Återblick och framåtblick – tack för 2015!

Den tredje juni återvände jag som bloggare hos Norra Skåne. Jag visste vad jag ville blogga om – fotografering – men var osäker på om en sådan blogg skulle få några besökare alls, förutom de närmast sörjande. När jag tidigare bloggade som Tant Skarp var jag ju väldigt bortskämd med högt antal besökare, och till min stora glädje så verkar väldigt många även ha hittat till Skärpa&Oskärpa.

Jag har haft stor draghjälp av Norra Skåne som publicerat flera små artiklar om bloggen, men också av att jag ju fick förmånen att vara gäst hos Fotografiska Museets Instagram i en hel vecka och så är det ju min ”nya profil” som vardaglig räddningstjänstfotograf som dragit hit läsare.

Så här på detta års sista dag så tänker jag visa några bilder i repris och har valt ut några av de foton som jag har publicerat under året som jag tycker är lite extra bra. Det var inte helt lätt, det är många, många bilder som jag är lite extra nöjd med och som fotograf får man (i alla fall jag) en personlig relation till sina små skapelser – det finns en historia och ett sammanhang bakom varje bild.

Projekt Räddningstjänst kommer i januari att dra igång igen på allvar efter julledigheten och ni ska se många bilder på vad gänget i Osbys Räddningstjänst sysslar med under 2016 och även få träffa några nya ansikten som jag inte hunnit med att träffa under hösten: ungdomsbrandkåren.

Alldeles i början av året ska ni få hänga med på ett besök hos en helt annan räddningstjänst och förhoppningsvis ska ni få tillfälle att återse brandmännen i Höganäs. Det verkar inte ”bättre” än att jag faktiskt blivit räddningstjänstfotograf på riktigt… Jag tackar ödmjukast för alla inbjudningar och för att ni låter mig hänga på och dokumentera vad ni gör.

Vi ses nästa år!

Juni:

 

Livrädd för spindlar och var tvungen att gå nära för den här bilden.
Livrädd för spindlar och var tvungen att gå nära för den här bilden.

 

Nikon D200, Nikkor 50 mm.
Emilia.

 

Smarttelefoner fanns det gott om.
Balfotografering Bäckaskogs Slott.

 

Vågbrytare. Agia Roumeli.
Vågbrytare. Agia Roumeli.

 

Nåja, en vykortsbild kan ni väl få. Fyren i Chanias hamn.
 Fyren i Chanias hamn.

 

Juli:

 

Nikon D60, Tamron . ISO 200, 1/800 sekund, f/6.3.
Frida. Agia Roumelis hamn.

 

En inte särskilt slängig gunga.
En inte särskilt slängig gunga – Hästveda marknad sover ännu.

 

ASA_3743
Alexandra. Hässleholmsgården.

 

And there was a bird. Nikon D60, Tamron 75-33 mm, ISO 400, 1/200 sekund, f/4,0
And there was a bird. Chania.

En touch av plåt.
En touch av plåt.

 

En ögonblicksbild, tagen genom ett smutsigt fönster - kamera vad jag älskar dig.
En ögonblicksbild, tagen genom ett smutsigt tågfönster – kamera vad jag älskar dig.

 

Lokeldaren skyfflade oss hela vägen och tillbaka.
Ångtågsåkande i Brösarp.

Augusti:

A boy and his tree.  Nikon D7000. ISO 250. 1/250 sekund. f/4.0
A boy and his tree.

En personlig favorit. I den här bilden händer det väldigt många saker.
En personlig favorit. I den här bilden händer det väldigt många saker.

 

ASA_6910
Emil.

 

Kul med kameror!
Lowe.

 

Waiting In Line.
Waiting In Line. Bilkyrkogården i Ryd.

 

September:

Måne. Lampa. Två bilder tagna med någon minuts mellanrum och därefter sammanlagda i Photoshop.
Måne. Lampa. Två bilder tagna med någon minuts mellanrum och därefter sammanlagda i Photoshop.

