Feelings 2016 – Nettan

Här går det undan – ytterligare några bilder är tagna och i dag blir det Nettan som figurerar här i bloggen. Hon är ett av de ansikten som ni kunde se i Eld&Vatten i vintras och den gången fotade vi i mörker utomhus med duggregnet som ett fint dis framför linsen.

Dagens bild togs när det äntligen slutat spöregna. Bekvämt lutat mot ett träd, med en bok i handen, låter hon tankarna vandra iväg.

Ni kanske känner igen den där känslan när det plötsligt händer och man sedan inser att man helt tappat tråden i boken och glömt bort vad man läst? Jag gör det definitivt.

Nettan säger:

Jag är en riktig grubblare/tänkare på gott och ont eftersom mycket överanalyserad. Att fokus tassar iväg från det man gör för att fundera på annat. Om, varför och hur?

 

Fundersamhet/Contemplativeness. Nikon D7000. Nikon 50 mm. ISO 160. 1/250 sekund. f/3.2.
Fundersamhet/Contemplativeness.
Nikon D7000. Nikon 50 mm. ISO 160. 1/250 sekund. f/3.2.

 

Imorgon ska ni få möta Beslutsamhet.

På återseende.

Feelings 2016 – Madde

Premiären av Feelings 2016 gick ju bra – så roligt att så många hittade hit. Tack!

Nu ska jag avslöja en liten hemlighet, det blir att blotta sig själv lite. Det är ju såhär att de flesta som jag plåtar brukar berätta hur nervösa de är, särskilt när det är den här typen av fotografering där modellen är ensam framför kameran.

Men det är faktiskt som så att även jag är nervös (johoo – jag lovar): jag är angelägen om att få till en bra bild och det kräver ju en del även av mig då den som ska fotas ger mig ett tema och sedan klurar jag på en bild i fantasin. Själva förverkligandet är både lite stressigt och förväntansfullt – blir resultatet likadant på riktigt som inne i mitt huvud?

Idag ska ni få träffa Madde igen, hon var ju en av de som ställde upp i Eld&Vatten och då blev det en extrem närbild med ett ljus som lyste upp ansiktet. Ikväll, alltså alldeles nyss, utnyttjade vi junis milda kvällsljus och porträtterade Maddes känsla. Eller vi ska kanske säga känslor: här blev det två olika i samma bild: Lust och Smärta.

Såhär förklarar Madde: Jag frågade min man vilken känsla som kan passa in på mig. Han svarade snabbt ”lust” – då tänkte han på min vilja och lust till att prova nya saker (mat, resor, jobb, uppgifter). Och ja, lusten finns i att upptäcka nya möjligheter och människor. De gäller bara att sortera bort den smärtsamma biten… det negativa! 

 

Lust och Smärta.  Passion And Pain. Nikon D7000. Nikon 50 mm. ISO 160. 1/200 sekund. f2.8.
Lust och Smärta.
Passion And Pain.
Nikon D7000. Nikon 50 mm. ISO 160. 1/200 sekund. f2.8.

 

Jag valde att försöka visa upptäckarlusten, passionen att testa nytt, genom att placera Madde med en hög olika slags matlagningsböcker framför sig och med boken ”Does anything eat wasps? And 101 other questions”, där vetenskap och humor blandas i vetgirig anda, uppslagen framför sig.

Samtidigt greppar hon tre rejäla och rostiga spikar – smärtan.

En egentligen enkel bild som jag tycker säger ganska mycket.

På återseende.

Feelings 2016 – Lotta

Jag antydde häromdagen att jag har ett nytt projekt på gång och som handlar om porträtt.

I dag ska ni få se första inlägget och under sommaren kommer jag löpande att publicera porträtten på de som vågat säga ja till utmaningen. Glädjande nog är det många som anmält intresse.

Namnet på serien är ”Feelings 2016” (det gäller att vara lite internationell när man har utländska följare på Instagram och så, liksom) och ni kommer att få möta både okända ansikten och kanske ett och annat känt fejs också. Samtliga bilder kommer att vara i svartvitt, inga överraskningar där – ni känner nog mig vid det här laget.

Så, det handlar alltså om känslor. Går det att fånga en känsla på bild? Jo, det är ju tanken – modellerna har själva valt en känsla som de vill gestalta och det blir en utmaning för mig att sedan tänka till och skapa en bild av ursprungsidén. Klurigt, mer än lite nervöst, men också väldigt, väldigt roligt – särskilt när det är ett samarbete mellan fotograf och fotoobjekt.

Idag är känslan Nyfikenhet och på bilden ser ni Lotta. Hennes motivering till nyfikenhet låter så här:

Jag är nyfiken på vad som ska hända! Med mig, mitt jobb, mina barn och det där som är ”livet”.

Jag som fotograf vände och vred på det där en stund innan jag såg bilden framför mig, där en nyfiken Lotta tar till mer än ett hjälpmedel för att kunna se vad som döljer dig bakom det tättslutande locket till plåtspannen. Även bakgrunden är vald med omsorg – en stenmur ger en bra kuliss som inte stör och tränger sig på men som samtidigt ger linjer och struktur. Det händer alltså lite bakgrunden och det blir faktiskt ett harmoniskt komplement till huvudmotivet som ju är mitt i en rörelse.

 

Nyfikenhet/Curiousity. Nikon D7000, Nikon 50mm. ISO 100. 1/250 sekund. f/3,5.
Nyfikenhet/Curiousity.
Nikon D7000, Nikon 50mm. ISO 100. 1/250 sekund. f/3,5.

 

Tack Lotta för att du tog dig tid till detta och att du vågade stå för premiärkänslan i bloggen!

