Träffade ni räddningstjänsten i dag?

Ni som var i Osby i eftermiddags på julskyltning noterade kanske att räddningstjänsten också var där. Lite svårt att missa då de tog upp större delen av gatan nere vid järnvägsstationen eftersom de hade ett helt gäng fordon med sig: 8080, 8010, 8040, 8030 och lilla 8050.

Men det var inte fråga om något stort räddningspådrag utan brandmännen tog chansen att informera om brandsäkerhet och riskmedvetenhet – information riktad både till barn och vuxna. Och eftersom alla broschyrer tog slut så får väl Osbys invånare nu anses ha en utökad kunskap om vad man bör göra vid exempelvis längre strömavbrott, otjänligt vatten samt om någon blir akut skadad.

Annan viktig information handlar om vikten av att ha brandvarnare, brandsläckare och flytväst. En liten säkerhetskurs i skriftligt format med alla viktiga telefonnummer samlade. Även jag snodde med mig några broschyrer OCH har läst dem.

 

Jag tog med broschyrer hem och läste på. Här finns riktigt användbar information (Flammys tidning har jag faktiskt inte hunnit gå igenom än).
Jag tog med broschyrer hem och läste på. Här finns riktigt användbar information (Flammys tidning har jag faktiskt inte hunnit gå igenom än).

 

De flesta brandmännen på plats ingår i den styrka som har beredskap och utryckningar hade natten mot söndagen gjort ett rejält minus på sömnkontot.
De flesta brandmännen på plats ingår i den styrka som har beredskap och utryckningar hade natten mot söndagen gjort ett rejält minus på sömnkontot.

 

Många var intresserade och fick broschyrer med hem, många (inte bara de yngre) kikade även på de fordon som stod uppställda på långt led utanför järnvägsstationen.
Många var intresserade och fick broschyrer med hem, många (inte bara de yngre) kikade även på de fordon som stod uppställda på långt led utanför järnvägsstationen.

 

Ulf Nilsson är räddningsledare och kanske spanar han efter den annalkande stormen.
Ulf Nilsson är denna beredskapsvecka räddningsledare och kanske spanar han efter den annalkande stormen.

 

Dan och Håkan kikar själva igenom materialet.
Dan och Håkan kikar själva igenom materialet.

 

"Kroken" (8030), funkar bra som avlastningsbord.
”Kroken” (8030), funkar bra som avlastningsbord.

 

Sortering pågår så att alla som vill ska få varsin bunt med nödvändig samhällsinformation.
Sortering pågår så att alla som vill ska få varsin bunt med nödvändig samhällsinformation.

 

Vädret var med pånoterna under julskyltningen, nästan vindstilla och inget regn - trots tunga och lite halvilskna moln.
Vädret var med på noterna under julskyltningen, nästan vindstilla och inget regn – trots tunga och lite halvilskna moln.

 

Emma berättade om hur otroligt halt det var på vägarna natten som gick. Nu väntar räddningstjänsten in Gorm, som genererat klass 2-varning.
Emma berättade om hur otroligt halt det var på vägarna natten som gick. Nu väntar räddningstjänsten in Gorm, som genererat klass 2-varning. 

 

Glada miner hos styrkan, förebyggande arbete ute bland allmänheten är också en av arbetsuppgifterna.
Glada miner hos styrkan, förebyggande arbete ute bland allmänheten är ju också en av arbetsuppgifterna.

 

När alla barn (och vissa vuxna), provsuttit släckbilen och den sista broschyren delats ut var det dags att packa ihop och rulla tillbaka till stationen med alla bilarna. Förhoppningsvis väntar en lugn natt.

På återseende.

Hitta julmotiven!

Det är pyntat (dock med ickeputsade fönster) här hemma. Tomtar, ljusstakar, adventsbelysning och en vit trendig julgran. Och vet ni, julprylar kan resultera i ganska bra, och till och med lite konstnärliga, bilder.

Våga vara kreativ. Gå nära, experimentera i redigeringen och tänk andra vinklar.

