Etikpolicy för Norra Skåne

 

Allmänt
Det vi skriver ska vara sant och relevant. Hans Schöier, chefredaktör på Eskilstunakuriren 1965-1989, ordförande i Svenska Tidningsutgivareföreningen 1982-1990 och ordförande i den utredning som lade grunden för Yttrandefrihetsgrundlagen 1991, har formulerat denna balansakt i två korta satser:

  • Är det sant?
  • Kom ihåg att du hanterar människor!

I det nya medielandskapet, som innebär ständig deadline, har de etiska besluten blivit ännu svårare. Den transportsträcka i timmar som tidigare fanns mellan färdig artikel, beslut och tryckstart har komprimerats till sekunder och minuter. Något som ställer ännu högre krav på god publicistisk kompass och god kunskap om utgivarsystemet samt om de etiska reglerna för press, radio och tv. Det är varje medarbetares skyldighet att känna till och arbeta utifrån dessa regler som utgör en stomme för det dagliga redaktionella arbetet.

Vi skriver det vi vet
Grundregeln som reporter är att skriva det man vet. Läsarna är våra uppdragsgivare och de har rätt att få veta. Men detta är inte samma sak som att vi publicerar allt vi vet. Här krävs en avvägning gentemot de pressetiska reglerna och tidningens publicistiska policy.

När vi bara hade pressläggningstiden att ta hänsyn till fungerade nattchefen som utgivarens förlängda arm och slog vid tveksamheter larm till utgivaren. I dagens medielandskap med ständiga deadlines kan man säga att nattchefens ”utgivarmandat” omfattar alla redaktionella medarbetare på ett eller annat sätt. Därför är det viktigare än någonsin tidigare att varje medarbetare har kunskap om utgivarsystemet och om de principer som följer med det samt om den publicistiska linje som ansvarig utgivare följer. Den kunskapen innebär att varje redaktionell medarbetare måste vara införstådd med när utgivaren bör kopplas in. Det blir garantin för att det så kallade ensamansvaret, som utgör grunden för hela utgivarsystemet och som innebär att det är utgivaren ensam som bär det juridiska ansvaret för det som publiceras, kan vidmakthållas och att tidningen kan hålla fast vid en tydlig publicistisk linje. En förutsättning för det är att utgivaren har förtroende för varje enskild medarbetare för att kunna bedriva sitt utgivarskap på ett genomtänkt sätt.

För att sammanfatta: Som reporter är utgångspunkten alltså att du ska skriva vad du vet – men i förekommande fall alltid konferera med utgivare före publicering. Detta gäller oavsett plattform!

Det finns i alla lägen skäl för ansvarig utgivare att iaktta en ”försiktighetsprincip”: Det går alltid att ta ett steg framåt, men aldrig ett steg tillbaka i publiceringsbeslut. Vet vi tillräckligt för att kunna publicera? Hur vet vi detta? Hur säkra är våra uppgifter?

Vi kan bara ta ansvar för det vi själva publicerar/avstår från att publicera. ”Men andra tidningar publicerar ju namnet” är alltså inget hållbart argument även om det naturligtvis kan tas med i den publicistiska bedömningen i varje enskilt ärende.

En viktig publicistisk regel är att alltid höra båda parter och att ha ett kritiskt förhållningssätt gentemot våra källor. Varför får vi dessa uppgifter just nu? Hur säkra är de? Finns det fler källor som kan intyga uppgifterna? Kan källan vinna något på att vi publicerar uppgifterna? Finns det risk för att vi blir verktyg för källan?

Helhetsbild
I vårt journalistiska uppdrag ingår också att slå vakt om vårt demokratiska samhälle och de värderingar som detta vilar på. Det gör vi genom att granska makten på uppdrag av medborgarna, men också genom att vi alltid anstränger oss för att ge en komplett bild av samhället i all dess komplexitet, oavsett vad vi skriver om. Det innebär att vi aktivt ska arbeta för en journalistik och en presentation av vårt innehåll som respekterar människors lika värde och som motverkar polarisering och ökade klyftor i samhället. Något som blivit och med all säkerhet kommer att bli än viktigare i framtiden. Glöm inte att vi alltid ska stå på den lilla människans sida, som tidningens grundare P A Persson uttryckte det.

