Räddningstjänsten i skolbänken

Sedan jag började att fotografera brandbilar och brandmän i Projekt Räddningstjänst så har jag fått lära mig massor. Jag vet vad en dimspik är, jag börjar få grepp om hur det här med rökdykning fungerar, vilken slags slang som används till vad, vad systematiskt brandskyddsarbete är, vilka olika släcksystem som finns att tillgå, hur man känner igen ett höjdfordon på enbart numret (om man nu inte ser att det är en stor stege eller en hävarkorg på bilen ifråga, vill säga) och jag har fått uppleva arbetet med insatser och förebyggande arbete på nära håll.

Så det var dags att ge något tillbaka till räddningstjänsten, ett litet tack för att de fortfarande står ut med mig och kamerorna.

Det jag kan handlar ju mest om fotografering så i går kväll blev det lite fotokurs för en skara folk med anknytning till räddningstjänsten. Och det var duktiga och uppmärksamma ”elever” där utrustningen varierade från mobiltelefon till systemkamera i fullformat och det blev många riktigt bra bilder innan kvällen var slut. Det var inte några lätta fotosituationer för deltagarna. Mörkt ute och en stor del av fotandet ägde rum i vagnhallen, vars golv är en ljusätare som slukar alla möjligheter till att ta en vettig bild på enbart autoläge.

Jag har tidigare tipsat lite i bloggen om bildtänk och olika tekniska kamerainställningar. I går valde jag att koncentrera mig på ISO och slutartid, med målet att skapa kontroll över bilden genom att manuellt kunna anpassa både ljuskänslighet (ISO) och hur snabbt eller långsamt bilden tas (slutartid). Gänget fick bland annat i uppdrag att plåta befälsbilen 8080 utomhus i mörker och regn, utan att använda blixt (blixt var nästan förbjudet hela kvällen faktiskt) och de gjorde det ta mig tusan med beröm godkänt och jag kände mig riktigt stolt, på något slags hönsmammevis.

Varför fota utan blixt då? Tja, det är egentligen två tankar bakom. Dels att lära sig att man kan ta bilder utan blixt – blixtljus kan ge hårda och platta resultat och resultatet är en bild som förmedlar noll känslor. Den andra anledningen är den specifika räddningstjänstmiljön – att kunna fota i mörker utan blixt just för att kunna dokumentera en insats. Blixtljus och reflexer på larmställ och bilar är ingen höjdarkombination nämligen.

Jag framhöll även två sätt att göra en bild intressantare: placera inte huvudmotivet i mitten och placera saker i förgrund och bakgrund och jag tipsade om att leta efter linjer när man väljer vad man vill fota.

En hel del av bilderna nedan har ni sett förut, men jag visar dem igen just för att de var mina exempelbilder under gårdagens fotokurs.

 

Ska man använda blixt i närheten av brandmän i larnställ så krävs det i princip en extern blixt för att få tillräckligt med ljus och för att kunna placera ljuset där man vill.
Ska man använda blixt i närheten av brandmän i larmställ så krävs det i princip en extern och vinklingsbar blixt för att få tillräckligt med ljus och för att kunna placera ljuset där man vill.

 

På språng efter räddningschefen på larm. En väldigt dokumentär bild  en mörk januarikväll - fotad utan blixt.
På språng efter räddningschefen på larm. En väldigt dokumentär bild en mörk januarikväll – fotad utan blixt.

 

Åh, vad jag gillar denna bild. Ingen blixt utan högt ISO och lång slutartid istället. Tagen i Höganäs i regn och mörker.
Åh, vad jag gillar denna bild. Ingen blixt – högt ISO och lång slutartid istället. Tagen i Höganäs i regn och mörker.

 

Långa slutartider ger rörelseoskärpa, här gillar jag effekten ihop med överdådet av rött och gult.
Långa slutartider ger rörelseoskärpa, här gillar jag effekten ihop med överdådet av rött och gult.

 

En kort slutartid fryser rörelser, perfekt till sport.
En kort slutartid fryser rörelser, perfekt till sport.

 

Vi pratade också om linjer och efter allt mitt tjat om just detta så kommer kursdeltagarna att se linjer överallt. Jag är så himla stolt över den här bilden, som faktiskt funkar precis lika bra i svartvitt.
Vi pratade också om linjer och efter allt mitt tjat om just detta så kommer kursdeltagarna att se linjer överallt. Jag är så himla stolt över den här bilden, som faktiskt funkar precis lika bra i svartvitt.

 

Här finns också linjer, inte riktigt lika uppenbara som i föregående bild.
Här finns också linjer, men inte riktigt lika uppenbara som i föregående bild.

 

Här är blommorna i bildens nederkant och de högsta blommorna har jag lagt till vänster i bild.
Här är blommorna i bildens nederkant (istället för att placera dem i mitten) och de högsta blommorna har jag lagt till vänster i bild.

 

Här hittar ni visserligen Stellan i mitten men till vänster och i förgrund ser ni Henrik och hur de där två är placerade bilden är det som ger den djup.
Här hittar ni visserligen Stellan i mitten av bilden men till vänster och i förgrund ser ni Henrik och hur de där två är placerade i bilden är det som ger den djup.

 

Samspelet mellan förgrund och bakgrund. Huvudmotivet är Henrik H och han ramas in perfekt av Linus i förgrunden. Denna bild får mig att fundera vad de pratar om, varför ler Henrik?
Samspelet mellan förgrund och bakgrund. Huvudmotivet är Henrik H och han ramas in perfekt av Linus i förgrunden. Denna bild får mig att fundera vad de pratar om, varför ler Henrik?

 

Ett annat uppdrag som deltagarna fick av mig var att under kvällen ta en dokumentär bild, helt enkelt en spegling av pågående verklighet. Och det där löste sig på ett passande sätt då vi vandrade omkring i vagnhallen när ambulansen plötsligt får ett larm och ambulanspersonalen (som var mitt i en matpaus)  kom travande nerför trappan, packade in sig i bilen och gasade iväg.

Länkar till lite utförligare fototips här i bloggen:

Grunderna

Slutartid

ISO

Var placerar man motivet?

Se din vardag med kamerans ögon

Och varifrån kommer inspirationen?

 

Jag tog ytterst få bilder under kvällen, men imorgon är det jag som ska plåta röda bilar och blåklädda reflexförsedda figurer i mörker.

På återseende.