Det här med att vara fotograf…

Eller, jag vet ju inte om jag vågar använda titeln fotograf men det är svårt att hitta något bra epitet för någon som springer runt med kameran i högsta hugg större delen av sin fritid. Amatörplåtare? Hobbyavtryckare? Fritidsförevigare?

I alla fall, det är ett kall och det jag brinner för. Men det betyder också att hjärnan aldrig kopplar av. Jag ser fotomöjligheter hela tiden. Jag komponerar en möjlig bild i huvudet, väljer objektiv, ställer in exponering och efterbehandlar –  trots att jag inte ens har kameran med mig.

Kanske finns det medicin mot sådant  beteende?

Många gånger har jag fått frågan om det  inte är fotografering jag vill ägna mig åt på heltid. Svaret är ett tveklöst nej – dels finns det många oerhört skickliga yrkesfotografer där ute och dels vill jag kunna ta en liten fotopaus när inspirationen tryter. Dessutom innebär fotograferingar alltid ett mått av nervositet. Tänk om beställaren inte blir nöjd?

Bilden nedan är ett resultat av att se fotomöjligheter vart man än går. Den här gången hängde D7000 redan på min axel och jag knäppte av supersnabbt. Hade hon tittat upp hade ögonblicket varit förstört.

 

Quiet sale.  Nikon D7000. Nikon 18-55 mm. ISO 200. 1/200 sekund. f/7.1.
Quiet sale.
Nikon D7000. Nikon 18-55 mm. ISO 200. 1/200 sekund. f/7.1.

 

 

På återseende.

 

×