Tänk på vår genomslagskraft
Vi ska vara försiktiga med känsliga intervjuer (både text och bild) med minderåriga. Vi kan inte begära att barn eller ungdomar kan förstå konsekvenserna av en publicering. Det kan vara läge att före publicering kontakta föräldrarna. Detta innebär inte att vi inte ska intervjua minderåriga. Tvärtom! De har också rätt att få göra sin röst hörd. Det finns dock skäl, utifrån omständigheterna, att diskutera intervjuerna en gång extra före genomförande och publicering, beroende på ämne och situation.

Glöm aldrig att alla människor är lika värda. Och glöm inte att de etiska aspekterna inte bara är viktiga vid större uppslagna nyheter utan även vid notiser och liknande.

Beakta alltid ifall den du intervjuar är ovan vid medial uppmärksamhet. Vi kan aldrig skydda oss bakom argument som att ”han ställde ju upp” eller ”han ville ju berätta”. Vi kan inte begära att alla ska förstå vidden av en publicering. Det är vi som har kunskapen om vad en publicering innebär och det är alltid ansvarig utgivare som bär det juridiska ansvaret.

Viktigt att vi håller löften till intervjuade om vi sagt att de ska få läsa texten före publicering.

Polis och åklagare
Tänk på att polis och åklagare också företräder en sida i en sorts tvist och att vi därför ska ha ett kritiskt förhållningssätt även till dem. Vi får aldrig riskera att våra läsare får uppfattningen att vi på något sätt samarbetar med polis och åklagare. Därför lämnar vi till exempel inte ut bilder eller annat material till polisen bara för att de vill det. Och därför ska vi aldrig beskriva något som polisen säger som en sanning utan vara noga med att uppge att det rör sig om uppgifter från polisen.

Vi ska vara generösa med rättelser. Har något blivit fel är det vår skyldighet att informera läsarna.

Namnpubliceringar
Grundregeln är att alltid publicera namn på dem vi skriver om. Men vi ska också beakta de etiska reglerna om att noga överväga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Vi ska avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse (allmänhetens behov av att få veta) kräver att namn anges.

När det gäller namnpublicering är förtroende och makt två viktiga parametrar. Den som fått allmänhetens förtroende att representera den på olika sätt har högre krav på sig än en vanlig privatperson och här kan det i olika situationer (exempelvis rattonykterhet, betalningsanmärkningar, obetalda p-böter med mera) vara befogat att publicera namn på exempelvis fullmäktigeledamöter. Uppdragets tyngd i förhållande till gärningen kan sägas stå i paritet med den publicistiska bedömningen av en eventuell namnpublicering.

Om vi väljer att inte publicera namn är det viktigt att vi inte publicerar uppgifter som ändå kan identifiera personen i fråga. I de fall endast en begränsad krets är aktuell i sammanhanget måste vi också beakta att en anonymisering kan leda till att alla blir utpekade (exempelvis personer i ett idrottslag).

Och observera – anonymitet innebär inte att vi kan bli mindre noggranna med fakta.

Avpubliceringar
Vi är i grunden restriktiva med att avpublicera artiklar som publicerats digitalt. ”Vi suddar inte i historien.” Men det kan ändå finnas fall där vi, med hänsyn till ärendets art och ibland även de inblandades ålder vid den ursprungliga publiceringen, faktiskt tar beslut att avpublicera text och/eller bild från våra digitala plattformar. Beslut fattas av ansvarig utgivare.

Etnicitet, religion och sexuell läggning
Människors etniska bakgrund i samband med kriminella händelser ska endast anges när det är relevant, exempelvis om en person döms till utvisning. I annat fall bedömer vi gärningen, inte människors bakgrund.

Vi ska i alla sammanhang ha respekt för människors bakgrund, religion och sexuella läggning och i övrigt förekommande alternativa livsstilar. Det är inte vår sak att sätta oss till doms över hur människor lever sina liv, däremot har vi en skyldighet att vid behov sätta oss in i vad deras livssituation innebär och hur vi skildrar det på ett respektfullt sätt.

