Det allra nyaste

Små nyfödingar. Helt färska varelser som har en helt blank livskarta framför sig. Som små mjuka och fjuniga underverk tittar de storögt på världen och tar sig en sovstund när det helt enkelt passar dem.

Nyligen fick jag förmånen att fota en sådan där. Han sov sig igenom nästan hela fotograferingen och jag har valt en bild som inte identifierar barnet på något sätt, men som är så väldigt representativ för hur fantastiskt underbara bebisar är.

 

Bebisfötter. Mitt hjärta smälter. Nikon D7000. Nikon 50 mm. ISO 640. 1/80 sekund. f/2.0.
Bebisfötter. Mitt hjärta smälter.
Nikon D7000. Nikon 50 mm. ISO 640. 1/80 sekund. f/2.0.

 

Välkommen till världen, kära barn.

Du lär få se mig igen, och tror du mig inte så fråga dina syskon.

På återseende.

 

Projekt Räddningstjänst svarar

Jag har fått väldigt många frågor om Projekt Räddningstjänst sedan starten i september förra året och det märks att det finns en nyfikenhet och ett intresse för projektet.

Här tänkte jag lägga en sådan där sammanfattning som gör att det är lite lättare att läsa ikapp, samt försöka svara på de frågor som jag samlat på mig så här långt, ofta är det faktiskt samma frågor, i lite olika varianter, som dyker upp gång på gång.

Den absolut vanligaste frågan är ”Varför?” Eller mer detaljerat: Varför just räddningstjänsten?

Svar: Jag var själv nyfiken på vad de sysslar med när blåljusen inte blinkar och hade på känn att räddningstjänst är en bransch som i bloggen skulle kunna generera både sevärda bilder och läsvärda texter. Och jag hade nog rätt, om jag kikar på bloggens besöksstatistik åtminstone och det värmer verkligen ett fotografhjärta.

Hur hinner du med?

Jag har ju ett heltidsjobb och fotograferingen är min hobby. Hobby tar man sig tid till och därmed basta. Frågor på det? Nä, skämt åsido – det är fördelen med att följa en station med beredskapsanställd personal – övningar sker oftast kvällstid vilket möjliggör min närvaro. Då och då tar jag en semesterdag och hänger en heldag i Osby, personalen bävar nog inför varje gång.

 

DSC_6538

 

Varför just Osby?

Ursprungsplanen var att hitta en station bemannad med deltidsbrandmän och Osby ligger geografiskt bra till då jag bor i Hästveda. Och eftersom räddningschefen direkt var positiv så var det ju inte mycket att tveka över, utan jag hoppade mentalt jämfota av glädje, fånlog glatt i bilen på väg hem och funderade på om räddningschefen egentligen fattade vad han gav sig in på. Nåväl, nu är det för sent.

Är det inte en väldigt ”grabbig” stämning?

Absolut inte. Jag kan ju inte svara för andra räddningstjänster runt om i landet men mitt intryck är snarare att det är en hjärtlig stämning och att det handlar om individer istället för könstillhörighet, och där det åtminstone inte är uppenbart att folk lägger band på sig bara för att jag är i närheten. Jag har ju sagt det förut – det känns som om jag blev accepterad ganska så snabbt som en del av miljön.

 

DSC_7680

 

Men tänk om du är med när det går larm och det visar sig att det är en jättehemsk olycka? 

Jag är naturligtvis medveten om det men det är också så att jag kan välja vilket håll jag vill titta åt och vad jag fotograferar. Mitt fokus är brandmännen, inte tragik, och det är ju faktiskt så att jag kan välja att lägga undan kameran och alltså inte ta en endaste bild.

Är du aldrig rädd?

Nej, inte rädd. Jag känner mig trots allt trygg i räddningstjänstmiljön och jag litar på att de vet vad de sysslar med. Men det är klart att det blir en del nya upplevelser som gör att jag får testa några av mina (mentalt påhittade?) gränser. Att låta någon annan köra bil i hög hastighet och själv bara vara passagerare är ju definitivt en sådan sak.

 

DSC_2316

 

Men vad pratar ni om egentligen?

Ja, jösses. Allt mellan himmel och jord. Inte bara räddningstjänst även om det givetvis blir en del sådant också, av högst förklarliga skäl. Ibland pratar vi om katter och barn också. Och, glädjande nog, om fotografering.

Kommer du att göra några fler fotoprojekt om andra yrken?

Inte omöjligt, men då i kortare varianter. Projekt Räddningstjänst tar en stor del av min tid och även om detta är skitroligt så är jag inte säker på om jag har förmågan att rodda ett lika stort projekt i hamn igen. Men det finns fler yrken som jag är nyfiken på och jag tar tacksamt emot förslag och inbjudningar.

 

ASA_9328

 

Varför är du ibland på andra räddningstjänster och härjar (ordagrant citat från frågeställaren)?

Alltså, det var inte meningen men det råkade bli så och det ena ledde till det andra. Jag har varit varmt välkommen och tydligen uppfört mig exemplariskt då både Hässleholm och Höganäs verkar tycka att jag är välkommen tillbaka.

Måste man inte vara grymt vältränad för att bli brandman?

Du ska klara fystesterna, som finns av en anledning, men det handlar inte om ouppnåeliga krav. Kommer det en prova-på-dag hos en räddningstjänst nära dig så testa! Jag klarade ju faktiskt av löpbandstestet om ni minns?