På återseende.

 

 

Porträttinspiration

Vilken fantastisk respons på min efterlysning – det trodde jag aldrig. Och snart blir nästa fotoprojekt verklighet – jag har förhoppningen om att kunna publicera de första bilderna redan nästa vecka. Hur spännande som helst.

Temat på porträttprojektet håller jag tyst om ett tag till dock, men idag blir det några av de porträttbilder som jag har tagit de senaste åren, på barn, vuxna och till och med på en katt. Som lite inspiration.

För mig är det viktigt att ett foto förmedlar något,  kanske är det en känsla – kanske är det något i bilden som fångar betraktarens intresse men som kanske inte är självklart med en gång. Bilden får inte bli platt och intetsägande – då har jag som fotograf misslyckats. Men däremot behöver bilden inte bli omtyckt, det kan ju snarare vara motsatta känslor som väcks.

Vissa av porträtten nedan är arrangerade medan vissa är rena ögonblicksbilder men det de visar är variation. Det finns ingen standardmall utan alla bilder är totalt unika, i vissa fall syns inte ens personens ansikte – och vissa av bilderna är selfies tagna med fjärrutlösare.

 

Sådan intensitet.

ASA_6772

 

Inte van att fotas, lite obekväm men det lossnade rejält till slut.

 

Selfie on a black rug.

 

ASA_3757

 

Total koncentration.

 

DSC_5306

 

Gömd tomte.

 

DSC_8968

 

1958354_889875421040679_5902691205861252573_n

 

1001205_664497933578430_576495008_n

 

1186744_672294036132153_2015681448_n

 

1918568_1222097777818440_5614917804256151599_n

 

11012587_1044496068911946_5129429511796578029_n

 

10881776_976720409022846_2626595261405776019_n

 

12246680_1193053580722860_3543421061710099698_n

 

10314708_837791016249120_3699334023830639039_n

 

 

Det här ska bli otroligt spännande.

På återseende.

Blogg söker…

…porträttoffer.

Ja ni vet, jag fotograferar ju lite då och då och gärna i projektform – det villsäga jobbar utifrån ett tema. Ni har ju märkt av alla brandmän och brandbilar i Projekt Räddningstjänst (svårt att undgå att bloggen ockuperat ett eget litet hörn av Internet och där publicerat massor av bilder med räddningstjänstigt innehåll), och om ni minns de fantastiska kvinnorna i Eld&Vatten så vet ni att jag fotar annat än utryckningsfordon och dito folk.

Det är dags igen, några har kanske sett att jag hintat om det i ett tidigare inlägg – jag kommer alldeles strax att påbörja ett nytt porträttprojekt. Vill/vågar du vara med? Ålder och kön är oväsentligt – den enda lilla haken är att vi tillsammans kommer att skapa bilden så viss tankeverksamhet krävs kanske.

För att försöka inspirera, eller kanske lugna, er så tänker jag återigen publicera bilderna från Eld&Vatten:

 

Playing With Fire. Nikon D7000, tamron 18-200 mm. ISO 400. 1/160 sekund. f/5.6.
Playing With Fire.
Nikon D7000, tamron 18-200 mm. ISO 400. 1/160 sekund. f/5.6.

 

Aware And Prepared. Nikon D7000, Tamron 18-200 mm. ISO 400. 1/160 sekund. f/5.6.
Aware And Prepared.
Nikon D7000, Tamron 18-200 mm. ISO 400. 1/160 sekund. f/5.6.

 

Candle Whisperer. Nikon D7000, Tamron 18-200 mm. ISO 320. 1/160 sekund. f/3.5.
Candle Whisperer.
Nikon D7000, Tamron 18-200 mm. ISO 320. 1/160 sekund. f/3.5.

 

Behind Glass. Nikon D7000, Nikon 50 mm. ISO 250. 1/160 sekund. f/2.2.
Behind Glass.
Nikon D7000, Nikon 50 mm. ISO 250. 1/160 sekund. f/2.2.

 

Girl On Fire. Nikon D7000, Nikon 50 mm. ISO 250. 1/640 sekund. f/2.2.
Girl On Fire.
Nikon D7000, Nikon 50 mm. ISO 250. 1/640 sekund. f/2.2.

 

Styrka.  Nikon D7000. Tamron 18-200 mm. ISO 320. 1/100 sekund. f/6.3
Styrka.
Nikon D7000. Tamron 18-200 mm. ISO 320. 1/100 sekund. f/6.3

 

Hemligheten är att hålla kvar gnistan. Nikon D7000. Nikon 50 mm. ISO 640. 1/80 sekund. f/2.0.
Hemligheten är att hålla kvar gnistan.
Nikon D7000. Nikon 50 mm. ISO 640. 1/80 sekund. f/2.0.

 

Submerged. Nikon D7000, Nikon 50 mm. Ringblixt. ISO 200. 18125 sekund. f/2.5.
Submerged.
Nikon D7000, Nikon 50 mm. Ringblixt. ISO 200. 18125 sekund. f/2.5.

 

Fire Go Away. Nikon D7000, Nikon 50mm. ISO 200. 1/6 sekund. f/2.0. Stativ och fjärrutlösare.
Fire Go Away.
Nikon D7000, Nikon 50mm. ISO 200. 1/6 sekund. f/2.0. Stativ och fjärrutlösare.

 

Den väna looken är borta och ersatt av Alex 2.0.
Den väna looken är borta och ersatt av Alex 2.0.

