Se upp för tåg

Tro det eller ej, men jag är ganska dålig på att ha kameran med mig till vardags. Men just i dag skulle jag använda kameran efter jobbet så jag bestämde mig för att hitta något att fotografera på femminuterspromenaden från parkeringen till kontoret.

Och vet ni, jag tycker att jag lyckades riktigt bra.

Nikon D7000 med Nikon 50 mm.

 

Kortaste skärpedjupet någonsin. Jag är förvånat nöjd.
Kortaste skärpedjupet någonsin. Jag är förvånat nöjd.

 

Minnen från förr. Järnvägsmuseet i Kristianstad.
Minnen från förr. Järnvägsmuseet i Kristianstad.

 

Växling.
Växling.

 

Den satt där, helt omedveten om att den blev en del i en avskalat minimalistisk bild.
Den satt där, helt omedveten om att den blev en del i en avskalat minimalistisk bild.

 

Det vardagliga, det som vi går förbi varje dag utan att egentligen ”se”, det kan bli riktigt bra bilder.

Prova du också!

På återseende.

 

 

En fotoexpedition

Men jag reste inte långväga eller så utan höll mig i köket och vardagsrummet.

Så, ett litet tips till er som letar inspiration – titta er omkring. I mitt fall har jag i dag plåtat några blommor som jag har fått av goda vänner när jag nu har legat däckad i influensa. Övrig rekvisita är ett glas-, en spegel och ett fönster. Mer behövs inte.

Kameran är en Nikon D7000 och jag har fotat både med mitt Tamron 18-200 mm och Nikon  50 mm. Inget stativ utan allting är fotat handhållet.

 

DSC_9065

 

DSC_9077

 

DSC_9074

 

DSC_9068

 

DSC_9085

 

DSC_9102

 

DSC_9113

 

DSC_9109

 

DSC_9129

 

 

En lite lagom utmaning så här till helgen.

 

På återseende.

 

Id, ego, superego

Jag har ju ett litet inofficiellt nyårslöfte – att inte bli som en obsinat och överkinkig treåring så fort någon fotograferar mig.

Så i dag blir det bara fotografen här i bloggen. Jag har ju skrivit om selfies förut, om att en selfie kan vara så mycket mer än att puta med läpparna och fota sig i spegeln. En fotograf som tar otroliga bilder som ni brukar kunna se i tidningen, Jörgen Johansson,  fotograferar till exempel sina fötter på olika ställen och det finns otaliga exempel på intressanta och lite annorlunda selfies.

Bilderna nedan togs ikväll och redigeringen har varit minimal, jag har konverterat till svartvitt och ökat upp exponeringen lite samt lagt på en smula kontrast. Kameran är såklart en Nikon D7000 med ett Tamron 18-200 mm. Jag har fotograferat handhållet med en bländare på 5, ISO 125 och en slutartid på en halv sekund.

I dag får ni alltså bara selfies, den osminkade varianten, och jag har faktiskt pyjamas på mig.

 

DSC_8968
Blending In.

 

 

DSC_9022
The Blank Face.

 

 

DSC_9018
Uncombed.

 

DSC_9053
Looking Down.

 

DSC_8971
Hair Of Shadows.

 

DSC_8977
Two-Faced?

 

DSC_9000
Blurred Vision.

 

Kom igen, anta utmaningen och ta en lite annorlunda selfie.

På återseende.

Vill du ha ett liv på ditt samvete?

Det här inlägget ville jag publicera redan i höstas, då det är ständigt aktuellt, men jag hade inte riktigt bildmaterial som räckte. Tyvärr känns det här ämnet i dag mer angeläget än någonsin.

I början av februari förlorade brandmännen i Attunda en kollega, helt i onödan. Vid räddningsarbete på en olycksplats blev gruppens styrkeledare påkörd och så allvarligt skadad att han avled. Det borde helt enkelt inte ha hänt.