 

Stjärnhimmel.
Stjärnhimmel. Nikon D7000. Tamron 18-200 mm. ISO 125. 1/80 sekund. f/6.0.

 

Mörkt ute, stjärnklart inne.
Mörkt ute, stjärnklart inne. Nikon D7000. Tamron 18-200 mm. ISO 125. 1/80 sekund. f/4.5

 

 

Och ha en härlig advent.

På återseende.

 

Sanering efter oljeutsläpp

Det här med att följa räddningstjänsten i vardagen har gett mig en otrolig mängd nya upplevelser. Som ni vet är ju tanken att ni genom bilderna ska få veta vad brandmännen egentligen gör på dagar och kvällar. Ni har hittills fått se många inlägg om övningar, ni har hängt med på brandtillsyn, ni har mött flera olika personer i närbild och ni har även fått se utryckningsbiten – när det körs snabbt och med blåljus.

Men långt ifrån alla insatser som räddningstjänsten utför, involverar tjutande sirener. I Osby fick jag ju chansen att följa släckning av en markbrand från början till slut, om ni inte minns så klicka här. När jag för ett litet tag sedan besökte räddningstjänsten i Höganäs så hann jag precis sticka in huvudet och presentera mig innan jag blev tillfrågad om jag inte ville åka med ut på ett saneringsuppdrag. Vem tackar nej, liksom?

På ett industriområde i närheten av brandstationen hade ett rör gått sönder på en lastbil och hydraulolja hade läckt ut. Martin och Christian packade in utrustning i 4060 och sedan gav vi oss av. Det regnade i icke oansenlig mängd och blåste och jag som tyckte att jag var noga med att inte gå i närheten av oljan kunde nästan åka skridskor i kängorna efteråt – det var som att ha två bananskal under skosulorna. Jag lägger det till erfarenhetslistan, det vill säga saker som jag lärt mig i det här projektet.

 

Samtalet om ett utsläpp av hydrauloja har nyss kommit och Christian och Martin packar in saneringsmaterial och redskap för att kunna åtgärda utsläppet.
Samtalet om ett utsläpp av hydraulolja har nyss kommit och saneringsmaterial och redskap packas för att utsläppet ska kunna åtgärdas.

 

Det gick åt en hyfsad mängd säckar Ikasorb.
Det gick åt en hyfsad mängd säckar Ikasorb.

 

Då kör vi.
Då kör vi.

 

Den där pölen är alltså inte bara vatten.
Den där pölen är alltså inte bara vatten.

 

Ni ser att det blåser...
Ni ser att det blåser…

 

Området späras av men det är svårt at se exakt var oljan befinner sig.
Området spärras av men det är svårt att se exakt var oljan befinner sig.

 

Martin sopar och försöker täcka över all olja.
Martin sopar och försöker täcka över all olja.

 

Säck efter säck hälls ut och brandmännen får återvända till stationen för att hämta mer material.
Säck efter säck hälls ut och brandmännen får återvända till stationen för att hämta mer material.

 

Det tar en stund innan Martin och Christian anser att de lyckats täcka över all olja.
Det tar en stund innan Martin och Christian anser att de lyckats täcka över all olja.

 

Kletigt - och även jag som trodde att jag höll mig på behörigt avstånd, fick olja under skosulorna.
Kletigt – och även jag, som trodde att jag höll mig på behörigt avstånd, fick olja under skosulorna.

 

Sådär, klart.
Sådär, klart.

 

 

Såhär kan alltså en vardag se ut hos räddningstjänsten, oavsett vilken ort det handlar om.

På återseende.

Hör upp! Om brandsäkerhet.

Räddningstjänsten skulle vilja prata med dig.

Om brandsäkerhet.

Det har funnits inlägg tidigare i bloggen som handlar om just detta, både här och även här.