 

Eld, vatten och en glödande blick. Nikon D7000. ISO 400. 1/100 sekund. f/2.0
Eld, vatten och en glödande blick.
Nikon D7000. ISO 400. 1/100 sekund. f/2.0

 

Bilderna kommer att publiceras löpande här i bloggen under sommaren och är du intresserad så släng iväg ett mail på asabrorsson@gmail.com . Syns vi?

På återseende.

Porträtt av en Emil

Ni som följt bloggen ett tag kommer kanske ihåg ett inlägg från förra sommaren, länk finns här.

Förra månaden var det dags igen, grabben ville ha lite nya bilder och fotograferingen gick exakt lika smidigt som senast det begav sig – vissa är helt enkelt naturbegåvningar när det ska plåtas. Det gör ju mitt jobb väldigt lätt…

Årets upplaga av Emil ser ni nedan och platsen för fotograferingen är stranden vid Lursjön.

 

DSC_2391

 

DSC_2336

 

DSC_2314

 

DSC_5885

 

DSC_2359

 

DSC_2271

 

DSC_2275

 

DSC_5875

 

DSC_2312

 

DSC_2293

 

DSC_2250

 

DSC_5884

 

DSC_2262

 

DSC_2300

 

Jag tror inte heller att det är sista gången ni får se honom här i bloggen.

På återseende.

 

 

Studentbal 2016

För ett år sedan återupplevde jag min ungdom och gick på bal.

Eller nej, det gjorde jag väl inte helt exakt, men jag fotograferade ett underbart vackert par som skulle gå på studenbal. Same, same liksom. Det inlägget hittar ni här.

I söndags var det dags igen för ett annat par att ta på sig de finaste gåbortkläderna och fira student med avslutningsbal. Men dessförinnan var det dags att bli ”plågad” av en anlitad fotograf.

Jag väljer väldigt noga vilka uppdrag jag åtar mig,  måhända att det låter snorkigt, men det handlar om tidsaspekten – jag hade kunnat fotografera i det oändliga och troligen därmed glömt bort att äta, sova samt att jag har barn… Och det vore nog lite dumt.

Söndagens fotografering var riktigt, riktigt rolig – ni vet när man i princip kan ta på känslorna av förväntan och glädje? Så var det här.

Möt Alex och Rebecca:

 

DSC_8305

 

DSC_3668

 

DSC_3692

 

DSC_8244

 

DSC_3656

 

DSC_8198

 

DSC_3675

 

DSC_3687

 

DSC_8285

 

DSC_8289

 

Jag hoppas innerligt att de fick en galen och grymt magisk kväll.

På återseende.

 

 

 

Vardag och Blåljus III

Som utlovat – ett inlägg som ger ett samlat och överskådligt grepp om Projekt Räddningstjänst. Från de allra första nervösa och stapplande stegen och ända till finalen – där motiven själva berättar hur det var att ha en fotograf i hasorna.

Det har blivit tusentals bilder under de här månaderna. Först tänkte jag välja ut några favoriter men fick grav beslutsångest 2.0 och gav upp.

Det finns dock en bildserie som jag är magiskt nöjd med. Det var en kylig oktoberkväll i mörkret i Lönsboda och dåvarande brandingenjören, numera räddningschefen, Jimmie höll i en övning som handlade om utsläpp av farligt ämne. Den här typen av larm innebär att de gula splashdräkterna åker på och det var när Bamse skulle ta av sig sagda dräkt samt andningsmask, som jag passade på. Jag gillar den här serien extra mycket eftersom det riktigt syns hur svettigt jobbet har varit och hur lättad brandmannen ifråga är efteråt.

 

DSC_1709

 

DSC_1710

 

DSC_1711

 

DSC_1714

 

DSC_1715

 

DSC_1716

 

DSC_1717

 

DSC_1719

 

DSC_1720

 

DSC_1721

 

DSC_1722

 

DSC_1724

 

DSC_1723

 

DSC_1726

 

DSC_1728

 

DSC_1729

 

DSC_1730

 

DSC_1732

 

 

Det var så många fjärilar i magen den dagen

Dimspikar också

En rosa krok

En kväll i ett helt vanligt villaområde

Friska Brandmän

Om att klara livet

Instängda i brinnande byggnad

Tillsyn och en källare full av monster

Utmaningar med Projekt Räddningstjänst

Insatsledaren och nya bekantskaper

Desorienterande rök

Flera favoriter och osedda bilder

Brand i Lönsboda och arbetet efteråt

Utryckning samt snabbkurs i brandsäkerhet

Detaljerna och helheten hos räddningstjänsten

Ord och inga visor

Utsläpp av farligt ämne

Livräddning, splashdräkter och en het zon

En jävel på att förstå eld

Räddningschefen och popcorntankarna

När pressen möter Projekt Räddningstjänst

Trolig brandorsak – engångsgrill

Men behövs räddningstjänsten då?

Kan räddningstjänsten bli snabbare?

Med blåljus mot Lönsboda

Brandmän som skaffar päls

Det brann…

Dagens räddningstjänst – seriös höjd och otrohet

Premiär för helt färska brandmän i Osby

Storövning i hög riskmiljö

Den tuffa uppgiften

Räddningstjänst: så olika men så oerhört lika

Hör upp! Om brandsäkerhet

Sanering efter oljeutsläpp

Träffade ni räddningstjänsten i dag?

”Det måste bli rätt” – räddningstjänsten övar

Blev det någon ansiktspäls hos räddningstjänsten?

Det räddningstjänstiga hörnet på en parkering i Lönsboda

Vad är det som går och går?

Finns det en typisk dag hos räddningstjänsten?

Räddningstjänsten 2016

Skratt, allvar och spontanitet – nu får ni träffa Ulf

”Varenda larm innebär en klump av oro i magen”

Projekt Räddningstjänst på okänd ort

Ett dygn hos räddningstjänsten

En idealisk brandman?