 

ASA_9406

 

Undrar ni över fler saker är det bara att kommentera nedan eller skicka ett mail så svarar jag efter bästa förmåga.

Vill ni läsa ikapp hela projektet (det går bra att bara titta på bilder också)? Klicka då på länkarna nedan.

Hur allting började och alla inlägg från 2015.

Första inlägget 2016 – utflykt i 8060.

Ulf och katten.

Det mest lästa inlägget så här långt – deltidsbrandmannen och de anhöriga.

Fotograf på vift, men var?

Ett helt dygn hos räddningstjänsten.

Vilka egenskaper ska en brandman ha?

Motorsågar, trafikolycka och en fotograferad fotograf.

 

Som sagt, maj månad ut – sedan är den aktiva delen av Projekt Räddningstjänst över. Jag klurar fortfarande på hur denna unika bilddokumentation ska leva vidare. Min ambition är att den ska få förlängt (evigt?) liv i bokform och som en utställning som kanske kan locka fler intresserade till yrket, branschen dras ju trots allt med utmaningar när det gäller just rekrytering.

Och Projekt Räddningstjänst kommer också att dyka upp i en tidning som ett stående inslag med start senare i vår och det är en nervös fotograf, som ju ändå borde vara van vid uppmärksamheten vid det här laget… Men jag återkommer om detta lite senare när det börjar att dra ihop sig.

På återseende.

 

Trafikolycka samt en väldigt liten brandstation

Jag är hemkommen efter att ha tillbringat dagen i sällskap med gänget på brandstationen i Osby. Jag har gjort som jag brukar, följt hack i häl på den som har beredskap, i dag var det Janne som fick på sin lott att ha skuggan efter sig i princip hela dagen.

Men han är stabil och så van att jag inte ens tror att han hör kameraklickandet längre.

I det här inlägget tänker jag ta er med på min dag steg för steg. Det som har hänt innan första bilden nedan togs var, inte helt oväntat, kaffeförberedelser. Utan kaffe stannar som bekant världen – åtminstone blir det ytterst få bilder tagna. Mina kameror fungerar inte utan koffein – så kan vi väl säga.

 

 

Ulf förbereder för att lämna över 8080 till Janne som står på tur att ha beredskap.
Ulf förbereder för att lämna över 8080 till Janne som står på tur att ha beredskap.

 

Vintervägar resulterar i smutsiga bilar.
Vintervägar resulterar i smutsiga bilar.

 

Mattvätt ingår i arbetsbeskrivningen.
Mattvätt ingår i arbetsbeskrivningen.

 

DSC_7405
Hjälmen med UN på åker tillbaka upp på hyllan…

 

Och Janne packar in sina saker i 8080.
Och Janne packar in sina saker i 8080.

 

Tills på torsdag då en annan röd hjälm, med andra bokstäver, läggs i baksätet.
Tills på torsdag då en annan röd hjälm, med andra bokstäver, läggs i baksätet.

 

Det är dimma och lite råkallt i Osby den här måndagsmorgonen. Janne och jag tar 8070 (premiäråktur för mig i den bilen).
Det är dimma och lite råkallt i Osby den här måndagsmorgonen. Janne och jag tar 8070 (premiäråktur för mig i den bilen) för att lämna in en för närvarande defekt motorsåg för reparation.

 

Hack i häl (det är ju det jag gör), på mannen med motorsågen.
Hack i häl (det är ju det jag gör), på mannen med motorsågen.

 

Motorsågen i fråga hade tappat några vitala delar men mekanikern på Osby Såg och Motor fixade det på en halvminut ungefär.
Motorsågen i fråga hade tappat några vitala delar men mekanikern på Osby Såg och Motor fixade det på en halvminut ungefär.

 

Sedan blir det kaffe och finfrukost då den i gänget som fyller år bjuder på mackor.
Sedan blir det kaffe och finfrukost då den i gänget som fyller år bjuder på mackor.

 

Janne och Peter har ett snabbt möte om räddningstjänstiga ting.
Janne och Peter har ett snabbt möte om räddningstjänstiga ting.

 

Första stopp på dagens tur är brandstationen i Lönsboda.
Vi beger oss ut i verkligheten och första stopp på dagens tur är brandstationen i Lönsboda.

 

Prylar lämnas och vi styr sedan kosan mot Hökön.
Prylar lämnas och vi styr sedan kosan mot Hökön.

 

Tövädret ger slask och fotografen funderar m om inte barmarken kan innebära att det faktiskt ändå är vår.
Tövädret ger slask och fotografen funderar på om inte barmarken kan innebära att det faktiskt ändå är vår.

 

En krok lämnas i Hökön, vars brandstation...
En krok lämnas i Hökön, vars brandstation…

 

...faktiskt bara är marginellt större än byns gamla station, med torn och allt som ni kan se.
…faktiskt bara är marginellt större än byns gamla station, med torn och allt som ni kan se.

 

Vi är tillbaka i Osby och 8080 står beredd med laddning på och dörrarna öppna.
Vi är tillbaka i Osby och 8080 står beredd med laddning på och dörrarna öppna.

 

Rosa kroken hänger där den ska på 8030.
Rosa kroken hänger där den ska på 8030.