Varför tjatar jag (och där de räddningstjänstmänniskorna), om det nu igen då? Jo, det är enkelt: julen närmar sig. På julen tänder vi ljus. Många ljus. Värmeljus, ljus formade som julgranar och ljus nertryckta i adventsstake med torr mossa i botten eller i fina ljusstakar med en dekorativ och yvig manschett med glitter och konstgjorda röda bär. Förhoppningsvis kommer vi ihåg att både ha tända ljus (och vandaliserande husdjur) under uppsikt samt blåsa ut ljusen innan vi går och lägger oss eller går hemifrån. Annars finns det en risk att vi inte har något hem kvar att återvända till och i bästa fall är det bara materiella skador.

Räddningschefen i Osby, Peter Dubrefjord, vill, med tanke på att december snart är här, påminna er om att, förutom att släcka ljusen, ha tre saker hemma: brandsläckare, brandfilt och brandvarnare.

 

Detta ska du ha hemma: brandsläckare, brandfilt och brandvarnare,.
Detta ska ingå i ett hushålls normala utrustning:  brandsläckare, brandfilt och brandvarnare. Ljusstaken är valfri.

 

Anpassa brandskyddet efter bostaden, jag personligen tror inte att det går att ha för många brandvarnare och det är ju stor skillnad i hur många brandsläckare du behöver till en tvårumslägenhet kontra en tvåplansvilla.

Och lär dig hur släckare och filt ska användas. Jag pekar återigen uppåt till början av det här inlägget och de två länkarna som visar hur det kan se ut efter en brand och där Janne och Ulf kommer med bra tips på hur du skyddar dig mot eld på bästa sätt.

Den vintriga bilden ovan tog jag i söndags, som en illustration till detta inlägg om brandsäkerhet. Det var iskallt och blåsigt och det tog en liten stund innan allt klaffade och bilden var klar. Räddningschefen fick assistera och tända ljusen många gånger samtidigt som han hade klara order från mig att inte klampa in i bilden och förstöra den orörda snön. Så varsågoda, i dag får ni även några bilder som kanske mer lutar åt det misslyckade hållet.  Men vi gjorde så gott vi kunde.

 

Men HUR svårt ska det vara?
Men HUR svårt ska det vara?

 

Nåja, tre ljus brinner åtminstone.
Nåja, tre ljus brinner åtminstone.

 

Och du, glöm inte att byta batterierna i brandvarnaren, förslagsvis nu till första advent.

På återseende.

 

Räddningstjänst: olika, men så oerhört lika.

Nu har jag alltså träffat två olika räddningstjänster och jag tänkte diskutera lite kring skillnader och likheter.

Osby har, som ni nog vet vid det här laget, en handfull heltidsanställda och det operativa arbetet är uppbyggt på deltidsbrandmän – det där gänget som har fyra minuter på sig att bli klara för utryckning. Deltidare finns även i Höganäs, men här arbetar också heltidsanställda brandmän.

Det finns givetvis rent konkreta skillnader mellan de båda räddningstjänsterna, som att Höganäs har en drönare, en större båt och har brandmän som är speciellt utbildade för höghöjdsräddning, som vid exempelvis vid klättringsolyckor. I Osby heter många Peter och i Höganäs är det Henrikar och Markusar som är i majoritet.

Men jag tänker inte fokusera på just detta utan snarare på likheterna, som jag upplever dem. På båda ställena har jag fått ett väldigt varmt välkomnande och inte överhuvudtaget blivit ignorerad utan tvärtom väldigt inkluderad. Nu hade ju nordvästskåningarna en stor fördel eftersom de har haft möjlighet att spana in bloggen och mina bilder innan jag kom dit. I Osby antar jag att personalen höll andan och mest hoppades på det bästa – det fanns säkerligen nervositet hos fler än en innan de började få grepp om vilken typ av fotografering jag ägnar mig åt och hur räddningstjänsten skulle framställas i bloggen.