Att bilisters beteende på en olycksplats är problematiskt är inget nytt, jag har fått höra det upprepade gånger sedan jag i september 2015 började att fotografera räddningstjänst. Det är en blandning av ilska och uppgivenhet som präglar de här historierna. Ilska för att brandmännens arbetsmiljö inte respekteras och uppgivenhet inför det faktum att det händer gång på gång att bilister ignorerar avspärrningar eller kör alldeles för fort förbi en olycksplats.

 

Såhär ser de ut, tälten som räddningstjänsten sätter upp när en olycka inträffat. Röd lampa betyder stanna, gul lampa betyder passera med stor försiktighet.
Såhär ser de ut, tälten som räddningstjänsten sätter upp när en olycka inträffat. Röd lampa (fast sken) betyder stanna, gul lampa (blinkande) betyder passera med stor försiktighet.

 

Rött betyder alltså stopp. Inget annat utan bara att du ska stå stilla med ditt fordon tills dess att du får andra direktiv.
Rött betyder alltså stopp. Inget annat utan bara att du ska stå stilla med ditt fordon tills dess att du får andra direktiv.

 

Så vad är då en lämplig hastighet, om vi nu förutsätter att du och ditt fordon tillåts passera? Det är väldigt, väldigt enkelt – kör inte fortare än att du kan stanna om någon plötsligt kliver ut framför dig. Annars kanske just DU får leva resten av ditt liv med vetskapen att du skadat eller dödat en annan människa.

Det är dags att prata klarspråk och istället för att försöka dränka er i text så hoppas jag att budskapet går in med hjälp av bilder. Genom att starta Projekt Räddningstjänst har jag nämligen fått lära känna väldigt många underbara människor. Jag vill inte att något ska hända dem, eller någon annan. Jag vill inte se fler svarta rubriker som en följd av någons vårdslöshet och omdömeslöshet.

Det räcker nu.

 

I januari var jag ute med Hässleholms Grupp 4 på en trafikolycka på riksväg 21. De som passerade olycksplatsen hade visserligen dämpat farten men ingen hade hunnit stanna om en brandman plötsligt tagit ett steg ut i andra körfältet.
I januari var jag ute med Hässleholms Grupp 4 på en trafikolycka på riksväg 21. De som passerade olycksplatsen hade visserligen dämpat farten men ingen hade hunnit stanna om en brandman plötsligt tagit ett steg ut i andra körfältet.

 

Kommer ni ihåg att jag var med Janne ute på en bilolycka i Osby? Ni ser tältet, ni ser det röda stoppljuset? Trots det fanns de bilister som helt enkelt struntade i stoppsignalen.
Kommer ni ihåg att jag åkte med Janne på en bilolycka i Osby? Ni ser tältet, ni ser det röda stoppljuset? Trots det fanns det bilister som helt enkelt struntade i stoppsignalen.

 

Jag diskuterade med räddningschefen i Osby, Peter Dubrefjord om hur säkerheten kan förbättras. Han säger:

– Genom att utbilda egen personal i hur vi skall organisera arbetet på en olycksplats och hur vi skall ställa upp fordon för eget skydd. Vi ska också ha tillgång till utrustning för både utmärkning och hastighetssänkande åtgärder. Räddningsledaren bör stänga och säkra vägen så länge det pågår ett räddningsarbete.

När jag undrar varför inte en väg alltid stängs av i samband med trafikolycka menar han att han tror att det är viljan att ”vara smidig och hjälpa” de köande bilisterna, som gör att trafiken emellanåt släpps fram.

-Men jag tror att räddningsledare kommer att spärra av vägarna inledningsvis i större omfattning än i dag. Han fortsätter:

-Ta det väldigt försiktigt när det är utryckningsfordon på plats. Är det rött, fast sken så är det stopp, precis som vid ett trafikljus. Först när räddningsarbetet är avslutat har vi resurser att börja dirigera trafik och släppa på ett körfält i taget. Före det går alla våra resurser åt att försöka undsätta de drabbade.