 

Janne förevisar hur radion i andningsmasken fungerar.
Janne förevisar hur radion i andningsmasken fungerar.

 

Och så ringer telefonen - den som har beredskap har ungefär raka motsatsen till en telefonfri dag.
Och så ringer telefonen – den som har beredskap har ungefär raka motsatsen till en telefonfri dag.

 

Det här är insidan av 8010, släckbilen med plats för fem personer. Det är dock inte jättemycket plats att bre ut sig på.
Det här är insidan av 8010, släckbilen med plats för fem personer. Det är dock inte jättemycket plats att bre ut sig på.

 

Luvan är redo inför julen 2016.
Luvan är redo inför julen 2016.

 

Jimmie och jag dricker kaffe. Och ni vet - jag lägger ifrån mig kameran ibland och vips kommer det klåfingriga personer som ska testa den, i det här fallet är det Ulf som tydligen anser att fotografen syns alltför sällan på bild.
Jimmie och jag dricker kaffe. Och ni vet – jag lägger ifrån mig kameran ibland och vips kommer det klåfingriga personer som ska testa den, i det här fallet är det Ulf som tydligen anser att fotografen syns alltför sällan på bild.

 

När Ulf och Jimmie slår sina kloka huvuden ihop så ser det ut så här.
När Ulf och Jimmie slår sina kloka huvuden ihop så ser det ut så här.

 

Rätt som det är så tänds all belysning i vagnhallen och några sekunder därefter så piper det gällt i Jannes sökare när det kommer in ett larm om en trafikolycka i ett villaområde i Osby.  Vi galopperar ner för trapporna, Janne drar på sig larmkläder och jag kravlar in på min plats höger bak i befälsbilen.

Efter några minuter är vi framme på olycksplatsen där en personbil och större skåpbil har kolliderat. Janne börjar direkt att organisera arbetet och strax rullar både 8010 och 8050 in på gatan. Tack och lov verkar de båda olycksförarna, som var ensamma i respektive bil, ha klarat sig undan allvarliga skador men det syns att de är tagna efter krocken som har varit tämligen rejäl och placerat skåpbilen uppe på en trädgårdshäck.

Jag börjar bilddokumentera åt räddningsledaren men tar ju också bilder att publicera här i bloggen. De bilderna är inte tänkta att visa omskakade olycksoffer utan jag hoppas att de snarare visar hur upplevelsen är för brandmännen och vilket jobb de utför på en skadeplats.

 

Blåljusen är påslagna och vi är på väg.
Blåljusen är påslagna och vi är på väg.

 

Snart får vi sällskap av styrkan i två andra bilar.
Snart får vi sällskap av styrkan i två andra bilar.

 

DSC_7671

 

DSC_7662

 

Den vita skåpbilen har hamnat i en häck och en lyktstolpe har skadats i krocken.
Den vita skåpbilen har hamnat i en häck och en belysningsstolpe har skadats i krocken.

 

DSC_7579

 

Personbilen är rejält skadad i fronten.
Personbilen är rejält skadad i fronten.

 

Olycksplatsen ska märkas upp för att uppmärksamma andra på att räddningsarbete pågår
Olycksplatsen ska märkas upp för att uppmärksamma andra på att räddningsarbete pågår.

 

DSC_7592
Ser du den här triangeln och ett fast lysande rött sken, så kör inte förbi. På vägen framför finns det räddningspersonal i tjänst. Vänta tills du får klartecken att köra vidare.

 

DSC_7606

 

DSC_7627
Det är Mikael som är styrkeledare vid den här trafikolyckan.

 

DSC_7575

 

Krossade plastdetaljer ligger utspridda över vägbanan och Emma sopar.
Krossade plastdetaljer ligger utspridda över vägbanan och Emma sopar.

 

DSC_7552
Kent försöker skaffa sig en överblick vad gäller det som eventuellt kan finnas under skåpbilen och hur skadat fordonet kan tänkas vara undertill., exempelvis om där finns någon form av läckage som kan behöva saneras.

 

DSC_7658
Zebastian.

 

DSC_7670
Håkan.

 

DSC_7642

 

DSC_7636
Stellan och Emma samlar ihop skräpet och när brandmännen gjort vad de kunnat på platsen är räddningstjänstarbetet avslutat.

 

DSC_7687
Brandbilarna rullar åter tillbaka till stationen.

 

DSC_7707
Lite snabb energipåfyllning.

 

DSC_7709
Och därefter är det dags att skriva insatsrapport.

 

DSC_7714
Det börjar bli mörkt och det är dimmigt. Jag säger hejdå till Janne, Jimmie, Ulf, Peter och Jeanette och drar mig hemåt.

 

Ännu en vardag hos räddningstjänsten är över. Jag lämnar med känslan av att det är precis så här verkligheten ser ut: man vet aldrig vad som kan hända under dagen.

På återseende.

Vintertips för mobilkameran

Jag bloggar snabbt från mobilen i dag och tycker att ni ska passa på att fota medan landskapet är täckt i frostig (och obehagligt kall) vinterdräkt.

Bilderna nedan är oredigerade och tagna med mobilen, en Samsung Galaxy S4.

Dagens tips : använd zoom för att få fina närbilder på vintermönster.

 

20160123_092639

 

20160123_092432

 

20160123_092658

 

20160123_092200

 

20160123_091908

 

Och du, har du röststyrning på mobilkameran så aktivera den,  ett snorbra hjälpmedel i jakten på skarpa bilder.