Trafikolycka samt en väldigt liten brandstation

Projekt Räddningstjänst svarar

Räddningstjänsten i skolbänken

Tankbil, hävare och brandmän – ett smakprov

Väldigt mycket vardag och uppe i himlen med 8030

Våga göra något!

Brand och blåljus i Hästveda

Hälsa på hos ungdomsbrandkåren

Brandorsak: spegel

Det viktiga brandskyddet

Väldigt, väldigt mycket rök

Livräddning i rök och mörker

När det brinner på riktigt

Hemlighetsmakeri och rökdykning

Om att bli cafsad

Bland eld och fåglar

Vita, blå och gula hjälmar i skarp miljö

Motljuscafs, bloggig brandbil och värmekameraduell

Mina nya räddningstjänstkompisar

Tågolycka och möbler i metall

När eld sprider sig och brandmän skadar sig

Anlagd brand på hotell

Lönsboda: brand i industri

När trapphuset fylls av rök

Dramatisk räddning i Lönsboda

Vad hände egentligen i Lönsboda?

Avancerad räddning på hög höjd

En övning som sedan blir verklighet

Några timmars räddningstjänst

Det går väldigt snabbt att klippa sönder en bil

Ny chef och vill DU bli brandbilsperson?

Båtolycka på Osbysjön

Liveblogg från räddningstjänsten

Om att vara förberedd för olika typer av larm – häng med till Osby

Den slutgiltiga övningen

Vardag och blåljus del I

Vardag och blåljus del II

 

Bloggläsare, det var allt från Projekt Räddningstjänst.

Vilken resa det har varit och varje fototillfälle har varit både unikt och en ren energikick – på riktigt.

Jag har många gånger fått frågan om jag kan tänka mig att göra något liknande. Svaret är njae.

Det har varit ett mastodontprojekt men såklart har jag fått blodad tand. Det finns ju fler yrkesgrupper där ute som skulle vara intressanta hur fotosynpunkt och jag kan mycket väl tänka mig att förfölja fler personer. Men då blir det nog dagsprojekt -Projekt Räddningstjänst, åtta månader långt, har som sagt varit en otrolig upplevelse och det är ett projekt som har en speciell plats i mitt hjärta, att ens fundera på nya fotouppdrag får mig att känna mig som lite av en svikare.

Tack till alla som varit med – fortsätt med det ni gör (ni är ju grymma på det) och se upp – rätt som det är dyker det upp en kameraförsedd stalker på en övningskväll eller så. Eller vid fikabordet.

På återseende.

 

Vardag och Blåljus II

Då har det blivit dags för brandmän och chefer att själva få komma till tals. I drygt åtta månader har de alltså blivit förföljda av mig och jag tycker bara att det är rättvist att de får säga sitt. Det är många fina ord och positiva kommentarer men också, föga förvånande, vittnesmål om en inledande skepsis och nervositet innan de träffade mig och de fick se vad som publicerades.

Frågan var: Hur har det känts att vara en del av Projekt Räddningstjänst?

 

 

Naturligt och givande skulle jag säga. Bloggen har ju haft en förmåga att ganska obemärkt och smidigt (förmodligen också lömskt och sneaky) smälta in i sen lite annorlunda del av världen som ju faktiskt räddningstjänsten utgör - på det sättet ha det känts helt naturligt. Att bli "granskad" och ibland bildligt (😂) "ifrågasatt" är också naturligt och nödvändigt för oss för att utvecklas. Därmed har det blivit jättegivande för både mig och organisationen.
Jimmie Ask, räddningschef i Osby kommun: Naturligt och givande skulle jag säga. Bloggen har ju haft en förmåga att ganska obemärkt och smidigt (förmodligen också lömskt och sneaky) smälta in i den lite annorlunda del av världen som ju faktiskt räddningstjänsten utgör – på det sättet har det känts helt naturligt. Att bli ”granskad” och ibland bildligt  ”ifrågasatt” är också naturligt och nödvändigt för oss för att utvecklas. Därmed har det blivit jättegivande för både mig och organisationen.

 

Projekt "Räddningstjänsr" blev mycket bättre än jag trodde och överträffade mina förväntningar. Inte minst för Åsas pricksäkra sätt att visa hur arbetet går till på en räddningstjänst i en mindre kommun. Hon har också på ett mycket bra och roligt sätt förklarat hur det är att vara deltidsbrandman och inte minst hur det också påverkar hela familjen när någon anställd som deltidsbrandman. Bloggen har gett en annorlunda och tidigare inte publicerad vinkel på en annars väldigt belyst bransch. Inte minst genom olika program på tv. Åsa har med sitt sätt att lyssna, ta in och dra rätt slutsatser också vunnit både vårt förtroende och vår vänskap. -Stort tack och lycka till med förtsättningen av projektet.
Peter Dubrefjord, f d räddningschef i Osby kommun: Projekt Räddningstjänst blev mycket bättre än jag trodde och överträffade mina förväntningar. Inte minst för Åsas pricksäkra sätt att visa hur arbetet går till på en räddningstjänst i en mindre kommun. Hon har också på ett mycket bra och roligt sätt förklarat hur det är att vara deltidsbrandman och inte minst hur det också påverkar hela familjen när någon anställd som deltidsbrandman.
Bloggen har gett en annorlunda och tidigare inte publicerad vinkel på en annars väldigt belyst bransch. Inte minst genom olika program på tv.
Åsa har med sitt sätt att lyssna, ta in och dra rätt slutsatser också vunnit både vårt förtroende och vår vänskap.
-Stort tack och lycka till med förtsättningen av projektet.