 

Räddningschefen Peter Dubrefjord: Var snälla och respektera avspärrningar och de anvisningar ni får på plats!
Räddningschefen Peter Dubrefjord: Var snälla och respektera avspärrningar och de anvisningar ni får på plats!

 

Vill du bli påkörd av en sådan här?
Vill du bli påkörd av en sådan här?

 

Eller en sådan här? Två lite hotfulla bilder. För de som arbetar på våra vägar är det här hotet på riktigt.
Eller en sådan här?
Två lite hotfulla bilder. För de som arbetar på våra vägar är det här hotet på riktigt.

 

Har du lust att vara orsak till att Peter, Fredrik eller Bengt ...
Har du lust att vara orsak till att Peter, Fredrik, Bengt …

 

...Henrik, Mattias, Göran, Micke, Eero, Janne, Johan, Jocke eller Brian inte kommer hem till sina familjer efter avslutat larm?
…Henrik, Mattias, Göran, Micke, Eero, Janne, Johan, Jocke eller Brian inte kommer hem till sina familjer efter avslutat larm?

 

Du vet inte hur det ser ut längre fram där räddningspersonalen arbetar. Kanske ser deras arbetsplats ut såhär? De behöver kunna lita på att du respekterar deras arbetsmiljö.
Från din plats i kön har du inte en aning om hur det ser ut längre fram där räddningspersonalen arbetar. Kanske ser deras arbetsplats ut såhär? De behöver kunna lita på att du visar hänsyn.

 

Det kan också se ut så här. En väldigt tydlig bild som visar brandmännens fokus. De har väldigt liten möjlighet att samtidigt hålla koll på trafiken runtomkring.
Det kan också se ut så här. En väldigt tydlig bild som visar brandmännens fokus. De har väldigt liten möjlighet att samtidigt hålla koll på trafiken runtomkring.

 

Vi tar det igen: Rött sken = Stanna. Gult blinkande sken = passera med försiktighet.

På återseende.

Det viktiga brandskyddet

Som ni såg i förra inlägget så var det brandingenjören Jimmie som hade fotografen i hasorna under måndagen. Det var inte bara frukost och blåljuskörning som hanns med utan jag hängde även på Jimmie när han var ute i ett tillsynsärende. Ni har tidigare kunnat följa med Ulf på brandtillsyn hos turistbyrån, idag handlar det om en hyresfastighet i centrala Osby.

Huset ifråga  är ganska välkänt bland byns invånare och har figurerat flitigt i media, bland annat i den här artikeln.

DSC_8846

 

DSC_8848

 

DSC_8856

 

DSC_8859

 

Han uttalar sig inte om just den här fastigheten men vill trycka på det där med vikten av ett bra brandskydd generellt.

– Det är jätteviktigt att man underhåller gamla hus och uppdaterar brandskyddet när man kan. Idag är vi vana vid, och har rätt att förvänta oss, ett bättre brandskydd för personsäkerheten än vad som gällde för 100 år sen. Grundregeln är att man ska kunna sätta sig i säkerhet om det brinner hos grannen innan branden kommer in till en.

På återseende.

 

 

Brandorsak: spegel

I dag var det dags igen – bilddokumentation av vardagen hos räddningstjänsten i Osby. Ni känner ju till de flesta brandmän och befäl vid det här laget men idag ska ni få möta ännu en räddningstjänst – den här gången från Småland.

När jag anländer till stationen på morgonen, lagom till frukosten, så är det befälsbyte. Janne lämnar över ansvaret för beredskapen och en välrastad 8080 till brandingenjören Jimmie som nu får den äran fram till torsdag.

 

I dag är det Jimmie som har beredskap och jag förföljer alltså honom under dagen.
I dag är det Jimmie som har beredskap och jag förföljer alltså honom under dagen.