På återseende.

En idealisk brandman?

MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, har i dagarna uppmärksammat både bloggen och Osbys Räddningstjänst. Klicka gärna här för att följa länken, den artikeln är lite av grunden till just det här inlägget.

Ni har ju tidigare också kunnat läsa här i bloggen om de fem nya brandmän, Jannike, Martin, Nicklas, Anna-Clara och Emelie, som fick anställning i november förra året. Räddningschefen Peter Dubrefjord är nöjd med sin rekrytering och anser att dessa fem är de bästa som efter olika tester och intervjuer alltså fick skriva på anställningsavtalen.

Hur ser då den kompetente brandmannen ut? Vilka kvalitéer var det som räddningschefen sökte när han började arbetet med att leta efter ny personal? Så här säger han:

EN brandman med heltäckande kompetens finns inte. Jag vill se att vi har en ”palett” med flera egenskaper med oss när vi är ute på utryckningar. Att leda en insats eller räddningsstyrka innebär att utse rätt personer för specifika arbetsuppgifter.

Ingen kan vara bäst på allt men alla kan vara bra på några saker! I grunden måste dock finnas ett intresse av att hjälpa människor och ibland sätta sina egna behov åt sidan”

 

Räddningschefen i Osby - Peter Dubrefjord.
Räddningschefen i Osby – Peter Dubrefjord.

 

Ni har ju efter alla månader lärt känna (åtminstone på håll) en del av de kvinnor och män som arbetar inom räddningstjänsten i Osby, vissa förekommer oftare än andra och det beror mest på slumpen faktiskt – de som jag råkar träffa på är också de som hamnar på bild. En del av dem ska nu få berätta vad de anser att de bidrar med för kompetenser till sin roll som räddningstjänstpersonal i beredskap:

 

Jag är inte rädd för att hugga i där det behövs och vara öppen för att lära sig nya saker. Är ju ett jobb där man aldrig blir fullärd - Rolle-
Jag är inte rädd för att hugga i där det behövs och är öppen för att lära mig nya saker. Är ju ett jobb där man aldrig blir fullärd – Rolle-

 

Tror jag bidrar med viljan att lära mig själv mer samt att lära andra mer för att höja kompetensen. -Pierre-
Tror jag bidrar med viljan att lära mig själv mer samt att lära andra mer för att höja kompetensen. -Pierre-

 

Jag är arbetsam, god social kompetens, har lätt för att sätta mig in i nya situationer och att ta för mig när det behövs. Jag är ordningssam och organiserad. -Jannike-
Jag är arbetsam, god social kompetens, har lätt för att sätta mig in i nya situationer och att ta för mig när det behövs. Jag är ordningssam och organiserad. -Jannike-

 

Jag bidrar med vilja och engagemang. -Emma-
Jag bidrar med vilja och engagemang. -Emma-

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska svara, men jag söker av byggnader ganska fort när det gäller rökdykning. - Matte-
Jag vet inte riktigt vad jag ska svara, men jag söker av byggnader ganska fort när det gäller rökdykning. – Matte-

 

Jag är fortfarande så ny i rollen. Kanske kan jag bidra med hårt arbete, praktiskt tänkande och tråkiga vitsar. -Martin-
Jag är fortfarande så ny i rollen. Kanske kan jag bidra med hårt arbete, praktiskt tänkande och tråkiga vitsar. -Martin-

 

ag anser själv att jag bidrar med ansvarstagande, kompetens, vilja att lära och förbättra arbetet vi gör tillsammans i gruppen. Kliver inte undan utan är gärna den som smutsar ner händerna. -Zebastian-
Jag anser själv att jag bidrar med ansvarstagande, kompetens, vilja att lära och förbättra arbetet vi gör tillsammans i gruppen. Kliver inte undan utan är gärna den som smutsar ner händerna. -Zebastian-

 

Erfaren,intresserad, förhoppningsvis lugn - Lennart-
Erfaren,intresserad, förhoppningsvis lugn – Lennart-

 

Social kompetens,inga problem med att prata å hjälpa andra människor. -Nicklas-
Social kompetens,inga problem med att prata och hjälpa andra människor. -Nicklas-

 

Jag anser jag bidrar med lugn och rutin. -Sten-
Jag anser jag bidrar med lugn och rutin. -Sten-

 

Jag känner mig mest hemma inom området sjukvård! Då jag läst sjukvård och arbetat med det. -Emelie-
Jag känner mig mest hemma inom området sjukvård, då jag läst sjukvård och arbetat med det. -Emelie-

 

Det är dock ingen hemlighet att könsfördelningen inom räddningstjänsten är tämligen obalanserad. Bloggen har medvetet valt att avstå från att kommentera det så här långt i Projektet. Varför? Jo, jag anser att det inte är särskilt relevant om det är en man eller kvinna som har larmställ på sig. Men jag vet också att det fortfarande, alltså idag år 2016, finns de som tycker att vissa yrken inte lämpar sig för kvinnor (eller män för den delen) och fokus för mansdominerade arbeten blir då alltid på fysisk styrka som om det skulle vara det absolut avgörande. Jag vill då poängtera att inom räddningstjänsten ställs exakt samma krav – oavsett kön. Att man ska klara av vissa fysiska tester hör samman med de arbetsuppgifter, bland annat i form av rökdykning, som yrkesrollen innefattar. Vi tar det igen: oavsett om du är man eller kvinna så är kraven exakt likadana, vid antagning och under pågående anställning.