 

 Det har känts inspirerande att varit med som en del i detta projekt, allmänhetens nya syn/insyn på vår verksamhet, tips och goda råd till medborgare i kommunen till allas nytta. Genomslaget har ju varit enormt. Kan bara tacka och säga positiva saker om detta projektet och hur det har genomförts genom Dig Åsa.
Jan Persson, insatsledare, Osby: Det har känts inspirerande att varit med som en del i detta projekt, allmänhetens nya syn/insyn på vår verksamhet, tips och goda råd till medborgare i kommunen till allas nytta. Genomslaget har ju varit enormt.
Kan bara tacka och säga positiva saker om detta projektet och hur det har genomförts.

 

Efter att ha följt brandmännen i Lönsboda och Osby och den skrynkliga vardagsbilden av brandmännens vardag så ställde jag frågan till Åsa om hon ville se samma saker i likadana bilar, med likadana brandställ, med samma hjärta och passion för sin hembygd men kanske i andra former, lika men ändå olika. Att följa samma yrkeskår men med nya namn i liknande situationer. Det blev positivt direkt och vi hade en första träff med fokus på rökdykning i hög riskmiljö. Det är ett moment som ställer extremt höga krav på alla led i en sådan insats. Dagen till ära hade vi vår högsta politiska ledning i Kommunalrådet Peter Kovacs med oss, längst fram och med de tyngsta uppgifterna. Det är viktigt att en politisk styrd verksamhet får politisk insyn i den verksamheten man fattar beslut kring, inte bara i pappersform utan även där svetten lackar och kraften sprutar. Den aktuella dagen var det ny personal i nya roller som övades. Efter denna dagen där även vädret visade sig från mest nyckfulla sida så enades vi om att Åsa skulle komma tillbaka och följa någon av våra specialfunktioner, vi råkar ha några stycken. Eftersom Åsa gillar höjder så blev det naturligt att följa vårövningen i Avancerad räddning. Detta är en regional resurs för hela Skåne. Denna gången förlagd till Skäralid och Kopparhatten. En heldag med fokus på reparbete. Alla som arbetar med räddningstjänst har en passion för att hjälpa andra. Man gör det gärna och man gör stora uppoffringar, ofta med en låg ersättning. Känslan av att göra ett bra jobb både i situationer av glädje och i sorg där man kan göra skillnad för den lilla människan och för ett företags fortsatta existens är ofta betalning nog för de flesta. Det är sällan detta förevigas på ett sådant sätt som Åsa gjort. Det är viktigt att inte samhället tar för givet att våra brandmän finns där till vilket pris som helst. Precis som allt annat måste de vårdas och respekteras. Därför tror jag att detta projekt har visat den verkliga vardag det innebär att vara brandman med återkommande övningar, repetition och nötande oavsett individ som skildrats, oavsett anställningsgrad, oavsett befattning, oavsett storlek på kår. Det är samma uppgift som ska genomföras och utan passion ingen prestation. Vi är glada och stolta av att ha fått förevigas i detta projekt. Hoppas du fortsätter lyfta fram ett av samhällets viktigaste grundpelare. Henrik Persson Operativ Chef Räddningstjänsten Höganäs
Henrik Persson, operativ chef, Räddningstjänsten i Höganäs: Efter att ha följt brandmännen i Lönsboda och Osby och den skrynkliga vardagsbilden av brandmännens vardag så ställde jag frågan till Åsa om hon ville se samma saker i likadana bilar, med likadana brandställ, med samma hjärta och passion för sin hembygd men kanske i andra former, lika men ändå olika. Att följa samma yrkeskår men med nya namn i liknande situationer. Det blev positivt direkt och vi hade en första träff med fokus på rökdykning i hög riskmiljö. Det är ett moment som ställer extremt höga krav på alla led i en sådan insats. Dagen till ära hade vi vår högsta politiska ledning i Kommunalrådet Peter Kovacs med oss, längst fram och med de tyngsta uppgifterna. Det är viktigt att en politisk styrd verksamhet får politisk insyn i den verksamheten man fattar beslut kring, inte bara i pappersform utan även där svetten lackar och kraften sprutar. Den aktuella dagen var det ny personal i nya roller som övades. Efter denna dagen där även vädret visade sig från mest nyckfulla sida så enades vi om att Åsa skulle komma tillbaka och följa någon av våra specialfunktioner, vi råkar ha några stycken.
Eftersom Åsa gillar höjder så blev det naturligt att följa vårövningen i Avancerad räddning. Detta är en regional resurs för hela Skåne. Denna gången förlagd till Skäralid och Kopparhatten. En heldag med fokus på reparbete.
Alla som arbetar med räddningstjänst har en passion för att hjälpa andra. Man gör det gärna och man gör stora uppoffringar, ofta med en låg ersättning. Känslan av att göra ett bra jobb både i situationer av glädje och i sorg där man kan göra skillnad för den lilla människan och för ett företags fortsatta existens är ofta betalning nog för de flesta. Det är sällan detta förevigas på ett sådant sätt som Åsa gjort. Det är viktigt att inte samhället tar för givet att våra brandmän finns där till vilket pris som helst. Precis som allt annat måste de vårdas och respekteras. Därför tror jag att detta projekt har visat den verkliga vardag det innebär att vara brandman med återkommande övningar, repetition och nötande oavsett individ som skildrats, oavsett anställningsgrad, oavsett befattning, oavsett storlek på kår. Det är samma uppgift som ska genomföras och utan passion ingen prestation.
Vi är glada och stolta av att ha fått förevigas i detta projekt. Hoppas du fortsätter lyfta fram ett av samhällets viktigaste grundpelare.

