Eld&Vatten – Finalbilden

Det har blivit dags för den sista bilden i serien. Den är på mig.

Och det är en stor utmaning –  jag verkligen avskyr att vara med på bild. I alla sammanhang är det i princip alltid jag som är fotografen och därmed undviker man ju själv att bli tvådimensionellt förevigad.  Smart lösning liksom.

Bilden togs i går och av gårdagens modell: Malin. Jag var ganska så säker på vilken typ av bild jag ville ha och efter lite arrangerande och trixande så satt den. Och jag kan berätta att från att vi parkerade bilen och tills dess att vi packade in oss igen så hade det gått 20 minuter. Då hade Malin satt eld på saker och jag fotat henne och jag hunnit svida om och klättra ut på en flotte för att bli plåtad.

Det var apkallt och snöade och blåste, då krävs det att man är effektiv.

Jag ville att min bild på temat eld och vatten skulle spegla min personlighet, hurdan jag är ( enligt egen uppfattning åtminstone). Vatten för mig är hav – jag är uppvuxen i Karlshamn med havet runt knuten och de flesta somrar under min uppväxt har tillbringats vid havet på norra Öland. Hav är för mig frihet och att vara nära havet ger mig ro. Att exempelvis vandra på Sternö och sitta nere vid vattnet och titta ut över närmast oändligt vatten – rent balsam för själen.

I Hästveda har vi dock inget hav men vi har Lursjön så det var där bilden togs.

Eld då? Jag gillar inte eld. Det är inga traumatiska upplevelser som lagt grund till detta men jag ogillar sådant som lätt kan bli okontrollerbart och eld faller definitivt in i den kategorin. Och så länge elden håller sig på mattan så är det alltså okej men skulle det spåra ur så är jag beredd med en brandsläckare, bildligt och bokstavligt och funkar metaforiskt i de flesta sammanhang.

Jag är också den typiska jeanstjejen – men det finns en och annan klänning i garderoben. Jag ogillar egentligen att klä upp mig (att sticka ut är inte min grej riktigt), säkert mest för att det inte känns som jag, men ska jag gå utanför min bekvämlighetszon så vill jag nog helst stå stadigt – i exempelvis gummistövlar. Det där är nog en ganska bra beskrivning av mig själv, inte feg utan ganska modig om det behövs men vill veta var alla nödutgångar är och var backupen finns, så att säga.

 

Aware And Prepared. Nikon D7000, Tamron 18-200 mm. ISO 400. 1/160 sekund. f/5.6.
Aware And Prepared.
Nikon D7000, Tamron 18-200 mm. ISO 400. 1/160 sekund. f/5.6.

 

Tacka alla ni som ställt upp och låtit mig fotografera er i Eld&Vatten, ni är guld värda.

Nu är 2016 ju helt färskt. Och jag återgår till att terrorisera räddningstjänsten i Osby igen, vilket innebär att imorgon återvänder bloggen till Projekt Räddningstjänst – jag hoppas att ni är lika laddade som jag och att ni orkar hänga på en sisådär fem månader till.

På återseende.