Och den dag du är i akut behov av räddningstjänsten, kanske när du har råkat ut för en trafikolycka, då tror jag knappast att du bryr dig om vad brandmän, poliser och ambulanspersonal har för kön.

Peter Bergh är ordförande i fackföreningen Brandmännens Riksförbund. Han har arbetat med de här frågorna länge så jag frågade honom hur utvecklingen ser ut i dag. Och han säger något väldigt klokt: Det som ligger framför oss nu är att bättre informera om yrket externt och få människor att se på detta som vilket annat arbete som helst. Människor som då ser att detta är ett yrke för alla och ”för mig” och inte skräms bort redan i tron över vad detta är.”

I tron över vad detta är. Men det är nog just det: föreställningarna om vad det innebär att inneha en viss yrkesroll. Och vad gäller brandmannayrket ska du vara stor, stark och helst då man (det senare bygger ju på de två första orden). Ja, jag raljerar och förenklar – för att framhäva det absurda i att dela in yrken i stereotypa fack, och särskilt utifrån kön.

Peter Bergh säger också:

”Könsfördelningen i svensk räddningstjänst har en del att önska men de generellt största problemen, som brukar kallas ”intern kultur”, ser eller hör jag inte mycket av längre och sakta men säkert kommer tjejerna. Ser jag till medlemsmatrisen 2015 har vi nog aldrig förr haft sådan utveckling och kan det vara så att proppen håller på att gå ur? Jag känner igen mig från min tid vid ambulansen och hur kamraterna vid polisen resonerade och jag tror och hoppas att vi är i ett, eller nära ett, läge där vi pratar om yrket och inte vem eller vilka vi är. Eller borde vara. Yrket är grunden och de krav arbetet som ska utföras ställer, är det som gäller. 

 Vid ambulansen kom en betydande arbetsmiljöförbättring i hur man arbetade och en produktutveckling till lättare och smartare verktyg för arbetet när tjejerna kom och även om vi inte är där riktigt ännu så tror jag på det även för räddningstjänsten.

Jag vill inte prata tjejer och killar alltså utan personer och att alla som klarar de krav som ställs är välkomna. Och inte minst, behövs. Olika ger tillsammans större förmåga och med en relevant grund och sedan anpassning mot vad man skall utföra oavsett vem som utför så är saken klar. Hör ni denna debatt vid ambulansen eller polisen idag, nä, och det bör bli så här med.” 

 

En del av brandmannayrket är fysiskt - kraven är ställda med utgångspunkt i att den anställde ska orka med exempelvis rökdykning. Bilden är från Höganäs.
En del av räddningstjänstyrket är fysiskt – kraven är ställda med utgångspunkt i att alla anställda ska orka med exempelvis rökdykning. Bilden är från Höganäs.

 

Bloggen kommer att fortsätta sitt arbete med att skildra räddningstjänstens vardag. Jag kommer att förfölja brandmännen med mina kameror, precis som vanligt och visa er resultaten. Är just DU sugen på att jobba inom räddningstjänsten? Ta då chansen om den kommer – du vet aldrig vad du kan förrän du har provat.

På återseende.

Ett dygn hos räddningstjänsten

Bilen berättar att det är 12 minusgrader när jag parkerar utanför brandstationen i Hässleholm på lördagsmorgonen. Jag har så mycket kläder på mig att en Michelingubbe framstår som graciös i jämförelse. Ett dygn hos räddningstjänsten i Hässleholm, ihop med Grupp 4, väntar och jag både ser fram emot upplevelsen och är givetvis lite smånervös. – det är sådan jag är. Jag har träffat Per Friis, skiftets insatsledare, tidigare under planeringsstadiet men i övrigt är det endast obekanta ansikten.

Om ni kommer ihåg så är det ju inte första gången som jag avviker från Osby och hälsar på hos en annan räddningstjänst: i november hittade ni ju mig i Höganäs som bjöd in till storövning – inlägg här, här och här. Och nu är det alltså dags att ni får se vad som händer i Hässleholm under ett skift. Ni ska få träffa Per, Lasse, Jonatan, Roger, Johan T, Hussein och Johan E, de två sistnämnda är deltidsbrandmän och var med på förmiddagen, medan de övriga fick dras med mig ett helt dygn.

 

På utflykt från min "hemstation", dags för ett dygn i Hässleholm.
På utflykt från min ”hemstation”, dags för ett dygn i Hässleholm.

 

Det blir ett mastodontinlägg, jag förvarnar er redan nu. Och jag har förhoppningen att ni återigen ska känna det som om ni var med, det blir blandad kompott: mat, fysträning, taksäkringsövning, rundtur på stationen och utryckning.

Är ni redo?

Efter en snabb kopp kaffe (vissa saker kan man bara inte tulla på) bar det iväg ut till en gammal lada längs med riksväg 23 där övning pågick. Uppdraget var att borra hål för att kunna sätta ner dimspikar (läs mer om just dimspikar i det här inlägget), och för att på så sätt effektivt kunna släcka den påhittade branden. Uppe i hävarkorgen ser ni Johan E (nr 53) och Hussein (nr 66) och det är Jonatan, med nummer 28 på hjälmen, som är övningsledare under det här momentet. Vi övriga stod och stampade på marken och försökte hålla värmen.