 

Det går att skapa små konstverk åt det abstrakta hållet om man väljer rätt bilder. Gillar färgskalan här - magnolia möter himmel och det blir pasteller av alltihop.
Det går att skapa små konstverk åt det abstrakta hållet om man väljer rätt bilder. Gillar färgskalan här – magnolia möter himmel och det blir pasteller av alltihop.

 

Utryckning till centrala Osby, påkörd fotgängare.
Utryckning till centrala Osby, påkörd fotgängare.

 

De där stegarna är inget enmansjobb att resa.
De där stegarna är inget enmansjobb att resa.

 

Take Two.  ISO 400. 1/500 s. f/11.0
Take Two.

 

Side By Side.
Side By Side.

 

Ur bilarna och därefter sätter arbetet igång direkt för att kunna gå in i byggnaden och rädda liv.
Kall rökövning Osby.

 

På plats på automatlarm ett längre stenkast från stationen.
På plats på automatlarm ett längre stenkast från stationen.

 

Mörkt och rökigt.
Mörkt och rökigt.

 

Oktober:

 

Haunted Tunnel.
Haunted Tunnel.

 

Han är alltså räddningsledare och en sådan känns lättast igen på färgen på hjälmen.
Janne. Han är alltså räddningsledare och en sådan känns lättast igen på färgen på hjälmen.

 

Den här bilden blev ganska rolig. Kollektiv frisyrtillrättning. Från vänster: Peter, Emma, Stellan och Håkan.
Den här bilden blev ganska rolig. Kollektiv frisyrtillrättning. Från vänster: Peter, Emma, Stellan och Håkan.

 

In the middle of Autumn.
In the middle of Autumn.

 

Soft and Purple.
Soft and Purple.

 

Även om Kaninen ser ut att ha en något nervös och stirrande blick.
Kaninen ser ut att ha en något nervös och stirrande blick.

 

jag vet inte vad ni tycker men jag får en känsla av att det vekar som om ingen anmäler sig frivillig att ta på sig den gula uniformen.
Jag vet inte vad ni tycker men jag får en känsla av att det verkar som om ingen anmäler sig som frivillig att ta på sig den gula uniformen.

 

Vem som tycker att denna situation är jobbigast? Det är nog trots allt jag som avskyr att bli fotad.
Vem som tycker att denna situation är jobbigast? Det är nog trots allt jag som avskyr att bli fotad. NSK besöker brandstationen i Osby.

 

"Där borta har du missat lite".
”Där borta har du missat lite”.

 

November:

 

Lövhögsfotografering på Hässleholmsgården.
Lövhögsfotografering på Hässleholmsgården.

 

Hästveda Kyrka.
Hästveda Kyrka.

 

Speglad räddningschef tar på lite grövre skor.
Speglad räddningschef tar på lite grövre skor.

 

Högt uppe i Höganäs när fotografen testade stegbilen.
Högt uppe i Höganäs när fotografen testade stegbilen.

 

DSC_5131
Rökdykning i Höganäs.

 

DSC_5332
Övning Höganäs,

 

Mats, övningsledare.
Mats, övningsledare i Höganäs.

 

DSC_5306
Henrik som under övningen i Höganäs var rökdykarledare för allra första gången någonsin.

 

Detta ska du ha hemma: brandsläckare, brandfilt och brandvarnare,.
Detta ska du ha hemma: brandsläckare, brandfilt och brandvarnare.

 

December:

 

DSC_0250
Ni har träffat 8080 förut?

 

DSC_6194
Julskyltning i Lönsboda. I massor av kallt regn.

 

Kombinerade motiv i en dubbelexponering.
Kombinerade motiv i en dubbelexponering.

 

DSC_3952
”First I shall take over zee vörld, and zee univärs”

 

374471_604465119581712_834721662_n
Katt och Mus. Det ser ut som en mysig stund med en puss, inget kan dock vara mer miss(!)visande.

 

Gömd tomte.
Gömd tomte.

 

När min sjuåring fotar...
När min sjuåring fotar…

 

Yay! Det tog en sisådär 8 timmar innan det sjönk in att jag faktiskt klarat rullbandstestet.
Yay! Det tog en sisådär 8 timmar innan det sjönk in att jag faktiskt klarat rullbandstestet.

