Vill ni träffa Agneta?

Projekt Räddningstjänst visas ju ganska så intensivt i bloggen men jag plåtar ju faktiskt annat också. När tiden räcker till så tar jag mig an beställningsuppdrag. Det sker väl egentligen alldeles för sällan och jag satsar ju främst på återkommande kunder.

I dag har jag fotograferat barn, det är ungefär ett år sedan jag och mina kameror jagade de två bröderna senast och den yngste hade idag inledningsvis tydligt tjuriga avsikter – han hade deklarerat för sin mamma att han minsann inte tänkte samarbeta. Alls.

Det tog 16 sekunder innan sagda unge var som en solstråle. Nu kan jag faktiskt inte ta åt mig äran, det är inte jag som är en begåvad humörhöjare för den yngre generationen. Jag presenterade istället mitt nyinköpta ”vapen” – Agneta (lille Viggo på bilderna nedan bestämde namnet). Sedan var saken biff.

 

Här är hon - Agneta. Trycker du henne på magen så grymtar hon.
Här är hon – Agneta. Trycker du henne på magen så grymtar hon.

 

När barnen får göra som de vill så blir bilderna oftast både speciella och levande.
När barnen får göra som de vill så blir bilderna oftast både speciella och levande.

 

Ozzy.
Ozzy.

 

Viggo.
Viggo.

 

DSC_1828

 

DSC_1904

 

DSC_1851

 

DSC_1866

 

 

DSC_1896

 

DSC_1894

 

DSC_2036

 

Jag har tidigare nämnt det där med att alla fotografer har sitt eget bildspråk och jag tror nog att mitt syns ganska så tydligt i bilderna från dagens fotografering. Den här typen av bilder är så att säga min grej – att få till avslappnade porträttbilder som känns levande och naturliga, och även fota barnen på lite avstånd när de inte är direkt medvetna om vad jag gör.

 

I morgon blir det återigen lite räddningstjänst här i bloggen.

 

På återseende.