Det tar inte lång stund nere i Höganäs innan jag inser att det finns en stor likhet (egentligen vet jag inte varför jag blev förvånad) – vilka samtalsämnen som helt självmant kommer upp på båda sidor av Skåne. Mycket av det handlar om att räddningstjänsten faktiskt är uppbyggd av personer, av riktiga människor. Inte superhjälterobotar som oberörda går till jobbet dag efter dag och som rycker på axlarna åt de upplevelser som packas ner i i erfarenhetsryggsäckarna. Jag upplever också att det finns en stor vilja att lyfta fram det egna yrket, att få ges utrymme att beskriva hur vardagen verkligen ser ut och det är ju där bloggen så att säga kommer in i bilden.

Så, sammanfattningsvis: även om de båda räddningstjänsterna skiljer sig åt i organisation och antal brandbilar, så var det nästan en deja vu-upplevelse att få träffa Höganäsfolket. Och det kändes både positivt och tryggt.

 

Badkaret, Osbys tankbil.
Badkaret, Osbys tankbil.

 

Höganäs tankbil.
Höganäs tankbil.

 

Osby.
Osby.

 

Höganäs.
Höganäs.

 

Lönsboda.
Lönsboda.

 

Höganäs.
Höganäs.

 

Lönsboda.
Lönsboda.

 

Höganäs.
Höganäs.

 

Osby.
Osby.

 

Höganäs.
Höganäs.

 

Höganäs.
Höganäs.

 

Osby.
Osby.

 

Kvällen efter var jag tillbaka i Osby och hann inte mer än säga hej förrän första frågan kom:  ”Vilket är nu bäst, Osby eller Höganäs?” Och tydligen dröjde jag för länge med svaret. Jag får väl försöka gottgöra det vid något tillfälle.

Kanske räcker det med att dela med mig av magkänslan jag fick när jag gick in genom dörrarna till brandstationen i Osby, kände lukten och såg de numera väldigt välbekanta ansiktena, för vet ni – det kändes lite som att komma hem.

På återseende.

Den tuffa uppgiften

Ni fick se en hel massa bilder från rökövningen i Höganäs igår (klicka här). Och ni kommer kanske ihåg att jag nämnde att nästa inlägg till största del skulle handla om en enda person?

Rökövningen var i så kallad hög riskmiljö, det vill säga ingen liten fejkad lägenhetsbrand. Hög riskmiljö ställer en del krav på brandmännen och räddningsinsatsens upplägg och jag tänker inte gå in så mycket mer på det, med ursäkten att jag är ganska okunnig. Jag kan liksom mer om kameror och fotografering, om man säger så, även om jag lär mig aspekter av räddningstjänst allt eftersom.

I alla fall, brandmannen i fokus i dag heter Henrik H. Han är deltidsbrandman och fick med väldigt kort varsel (samma dag) uppgiften som rökdykarledare tilldelad sig. En sådan måste alltid finnas och ska ansvara för rökdykarnas arbete och har hela tiden radiokontakt med dessa. Han ska också kontinuerligt rapportera tillbaka till räddningsledaren, i måndags var det ju Jim.

I Höganäsövningen fanns också en skyddsgrupp, på bilderna är det Henrik S och Sebastian som  står och ser ut som om de inte gör någonting, medan rökdykarledaren Henrik sliter så att svetten lackar och masken immar igen. Skyddsgruppen ska bland annat säkra reträttvägen och vara beredd att undsätta de rökdykare som är inne i byggnaden.

Här har ni ”HH” (Höganäs räddningstjänst har initialer istället för nummer), dvs Henrik H, i rollen som rökdykarledare:

 

DSC_0143

 

DSC_4854

 

DSC_4853

 

DSC_4892

 

DSC_4899

 

DSC_5115

 

DSC_4995

 

DSC_4987

 

Skyddsgruppen (Sebastian och Hnerik S, gör sig redo att gå in).
Skyddsgruppen (Sebastian och Henrik S), gör sig redo att gå in).

 

DSC_4971

 

DSC_5132

 

DSC_4944

 

Rökdykarledaren ska bland annat rapportera till räddningsledaren.
Rökdykarledaren ska bland annat rapportera till räddningsledaren.

 

DSC_4953

 

Skyddsgruppen i närbild.
Skyddsgruppen i närbild.