 

Hävaren är parkerad på en sida av byggnaden och"släckinsatsen" sa genomföras på taket på motsatt sida.
Hävaren är parkerad på en sida av byggnaden och”släckinsatsen” ska genomföras på taket på motsatt sida.

 

För att ge er lite perspektiv på hur högt uppe Johan E och Hussein är...
För att ge er lite perspektiv på hur högt uppe Johan E och Hussein är…

 

Övningsledaren Jonatan.
Övningsledaren Jonatan.

 

De är högt uppe.
De är högt uppe.

 

Utomhus i 12 minus - inte direkt min favoritsysselsättning.
Utomhus i 12 minus – inte direkt min favoritsysselsättning.

 

Johan E sliter hårt för att ta sig tillbaka till korgen efter att ha borrat hål i taket.
Johan E sliter hårt för att ta sig tillbaka till korgen efter att ha borrat hål i taket.

 

Från vänster: Per, Lasse och Johan T.
Från vänster: Per, Lasse och Johan T.

 

Vi som var"publik" försökte hålla värmen så gott det gick.
Vi som var”publik” försökte hålla värmen så gott det gick.

 

Johan hjälper till med linorna för att hjälpa kollegan Hussein upp.
Det där taket är ganska halt…

 

Det där taket är ganska halt.
Johan E hjälper till med linorna för att hjälpa kollegan Hussein upp.

 

Jonatan har koll så att Johan E och Hussein kommer ner ordentligt och säkert.
Jonatan har koll så att Johan E och Hussein kommer ner ordentligt och säkert.

 

Snart nere igen.
Snart markkontakt igen.

 

Och då är 2030 ihopfälld igen.
Och då är 2030 ihopfälld igen.

 

Hävaren står stadigt med hjulen i luften...
Hävaren står stadigt med hjulen i luften…

 

Och då beger vi oss mot stationen och kaffet och värmen.
Och då beger vi oss mot stationen och kaffet och värmen.

 

När vi kommer tillbaka får jag den guidade rundvandringen på brandstationen och jag tror att jag nog sett alla rum, skrymslen och vrår. Ni har ju läst om det här med Friska Brandmän förut i bloggen, hur använd utrustning ska tas om hand på ett speciellt sätt för att minska risken att brandmännen utsätts för cancerogena ämnen, så jag passar på att fråga Per om hur det arbetet går till praktiskt i Hässleholm och han visar de speciella rum där nedsmutsade larmställ och annan utrustning rengörs och återställs utan att utsätta någon för risker med farliga partiklar.

 

DSC_7193
Ni har sett det förut – jag hittar någon att förfölja och sedan skuggar jag den personen nitiskt, här är det alltså Per som har mig i hasorna.

 

DSC_7245
Tyst i vagnhallen – brandbilarna har intagit viloläge.

 

DSC_7195
På en brandstationen finns det, kanske inte helt otippat, brandsläckare i ansenlig mängd.

 

DSC_7190
I övningscontainern döljer sig ett kök som går att elda i.

 

DSC_7197
I Hässleholm tvättas inte slang för hand utan den här maskinen löser uppgiften.

 

DSC_7198
Innanför den här porten sker sanering av kontaminerad utrustning.

 

DSC_7199
Per berättar hur använd släckutrustning tas in genom en speciell ingång för att undvika att dra in farliga ämnen i andra delar av brandstationen.

 

DSC_7201
Diskmaskin modell gigantisk.

 

DSC_7271
Lunchrum till vänster och sedan sovrum utplacerade längs med korridoren.

 

DSC_7211
Skånsk geografilektion ingick.

 

Via högtalarsystemet får vi höra att maten är klar och traskar upp till lunchrummet. Jag berättar lite om om Projekt Räddningstjänst för gänget och tack och lov är det ingen som ser direkt tveksam ut. Roger tar sedan hand om mig en stund och vi kikar bland annat på räddningstjänstens helt nya släckbil.

 

Dags för lite utfodring.
Dags för lite utfodring.

 

Kaffet är viktigt.
Kaffet är viktigt.

 

Morgonens övning gås igenom vid matbordet.
Morgonens övning gås igenom efteråt vid matbordet.

 

Johan E till vänster berättar hur han upplevde det att halka omkring på ett tak.
Johan E till vänster berättar hur han upplevde det att halka omkring på ett tak.

 

Det är ett sammansvetsat gäng och det blir många skratt.
Det är ett sammansvetsat gäng och det blir många skratt, Lasse (t.v) och Jonatan.

 

DSC_7212
Räddningstjänsten i Hässleholm har en sprillans ny släckbil (2010) och Roger berättar om alla funktioner och finesser.

 

DSC_7216
Den nya brandbilen har ett nytt släcksystem som jag tidigare bara hört talas om men aldrig sett: skärsläckare.

 

Heltidsbrandmännen har förmånen att ha fysträning på arbetstid och söndagens pass var nog det i särklass längsta (mätt från starttid till sluttid i alla fall), då det först gick ett larm (dock åkte jag inte med ut) och precis när träningen återupptagits kom ett larm om en trafikolycka på riksväg 21. Per och jag åkte först i befälsbilen 2080 och kunde på plats snabbt konstatera att det trots allt verkade ha gått bra med bilföraren men att bilen var i sämre skick.

