här är som tur världen enkel, ärlig och rättvis, för dessa bli oftast också mest framgångsrika.

World Cup 2017!

Nu i veckan avgjordes World cup i brottning. Efter att ha summerat de internationella mästerskapen under 2016 kvalar alltså 8 lag in till slutspelet i World cup. Tävlingen där man utser världens bästa landslag. Årets upplaga bjöd på väldigt bra brottning och stormakterna Iran, Azerbaijan och Ryssland hade alla en målsättning att vinna. I slutändan stod till sist Ryssland som mästare. Efter ett par års missar på mållinjen lyckades ryssarna i år knyta ihop säcken och vinna över Azerbaijan i finalen med 5-3 i matcher. Två Olympiska mästare i form av Roman Vlasov och Davit Chakvetadze var Rysslands tunga ankare men laget i övrigt kan ha varit ett av de bästa på väldigt länge.

Eller vad säg om dessa meriterna: Europamästare 2016 i 59 kg. Europamästare 2015 i 66 kg. Vlasov med två OS guld och två VM-guld i 75 kg. 2016 års världsmästare i 80 kg. OS-guld 2016 av Chakvetadze i 85 kg. Sen ett OS-brons från Rio i 130 kg.

World Cup är ett internationellt mästerskap som många gånger faller i glömska här hemma i brottningssverige. Antagligen av den enkla anledningen att vi nästan aldrig är med.

På VM 2014 i Tashkent, Uzbekistan  lyckades Jim Pettersson bli trea i 80 kg. Kristoffer Johansson blev 5:a i 85 kg och Johan Euren blev 7:a i tungvikten. Eftersom mästerskapet visade vilken otroligt bredd det finns bland länderna i världen så räckte detta för att Sverige skulle bli 8:e bästa nation på VM och där med kvala in i World Cup 2015.

Att Sverige var underdog stod det inget tvivel om, långt efter de 7:e laget: Tyskland i poängtabellen. Ett förtydligande om hur jämt det var om den 8:e platsen blir det om man tänker om Johan Euren hade blivit 8:a istället för 7:e. Då hade Sverige blivit 19:e bästa nation.

Hur som helst kvalade vi in. Jag hittade ett inlägg på Facebook från händelsen (detta var alltså före bloggkarriärren hade startat) som drar en kort repport om tävlingen:

”Världens sjätte bästa land!!
World Cup är över och Sverige kommer hem som nr 6 i världen. På förhand påstod bland annat Iransk media att vi var utdömda och att vi antagligen skulle komma sist av de 8 finallagen men jag tycker vi visar att vi faktiskt är med och fightas bland de stora nationerna.

Vi hade med oss en bred trupp där vi i 4 vikter har två gubbar som delade bördan av att brottas de fyra matcherna. Första matchen mot Tyskland blev en bra lagseger där vi vann ganska stabilt med 6-2 i matcher. Min egen match vinner jag med hela 8-0. En smakstart på turneringen. match 2 och 3 förlorar Sverige. Dessa två matcherna brottas inte jag men kan tillägga att detta var mot blivande ettan Azerbaijan och blivande 3:an Iran. Sista matchen blir matchen om 5:e platsen mot Ungern. Här ställs jag mot regerande Europamästaren (samt VM-3:an och OS-2an) Tamas Lörintz. Matchen slutar 3-1 till ungraren, vilket är lite surt då jag i slutet av matchen hade ett par läge att vända på steken och vinna men det där extra om behövs fanns inte där denna gången. Matchen slutade 6-2 till Ungern. Just min vikt var extremt högklassig. Ett bra exempel på det är att den turkiska silvermedaljören från VM från i höstas förlorade tre av fyra matcher.

Lagmässigt är vi nog nöjda men med lite stolpe in hade vi kunnat rubba både Ungern och Iran.”

Att vi blev 6:a i World Cup 2015 kommer säkerligen bli en större bedrift med tiden då man inser att detta inte inträffar vart 10:e år.

Delar av det svenska laget inför tysklandsmatchen. En selfie från brottningens Hus i Teheran och rumpbild när jag är väldigt nära att åka på en 4 poängsmara mot Ungraren Tamas Lörincz.

 

Dansk på roser..

Träningsläger i danska Nykoeping. Just Nykoeping är enligt säkra källor Danmarks motsvarighet till Eslöv i Sverige. ”En stad utan charm och livsglädje” fick jag höra från en dansk från Köpenhamn. Jag själv håller mig utanför den diskussionen men generellt sett så är alltid läger som bäst ju tråkigare omgivning man har runtomkring sig. Det går inte tappa fokus, eller rättare sagt det finns inget annat än träningen att fokusera på.