 

Henrik Persson, övningsledare, är framme och stöttar.
Henrik Persson, övningsledare, är framme och stöttar.

 

Japp, han var trött efteråt. Här har han precis tagit av masken (syns på märket i pannan) och det framgår nog ganska tydligt att det var en tuff övning.
Japp, han var trött efteråt. Här har han precis tagit av masken (syns på märket i pannan) och det framgår nog ganska tydligt av den här bilden att det var en tuff övning.

 

DSC_5306

 

Efter övningen gjordes det en genomgång om vad som fungerade och vad som borde kunna förbättras. Han fick en hel del beröm, premiärrökdykarledaren. Han erkände efteråt att det var några krävande timmar och att han var tämligen slut mentalt på kvällen.

På återseende.

 

Storövning i hög riskmiljö

Som ni kunde läsa i förrgår så svek jag tillfälligt Osbys räddningstjänst och styrde kosan mot nordvästra Skåne och Höganäs, efter en inbjudan av Henrik Persson som är operativ chef där. Han lockade med ord som storövning och hög riskmiljö, varpå jag krävde att vädret åtminstone skulle vara hyfsat, inte blåst och regn samtidigt liksom.

Ni kan kanske gissa väderläget när jag anlände till Höganäs tidigt på morgonen? Japp, blåst och regn. Jag kände mig alltså väldigt välkommen. På eftermiddagen kom vädret dock ur sin trotsperiod och det var till och med solsken en liten stund.

Under dagen tog jag ungefär 1500 bilder. Det är många. Så den här veckan kommer ni att få se en hel del räddningstjänstbilder från Höganäs.

Ni har ju sett mig fota kalla rökövningar förr, både i Lönsboda (här) och i Osby här och även här). Då har prio ett varit livräddning, till skillnad mot Höganäsövningen. Inte så att brandmännen där struntar i liv, men förutsättningarna var brand i industribyggnad, modell ganska stor, och att alla personer redan var ute ur lokalen. Arbetet kunde då istället inriktas på släckning.

Dagen till ära var det inte bara heltids- och deltidsbrandmän inblandade i övningen. Tre extra personer var engagerade: en fotograf (vem nu det kan tänkas vara), en elev från SFI – Alicia som gör praktik hos räddningstjänsten, samt Peter Kovacs som är kommunstyrelsens ordförande och så att säga hade en PRAO-dag ute på fältet.

 

De här personerna får ni möta idag:

Henrik P, övningsledare.
Henrik P, övningsledare.

 

Mats, övningsledare.
Mats, övningsledare.

 

Jim, räddningsledare.
Jim, räddningsledare.

 

Christian.
Christian.

 

Sebastian.
Sebastian.

 

Milic.
Milic.

 

Marcus.
Marcus.

 

Alicia.
Alicia.

 

Martin.
Martin.

 

Henrik S.
Henrik S.

 

Linus.
Linus.

 

Henrik H.
Henrik H.

 

Peter, kommunalråd.
Peter, kommunalråd.

 

Givetvis begärde fotografen att få åka tankbil, här 4040, för det är det som fotografen liksom gör. Det var flera som tittade lite underligt på mig när jag meddelade detta. Någonstans har de inte läst bloggen ordentligt, misstänker jag. Jag kallade åtminstone inte 4040 för badkar, man ska inte tänja på gränserna för mycket. Höganäsfolket känner mig inte. Ännu.

4040 och jag.
4040 och jag.

 

Håll i er, det blir många bilder idag.

Förberedelser:

 

Jag fick lära mig en ny förkortning: RFG - räddningsförstärkning.
Jag fick lära mig en ny förkortning: RFG – räddningsförstärkning.

 

En del av lokalen som ska rökfyllas. Den är, som ni ser, inte tom på grejor.
En del av lokalen som ska rökfyllas. Den är, som ni ser, inte tom på grejor.

 

Det tar en bra stund att fylla upp hela byggnaden med den vita teaterröken.
Det tar en bra stund att fylla upp hela byggnaden med den vita teaterröken.

