Projekt Räddningstjänst svarar

Jag har fått väldigt många frågor om Projekt Räddningstjänst sedan starten i september förra året och det märks att det finns en nyfikenhet och ett intresse för projektet.

Här tänkte jag lägga en sådan där sammanfattning som gör att det är lite lättare att läsa ikapp, samt försöka svara på de frågor som jag samlat på mig så här långt, ofta är det faktiskt samma frågor, i lite olika varianter, som dyker upp gång på gång.

Den absolut vanligaste frågan är ”Varför?” Eller mer detaljerat: Varför just räddningstjänsten?

Svar: Jag var själv nyfiken på vad de sysslar med när blåljusen inte blinkar och hade på känn att räddningstjänst är en bransch som i bloggen skulle kunna generera både sevärda bilder och läsvärda texter. Och jag hade nog rätt, om jag kikar på bloggens besöksstatistik åtminstone och det värmer verkligen ett fotografhjärta.

Hur hinner du med?

Jag har ju ett heltidsjobb och fotograferingen är min hobby. Hobby tar man sig tid till och därmed basta. Frågor på det? Nä, skämt åsido – det är fördelen med att följa en station med beredskapsanställd personal – övningar sker oftast kvällstid vilket möjliggör min närvaro. Då och då tar jag en semesterdag och hänger en heldag i Osby, personalen bävar nog inför varje gång.

 

DSC_6538

 

Varför just Osby?

Ursprungsplanen var att hitta en station bemannad med deltidsbrandmän och Osby ligger geografiskt bra till då jag bor i Hästveda. Och eftersom räddningschefen direkt var positiv så var det ju inte mycket att tveka över, utan jag hoppade mentalt jämfota av glädje, fånlog glatt i bilen på väg hem och funderade på om räddningschefen egentligen fattade vad han gav sig in på. Nåväl, nu är det för sent.

Är det inte en väldigt ”grabbig” stämning?

Absolut inte. Jag kan ju inte svara för andra räddningstjänster runt om i landet men mitt intryck är snarare att det är en hjärtlig stämning och att det handlar om individer istället för könstillhörighet, och där det åtminstone inte är uppenbart att folk lägger band på sig bara för att jag är i närheten. Jag har ju sagt det förut – det känns som om jag blev accepterad ganska så snabbt som en del av miljön.

 

DSC_7680

 

Men tänk om du är med när det går larm och det visar sig att det är en jättehemsk olycka? 

Jag är naturligtvis medveten om det men det är också så att jag kan välja vilket håll jag vill titta åt och vad jag fotograferar. Mitt fokus är brandmännen, inte tragik, och det är ju faktiskt så att jag kan välja att lägga undan kameran och alltså inte ta en endaste bild.

Är du aldrig rädd?

Nej, inte rädd. Jag känner mig trots allt trygg i räddningstjänstmiljön och jag litar på att de vet vad de sysslar med. Men det är klart att det blir en del nya upplevelser som gör att jag får testa några av mina (mentalt påhittade?) gränser. Att låta någon annan köra bil i hög hastighet och själv bara vara passagerare är ju definitivt en sådan sak.

 

DSC_2316

 

Men vad pratar ni om egentligen?

Ja, jösses. Allt mellan himmel och jord. Inte bara räddningstjänst även om det givetvis blir en del sådant också, av högst förklarliga skäl. Ibland pratar vi om katter och barn också. Och, glädjande nog, om fotografering.

Kommer du att göra några fler fotoprojekt om andra yrken?

Inte omöjligt, men då i kortare varianter. Projekt Räddningstjänst tar en stor del av min tid och även om detta är skitroligt så är jag inte säker på om jag har förmågan att rodda ett lika stort projekt i hamn igen. Men det finns fler yrken som jag är nyfiken på och jag tar tacksamt emot förslag och inbjudningar.

 

ASA_9328

 

Varför är du ibland på andra räddningstjänster och härjar (ordagrant citat från frågeställaren)?

Alltså, det var inte meningen men det råkade bli så och det ena ledde till det andra. Jag har varit varmt välkommen och tydligen uppfört mig exemplariskt då både Hässleholm och Höganäs verkar tycka att jag är välkommen tillbaka.

Måste man inte vara grymt vältränad för att bli brandman?

Du ska klara fystesterna, som finns av en anledning, men det handlar inte om ouppnåeliga krav. Kommer det en prova-på-dag hos en räddningstjänst nära dig så testa! Jag klarade ju faktiskt av löpbandstestet om ni minns?

 

ASA_9406

 

Undrar ni över fler saker är det bara att kommentera nedan eller skicka ett mail så svarar jag efter bästa förmåga.

Vill ni läsa ikapp hela projektet (det går bra att bara titta på bilder också)? Klicka då på länkarna nedan.

Hur allting började och alla inlägg från 2015.

Första inlägget 2016 – utflykt i 8060.

Ulf och katten.

Det mest lästa inlägget så här långt – deltidsbrandmannen och de anhöriga.

Fotograf på vift, men var?

Ett helt dygn hos räddningstjänsten.

Vilka egenskaper ska en brandman ha?

Motorsågar, trafikolycka och en fotograferad fotograf.

 

Som sagt, maj månad ut – sedan är den aktiva delen av Projekt Räddningstjänst över. Jag klurar fortfarande på hur denna unika bilddokumentation ska leva vidare. Min ambition är att den ska få förlängt (evigt?) liv i bokform och som en utställning som kanske kan locka fler intresserade till yrket, branschen dras ju trots allt med utmaningar när det gäller just rekrytering.

Och Projekt Räddningstjänst kommer också att dyka upp i en tidning som ett stående inslag med start senare i vår och det är en nervös fotograf, som ju ändå borde vara van vid uppmärksamheten vid det här laget… Men jag återkommer om detta lite senare när det börjar att dra ihop sig.

På återseende.