 

Eld, vatten och en glödande blick. Nikon D7000. ISO 400. 1/100 sekund. f/2.0
Eld, vatten och en glödande blick.

 

 

Eld&Vatten – Tillbaka Till Rötterna

Ellinore – dagens hemvändare.

Hon kastade sig entusiastiskt över uppgiften och var väldigt tidigt på det klara med att hon ville bygga sin bild runt sången ”Det lilla ljus jag har”.

//: Det lilla ljus jag har, det ska få lysa klart :// Det lilla ljus jag har, det ska få lysa klart Lysa klart, klart, klart, lysa klart. 

//: Jag sätter det ej under skäppan, nej För det ska få lysa klart //: Jag sätter det ej under skäppan, nej För det ska få lysa klart Lysa klart, klart, klart, lysa klart

Jag valde att ta en bild underifrån, med fokus på Ellinore och med Hästveda kyrka som en pampig bakgrundsfond – mäktig tronar den upp sig och kan framstå som både lite hotfull och vacker. Bilden är full av suddiga fläckar och det är söndagens isiga regn som helt enkelt agerar närgången förgrund. Jag hade regnkläder, bra val med tanke på att jag låg på marken, i slibbigt snöslask, och fotade.

Candle Whisperer. Nikon D7000, Tamron 18-200 mm. ISO 320. 1/160 sekund. f/3.5.
Candle Whisperer.
Nikon D7000, Tamron 18-200 mm. ISO 320. 1/160 sekund. f/3.5.

 

Och Ellinores kloka reflektion nedan är väl värd att ta till sig.

”Jag har sällan något emot att posera framför kameran, så det var självklart att tacka ja till Åsas erbjudande om att delta i projektet ”Eld & Vatten” Att själv få vara med och styra hur fotot skulle bli, gjorde det än mer roligt.

Det första som poppade upp i huvudet på mig när jag tänkte på temat, var en lovsång som sjöngs mycket när jag var barn och tillbringade en hel del tid i kyrkans olika barnaktiviteter.

Texten symboliserar för mig, att vi måste vara rädda om den livslåga vi alla har inom oss. Att vi måste se upp och skydda lågan mot andra som kanske vill kväva den.

Jag har med åren fått lära mig att skydda och vara rädd om mig själv, det har funnits alltför många runtomkring mig som har försökt skada eller kontrollera min livslåga. Trots att jag idag har lämnat kyrkans gemenskap, är det ändock barndomens engagemang i församlingen som lade grunden till den inre styrka och trygghet jag känner. Därifrån lärde jag mig att ta tillvara på min ljuslåga och inte sätta den under skäppan. Därför kändes det självklart att fotograferingen skulle äga rum just på kyrkbacken i Hästveda, klädd på samma sätt som när jag flyttade därifrån, men nu skyddandes mitt ljus. Att på något sätt gå tillbaka till ursprungsplatsen, men nu kunna gå därifrån starkare än då. Jag känner mig väldigt nöjd med slutresultatet, Åsa lyckades fånga dramatiken, hur jag skyddar ljuset samtidigt som jag blickar bort mot nya tider.”

Ellinore, eller åtminstone en del av henne, har faktiskt figurerat i bloggen tidigare, klicka här för att se den bilden.

Projektet börjar närma sig sitt slut. Sista bilden är tänkt att vara en bild på fotografen själv (gaaaah!) dock är själva fotograferingen inte klar ännu – men idén är färdig.

På återseende.

Eld&Vatten – På Andra Sidan Fönstret

I dag ska ni få träffa Linda. Våra yngsta barn har i princip följts åt genom livet och eftersom jag ofta släpar runt på en kamera så har även Linda råkat hamna på bild vid några tillfällen – dock alltid i sällskap av dottern.

Men den här gången ville jag fotografera endast Linda och när jag kikade på de olika bilderna i datorn efteråt så var jag som den klassiska åsnan som irrar runt mellan två hötappar. Till slut bestämde jag mig för en bild där ansiktet är dolt i skugga och där kontrasterna mot det ljusa håret förstärker en känsla av mystik.