 

Klart!
Klart!

 

Styrkan samlades innan lunch för att få lite förutsättningar för övningen:

DSC_4630

 

DSC_4631

 

 

Jim, räddningsledare.

Då kör vi väl igång då, Mats spelar rollen som uppringare och möter upp brandbilarna utanför gården där vi håller till:

DSC_4654

 

DSC_4658

 

DSC_4668

 

DSC_4678

 

DSC_4685

 

Sedan drar arbetet med att rökdyka och ”släcka” igång:

DSC_4707

 

DSC_4756

 

DSC_4741

 

DSC_4730

 

DSC_4711

 

DSC_4780

 

DSC_4815

 

DSC_4829

 

DSC_4824

 

DSC_4776

 

DSC_4843

 

DSC_4774

 

DSC_5189

 

DSC_4862

 

DSC_4876

 

Här öppnar de dörren för första gången och röken väller ut.
Här öppnar de dörren för första gången och röken väller ut.

 

DSC_4883

 

DSC_4927

 

DSC_4929

 

DSC_4931

 

DSC_4966

 

DSC_4995

 

DSC_4999

 

DSC_4912

 

DSC_4772

 

DSC_5075

 

DSC_5100

 

DSC_5103

 

DSC_5048

 

DSC_5022

 

DSC_5197

 

DSC_5236

 

DSC_5276

 

DSC_0182

 

DSC_5302

 

DSC_5377

 

DSC_5332

 

DSC_5131

 

RFG:n blir ledningscentral och det är här Jim mestadels håller till. Bilen är utrustad med en drönare och den används i dag för att få en överblick över området.

DSC_5184

 

DSC_5185

 

DSC_5155

 

DSC_5157

 

DSC_5271

 

Eftersnacket:

DSC_5565

 

DSC_5404

 

DSC_5221

 

DSC_5217

 

Och så var det den tråkiga biten kvar –  städningen:

 

DSC_4765

 

DSC_5178

 

DSC_5423

 

Oj, En brandman utan huvud. Så är det i Höganäs...
Oj, En brandman utan huvud. Så är det i Höganäs…

DSC_5475

 

DSC_5456

 

Övningen pågick länge och jag måste erkänna att jag var ganska trött efteråt. Och återigen lämnar jag en räddningstjänstövning med känslan av hur otroligt roligt det är att fotografera i de här miljöerna och den där ganska överväldigande insikten av hur svårt det är att överhuvudtaget se någonting i tät rök.

De slet hårt, brandmännen, och en person fick kämpa lite extra. Honom ska ni få möta i ett eget inlägg imorgon, det tycker jag ändå att han är värd.

På återseende.

Premiär för helt färska brandmän i Osby

Osbys räddningstjänst kunde igår välkomna nya brandmän till stationerna i Osby och Lönsboda. Bloggen var givetvis på plats på informationsmötet igår kväll för att föreviga dagen då Jannike, Emelie, Martin, Nicklas och Anna-Clara formellt fick anställning som räddningspersonal i beredskap, det vill säga deltidsbrandmän.

-Vad roligt det ska bli att lotsa dem framåt! menar räddningschef Peter efteråt. Det är tydligt att han är nöjd med rekryteringen.

Han är också noga (med utropstecken och allt faktiskt), med att poängtera att exakt samma krav ställs på både kvinnor och män och att det bara finns en enda skillnad mellan könen inom yrket: rökdykning är inte tillåtet för den som är gravid eller ammar.

Kläder och skor provades, nummer fördelades och heltidspersonalen presenterade sig. Det var ganska tyst och lite spänt bland de nyanställda i början men detta byttes snart mot skämt och skratt och en avspänd stämning.