 

DSC_8716

 

 

Brandingenjören har sin egen mugg...
Brandingenjören har sin egen mugg…

 

Frukostdags. Skämten haglar och jag lovar att det blir många skratt på en dag.
Frukostdags. Skämten haglar och jag lovar att det blir många skratt på en dag.

 

I vagnhallen pågår lite aktivitet: 8010:s viktiga klippverktyg får sin årliga service.
I vagnhallen pågår lite aktivitet: 8010:s viktiga klippverktyg får sin årliga service.

 

Jag har ju en "egen" plats i Osbys befälsbil: höger bak. Därifrån har jag bra utsikt.
Jag har ju en ”egen” plats i Osbys befälsbil: höger bak. Därifrån har jag bra utsikt.

 

Genomgång av utrustningen i 8080.
Genomgång av utrustningen i 8080.

 

Det börjar dra ihop sig till lunch, jag är hungrig och stegar in till Jimmie, lite bestämt sådär, och undrar om vi faktiskt inte ska samlas för lunch. En hungrig fotograf är en lättstött fotograf, så kan vi väl säga, och brandingenjören finner det bäst att anta mitt förslag. Klockan är 11.39 och jag ger honom förtur i kön till micron, han börjar värma sin mat och då kan ni kanske lista ut vad som händer?

Japp, larm. Rubrik är brand i byggnad.

Och det tar inte lång tid innan vi är på väg med blåljus och sirener, i 8080, allt medan Janne förbereder släckbil och tankbil så att dessa ska stå klara när brandmännen dyker upp. Det tar en bra stund innan mer information dyker upp från SOS och det är i det läget inget särskilt upplyftande som meddelas över radion: trähus i flera plan och där husägarna sett rök.

 

Larmet om brand i byggnad har kommit in och vi har avbrutit vår lunch.
Larmet om brand i byggnad har kommit in och vi har avbrutit vår lunch.

 

Janne gör klart utryckningsfordonen åt brandmännen så att de bara kan köra iväg.
Janne gör klart utryckningsfordonen åt brandmännen så att de bara kan köra iväg.

 

En del trafikanter uppmärksammar att det kommer ett utryckningsfordon bakom dem och håller åt sidan.
En del trafikanter uppmärksammar att det kommer ett utryckningsfordon bakom dem och håller åt sidan.

 

Snabbt, men säkert. Det är bitvis isiga småvägar som vi färdas på.
Snabbt, men säkert. Det är bitvis isiga småvägar som vi färdas på.

 

Huset i fråga ligger i Hallaryd, en bra bit från Osby och Jimmie organiserar insatsen medan han kör. 6080, befälsbil från Älmhult, är på väg i sällskap med den stationens släckbil och tankbil och det bestäms att Osby ska komplettera sin släckbil och tankbil med hävaren 8030.

Det tar en stund innan vi är framme och det är nervöst att inte veta vad som väntar.

Vi rullar in på gårdsplanen strax innan Älmhults ställföreträdande räddningschef Staffan och brandingenjören Åsa dyker upp och strax därefter parkerar Osbys 8010 framför huset.

 

Vi hinner precis parkera och kliva ur bilarna när 6080 från Älmhult svänger in.
Vi hinner precis parkera och kliva ur bilarna när 6080 från Älmhult svänger in.

 

Lite andra siffror idag. Men ni har ju fått genomgången här tidgare i bloggen om vad siffrorna visar: här slutar numret på -80, alltså är det en befälsbil.
Lite andra siffror idag. Men ni har ju fått genomgången här tidigare i bloggen om vad siffrorna visar: här slutar numret på -80, alltså är det en befälsbil.

 

Med värmekameran i handen tar Jimmie tätet.
Med värmekameran i handen tar Jimmie täten.

 

Tätt åtföljd av Staffan och Åsa.
Tätt åtföljd av Staffan och Åsa.

 

När Jimmie, Staffan och Åsa gett sig in i huset för att kolla läget, stannar jag och kameran utanför och väntar in brandmännen.
När Jimmie, Staffan och Åsa gett sig in i huset för att kolla läget, stannar jag och kameran utanför och väntar in brandmännen.