Sexualbrott
Vi ska vara återhållsamma med att allt för detaljerat beskriva händelser som rör brott av sexuell karaktär. De pressetiska reglerna är tydliga med att vi ska visa hänsyn gentemot brottsoffer och det är en princip vi i synnerhet bör applicera när vi skriver om sexualbrott. Även om vår ambition är att visa gärningsmannens hänsynslöshet och brutalitet bör vi beakta att allt för ingående beskrivningar kan uppfattas som en ny kränkning av brottsoffret. Här bör utgivare kopplas in.

Arbetsmiljöärenden
Arbetsgivaren har ett mycket långtgående ansvar när det gäller arbetsmiljön. Därför ska vi som regel namnge det företag som är föremål för förelägganden eller andra ingripanden av Arbetsmiljöverket eller blir föremål för rättslig prövning.

Kritik mot restauranger
Norra Skåne skriver regelbundet om restauranger och liknande inrättningar som får kritik från kommunens miljö- och hälsoinspektörer. Grundregeln är att om kritiken är relevant att skriva om publicerar vi även namnet på företaget. Det här materialet är att betrakta som ren konsumentupplysning. Men vi måste först beakta om företaget haft chans att rätta sina brister (uppföljande inspektion) och dessutom alltid försöka låta restaurangen/inrättningen komma till tals.

Annonser
Viktigt att komma ihåg är att även annonser ligger under utgivarens ansvar. Utgivaren kan alltså stoppa annonsering som strider mot tidningens etiska regler/värdegrund.

Oss som individer
Sist några rader om oss som jobbar på Norra Skånes redaktion:

I intervjusituationer ska vi, om läget inte förutsätter annat, vara noga med att presentera oss med namn, titel och tidning samt tydligt ange anledningen (alltså intervjun) till att vi ringer. Den intervjuade har ingen rätt att läsa artikeln före publicering, men om vi ändå ger ett löfte om detta är det viktigt att vi också står fast vid det. Alla har rätt att få del av sina egna citat.

Det grundlagsstadgade källskyddet omfattar givetvis alla som på något sätt kontaktar tidningen och det är varje medarbetares uppgift, oavsett roll och avdelning, att beakta detta. Källskyddet är heligt och får aldrig åsidosättas. Men viktigt är att alltid konferera med ansvarig utgivare i lägen då någon aktivt begär källskydd i intervjusituationer eller när de tar kontakt med oss för att lämna uppgifter som kan bedömas som extra ordinära och som kan komma att påverka ansvarig utgivares publicistiska bedömning över tid.

Det journalistiska uppdraget ställer krav på vår integritet och etik även på ett individuellt plan. Det innebär bland annat att vi även privat uppfattas som representanter för Norra Skåne med allt vad detta innebär. Det gör att vi mer än många andra måste tänka på att ha ett gott uppförande i offentliga sammanhang. Vår roll ställer även en del andra etiska krav – vi ska till exempel inte utnyttja presskort för att gratis komma in på museer och liknande om det inte har en direkt koppling till våra arbetsuppgifter, vi ska inte låta oss bjudas på resor och dylikt och vi ska aldrig agera i egen sak.

Bilder: Se vår bildpolicy.

(Lag och rätt vid fotografering. Fotoförbud inte detsamma som publiceringsförbud)

Sedan 2012 finns ett förbud mot kränkande fotografering i Brottsbalken 4 kap 6 § som gäller fotografering utan lov av personer i exempelvis omklädningsrum, den egna bostaden och liknande.

Viktigt att känna till:

Riktlinjer mot textreklam.

Marknadsföringslagen.

Upphovsrättslagen.

Alkohol-, tobak- och lotterilagen.

Brottsbalken

Tryckfrihetsförordningen. Yttrandegrundlagen

Vem utser utgivaren?

Utgivningsbevis/utgivaranmälan.
TF 5 kapitlet 3 § andra stycket:

”Uppdrag att vara utgivare skall innefatta befogenhet att över inseende över skriftens innehåll så att intet däri får införas mot utgivarens vilja. Inskränkning i denna befogenhet, som sålunda tillkommer utgivaren, vare utan verkan.”

Veckans ibladningar