 

Projekt Räddningstjänst har av mig upplevts som ovanligt ärlig och engagerande journalistik. Att kunna vara med och bidra till denna typen av seriös information om det yrke som jag snart ägnat 30 år åt, har känts viktigt och roligt. Åsa är en klok och förtroendeskapande människa som har en proffsig approach, vilket gör att det är enkelt att ta med henne även när det hettar till lite och blir verkligt allvar. Jag tycker också att det har varit extra bra att det inte varit de största organisationerna som deltagit i projektet, eftersom detta skapar ett annat djup i presentationen. Vidare så har inte målet vara att skapa tillfälliga scoop, utan istället har Åsa fokuserat på detaljer som kanske normalt inte syns eller som någon reflekterar över. Mina sammanfattande åsikter får bli; - Hög proffsighet - Fantastisk estetisk blick för detaljer - Klok selektering - Avslappnat arbetsklimat - Verklighetstrogen bild Tack för ett strålande jobb Åsa Med vänlig hälsning, Per Friis Brandmästare/Insatsledare Lag 4 Räddningstjänsten Hässleholm
Per Friis Brandmästare/Insatsledare, Räddningstjänsten Hässleholm: Projekt Räddningstjänst har av mig upplevts som ovanligt ärlig och engagerande journalistik.
Att kunna vara med och bidra till denna typen av seriös information om det yrke som jag snart ägnat 30 år åt, har känts viktigt och roligt.
Åsa är en klok och förtroendeskapande människa som har en proffsig approach, vilket gör att det är enkelt att ta med henne även när det hettar till lite och blir verkligt allvar.
Jag tycker också att det har varit extra bra att det inte varit de största organisationerna som deltagit i projektet, eftersom detta skapar ett annat djup i presentationen. Vidare så har inte målet vara att skapa tillfälliga scoop, utan istället har Åsa fokuserat på detaljer som kanske normalt inte syns eller som någon reflekterar över.
Mina sammanfattande åsikter får bli;
– Hög proffsighet
– Fantastisk estetisk blick för detaljer
– Klok selektering
– Avslappnat arbetsklimat
– Verklighetstrogen bild
Tack för ett strålande jobb Åsa

 

Roligt! Att så här i början av anställningen och även innan få en bättre inblick i vardagen hos brandmännen i kommunen har varit väldigt roligt, intressant och spännande! Känns kul att ha medverkar (om än lite) i detta projekt som är viktigt att belysa och ge människor insikt i! Jag har lärt mig mycket av Projekt Räddningstjänst och tillsammans är vi starkast!
Jannike Rickardsson, brandman, Lönsboda: Roligt! Att så här i början av anställningen och även innan få en bättre inblick i vardagen hos brandmännen i kommunen har varit väldigt roligt, intressant och spännande! Känns kul att ha medverkat (om än lite) i detta projekt som är viktigt att belysa och ge människor insikt i! Jag har lärt mig mycket av Projekt Räddningstjänst och tillsammans är vi starkast!

 

Det har varit väldigt roligt att vara en del av projekt räddningstjänst. Tycker det är superbra att det tas upp vad räddningstjänsten egentligen gör, att det inte alltid bara handlar om allvarliga olyckor. Som ungdomsledare tycker jag det är jättespännande att även UBK fått vara en del av projektet, vi behöver all hjälp vi kan få med att sprida vår verksamhet! ☺
Sofie Martinsson, ungdomsledare i Ungdomsbrandkåren i Osby: Det har varit väldigt roligt att vara en del av Projekt Räddningstjänst. Tycker det är superbra att det tas upp vad räddningstjänsten egentligen gör, att det inte alltid bara handlar om allvarliga olyckor. Som ungdomsledare tycker jag det är jättespännande att även UBK fått vara en del av projektet, vi behöver all hjälp vi kan få med att sprida vår verksamhet!

 

Det har varit super kul! Många goa skratt :) Du har varit mycket duktig!!
Emma Martinsson, brandman, Osby: Det har varit super kul! Många goa skratt. Åsa har varit mycket duktig!!

 

et var bara positivt att ha dig i hasorna. Folk fick möjlighet att se vilka vi är och vad vi gör. Finns säkert ingen annan räddningstjänst som är så väl dokumenterad. Säker på att du varit till stor hjälp i arbetet med att rekrytera nya brandmän. Man fick också se hur utsatta vi är på vår arbetsplats, i trafiken. Många dråpliga o roliga situationer, skulle absolut ställa
Mikael Svensson, brandman/styrkeledare/insatsledare, Osby: Det var bara positivt att ha Åsa i hasorna. Folk fick möjlighet att se vilka vi är och vad vi gör. Finns säkert ingen annan räddningstjänst som är så väl dokumenterad. Säker på att Åsa varit till stor hjälp i arbetet med att rekrytera nya brandmän. Man fick också se hur utsatta vi är på vår arbetsplats, i trafiken.
Många dråpliga o roliga situationer, skulle absolut ställa upp igen!

 

Det har varit kul att ha ett proffs med sig vart man än är. Men vi är ju proffs på olika sätt.
Mattias Nilsson, brandman, Osby: Det har varit kul att ha ett proffs med sig vart man än är. Men vi är ju proffs på olika sätt!