 

Och det tar bara några minuter innan Osbys 8010 är på plats.
Och det tar bara några minuter innan Osbys 8010 är på plats.

 

Håkan gör sig redo utifall rökdykning kommer att krävas.
Håkan gör sig redo utifall rökdykning kommer att krävas.

 

DSC_8775

 

Lennart är dagens styrkeledare.
Lennart är dagens styrkeledare.

 

Från vänster: Håkan, Lennart, Zebastiabn och Lars-Erik.
Från vänster: Håkan, Lennart, Zebastian och Lars-Erik.

 

Johan.
Johan.

 

Åsa informerar Osby styrkan om läget.
Åsa informerar Osbystyrkan om läget.

 

Han konstaterar faran över och husägarna är verkligt lättade.
Han konstaterar faran över och husägarna är verkligt lättade.

 

Februarisolens strålar reflekterades i spegeln och brände fönsterkarmen. Ägarna var tack och lov hemma och kunde se att det kom rök från badrumsväggen.
Februarisolens strålar reflekterades i spegeln och brände ner i fönsterkarmen. Ägarna var tack och lov hemma och kunde se att det kom rök från badrumsväggen.

 

Värmekameran - ett fantastiskt hjälpmedel.
Värmekameran – ett fantastiskt hjälpmedel.

 

Staffan, Jimmie och Åsa sammanfattar insatsen.
Staffan, Jimmie och Åsa sammanfattar insatsen.

 

SOS informeras om insatsen via radio.
SOS informeras om status på utryckningen.

 

DSC_8813

 

Och vi packar ihop för återfärd till Osby.
Och vi packar ihop för återfärd till Osby.

 

Vi säger hejdå till Jimmies småländska kollegor.
Vi säger hejdå till Jimmies småländska kollegor.

 

På väg tillbaka, i betydligt lugnare tempo.
På väg tillbaka, i betydligt lugnare tempo.

 

Och 8080 står sedan parkerad på sin vanliga plats - redo för nya uppdrag.
Och 8080 står sedan parkerad på sin vanliga plats – redo för nya uppdrag.

 

I det här fallet kom husägarna undan med blotta förskräckelsen, och jag kan säga att hade det varit hemma hos mig så hade jag definitivt varit skärrad. De var turligt nog hemma och hade känt både brandlukt och sett rök men inte kunnat lokalisera varifrån det kom. Och brandorsaken var något otippad – det var kombinationen solstrålar och en spegel som lämnat rejäla brännmärken på ett par ställen i fönsterkarmen i badrummet.

Det kändes riktigt, riktigt skönt att kunna andas ut när Jimmie med värmekamerans hjälp kunnat konstatera att det inte var någon fara och det var tacksamma och lättade husägare som tackade räddningstjänsten för hjälpen.

Åter på stationen tog vi lunch, den var verkligen efterlängtad.

Nu åkte vi inte bara på larm i dag, jag var hack i häl på Jimmie under större delen av dagen och ni ska få läsa mer om detta i nästa inlägg.

Tills dess:

På återseende,

Hälsa på hos ungdomsbrandkåren!

Sportlovsveckan är snart här och då händer det saker på brandstationen i Osby.

Om du är mellan 13 och 18 år och nyfiken på räddningstjänst så ta dig till stationen tisdagen den 23 februari. Startskottet går klockan 10 och aktiviteterna pågår till kl 14. Det kommer att finnas möjlighet att testa släckning, lära sig en del om hjärt- och lungräddning och dessutom få kika närmare på Bloggens ”vänner” Badkaret (8040) och Kroken (8030) och övriga fordon, som till exempel släckbilen 8010.

 

Elin (till vänster) och Sofie kommer att stå som värdar för aktivitetsdagen.
Elin (till vänster) och Sofie kommer att stå som värdar för aktivitetsdagen.