Bilden är tagen genom en fönsterruta som sprayats med vatten. Det finns både en kyla i bilden (modellen står på utsidan av glaset) i det lite kalla ljuset och en aning om värme från de tända ljusen. Handen mot fönsterrutan ger mig intryck av styrka och bestämdhet.

 

Behind Glass. Nikon D7000, Nikon 50 mm. ISO 250. 1/160 sekund. f/2.2.
Behind Glass.
Nikon D7000, Nikon 50 mm. ISO 250. 1/160 sekund. f/2.2.

 

Vad säger modellen själv?

”Min första tanke var att jag inte vill vara med på bild i bloggen. Men så tänkte jag att Åsa är duktig och kan skapa en häftig bild. Motivet kom jag på direkt med en regnig fönsterruta och att det skulle vara eld också missade jag så det löste sig precis innan.  Jag blev jättenöjd med bilden.”

 

Imorgon ska ni få se en bild på en kvinna som återvänder till sin barndomsby, och gör så med lite dubbla känslor.

På återseende.

Eld&Vatten – Brinnande kvinnor

Dagens bild ger mig lite gåshud.

Mari är en sådan där kvinna som inte fogar sig i ledet, som inte håller tyst och som vägrar låta sig trampas på. Hon hade redan innan fotograferingen en ganska klar bild över hur hon ville att slutresultatet skulle bli och vi finslipade bara några detaljer precis innan.

Allt klaffar i den här bilden, skärpan ligger exakt rätt på hennes ansikte, vattnet är fryst i sin våldsamma rörelse, Maris ansiktsuttryck visar på kamp och de två bleka eldarna i hennes hand står emot kraften som slår ner ovanifrån. Och några omtagningar var det såklart inte frågan om.

Detta är enda gången i projektet som en tredje person varit involverad just när bilden togs – för att kunna få fram explosiviteten i vattnets framfart behövdes ju någon som hällde och tack och lov ställde en familjemedlem upp på att tömma en hink vatten över huvudet på Mari.

 

Girl On Fire. Nikon D7000, Nikon 50 mm. ISO 250. 1/640 sekund. f/2.2.
Girl On Fire.
Nikon D7000, Nikon 50 mm. ISO 250. 1/640 sekund. f/2.2.

 

Mari förklarar sin tanke bakom bilden:

”När Åsa frågade tyckte jag att det lät jätteroligt! Jag gillar när det händer grejer och visste ganska direkt att jag ville ha vatten som rör sig i bilden. Fick sedan Alicia Keys ”Girl on Fire” i huvudet och tänkte mycket på hur ”kvinnor som brinner” blir obekväma… Bilden kom att handla om att hålla lågan vid liv och inte låta sig släckas… Jag älskar den verkligen! Den är vacker och den står för något som är viktigt för mig.”

Imorgon får ni träffa en kvinna bakom glas.

På återseende.

Eld&Vatten – Den Glödande Blicken

Det har blivit dags för del 6 av Eld&Vatten och dagens bild fotograferade jag vid Dalsjön i Bjärnum. Jag säger vid, för jag satt på land bredvid en gammal ogräsbevuxen brygga. Jenny, dagens modell, var inte så mycket vid sjön. Utan snarare i sjön. I vattnet alltså. I december. Och med kläder på.

Hennes tankar om vatten och eld när bilden var på planeringsstadiet, var om att eld för henne symboliserar styrka och att hon tänker på själva elementet när hon associerar till vatten.

Vi diskuterade lite fram och tillbaka innan hon klev i vattnet och kom överens om att låta hennes ansiktsuttryck visa på orubblig styrka, det ord som eld alltså är för henne.

Jag vet inte hur kallt det var i vattnet. Men jag vet att hon inte kunde stå på den dyiga bottnen utan fick trampa vatten och jag sneglade då och då på frälsarkransen som hängde där bredvid bryggan och repeterade i tankarna allt jag någonsin lärt mig om livräddning och HLR.

Bilden… Jag är supernöjd. Den gamla gistna bryggan med okända växter som kämpat sig igenom springorna i brädorna. Jennys blick, inte förbannad, men så stark och så orubblig, trots att hon fryser och eventuellt börjar tappa känseln i benen.