Vi startade veckan med 2 hårda dagar. 4 brottningspass med inriktning på att hålla ett högt tempo. för att använda lite brottningstermer så bestod passen av: Matcher, situationer, 30 sekunders ”gubbar” i 3 minuter både i stående och i parterr. Onsdagen vilade vi från brottningen och jobbade istället på konditionen. torsdagen var återigen på mattan med två brottningspass där vi återigen avslutade kalaset med en ny gubbe. Denna gången, endast 20 sekunder mot varje motståndare i 3 min. Detta innebär att samma brottare står inne och brottas i 3 minuter medans två andra brottare skiftar var 20:e sekund. Allt för att hålla tempot uppe och för att i slutet knäcka den så kallade ”gubben”. För egen del har lägret gått bra och jag känner att jag står mig fint mot internationellt motstånd.

Jag har haft bra samtal med förbundskapten där vi också kommit fram till att jag inte kommer vara med på EM i maj. Allt fokus kommer istället läggas på VM i augusti. Vilket också känns skönt på så sett att jag inte behöver känna mig stressad utan kan lägga en riktigt bra grund för att kunna prestera riktigt bra brottning när det väl är dags.

Idag var det matchdag där tre matcher avgjordes imorse. Självfallet är kroppen sliten men tack vare hjälp från Hassan Torabi som har klinik här i Danmark så har vi lyckats hålla allting intakt. Redan har en del brottare droppat av på grund av skador. Jag tog kontakt med Hassan redan innan lägret för att få hjälp. Hade det inte varit för honom så hade jag säkerligen inte kunnat köra på så som jag gjort.

Imorgon väntar nya matcher och även ett pass styrka. längtar redan 🙂

Jag, tillsammans med Husse från Hgb/gällivare.

 

 

Thor Masters

I helgen avgjordes nordens största seniortävling. Den internationella GP-tävlingen Thor Masters. Som jag nämt innan så var jag inte helt redo för internationella matcher men jag valde att vara på tävligen och stötta framförallt Tobias Kvarnmark från Sparta men även de andra Svenskarna.

Sveriges landslag ställde upp med en stor trupp men även en del andra svenskar kom till start. Av den 13-manna stora landslagstruppen gick det bäst för Zakarias Berg och Alex Kessidis. Alex knep en bronspeng i 80 kg. Berg tog sig till final i tävlingens (i mina ögon) tuffaste viktklass. totalt fanns det tre OS-deltagare från i somras i 85 kg. Tobbe Kvarnmark fick i första matchen möta ingen mindre än OS-trean Dennis Kudla från Tyskland. Tobbe gör en fin matchen och förlorar en tajt batalj med 2-1. USA:s OS-deltagare fanns också på Tobbes sida men han gick ordagrant på pumpen mot Plato från Ballingslöv som fullständigt . Skånederbyt mellan Plato och Tobbe slutade med vinst för Tobbe som avvancerade till bronsmatch. Väl där stod Michalik från Polen för motståndet. Den som kan sin brottning känner säkert till Polaken från VM 2014. Den gången for han iväg på ett väldigt elegant grönbergskryss av vår egen  Jim Pettersson i Bronsmatchen i Tashkent. I Bronsmatchen i Thor masters vann dock Michalik över Tobbe. Dock hade Zakarias Berg tidigare under dagen genom stabil brottning slagit Polaken och gått fram till final där tysken Kudla väntade.

Denna gång blev Kudla för svår för Berg som fick nöja sig med en silvermedalj. Husse Omar Ali i 66 kg gjorde landslagsdebut i helgen och visade att han blir att räkna med i framtiden. Han startade väldigt friskt i första match där han besegrade Litauen Venckaitis, likaså VM-trean från 2014. Detta är samme Venckaitis som var på OS i somras på tråkigt nog min bekostnad.

Husse fortsatte att brottas bra även om han förlorade semifinalen och även bronsmatchen.

Jag ansluter till landslaget när lägret drar i gång på måndagsmorgon i Nykoeping nogra mil norr om Rödby. Jag ser framemot att få känna in formen mot bra motstånd. Jag kommer säkerligen göra en uppdatering på Onsdag med lite mer detaljer.

 

Vad som komma skall!

Om 5 dagar kickar den internationella stortävlingen Thor Masters igång! Platsen är Nykoeping i Danmark och årets startfält ser minst sagt bra ut. Jag hade en liten förhoppning i december att man kanske skulle kunna vara med på tävlingen men tillsammans med mina tränare och fysios har vi beslutat att det inte finns någon mening att chansa genom att starta för tidigt med tävlingar.