 

Även första hjälpen och HLR tillhör de moment som kommer att visas och som deltagarna får prova på.
Även första hjälpen och HLR tillhör de moment som kommer att visas och som deltagarna får prova på.

 

Bland annat kommer deltagarna att få släcka brand på riktigt, med brandsläckare.
Bland annat kommer dagen att innebära brandsläckning.

 

Vill kanske just DU gå med i ungdomsbrandkåren?
Vill kanske just DU gå med i ungdomsbrandkåren?

 

Och för dig som är intresserad av att gå med i ungdomsbrandkåren (det finns ett antal lediga platser just nu), så lovar Elin och Sofie att berätta mer om vad det innebär.

Nu i vår kommer ni dessutom att få se lite mer vad just ungdomsbrandkåren sysslar med, så det är inte sista gången ni möter Elin och Sofie.

På återseende.

Brand och blåljus i Hästveda

Ibland dyker Bloggen upp när brandmännen i Osby minst anar det. Som ikväll.

Ni kan läsa nyhetsinlägget om ni klickar här.

Styrkan från Hästveda var först på plats och följdes av 8010 och 8040 från Osby. Dock ingen sådan där 8080 då det är befäl från Hässleholm (dvs 2080) som åker om det går larm i Hästveda. De båda räddningstjänsterna i Osby och Hässleholm samarbetar ju när det gäller vissa orter, som exempelvis då min hemby.

 

Hästvedas brandmän var först på plats.
Hästvedas brandmän var först på plats.

 

Tätt följda av släckbil och tankbil från Osby och befäl från Hässleholm.
Tätt följda av släckbil och tankbil från Osby och befäl från Hässleholm.

 

DSC_8557

 

DSC_8563

 

 

 

DSC_8630

 

DSC_8623

 

DSC_8616
Lars Wannong, insatsledare Hässleholm.

 

DSC_8614

 

DSC_8608

 

DSC_8567

 

DSC_8574

 

DSC_8572

 

DSC_8580

 

Bloggen är nöjd med att ha åkt i ”sin” tankbil och tackar för sig ikväll och ska nu försöka tina upp.

På återseende.

Våga Göra Något

Hej du.

Du som läser detta, i dag riktar jag mig direkt till dig. Det är ett ganska viktigt blogginlägg som jag hoppas kommer att få dig att tänka ett steg extra. Kanske känner du, när du läst detta, att det egentligen inte rör dig. Men du, skicka vidare i så fall. Till familj, vänner, arbetskamrater och bekanta.

Ni har ju sett honom här i bloggen ett antal gånger vid det här laget, räddningschefen i Osby: Peter Dubrefjord. Om ni kommer ihåg från det här inlägget, så gillar han whiteboardtavlor – på dessa (med hjälp av olikfärgade pennor) illustrerar han sina tankar och visioner.

En av de där visionerna handlar om kommunal samordning, klicka här för snabb repetition av vad det innebär. Kortfattat: hur kan olika tillgängliga resurser organiseras för att räddningstjänstens insatser ska bli mer effektiva?

Jag visste ju att räddningschefen ville prata (och rita) om det här med att samordna kommunala resurser, och jag lät honom hållas. Och vår diskussion fick mig att fundera vidare på det här med hur en insats kan bli mer tidsmässigt effektiv och dessutom skadebegränsande. Det var så idén till detta inlägg föddes och jag stämde på nytt möte med Peter. Och whiteboardtavlan. De där två går hand i hand, så att säga.

 

Whiteboardtavlan och Räddningschefen.
Whiteboardtavlan och Räddningschefen.

 

Och nu ska vi prata om dig.

Ni känner kanske igen dessa ansikten vid det här laget?

