Skratt, allvar och spontanitet – nu får ni träffa Ulf.

Första gången ni såg bilder på honom var i premiärinlägget (klicka här). Och ni kommer kanske ihåg att jag skuggade honom på en brandtillsyn också, åkte på larm och besökte en villa dagen efter en brand? De inläggen hittar ni här och här.

Ulf Nilsson är alltså ställföreträdande räddningschef på räddningstjänsten i Osby och han är faktiskt den som jag var ute och åkte med först av alla den där dagen i september när Projekt Räddningstjänst tog sina allra första stapplande steg ut i verkligheten.

Det slog mig ganska snabbt hur öppen han är och vilket engagemang det finns när han pratar räddningstjänst. Han skräder sällan orden när det gäller vikten av att skydda sig mot brand i hemmet eller på arbetsplatsen och han är en av de som sysslar en hel del just med brandtillsyn för att säkra upp brandskyddet runt om i kommunen.

Vi kom snabbt väl överens, Ulf och jag, särskilt eftersom vi upptäckte att båda har ett gediget intresse för fotografering. Och medan jag frågar honom om brandsäkerhetsråd så frågar han mig om foto- och redigeringstips. Win-win liksom, även om det ena kanske är lite mer livsviktigt än det andra.

Räddningschefen Peter beskriver kollegan som social, omhändertagande och spontan och när jag frågar brandingenjören Jimmie så kommer svaret snabbt och utan tvekan: snäll och omtänksam.

Ulf har jobbat inom räddningstjänsten sedan 1980 då han började i Landskrona, då var arbetet uppbyggt på en rotation mellan ambulans- och räddningstjänstjobb, vilket innebär att han även jobbade inom ambulansvärlden. Drygt tio år senare blev det en flytt till Kävlinge/Löddeköpinge som brandman och sedan 2001 jobbar han alltså i Osby. Tjänsten som ställföreträdande räddningschef har han haft sedan 2005.

På Ulf skrivbord finns ett foto av honom själv, i uniform, med en svart katt i famnen – han berättar att han aldrig varit en kattmänniska (han beskriver sig som att han var en anti-kattperson) förrän han flyttade till Osby och träffade sin nuvarande fru. Hon hade katt och därefter har det blivit fler katter och ett intresse för att ställa ut de där pälsbollarna.

 

Både allvar och skratt.
Både allvar och skratt.

 

Det blir en hel del skrivbordsarbete efter avslutade insatser.
Det blir en hel del skrivbordsarbete efter avslutade insatser.

 

Spontan och omtänksam är två ord som kollegorna beskriver Ulf med.
Spontan och omtänksam är två ord som kollegorna beskriver Ulf med.

 

En av de bilder där jag lyckades få katt och husse att samarbeta och titta åt samma håll, i någon sekund i alla fall.
En av de bilder där jag lyckades få katt och husse att samarbeta och titta åt samma håll, i någon sekund i alla fall.

 

Ulf är en av de som ni kan stöta på ute på en insats, normalt iförd röd hjälm.
Ulf är en av de som ni kan stöta på ute på en insats, normalt iförd röd hjälm.

 

"Nu fotar hon igen, va?"
”Nu fotar hon igen, va?”

 

Ibland försöker jag smyga mig på honom när han sitter och jobbar. Det går sådär.
Ibland försöker jag smyga mig på honom när han sitter och jobbar. Det går sådär.

 

Katten Mysak är inte särskilt imponerad över att bli släpad till brandstationen, men allt för bilden, så att säga.
Katten Mysak är inte särskilt imponerad över att bli släpad till brandstationen, men allt för bilden, så att säga.

 

Med den bilden i åtanke var det självklart för mig att ta en ny kattbild, resultatet kan ni se i det här inlägget. Det blev flera riktigt bra bilder även om jag nog får säga att katten var mer lättinstruerad än Ulf.

Han är nog ganska van vid den klickande kameran numera men han är en av de som jag förföljer som väldigt ofta har koll på var jag och kameran befinner oss, och när han försöker att låtsas som om jag inte finns så kommer det oftast ett garv. Och det är ett av de främsta intrycken jag har av Ulf – trots allt allvar så har han inte långt till skrattet.

Vill ni veta hur det egentligen är att arbeta som deltidsbrandman? Då hoppas jag att ni kikar in här igen eftersom det är precis vad nästa inlägg kommer att handla om.

På återseende.