Eld&Vatten – Tillbaka Till Rötterna

Ellinore – dagens hemvändare.

Hon kastade sig entusiastiskt över uppgiften och var väldigt tidigt på det klara med att hon ville bygga sin bild runt sången ”Det lilla ljus jag har”.

//: Det lilla ljus jag har, det ska få lysa klart :// Det lilla ljus jag har, det ska få lysa klart Lysa klart, klart, klart, lysa klart. 

//: Jag sätter det ej under skäppan, nej För det ska få lysa klart //: Jag sätter det ej under skäppan, nej För det ska få lysa klart Lysa klart, klart, klart, lysa klart

Jag valde att ta en bild underifrån, med fokus på Ellinore och med Hästveda kyrka som en pampig bakgrundsfond – mäktig tronar den upp sig och kan framstå som både lite hotfull och vacker. Bilden är full av suddiga fläckar och det är söndagens isiga regn som helt enkelt agerar närgången förgrund. Jag hade regnkläder, bra val med tanke på att jag låg på marken, i slibbigt snöslask, och fotade.

Candle Whisperer. Nikon D7000, Tamron 18-200 mm. ISO 320. 1/160 sekund. f/3.5.
Candle Whisperer.
Nikon D7000, Tamron 18-200 mm. ISO 320. 1/160 sekund. f/3.5.

 

Och Ellinores kloka reflektion nedan är väl värd att ta till sig.

”Jag har sällan något emot att posera framför kameran, så det var självklart att tacka ja till Åsas erbjudande om att delta i projektet ”Eld & Vatten” Att själv få vara med och styra hur fotot skulle bli, gjorde det än mer roligt.

Det första som poppade upp i huvudet på mig när jag tänkte på temat, var en lovsång som sjöngs mycket när jag var barn och tillbringade en hel del tid i kyrkans olika barnaktiviteter.

Texten symboliserar för mig, att vi måste vara rädda om den livslåga vi alla har inom oss. Att vi måste se upp och skydda lågan mot andra som kanske vill kväva den.

Jag har med åren fått lära mig att skydda och vara rädd om mig själv, det har funnits alltför många runtomkring mig som har försökt skada eller kontrollera min livslåga. Trots att jag idag har lämnat kyrkans gemenskap, är det ändock barndomens engagemang i församlingen som lade grunden till den inre styrka och trygghet jag känner. Därifrån lärde jag mig att ta tillvara på min ljuslåga och inte sätta den under skäppan. Därför kändes det självklart att fotograferingen skulle äga rum just på kyrkbacken i Hästveda, klädd på samma sätt som när jag flyttade därifrån, men nu skyddandes mitt ljus. Att på något sätt gå tillbaka till ursprungsplatsen, men nu kunna gå därifrån starkare än då. Jag känner mig väldigt nöjd med slutresultatet, Åsa lyckades fånga dramatiken, hur jag skyddar ljuset samtidigt som jag blickar bort mot nya tider.”

Ellinore, eller åtminstone en del av henne, har faktiskt figurerat i bloggen tidigare, klicka här för att se den bilden.

Projektet börjar närma sig sitt slut. Sista bilden är tänkt att vara en bild på fotografen själv (gaaaah!) dock är själva fotograferingen inte klar ännu – men idén är färdig.

På återseende.