 

Det har varit super kul! Man har märkt av att folk som sett och läst projekt räddningstjänst har fått en helt annan bild av räddningstjänsten. Dom förstå mer vad vi sysslar med. Det är viktigt att folk vet att vi finns till 😊 Tycket du har gjort en kanonbra jobb du skriver på ett sätt som får en att vilja läsa mer och mer! Jättekul!
Emelie Jönsson, brandman, Lönsboda: Det har varit super kul!
Man har märkt av att folk som sett och läst Projekt Räddningstjänst har fått en helt annan bild av räddningstjänsten. Dom förstår mer vad vi sysslar med. Det är viktigt att folk vet att vi finns till.  Tycker att Åsa har gjort en kanonbra jobb och att hon skriver på ett sätt som får en att vilja läsa mer och mer! Jättekul!

 

Bloggen projekt räddningstjänst började i slutet av förra sommaren har jag för mig. Vi fick innan det, reda på att vi skulle bli följd av en bloggare. Det var ju en känsla med blandad förtjusning. Det var lite oroligt men spännande i början. Sen medan tiden gick och man började följa bloggen blev det mer och mer en vardag. Jag tycker att det har varit en spännande och rolig tid. Jag rekomenderar varmt att om det är någon annan räddningstjänst som får chansen att bli följd av Åsa, ta chansen. Som jag förstod när jag gick räddningsledare A så är det mängder med räddningstjänsten och myndigheter som följer bloggen. Det är kul.
Simon Johansson, brandman/styrkeledare, Lönsboda: Projekt Räddningstjänst började i slutet av förra sommaren har jag för mig. Vi fick innan det, reda på att vi skulle bli följd av en bloggare. Det var ju en känsla med blandad förtjusning. Det var lite oroligt men spännande i början.
Sedan medan tiden gick och man började följa bloggen blev det mer och mer en vardag. Jag tycker att det har varit en spännande och rolig tid. Jag rekommenderar varmt att om det är någon annan räddningstjänst som får chansen att bli följd av Åsa, ta chansen.
Som jag förstod när jag gick räddningsledare A så är det mängder med räddningstjänster och myndigheter som följer bloggen. Det är kul.

 

Riktigt roligt att få se hur vi ser från andra hållet för man tänker inte så mycket på det när man är uppe i jobbet. Det kändes lite konstigt när vi fick reda på att någon skulle plåta oss under tjänstgöring men det släppte snabbt o du blev en i gänget o sen tänkte man inte på att kameran var där. När man fick se bilderna sen så tänkte man, gjorde vi verkligen så. Tack så mycket för denna tiden, hoppas det blir fler uppdrag.
Göran Ekman, brandman, Osby: Riktigt roligt att få se hur vi ser från andra hållet för man tänker inte så mycket på det när man är uppe i jobbet. Det kändes lite konstigt när vi fick reda på att någon skulle plåta oss under tjänstgöring men det släppte snabbt och Åsa blev en i gänget och sedan tänkte man inte på att kameran var där. När man fick se bilderna sen så tänkte man, gjorde vi verkligen så. Tack så mycket för denna tiden, hoppas det blir fler uppdrag.

 

ag var lite nervös eller orolig att det skulle kännas obehagligt att fotad utan att man har koll på hur och när .men det kändes mer som att du jobbade som en i gruppen och det var nog den största reklamkampanjen som deltidskåren varit med om vad jag vet.☺
Dan Andersson, brandman/styrkeledare, Osby: Jag var lite nervös eller orolig att det skulle kännas obehagligt att fotad utan att man har koll på hur och när .men det kändes mer som att Åsa jobbade som en i gruppen och det var nog den största reklamkampanjen som deltidskåren varit med om vad jag vet.

 

Imorgon kommer det ett samlande inlägg om projektet där alla länkar finns med. Och det kan ju hända att ni framöver får möta brandmän i bloggen, men det blir utanför Projekt Räddningstjänsts ramar. Jag har stående inbjudan till flera olika räddningstjänster att få komma dit och fota, vilket känns som ett av de bästa betyg som jag som fotograf kunde få.

Stort, stort tack för den här tiden. Jag har frusit, skrattat och fått förmånen att möta otroligt härliga människor och jag har hela den här tiden lyckats undvika Bullens korv.

På återseende, definitivt på återseende.

Vardag och Blåljus I

Det har nu gått ganska lång tid sedan de första tankarna på ett fotodokumentärt långtidsprojekt föddes, och som sedan resulterade i Projekt Räddningstjänst. Sedan startskottet i september 2015 har jag ju totalterroriserat Osby kommuns räddningstjänst och, som ni kanske noterat, även halvstalkat brandmän i Hässleholm och Höganäs lite lagom sådär.

Så hur sammanfattar man ett sådant här stort projekt? Jag har verkligen ingen aning men ska försöka dela med mig av mina upplevelser och funderingar som jag bär med mig efter lite drygt åtta månader bland röda bilar, slang, blåljus, olikfärgade hjälmar och brandmän såklart.

Jag vet knappt heller ens var jag ska börja – det har varit en intensiv tid med många totalt nya erfarenheter som har skjutit mig långt bortom min bekvämlighetszons gränser. Bara att, som outsider, göra entré i en främmande miljö med etablerade grupper är väldigt speciellt och även om alla var väldigt välkomnande redan från början så blir det såklart en form av intrång som kan rucka på gruppdynamiken, en utmaning både för mig och för mina ”studieobjekt”.

Hur föreställde jag mig att det skulle bli att hänga på olika brandstationer? Jag kommer knappt ihåg vilka förväntningar jag hade inledningsvis men jag minns att jag var vansinnigt nervös och att jag aldrig kunnat tro att projektet skulle bli så uppmärksammat. Jag har ju fotat stunder vid fikabordet, utryckningsfärder, trötta brandmän efter genomförda övningar, slangtvättande och tidspilar på whiteboardtavlor – ingredienserna har varit många och skiftande och alla inlägg har fått fina siffror i bloggens besöksstatistik.