Rekryteringsprocessen innehåller en hel hög moment som ska visa både på styrka, uthållighet och stresstålighet. Ingen av de nya brandmännen verkar ha tyckt att fystesterna var särskilt svåra utan den återkommande beskrivningen är snarare att det var en rolig utmaning. Emelie påpekar dock att man måste ha tränat innan och att hennes farhågor mest handlade om rullbandstestet, som hon lättad konstaterar att det faktiskt gick bra det också. Martin berättar att det svåraste var att sitta i ett mörkt rum, med rökskydd (andningsmask) och svara på skriftliga frågor, eftersom batteriet i lampan tog slut…

 

Övre raden från vänster: Jannike, Nicklas, Emelie. Nedre raden Anna-Clara och Martin.
Övre raden från vänster: Jannike, Nicklas, Emelie. Nedre raden Anna-Clara och Martin.

 

Det var lite spänt i början.
Det var lite spänt i början.

 

Ulf, Peter och Janne, samt Emma (till vänster i bild) är några av de som de nyanställda kommer att träffa på framöver.
Ulf, Peter och Janne, samt Emma, som jobbar som brandman i Osby (till vänster i bild), är några av de som de nyanställda kommer att träffa på framöver.

 

Räddningschef Peter är glad och nöjd över rekryteringen.
Räddningschef Peter är glad och nöjd över rekryteringen.

 

Ulf berättar om vem han är och vad han sysslar med.
Ulf berättar om vem han är och vad han sysslar med.

 

Jimmie försöker förklara vad en brandingenjör sysslar med.
Jimmie försöker förklara vad en brandingenjör sysslar med.

 

Janne berättar om kostnaden för utrustningen och påpekar med eftertryck att innehavaren själv är ansvarig för att sakerna hålls i gott skick.
Janne berättar om kostnaden för utrustningen och påpekar med eftertryck att innehavaren själv är ansvarig för att sakerna hålls i gott skick.

 

Det var en hel del utrustning som delades ut igår.
Det var en hel del utrustning som delades ut igår.

 

Det är inga tunna fingervantar och det är givetvis viktigt att hand och handske passar väl ihop.
Det är inga tunna fingervantar och det är givetvis viktigt att hand och handske passar väl ihop.

 

Det gäller att få exakt rätt storlek på larmställen och utprovningen tar sin lilla tid.
Det gäller att få exakt rätt storlek på larmställen och utprovningen tar sin lilla tid.

 

När det framöver går larm så får de klara påklädningen själva.
När det framöver går larm så får de klara påklädningen själva.

 

Det är dragkedjor, hängslen och kardborrband att hålla reda på.
Det är dragkedjor, hängslen och kardborrband att hålla reda på.

 

Listan med tilldelad utrustning bockas av efterhand som varje person hittar något plagg som passar.
Listan med tilldelad utrustning bockas av efterhand som varje person hittar något plagg som passar.

 

"Ser den inte lite stor ut?"
”Ser den inte lite stor ut?”

 

Nu väntar en hel massa utbildning för det här gänget. Utbildningen innefattar även inskrivning på trafikskola – det är nämligen ett krav att ha klarat sitt C-körkort inom en viss tidsgräns, då det är den körkortsbehörighet som krävs för att få köra bland annat Kroken och Badkaret, på branschspråk 8030 och 8040.

Eftersom Projekt Räddningstjänst pågår åtminstone fram till senvåren så kommer ni förhoppningsvis att få träffa Anna-Clara, Martin, Nicklas, Emelie och Jannike fler gånger.

På återseende.

Dagens räddningstjänst – seriös höjd och otrohet

Egentligen är bloggen för trött för att blogga. Dagen har varit ganska intensiv och jag har tagit så många bilder att kamerorna till slut väldigt surt muttrade något om övertidsarbete, kollektivavtal och slavdriveri. Jag förstår inte vad de menar.

Tidigt i morse begav jag mig iväg med kamerautrustning samt (akut införskaffad) vattenfast mascara. Jag hade ju sett vad SMHI utlovat för dagen. Hela förmiddagen regnade det horisontellt och jag är glad att jag pälsade på mig som en annan eskimå.

Anledningen till resan?

