En favoritbild som får mig att minnas

Bilden togs i april 2014. Handen tillhör min yngsta dotter och den fina mulen tillhör en Bebbe – ett gigantiskt halvblod.

Det är ingen arrangerad bild utan här handlade det verkligen om att fånga ögonblicket och resultatet är långt ifrån tekniskt perfekt.

 

Det går nästan att känna ända härifrån hur mjuk den där mulen är.
Det går nästan att känna ända härifrån hur mjuk den där mulen är.

 

Men bilden kastar mig automatiskt tillbaka i tiden. Till barndomens ridskolehäng och ponnyer med namn som Corinth, Candy och Mr Moonlight. De stora hästarna jag fick rida tidigt då jag var en långbent unge: Saska som var gosigast någonsin. Schottis som jag vann en deltävling i Barbie Junior Cup med och Mannen – denna enorma varelse med stallets högsta mankhöjd.

Och senare i livet, svartbruna surpuppan Oliver, galna fd poloponnyn Dilly, ridskolehästen Anastasia som gav mig en hel hög rosetter och min egen Mulle – han som var som en stor hund, käkade Ahlgrens bilar och höll på att bli engelsk polishäst.

Den här bilden får mig att minnas allihopa. Och minnas doften av varmt stall och det seriöst rofyllda ljudet av hästar som tuggar i sig hö.

På återseende.

×