 

Gårdagens fysträning blev uppdelad i tre delar då det kom två larm ganska tätt efter varandra.
Gårdagens fysträning blev uppdelad i tre delar då det kom två larm ganska tätt efter varandra.

 

Lasse tröttade ut löpbandet med stor entusiasm.
Lasse tröttade ut löpbandet med stor entusiasm.

 

Jonatan kör bänkpress...
Jonatan kör bänkpress…

 

...och coachar sedan kollegan Johan T när det är dennes tur.
…och coachar sedan kollegan Johan T när det är dennes tur.

 

Larmet har gått och det är snabb påklädning som gäller.
Larmet har gått och det är snabb påklädning som gäller.

 

DSC_7283
Jag hade mina ytterkläder på egen krok och blev klar först, annars hade jag inte kunnat ta denna bild.

 

2080, med Per och mig, kör först.
2080, med Per, mig och kamerorna, kör först.

 

Vi är plats och blåljusen signalerar på långt håll till andra trafikanter om att något har inträffat.
Vi är framme och blåljusen signalerar på långt håll till andra trafikanter om att något har inträffat.

 

2010 är på plats.
2010 är på plats.

 

Bilisten körde in i mitträcket på väg 21 innan färden tog slut i mitträcket.
Bilisten körde in i mitträcket på väg 21 innan färden tog slut i sidoräcket.

 

Brandmännen undersöker om bilen eventuellt är körduglig, men den visar sig vara ett fall för bärgare.
Brandmännen undersöker om bilen eventuellt är körduglig, men den visar sig vara ett fall för bärgare.

 

DSC_7318

 

DSC_7322

 

DSC_7314
Det är rejält halt på platsen.

 

Polisen kommer på plats och räddningstjänsten kan därmed lämna platsen.
Polisen kommer på plats och räddningstjänsten kan därmed lämna.

 

Vägen är tvåfilig just där olyckan har hänt. Bilden visar ganska väl vilken arbetsmiljö räddningspersonal befinner sig i på en trafikolycka.
Vägen är tvåfilig just där olyckan har hänt. Bilden visar ganska väl vilken arbetsmiljö räddningspersonal befinner sig i på en trafikolycka, hur utsatta de är. Jag, väl synlig i Osbys reflexväst, håller mig hela tiden vid sidoräcket – bilarna passerar väldigt nära räddningsfordonen.

 

Om det står ett par skor mitt i vägen i vagnhallen så är det ett ganska säkert tecken på att det har gått ett larm någonstans.
Om det står ett par skor mitt i vägen i vagnhallen så är det ett ganska säkert tecken på att det har gått ett larm någonstans.

 

Styrkan parkerar åter på stationen efter utryckningen i vinterkylan.
Styrkan parkerar åter på stationen efter utryckningen i vinterkylan.

 

DSC_7361
Då blir det ombyte till träningskläder igen alltså.

 

Tillbaka igen och dags att återuppta träningen i gymmet.
Tillbaka igen och Per går tillbaka ner till gymmet i källaren.

 

Klockan hinner bli mycket innan det är dags för middag, men vid niotiden på kvällen lyckas vi äntligen äta, det är lite låga blodsockernivåer vid det laget och de första tuggorna slinker snabbt ner och alla är överens om att det vore bra om det inte går något larm just nu.

Det gör det inte och efter lite TV-häng i otroligt sköna fåtöljer blir det dags att gå och lägga sig. Jag har fått ett eget rum tilldelat mig och känner, när jag bäddat ner mig, hur kroppen vägrar att slappna av. Kamerautrustningen är ordnad så att jag bara kan galoppera förbi och ta den med mig i farten och jag har koll på var tjocktröjan finns. Det är många tankar som fajtas i mitt trötta huvud: kommer jag att vakna om larmet går (en av brandmännen har berättat att det faktiskt har hänt att han inte vaknat) och kommer jag att veta var jag befinner mig eller blir det total förvirring?

Men natten är lugn, jag sover inte lika gott som hemma – det måste jag ju medge – nerverna är väl inte på helspänn direkt men åtminstone i beredskapsläge. Vid sjutiden på morgonen är det liv och rörelse igen och en timme senare dyker nästa gäng upp för att avlösa Grupp 4.

 

Här hade jag nog faktiskt kunnat somna in för natten.
Här hade jag nog faktiskt kunnat somna in för natten.

 

Mitt rum med utsikt mot stationens innergård och järnvägen.
Mitt rum med utsikt mot stationens innergård och järnvägen.

 

Men godnatt då då.
Men godnatt då då.

 

Det har blivit morgon och kaffet är klart.
Det har blivit morgon och kaffet är klart, det är lite tröttare miner än under gårdagen.

 

Jag säger hejdå till rummet som har varit mitt eget krypin under dygnet.
Jag säger hejdå till rummet som har varit mitt eget krypin under dygnet.

 

Jag tackar för mig och kör hem, efter att ha lovat (hotat) med att eventuellt komma tillbaka vid något tillfälle, och jag är några erfarenheter rikare.

Bilens talar om att det är 13 minus och jag håller mig i princip inomhus resten av dagen.

På återseende.

 

Projekt Räddningstjänst på okänd ort

Liten kort uppdatering som utlovat.