 

DSC_7644

 

DSC_2453

 

DSC_7696

 

ASA_8893

 

DSC_8025

 

ASA_8936

 

DSC_0149

 

DSC_7910

 

DSC_2300

 

När det piper i deras sökare kör de i ilfart till stationen, byter om på två röda och åker iväg med brandbilarna. Det kan exempelvis vara bilolycka, brand, djur som gått ner sig i ett kärr eller ett sjukvårdslarm där ambulans är alltför långt borta, vilket betyder att brandmännen kommer att vara först på plats för att hjälpa. De säger inte nej om larmet går och de gör alltid sitt bästa.

Men jag skrev ju att det här inlägget handlar om dig. Så vad kan DU göra?

Peter listar upp två övergripande punkter:

1 – lära dig att undvika farliga situationer, dvs förebygg.

2 – lära dig hjälpa till när något inträffat.

Gå en utbildning i första hjälpen där du lär dig vad du kan göra i olika nödsituationer eller uppdatera dina brandskyddskunskaper (hur används en brandsläckare på bästa sätt nu igen?) och se över ditt eget brandskydd där hemma.

En dag står du där. Hjärtat stannar på din kollega vid skrivbordet bredvid, ditt barn sätter mat i halsen, blir blå i ansiktet och kämpar för att få luft, den äldre kvinnan som bor granne med dig har ramlat och kommer inte upp, ditt fina värmeljus hamnar lite för nära en gardin som fattar eld eller du kommer först till en olycksplats. Vad gör du då?

Det går självklart aldrig att planera en nödsituation och hur du kommer att reagera när du kanske hamnar i den. Men du kan vara så förberedd som det går. Och OM det skulle hända så kan du förhoppningsvis plocka fram åtminstone en liten skärva kunskap – kunskap som kan betyda väldigt mycket för just den personen och kanske till och med rädda ett liv.

Det handlar inte om att med fara för sitt eget liv kasta sig in i en brinnande byggnad eller liknande. Men det handlar om att göra sitt bästa och framför allt att inte tänka att ”det är säkert någon annan som ingriper”, och sedan lugnt köra/promenera vidare. Att larma 112 är att hjälpa till. Att varna grannar vid en eventuell brand likaså. Och underskatta inte betydelsen av ett vänligt ord och medmänsklighet till både skadade och anhöriga om något har inträffat.

 

Det är en tidspil. Den röda stjärnan markerar att något har hänt.
Det är en tidspil. Den röda stjärnan markerar att något har hänt. Hur kan den enskilde medborgaren ges möjlighet att kunna hjälpa, dvs hur kan du och jag förbereda oss? Längst upp till vänster ser ni ett viktigt ord: ”Kunskaper”.

 

Det finns lite lagtext i ämnet, närmare bestämt kapitel 2, paragraf 1 i LSO (lag om skydd mot olyckor). Den paragrafen reglerar den enskildes skyldigheter:

1 § Den som upptäcker eller på annat sätt får kännedom om en
brand eller om en olycka som innebär fara för någons liv eller
allvarlig risk för någons hälsa eller för miljön skall, om det
är möjligt, varna dem som är i fara och vid behov tillkalla
hjälp. Detsamma gäller den som får kännedom om att det
föreligger en överhängande fara för en brand eller en sådan
olycka.

I den texten står ingenting om att du måste gå en utbildning i hjärt- och lungräddning eller att du måste göra inblåsningar på en vilt främmande, och kanske nerspydd och blodig, person. Men i texten står det att du ska varna och skaffa hjälp.

Och hjälp kommer att anlända, kanske i  form av röda bilar med blåljus. Men som du läste lite längre upp: brandmännen ska först kanske vakna (om larmet går mitt i natten), ta sig till stationen och göra sig klara. Sedan kör de ut och jag lovar att de kommer fram till dig till slut, även om tiden känns lång när du står där och väntar på den hjälpen.

Och du, medan du väntar, kom ihåg räddningschefens uppmaning: Våga Göra Något.

 

Vid den röda stjärnan står det viktiga: Våga göra något.
Vid den röda stjärnan står det viktiga: Våga göra något.

 

Det ”något” kan göra stor skillnad.

DU kan göra stor skillnad.

På återseende.