Även om jag för en vecka sedan skrev att det inte är någon skillnad på träning och tävling när man brottas så skjuter jag mig själv i foten nu och säger att det är en viss skillnad på just träning och tävling. Dubbelmoralen när den är som bäst. Skillnaden är inte intensiteten och prestationerna utan risktagandet.  Händer det något på en träning så agerar man smartare än på en tävling. Då kanske man stiger av, eller tar det lite lugnare. Men på en internationell GP-tälving, Där agerar man inte på samma sätt. och ens måtståndare agerar inte på samma sätt. Man kommer vara i ytterläge, man kommer strunta i om man får ont. Får ens sparring ont på träning så släpper man taget. På match ser man det istället som ett tillfälle att ta fler poäng.

Man måste helt enkelt känna att kropp och axlar klarar av 6-7 matcher på en dag där man kommer komma i utsatta lägen.

Jag är inte långt ifrån, men inte riktigt där ännu. Jag kommer dock åka till Danmark för att vara med på träningslägret som äger rum veckan efter. Detta blir årets första läger och jag ser fram emot att få känna på bra sparring från USA, Tyskland och ett par andra länder som kommer vara med på lägret.

Veckans sista pass kommer starta om en stund. först avnjuter vi lite kaffe och skidor på tv:en.

Hej så länge!

en bild från Thor masters 2016

 

Finns inget som heter brottningsträning.

Söndagsmorgon. den totala tystnaden bryts av att klockan ringer. Jag vet att klockan är 08:30. Det var ju då klockan skulle ringa. Men sinnet säger något annat. på dagens schema väntar ett styrkepass på förmiddagen och ett lugnare cykelpass på eftermiddagen. Detta är bra träningspass tänker många, även jag brukar tänka att detta är bra träning.

5 brottningspass på 7 dagar. Då påstår kroppen något helt annat. Det är inte träning. Det är rehab, prehab, hopp och lek… kalla det va du vill..

Utan att behöva känna efter, eller snarare trots att jag inte vill känna efter så känner jag en brännande känsla i ryggen. Jag ligger kvar i sängen, klockan ringer fortfarande trots att den säkert är 08:32. Jag ligger raklång på rygg likt en person som antas ha brutit nacken. Jag stirrar upp i taket med en fixerad nacke samtidigt som min högerarm försöker stänga av alamet på mobilen. Handen söker sig sakta över nattduksbordet, inga hastiga rörelser, jag vill inte skapa onödig smärta.

5 brottningspass på 7 dagar, det låter kanske inte mycket. 5 pass på 7 dagar är ingenting tänker någon. Det tänker jag också, denna veckan ha jag kört 9 pass. Men nu pratar vi inte om gymmet, eller löpning, eller cykelintervaller.   

Jag börjar sakta men säkert lyfta knäna mot bröstet. jag omfamnar mina knän med armarna och med små lätta rörelser försöker jag få kroppen i gungning. Det stramar, det värker, jag känner att jag får ta i. Tillsist lyckas jag få fart på kroppen och slutligen sitter jag upp i sängen. Jag tittar på strumporna som ligger bredvid mig, tittar sen på mina fötter. Tanken att helt skita i strumpor för resten av livet är lockande då fötterna känns som att dom är 2 meter bort, minst. Det är bara acceptera att jag återigen måste rulla ner i ryggläge, dra upp knäna mot bröstet för att i alla fall ha en minimal chans att nå mina fötter.

Brottning är inte en träningsform. Brottning, det är inget man tränar. När man kommer ner till ”träningen” så består träningen möjligtvis av uppvärmning och eventuellt lite teknik. Där efter upphör träningen. Sen börjar brottningen. 

Skillnaden mellan en tävlingsmatch och 6 minuter brottning i träningslokalen är att du inte har en coach vid sidan om mattan eller en domare på den. Du tar i lika mycket, Du kastar i samma lägen, du bjuder aldrig bort några poäng. Träningsmatcher finns i fotboll, hockey och många andra sporter.

Det har aldrig förekommit i brottning. inte ens på träning.

 

Nu är jag inne i det. jag är tillbaka…

Quantum!

Vi börjar forma en plan inför året. vilka läger som skall gälla och ett träningsupplägg inför säsongen 2017.

Nyheter för året är att tre pass i veckan sker tillsammans med Malmö idrottsakademis fysio, Stellan Kjellander. Stellan hjälper mig med styrkan, Som man kan ha sett på Facebook och Instagram så kör vi bland annat med en Quantummaskin.

Quantum är en effektiv träningsmaskin med en robotstyrd motor, som på ett unikt sett kan mäta kraft, snabbhet och styrka samt anpassa motståndet så träningen blir så effektiv som möjligt. Jag säger inte att detta kommer revolutionera min brottning men det kommer i alla fall göra mig lite starkare.

Jag har hur som helst börjat skapa mig en stab av människor runt mig som tillsammans skall forma mig till topptrim. Jag kommer berätta mer lite längre fram.