Vilken kvinna!

 

Styrka. Nikon D7000. Tamron 18-200 mm. ISO 320. 1/100 sekund. f/6.3
Styrka. 
Nikon D7000. Tamron 18-200 mm. ISO 320. 1/100 sekund. f/6.3

 

Vad säger Jenny själv?

”När jag blev tillfrågad kände jag mig stolt och samtidigt extremt obekväm, det där med att bli fotograferad är egentligen inte min sak. Men jag tvekade faktiskt aldrig på att ställa upp, ska jag bli fotograferad är det av Åsa. Efter mycket tänkande landade jag i att jag ville ha en bild som visar den styrka som både eld & vatten representerar för mig. Den slutgiltiga bilden ger mig det, den ger mig en känsla av den styrka & dragningskraft som finns i både vatten & eld.”

 

Imorgon får ni träffa Mari, vi har tillsammans skapat en väldigt symbolisk bild.

På återseende.

 

Eld&Vatten – The Candle Queen

Dagens modell har ni aldrig sett på bild i bloggen, men jag har fotat hennes barn vid flera tillfällen, bland annat fick vi till härliga höstbilder för ett par månader sedan, ni kan kika här.

När jag frågade Madde om hon ville vara med i Eld&Vatten så trodde hon därför att det var barnen som återigen skulle vara med. Någon dag innan insåg hon dock att det var henne själv det gällde men hon gaskade upp sig och backade inte ur åtminstone.

Bilden är tagen inomhus, hemma hos mig, jag har valt att bara låta lite ynka sidoljus från fönstret anas och resten av ljussättningen kommer från blockljuset i Maddes hand. Hennes fantastiska långa hår blir en naturlig inramning som lyckas både dölja och framhäva ansiktet på samma gång och jag kan avslöja att detta är en av de absolut första bilderna jag tog på henne – så efter cirka 20 sekunder så satt bilden där.

 

Hemligheten är att hålla kvar gnistan. Nikon D7000. Nikon 50 mm. ISO 640. 1/80 sekund. f/2.0.
Hemligheten är att hålla kvar gnistan.
Nikon D7000. Nikon 50 mm. ISO 640. 1/80 sekund. f/2.0.

 

Ljus har en stor betydelse för henne, hon berättade innan fototillfället att hon tänder levande ljus så ofta tillfälle ges. Jag valde att låta lågan hotas av ett vattenglas, där en droppe är ytterst nära att lämna glaset och döda lågan, hade ni sett hela bildserien så hade ni även fått se hur detta också hände.

Och Madde själv, hur tänker hon om fotoprojektet?

”Spännande, kreativt och svårt. Råkade ju missuppfatta uppgiften först. Men eld står mig varmt om hjärtat: brasor, ljus och lyktor ger en lugnande och mysig atmosfär.

Gillade konceptet med bilden. Att släcka en låga är inte alltid negativt. Man håller ju kvar gnistan.”

Morgondagens bild blir något alldeles extra, ni ska få träffa en superkvinna som utmanade sig själv och gick riktigt långt för bildens skull. Längre än vad jag någonsin skulle kunnat göra. Jag ryser bara jag tänker på det. Det blir vatten, mycket vatten.

På återseende.

 

 

Julkortet

Jag vill i dag, på självaste julafton, passa på att önska er alla en god jul. Hade det varit möjligt så hade jag kramat er alla (och då är jag verkligen inte en kramig person) och tackat er tusenfalt för att ni läser, tittar på bilder och faktiskt bryr er om att återkomma hit gång på gång.

Bloggen har varit igång sedan i början av juni och det har ju varit en salig blandning av barn, brandbilar, blommor (oftast i svartvitt) och dubbelexponerad natur. Det blir ungefär samma sak i framtiden och med flera utmaningar för fotografen.

 

God Jul! Ni är liksom bäst. Nikon D7000, Tamron 18-200 mm. ISO 1600. 1/25 sekund. f/5,6.
God Jul! Ni är liksom bäst.  Nikon D7000, Tamron 18-200 mm. ISO 1600. 1/25 sekund. f/5,6.

