Levins Cup

I dag hade jag äran att få fota knattefotboll. Det är nästan roligare att titta på bilderna efteråt än att se de fantastiska ungarna live. Vilka miner, vilken kämpaglöd, vilken vilja.

Jag följde Hästvedas lag med flickor och pojkar i åldern 7-8 år och jag råkar ju också vara stolt mamma till en av de här fotbollsspelarna.

Kameran är Nikon D7000 med objektivet Tamron 75-300 mm. Jag körde på slutarautomatik och valde 1/640 sekund.

 

Viljan... Viljan att nå bollen.
Viljan… Viljan att nå bollen.

 

Ögonblicket när målvakten (med ryggen med kameran), måste ingripa.
Ögonblicket när målvakten (med ryggen med kameran), måste ingripa.

 

Så många små fötter.
Så många små fötter.

 

Vad de slet i värmen.
Vad de slet i värmen.

 

Avspark.
Avspark.

 

Långa ben på en snabb sexåring.
Långa ben på en snabb sexåring.

 

En personlig favorit. I den här bilden händer det väldigt många saker.
En personlig favorit. I den här bilden händer det väldigt många saker.

 

 

På återseende.

 

Plötsligt finns bilden där

Ja, rakt framför näsan.

Jag satt utanför lägenheten och ordnade upp vätskebalansen efter en lång runda på mountainbiken.

Och insåg att ett fotoögonblick stod på bordet.  Bubbelvatten och blommor. Och mobilen som redskap.

 

20150815_154458-01

 

På återseende.

Gatufoto

Det här är ett av mina försök till lite oplanerad gatufotografering. Lång slutartid ger oskärpa på bild nummer 1 och bild nr 2 är bara en chansning som gick hem. Sekunden efter upptäckte han mig och kameran.

Jag tittade inte i kamerans sökare när jag tog bilderna utan det blev en överraskning att efteråt kolla igenom resultatet av en timmes fotografering.

Det var så hett att asfalten gav luften ett daller som en ostadig gelépudding. Jag hittade skugga och satte mig tillrätta och betraktade den helt vansinniga trafiken i Agii Aposotoli. Det luktade avgaser. Det luktade långt hemifrån.

 

Holiday Rush hour. Nikon D60, Nikon 18-55 mm. ISO 100. 1/25 sekund. f/22.0
Holiday Rush hour.
Nikon D60, Nikon 18-55 mm. ISO 100. 1/25 sekund. f/22.0

 

Moped Man Under A Hot Sun.  Nikon D60. Nikon 18-55. ISO 200. 1/500 sekund. f/6.3
Moped Man Under A Hot Sun.
Nikon D60. Nikon 18-55. ISO 200. 1/500 sekund. f/6.3

 

På återseende.

 

ISO ISO, baby

Det var en dålig Vanilla Ice-referens.

Men idag tänkte jag skriva lite om det här med ljuskänslighet. Ni fick ju snabbkursen här, om ni minns.

ISO-talet är ganska viktigt att veta lite om eftersom det kan göra skillnaden mellan en medioker och en riktigt vass bild. ISO är en liten nyckel till bildskapande.

Tänk så här: när du tittar i kamerans sökare och ska ta bilden, då är det egentligen små korn du ser. De här små kornen utgör så att säga verkligheten, sedd genom din fotomanick. För att bilden ska kunna skapas så behövs ljus och det är de små kornens uppgift att fånga in de tta ljus. I fullt dagsljus behöver kornen inte fånga så mycket ljus och kan därmed vara små medan det under sämre ljusförhållanden behöver vara stora ljusfångare som var för sig kan lagra mycket ljus.

Ett högt ISO-tal är alltså samma sak som stora korn och ett lågt tal betyder små korn. Små korn ger en skarpare bild och de stora kornen ger brus. Brus kan vara gigantiskt irriterande men kan också vara det där som ger bilden en extra konstnärlig skjuts och dokumentär känsla, särskilt i svartvitt.

Har du kollat om du kan ändra ISO på din kamera? Jag måste, skämmigt nog, erkänna att det inte var förrän nyligen som jag upptäckte att till och med min mobil har denna möjlighet.

Återigen vill jag höja ett varningens finger för den inställning som heter automatiskt ISO. Blä, på ren svenska. Problemet är att den ofta väljer ett högt ISO-tal för att kompensera för minsta lilla ljusbortfall och resultatet kan bli en grynig bild när du ville ha en skarp bild, men kameran sköter valet själv för att du ska kunna använda något av programmen på kameran. Lär du dig att använda slutarautomatik eller bländarautomatik, eller ännu hellre det helt manuella läget, då kan du också kontrollera ISO-talet och få det resultat du väntade dig.

Nya kameror är lite generösare med vad du kommer undan med i form av högre ISO. Min D7000 ger skarpa bilder uppe på ISO 1200 medan D200 ger betydligt märkbart brus redan vid ISO 400. Lär känna din kamera helt enkelt.

Strålande solsken: ISO 100 eller 200.  Därefter får du testa dig fram. ISO 4000 inomhus kanske ger dig otroliga bilder med mycket känsla, och kanske är just det din bild behöver för att bli bra. Allt detta är när du fotar utan blixt.

Första bilden nedan är på ett lågt ISO-tal och inte särskilt grynig. Nedersta bilden är tagen på en becksvart gata med enda belysningen från de olika barskyltarna och jag valde ISO 1600.

 

Nikon D7000. Nikon 50 mm. ISO 250. 1/320 sekund. f/9.0.
Landscape through a dirty train window. Nikon D7000. Nikon 50 mm. ISO 250. 1/320 sekund. f/9.0.