Jo, för ett tag sedan damp det ner ett mail i inboxen. Avsändare var Henrik Persson från räddningstjänsten i Höganäs och han hade bara idel lovord att ösa över Projekt Räddningstjänst. Henrik bjöd även in mig och kamerorna för att tillbringa en dag hos honom och hans brandmanskollegor i nordvästra Skåne, för att kika på vad de sysslar med.

Det är det jag har gjort idag och Höganäs räddningstjänst kommer att dyka upp som gäster i ett par inlägg här framöver. Så oroa er inte, jag har faktiskt bara flörtat lite med sagda räddningstjänst, det kan väl ändå inte räknas som otrohet? Fokus för projektet är fortfarande vardagen i Osby, jag lovar.

Men vilken fantastisk dag det har varit, det tjuriga vädret till trots. Det har varit rök, oljeutsläpp, en tankbil (givetvis) samt en avslutning ikväll som innebar att testa hur högt upp 4030 når. Väldigt högt kan jag meddela. Väldigt högt.

Så som jag skrev i inledningen, jag är trött men ändå så taggad och nöjd med den här dagen, inte minst bildmässigt, att jag inte kunde låta bli att kika på bilderna och skriva några rader. Detta inlägg kommer att fokusera på 4030 som är Höganäs ganska nyinförskaffade höjdfordon. Och det är inte bara utsikten som är hisnande – prislappen fick mig nästan att trilla baklänges.

 

Möt 4030.
Möt 4030.

 

Säkerheten är viktig och självklar. Alla som ska upp i korgen ska ha sele.
Säkerheten är viktig och självklar. Alla som ska upp i korgen ska ha sele.

 

Det är en och anna rem som ska knäppas i mörkret.
Det är en och annan rem som ska knäppas i mörkret.

 

Korgen sänks mot marken (för att fotografen ska kunna hoppa i utan att behöva balansera på stegen uppe på bilen).
Korgen sänks mot marken (för att fotografen ska kunna hoppa i utan att behöva balansera på stegen uppe på bilen).

 

De som är vana tar den här vägen i och ut korgen.
De som är vana tar dock den här vägen i och ur korgen.

 

Jag hakas fast i korgen och vi påbörjar färden uppåt.
Jag hakas fast i korgen (det känns som ett helt överkomligt säkerhetstänk) och vi påbörjar färden uppåt.

 

Lite högre upp...
Lite högre upp…

 

Fotografen har kanske pratat om kontrollbehov tidigare. Någonstans känner jag at jag vuxit lite av att åka i blåljusfart med räddningschefen i Osby, samt kvällens höjdupplevelse i regn och blåst. Det var bara att lita på att Henrik, och brandmännen nedanför, har koll på läget.
Fotografen har kanske pratat om kontrollbehov tidigare. Någonstans känner jag att jag vuxit lite av att åka i blåljusfart med räddningschefen i Osby, samt kvällens höjdupplevelse i höganäsisk blåst och regn. Det var bara att lita på att Henrik, och brandmännen nedanför, har koll på läget.

 

Det är högt.
Det är högt.

 

Ovant högt.
Ovant högt.

 

På väg neråt.
På väg neråt.

 

Fast mark under fötterna igen.
Fast mark under fötterna igen.

 

Nästa omgång bilder fotograferar jag från marken.
Nästa omgång bilder fotograferar jag från marken.

 

Det är en utmaning att fotografera i mörker och att fota just räddningspersonal i mörker är en mardröm eftersom reflexerna på kläderna gärna äter upp allt ljus. I bilderna ovan har jag valt att undvika att använda blixt, vilket ställer ganska höga krav, lite trixande med inställningar samt en stadig hand. Eller gör jag som jag brukar – hittar en stadig person att luta kameran mot och kvällens ”stativ” heter Henrik H.

På återseende.

 

 

Paris

Idag tände jag ett litet ensamt ljus här hemma. Det brinner för alla de som i gårdagens terrorhelvete inte klarade sig och det brinner för alla de som mist familj och vänner.

Det brinner också för en värld som är så surrealistiskt grym att det tar andan ur mig. Jag vill inte veta, jag orkar inte ens försöka förstå.

 

DSC_3997