 

Förutom att ni läsare självklart är guld värda så finns det några personer som får ett extra tack:

Norra Skånes chefredaktör, Mimmi Karlsson-Bernfalk som tog kontakt med mig i början av året och ville att jag återigen skulle börja blogga för tidningen, och som direkt sa ja när jag meddelade att jag egentligen bara kan tänka mig att blogga om foto.

Alla vänner, både gamla och helt färska, som låter mig publicera bilder av dem och som ställer upp på mina galna upptåg.

Alla vänner som ställer upp som barnvakt så att jag får tid till fotograferingen, ni vet vilka ni är.

Magnus, vän och brandman, som var den första jag bollade idéer om Projekt Räddningstjänst med och som faktiskt verkade tycka att det var en bra idé.

Peter Dubrefjord, räddningschefen i Osby, som ända från början tyckte att det var helt naturligt att  släpa runt på en fotograferande stalker, helt okunnig om räddningstjänst, i sammanlagt tre årstider – och som har peppat mig när jag med mitt kontrollbehov ibland har tvekat inför vissa situationer.

 

I morgon återgår en julmatsmätt blogg till Eld&Vatten.

På återseende.

Eld&Vatten – Under Ytan

Modellen på dagens bild heter Emma. Under åren har hon mest råkat fastna på bild då och då när jag släpat runt på kameran, men jag har aldrig haft uppdraget att fota just henne. Hon är som jag, lite kameraskygg och vill ha kontroll över slutprodukten själv.

Så det kändes otroligt roligt att hon svarade ja när jag frågade henne om hon ville vara med i Eld&Vatten och att jag äntligen kunde få plåta henne. Hon hade en konkret idé som hade kunnat vara ännu mer galen då hon var fullt beredd att byta badkaret mot den lokala badsjön i Hästveda.

Jag övertalade henne att välja ett badkar inomhus istället.

 

Submerged. Nikon D7000, Nikon 50 mm. Ringblixt. ISO 200. 18125 sekund. f/2.5.
Submerged.
Nikon D7000, Nikon 50 mm. Ringblixt. ISO 200. 1/125 sekund. f/2.5.

 

Och hur gick Emmas tankar före och efter hon fick se bilden?

”När jag blev tillfrågad kickade min självbevarelsedrift in och jag ville säga nej. Jag är väldigt obekväm framför kameran och tycker inte alls om att bli fotograferad. Sen kände jag att jag måste komma över det där och såg det som en rolig utmaning istället. Jag var inte helt bekväm och hade jag inte känt Åsa sedan tidigare så hade jag absolut inte vågat.

Innan jag fick se bilden var jag jättenervös, jag tänkte att det nog vore bättre att slippa se den och helt enkelt ignorera att det någonsin hänt.

Efteråt fick jag en wow-känsla i hela kroppen, jag vågade! Och det blev ingen katastrof! Jag är galet nöjd med bilden och stolt över att jag gick utanför min bekvämlighetszon som jag kämpat så länge för att hålla mig i.”

 

I nästa inlägg ska ni få träffa Madde, och hon och jag har tillsammans skapat en mörk men intensiv bild.

På återseende.

 

Eld&Vatten – den otäcka elden?

Tack för en härligt positiv respons, både på Facebook och i besöksstatistiken. Jättekul att ni verkar uppskatta Eld&Vatten så mycket. Jag är riktigt stolt över de bilder jag tagit hittills och dessutom stolt över modellerna som många gånger gått utanför sin bekvämlighetszon.

I dag är det Nettans tur. Jag vet ju att hon har ett stort fotointresse och tar bilder som är fulla av karaktär och stämning – vill du kika så hittar du henne på Instagram där hon heter @plettis.

När jag frågade henne om hon ville vara med i det här fotoprojektet sa hon ja direkt och talade med en gång om att hon är rädd för eld och att hon ville förmedla den känslan.