 

 

Darkened Road. Nikon D60. Tamron 75-300 mm. ISO 1600. 1/100 sekund. f/4.5.
Darkened Road. Nikon D60. Tamron 75-300 mm. ISO 1600. 1/100 sekund. f/4.5.

 

På återseende.

 

 

 

Tar hon självisar nu IGEN?

Selfies, vi har diskuterat det förut – det ÄR möjligt att gå utanför den trånga boxen som innefattar spegel och duck face.

I dag tog jag det första självporträttet med min nyaste kamera. Den gamla fjärrutlösaren funkade inte med nya kameran såklart men i dag införskaffade jag en ny liten manick som ser ut som en liten fjärrkontroll helt enkelt.

Den är inte bara till selfies utan ett kanonredskap när man vill kunna trycka av utan att vilja röra kameran. Kameror är nämligen små luriga saker – minsta lilla, försiktiga tryck och du får skakningsoskärpa.

Bilden nedan är tagen i mitt vardagsrum. Inget stativ eller konstlat ljus utan bara jag, kameran och en liten fjärrkontroll.

 

Me & My Camera. Nikon D7000, Nikon 50mm. ISO 125. 1/60 sekund. f/4.0.
Me & My Camera.
Nikon D7000, Nikon 50mm. ISO 125. 1/60 sekund. f/4.0.

 

Här snodde jag äldsta ungens hatt (man får passa på medan barnen sover):

 

Attitude. Nikon D7000, Nikon 50mm. ISO 125. 1/25 sekund. f/2.5.
Attitude.
Nikon D7000, Nikon 50mm. ISO 125. 1/25 sekund. f/2.5.

 

På återseende.

Det här med att vara fotograf…

Eller, jag vet ju inte om jag vågar använda titeln fotograf men det är svårt att hitta något bra epitet för någon som springer runt med kameran i högsta hugg större delen av sin fritid. Amatörplåtare? Hobbyavtryckare? Fritidsförevigare?

I alla fall, det är ett kall och det jag brinner för. Men det betyder också att hjärnan aldrig kopplar av. Jag ser fotomöjligheter hela tiden. Jag komponerar en möjlig bild i huvudet, väljer objektiv, ställer in exponering och efterbehandlar –  trots att jag inte ens har kameran med mig.

Kanske finns det medicin mot sådant  beteende?

Många gånger har jag fått frågan om det  inte är fotografering jag vill ägna mig åt på heltid. Svaret är ett tveklöst nej – dels finns det många oerhört skickliga yrkesfotografer där ute och dels vill jag kunna ta en liten fotopaus när inspirationen tryter. Dessutom innebär fotograferingar alltid ett mått av nervositet. Tänk om beställaren inte blir nöjd?

Bilden nedan är ett resultat av att se fotomöjligheter vart man än går. Den här gången hängde D7000 redan på min axel och jag knäppte av supersnabbt. Hade hon tittat upp hade ögonblicket varit förstört.

 

Quiet sale.  Nikon D7000. Nikon 18-55 mm. ISO 200. 1/200 sekund. f/7.1.
Quiet sale.
Nikon D7000. Nikon 18-55 mm. ISO 200. 1/200 sekund. f/7.1.

 

 

På återseende.

 

Det är dags att säga hejdå

Min trotjänare, lillkameran Nikon D60, har flyttat hemifrån.

Jag har velat fram och tillbaka en längre tid – jag behöver ju ändå inte tre kameror. Lilla fina D60 som har bott här i ett par år och som aldrig svikit och vars batteri varar i evigheter, idag avlämnades den till sin nya ägare.

Det är med lite sorg i hjärtat faktiskt men jag vet åtminstone att den får det bra och förhoppningsvis skänker den glädje till sin nya unga fotograf.

I dag blir det helt enkelt en bildkavalkad som lillkameran står bakom och samtliga bilder kommer från vår resa till Kreta i början av sommaren.

Tack för den här tiden kameraskrälle, jag lovar att hälsa på dig.

 

Otroliga färger.
Otroliga färger.

 

Nära, nära.
Nära, nära.

 

Exploderande, fallande vatten.
Exploderande, fallande vatten.

 

Vågspel.
Vågspel.

 

Japp, det är en lampa.
Japp, det är en lampa.

 

Apelsin, apelsin, apelsin.
Apelsin, apelsin, apelsin.

 

På återseende.

Molnkedjor

Söndagsfeeling i dag, lite natur och förhoppningsvis rogivande bilder.

De är nästan superfärska – samtliga togs i går nere vid Lursjön i Hästveda.

 

Into the darkness. Nikon D7000, Tamron 75-300 mm. ISO 200. 1/500 sekund. f/5.6.
Into the darkness.
Nikon D7000, Tamron 75-300 mm. ISO 200. 1/500 sekund. f/5.6.

 

And so there was cotton candy. Nikon D7000, Tamron 75-300 mm. ISO 200. 1/800 sekund. f/7.1.
And so there was cotton candy.
Nikon D7000, Tamron 75-300 mm. ISO 200. 1/800 sekund. f/7.1.

 

Double Clouds. Nikon D7000, Tamron 75-300 mm. ISO 200. 1/800 sekund. f/7.1.
Double Clouds.
Nikon D7000, Tamron 75-300 mm. ISO 200. 1/800 sekund. f/7.1.

 

Chain reaction. Nikon D7000, Tamron 75-300 mm. ISO 200. 1/1000 sekund. f/5.6.
Chain reaction.
Nikon D7000, Tamron 75-300 mm. ISO 200. 1/1000 sekund. f/5.6.

 

På återseende.