Med bilder.  Det är ju det bloggen egentligen gör… Fotograferar.  Och hänger i stora garage med röda bilar.

I dag har bloggen prao hos en helt annan räddningstjänst än Osby.  Kameran går varm och resultatet kommer i morgon.  Så länge får ni nöja er med mobilbilder.

En annan räddningstjänst.
En annan räddningstjänst.

 

Lugn och ro i vagnhallen.
Lugn och ro i vagnhallen.

 

Jag har åkt hävare, vanligtvis hittar ni ju mig i tankbilen.
Jag har åkt hävare, vanligtvis hittar ni ju mig i tankbilen.

 

Larmställen hänger redo.
Larmställen hänger redo.

 

Samtliga fordon är i drift.
Samtliga fordon är i drift.

 

Trafikolycka på riksväg.
Trafikolycka på riksväg.

 

Var jag är?

Det kan ni eventuellt lista ut med hjälp av siffrorna på fordonen.

På återseende.

 

 

 

Tulpanens Dag

Det här är inget avancerat inlägg. Men det är ju trots allt en blommig dag, en färgglad dag mitt i all vinterkyla: Tulpanens Dag.

Bilderna nedan tog jag 2013, kameran är min numera sålda lillkamera, en Nikon D60.

 

482437_579203212107903_1349648466_n

 

16494_579203588774532_943720324_n

 

382225_579201735441384_1439709688_n

 

På återseende – redan imorgon, hoppas jag – då händer det saker i bloggen.

 

Skitigt och dramatiskt

Naturbilder.

De kan vara så intressanta men också seriöst tråkiga. Jag tycker att oftast blir en naturbild, exempelvis landskap, platt och ointressant eftersom fotografen försökt få med för mycket i bilden. Resultatet blir en bild där inget egentligen syns eftersom det är för smått. Mitt tips är istället att hitta det som gör bilden intressant och ta din utgångspunkt där i, det vill säga komponera bilden efter det som du vill ha med i bilden.

 

 

Sideways.
Sideways.

 

Keep On Walking.
Keep On Walking.

 

Horror?
Horror?

 

Tall Reflection.
Tall Reflection.

 

On My Way.
On My Way.

 

Bilderna är tagna vid en lätt översvämmad sjö i Bjärnum, Dalsjön, för några veckor sedan, när jag rastade en Nikon D7000 som var iklädd ett Tamron 18-200 mm objektiv, jag hade gummistövlar i och frös om tårna.  Och min vana trogen blir mina foton ofta lite mörka och ”skitiga”. Vackra vyer överlämnar jag åt någon annan.

På återseende.

Eld&Vatten – bakom kulisserna

Jag är rörd över den uppskattning som ni visade Eld&Vatten och i dag ska ni få se ytterligare några bilder. Bilderna är utvalda för att de är bra, lite roliga eller helt enkelt bara visar vad deltagarna i projektet fick gå igenom. Ingen, jag upprepar ingen, bild är dock i svartvitt. Ni vet hur jag älskar avsaknad av färg men nu vågar jag även ta in lite färg i Eld&Vatten.

Länkar till tidigare inlägg hittar ni här:

Alexandra

Emilia

Nettan

Emma

Madde

Jenny

Mari

Linda

Ellinore

Malin

Fotografen själv

 

Först tänkte jag att ni skulle få se hela den bildserie som jag tog på Mari, från första vattendropparna och fram till att vattnet i hinken var slut.

DSC_0821

 

DSC_0822

 

DSC_0823

 

DSC_0824

 

DSC_0825

 

DSC_0826

 

DSC_0827

 

DSC_0828

 

DSC_0829

 

DSC_0831

 

DSC_6673
Jenny, som fullt påklädd badade i Dalsjöns inte alls särskilt varma vatten.

 

nettan
Nettan som inte tycker om eld. Det halvt paranormala ljusfenomenet till vänster i bild är strålen från en vanlig sprayflaska som är fylld med vatten. Så kan man också göra.

 

madde-001
Madde och exakt den sekund när ljusets låga släcktes.

 

alex
Alexandra och hur hon i sin bild fick vattnet att rinna nerför ansiktet.

 

DSC_6842
Slaskig blötsnö lämnar sina spår – Ellinore efter att vi avslutat fotograferingen.

 

emma
I ett badkar i en källare. Älskar hur Emmas ansikte nästan ser ut att vara en påklistrad teatermask.

 

emilia
I den färdiga bilden droppar vattnet utmed brandmanshjälmen. Det åstadkom Emilia genom en helt vanlig vattenkanna i grön plast.

 

DSC_0857
Linda. På andra sidan ett smutsigt och blött fönster. Oputsat glas och en sprayflaska med vatten gjorde jobbet.

 

maulin
Hon satt på knä på några reklamblad för att inte bli smutsig. Det reklamblad hon satte eld på brann dock snabbare än vi tänkt och här har Malin precis bränt sina fingrar lite smått.

 

jag
Det här är ju jag. Har ingen aning om vad jag gör, kontrollerar att alla benhår ligger rätt, kanske? Och nej, jag är som synes inte van att ha klänning – det här med att böja sig framåt i fel kläder kan gå illa.

 

Nu ska jag klura ut nästa fotoprojekt – det gäller ju att inte gå sysslolös liksom.

På återseende.