Jag har fått vara med vid byte av räddningschef i Osby, när Peter Dubrefjord lämnade över till Jimmie Ask, jag har fått följa fem helt nya aspiranter (Martin, Nicklas, Jannike, Emelie och Clara) från deras allra första stapplande steg in i rollen som brandman, jag har fått se vita hjälmar utbilda sig till gula när Fredrik, Peter och Simon har gått utbildning till räddningsledare A och jag vet att nya utmaningar stundar för en alldeles ”färsk” röd hjälm när Micke framöver kommer att ratta 8080. Det har hänt väldigt mycket sedan sensommaren förra året.

Vad jag vet så är Projekt Räddningstjänst unikt. Det finns visserligen en uppsjö av olika blåljusprogram i media, men att ge sig på att dokumentera vardagen genom stillbildskamera hos en deltidsbrandkår, och dessutom under hela åtta månader – det verkar inte förekomma så ofta.

Det har kommit uppmärksamhet från vitt skilda håll – andra räddningstjänster, flera olika facktidningar, ”folk på gatan” och även från MSB – Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Ett flertal inlägg har delats magiskt många gånger i cyberspace – bland annat om hur det är att leva ihop med en brandman i beredskap och även inlägget om säkerhet vid olyckor.

Och varje enskild bloggbesökare betyder så mycket – det värmer en fotografs hjärta att ni vill läsa vad jag skriver och att ni vill titta på mina bilder, kanske framstår jag som en bekräftelsejunkie men jag är bara så sabla stolt över Projekt Räddningstjänst och över alla ”mina” brandmän som tagit sig tid och engagerat sig och stått ut med mig.  Ni borde nästan få pris.

Det blev ganska snabbt en avslappnad stämning, när den första nervositeten lagt sig hos oss alla och brandmän och räddningsledare vant sig vid det lågmälda klickandet från en svart Nikontingest. Jag har ju gjort detta på fritiden och det har gått åt många timmar att både plåta, redigera och sålla. Men det har det varit värt – jag är verkligen glad att jag vågade fullfölja den galna idén om ett vardagsblåljusprojekt. Och jag är otroligt glad över allt jag fått vara med om och över nya upplevelser och nya vänner. Och över alla skratt, men även förtroenden, på vägen – oavsett vilken räddningstjänst jag har besökt,

Det innebär en viss sorg att Projekt Räddningstjänst, åtminstone i sin aktiva fas, är avslutat. Efterarbetet kvarstår dock och tanken är att det så småningom ska mynna ut i en utställning om yrket räddningstjänst i beredskap – en utställning som förhoppningsvis kan få ut och resa lite om intresse finns.

Nu tänker jag ta tillfället i akt och slänga in några hittills opublicerade bilder, ni får stå ut helt enkelt.

 

Att få alla att titta åt samma håll - ni fattar utmaningen, va?
Att få alla att titta åt samma håll – ni fattar utmaningen, va?

 

Det där med värmekamera är uppenbarligen ganska så skoj.
Det där med värmekamera är uppenbarligen ganska så skoj.

 

Thomas Höganäs hänger fritt.
Thomas i Höganäs hänger fritt.

 

Skarp övning för Hökön och Lönsboda i Revinge i våras.
Skarp övning för Hökön och Lönsboda i Revinge i våras.

 

Krockat...
Krockat…

 

Vissa jobbar och sliter med hydraulverktyg och vissa tar det lite mer lugnt.
Vissa jobbar och sliter med hydraulverktyg och vissa tar det lite mer lugnt.

 

Det har blivit lite av ett stående skämt - bloggfotografen åker alltid tankbil.
Det har blivit lite av ett stående skämt – bloggfotografen åker alltid tankbil.

 

Osby övar rökdykning.
Osby övar rökdykning.

 

Snart redo - Höganäs räddningstjänst övar rökdykning i hög riskmiljö.
Snart redo – Höganäs räddningstjänst övar rökdykning i hög riskmiljö.

 

"Men kommer du någon gång då?"
”Men kommer du någon gång då?”

 

Nyligen utsläppta ur en väldigt, väldigt varm och rökfylld byggnad.
Nyligen utsläppta ur en väldigt, väldigt varm och rökfylld byggnad.

 

De brukar koppla snabbt...
De brukar koppla snabbt…

 

Bamse (t.v) spelar rollen som den förtviovlade uppringaren vid en rökövning i Lönsboda och det är styrkeledaren Simons uppgift att försöka fåfram användbar information.
Bamse (t.v) spelar rollen som den förtvivlade uppringaren vid en rökövning i Lönsboda och det är styrkeledaren Simons uppgift att försöka få fram användbar information.

 

Ungdomsbrandkåren i Osby på övning med fyrhjuling och bandvagn.
Ungdomsbrandkåren i Osby på övning med fyrhjuling och bandvagn.

 

Hårda bilar är ingen match för brandmännens klippverktyg.
Hårda bilar är ingen match för brandmännens klippverktyg.

 

Imorgon ska ni få höra vad de som släpat omkring på mig i åtta långa månader själva tycker om att vara utsatta för en kameraterrorist och därefter kommer jag att samla ihop alla länkar till Projekt Räddningstjänst i ett enda inlägg.

På återseende.

 

 

Åsa Nilsson
Namn: Åsa Nilsson
Ålder: 40
Bor: Hästveda
Första kamera: Någon pocketkamera som liten och sedan en analog Nikon 401x.
Numera två Nikon D7000 och och en Nikon D200. Favoritobjektiv är ett fast Nikon 50 mm.