Vi gick ut i mörkret med en pinnstol och ett blockljus och jag tog en serie bilder. Som hastigast kikade jag på displayen och såg bra bilder och att Nettan såg glad, men när jag tittade på fotona i datorn såg jag direkt att jag tagit fel – hon ser väldigt avvaktande ut och ganska nervös. Så det blev precis som hon ville ha det.

Ambitionen var att bilden skulle ses genom vattendroppar och efter att ha testat lite olika varianter så valde jag att ta en extra bild och helt enkelt slå ihop dem i datorn. Bild nummer två är kolsyrat (och smaksatt) mineralvatten i en skål som jag ställde på mitt köksbord.

Och Nettan själv, vad säger hon då?

 

Fire Go Away. Nikon D7000, Nikon 50mm. ISO 200. 1/6 sekund. f/2.0. Stativ och fjärrutlösare.
Fire Go Away.
Nikon D7000, Nikon 50mm. ISO 200. 1/6 sekund. f/2.0. Stativ och fjärrutlösare.

 

”När jag fick frågan om projektet blev jag väldig glad över förfrågan och temat tänkte jag med en gång på min rädsla för eld. Jag är en sådan som tycker det är fint med tända ljus men jag kan inte slappna av när jag har det så istället låter jag bli att tända. Så just den känslan ville jag få fram på något vis. Tänkte på det där spöklika som ett ljus i mörkret kan göra med ett ansikte och kände att det skulle passa som min tolkning. Bilden blev så cool. Fotografen har verkligen fått fram den där känslan att jag faktiskt inte alls vill ha det där ljuset så nära mig. Tyckte det blev väldigt bra med ett så stort ljus. Så nöjd och en fotograf som är så duktig på att både känna av och att lyssna på det som inte sägs.”

 

Imorgon involverar Eld&Vatten ett badkar. Nej, det är inga tankbilar inblandade, utan ett riktigt badkar. Som någon badar i.

Nyfikna?

På återseende.

Eld&Vatten – möt en stark ung kvinna

Ni har sett henne förut, bland annat i det här inlägget.

Första bilderna på Emilia tog jag sommaren 2013 och hon har återkommande gånger hamnat framför mina kameror. Borta är numera den osäkra valpigheten från de tidiga tonåren – nu ställer hon sig framför kameran och sedan sitter bilden bara. Jag fattar sällan hur, men är tacksam för att allt jag i princip behöver göra är att sköta inställningarna på kameran och sedan trycka av.

Det var givet att fråga Emilia om hon ville vara med i Eld&Vatten. Hon är en av mina absoluta favoritmodeller och den där lite ilskna och väldigt brännande blicken går rakt igenom betraktaren.

Bilden togs i går eftermiddag, det började skymma och i trädgården brann en eld. Emilia hade fyllt en vattenkanna med (varmt) vatten och satte sig sonika på marken och började agera som något slags proffs. Jag bara fotade och fotade och resultatet blev en mängd riktigt bra bilder. Jättesvårt att välja efteråt.

Men till slut blev jag tvungen att bestämma mig och den utvalda bilden anser jag visar på en stark ung kvinna, den har jävlar anamma och brandmanshjälmen symboliserar både kopplingen till eld och till Emilias familj, som är oerhört viktig för henne – pappa är nämligen brandman. Vattnet som rinner nerför hjälmen skapar, tillsammans med de oknäppta remmarna, linjer och rörelse i porträttet medan Emilias ansiktsuttryck fångar in och låser fast.

 

Eld, vatten och en glödande blick. Nikon D7000. ISO 400. 1/100 sekund. f/2.0
Eld, vatten och en glödande blick.
Nikon D7000. ISO 400. 1/100 sekund. f/2.0

 

Vad säger hon själv då?

”Jag blev väldigt glad när jag blev tillfrågad! Började genast fundera på hur bilden skulle kunna se ut.
Jag fick många idéer och tyckte det var svårt att bara välja en. Men med hjälp utav fotografen så fick vi till en bild som jag är nöjd med!
Jag är nöjd med uttrycket i bilden, känns naturligt!”

Imorgon kommer nästa del i Eld&Vatten. Då ska ni få möta någon som inte tycker om eld.

På återseende.