Bilden av Osby – begränsad yta

Nej, det handlar inte om räddningstjänst i dag utan om själva Osby där jag tillbringade ett par timmar ihop med ungarna. Dagens bilder kommer alltså från det lilla nordostskånska samhället – i alla fall från ett litet hörn av det.

Vi häckade nämligen på lekplatsen och gick sedan ner och hälsade på Apan och Kaninen som är två stora favoriter hos mina barn. Eftersom vi inte rörde oss över en större yta än så var det begränsat vad gäller utbud av motiv. Men visst fanns där saker att fotografera:

 

De är svåra att övertyga om att de ska ståra nära varandra när man låtar så jag löste det med en smula dubbelexponering.
De är svåra att övertyga om att de ska stå nära varandra när man plåtar så jag löste det med en smula dubbelexponering.

 

Jag gillar Kaninen bäst faktiskt. Det är något med hållningen och attityden.
Jag gillar Kaninen bäst faktiskt. Det är något med hållningen och attityden.

 

Och Kaninen slank nästan ut ur bilden.
Och Kaninen slank nästan ut ur bilden.

 

Apa på nära håll.
Apa på nära håll.

 

Apan njuter i solen.
Apan njuter i solen.

 

För trötta ben.
För trötta ben.

 

Osbysjön, väl inramad.
Osbysjön, väl inramad.

 

Osbysjön by night?
Osbysjön by night?

 

Gungor i fokus.
Gungor i fokus.

 

Gungor med annat fokus.
Gungor med annat fokus.

 

Spretig förgrund.
Spretig förgrund.

 

Kyrka I.
Kyrka I.

 

DSC_8244
Kyrka II.

 

Kyrka III och IV.
Kyrka III och IV.

 

Vem vet var Bloggen dyker upp nästa gång?

På återseende.

Väldigt mycket vardag och uppe i himlen med 8030.

Ni är många som har frågat mig hur det egentligen känns att hänga på brandstationen i Osby. Om det inte känns konstigt att fota allt jag ser hela tiden och hur min närvaro tas emot. Så jag ska lite kort försöka förklara hur det är, och som vanligt hoppas jag att bilderna också förmedlar min upplevelse, det är ju trots allt genom mina ögon som ni får möta räddningstjänsten och genom mitt sätt att dokumentera som ni ”lärt känna” brandmännen.

Jag är givetvis en outsider som, likt gubben i lådan, poppar upp när brandmännen minst anar det. De vet i princip aldrig om de kommer att mötas av en kamera som följer deras minsta steg på insats eller övning och kan alltså inte förbereda sig. De har mina sympatier (faktiskt).

Men min status som utomstående har gradvis förändrats i takt med att jag varit närvarande fler gånger (ibland känner jag mig lite halvt adopterad in i räddningstjänstfamiljen faktiskt) och i takt med att jag lärt mig mer om branschen – och det är en riktigt spännande utveckling att vara med om. Jag lär ju inte bara känna brandmännen som personligheter allt eftersom utan även som fotomotiv, och det senare är kanske lite abstrakt men innebär att det blir lättare för mig att hitta vinklar och skapa bilder som speglar personen ifråga.  Och det är ganska häftigt.

I går kväll var det övning i Osby för Grupp 3,  och upplägget var olika stationer med varierade moment som skulle utföras med 8010, 8030 och 8040.

Men innan övningen drog igång var det beredskapsbyte, innebärande att Grupp 2 lämnade ifrån sig ansvaret. Att gå på beredskapsveckan innebär fordonskontroll, genomgång av utrustning, städning och putsning. Det är vardag hos räddningstjänsten med andra ord.

I detta inlägg möter ni Micke, Emma, Ulf, Nicklas, Clara, Göran, Jocke, Eero och Brian.

 

Clara och Emma ansvarar ikväll för 8010 och all utvändig belysning kontrolleras.
Clara och Emma ansvarar ikväll för 8010 och all utvändig belysning kontrolleras.

 

Emma instruerar Clara, som ju är en av de nya brandmännen och under utbildning, hur släckbilens mast fungerar.
Emma instruerar Clara, som ju är en av de nya brandmännen och under utbildning, hur släckbilens mast fungerar.

 

Listor ska noga fyllas i - en för varje fordon.
Listor ska noga fyllas i – en för varje fordon.

 

Eero kontrollerar 8050:s utrustning.
Eero kontrollerar 8050:s utrustning.

 

Göran kontrollerar blåljusstatusen på tankbilen.
Göran kontrollerar blåljusstatusen på tankbilen.

 

Brian sköter dammsugningen.
Brian sköter dammsugningen.

 

Alla prylar (mängder av olika saker) ska funktionstestas, här Göran och Jocke.
Alla prylar (mängder av olika saker) ska funktionstestas, här Göran och Jocke.

 

Och så var det punkterna på listan som ska bockas av.
Och så var det punkterna på listan som ska bockas av.

 

Man ser ju sällan hur brandbilar ser ut ovanifrån - här tankbilen 8040 med Eero och Nicklas.
Man ser ju sällan hur brandbilar ser ut ovanifrån – här tankbilen 8040 med Eero och Nicklas.

 

Taket på släckbilen 8010.
Taket på släckbilen 8010.

 

Ställföreträdande räddningschef Ulf.
Ställföreträdande räddningschef Ulf.

 

Brian och Clara försöker få ordning på en högst motvillig dammsugare.
Brian och Clara försöker få ordning på en högst motvillig dammsugare.

 

Alla är ombytta och klara och det är dags att dra igång.
Alla är ombytta och klara och det är dags att dra igång.

 

DSC_8064
Brian.

 

Emma, Göran och Clara.
Emma, Göran och Clara.

 

Micke instruerar Clara hur tryckluften fungerar.
Micke instruerar Clara hur tryckluften fungerar.

 

Luftkuddarna används för att kunna lyfta tunga saker, exempelvis en bil.
Luftkuddarna används för att kunna lyfta tunga saker, exempelvis en bil.

 

De slår sina kloka huvuden ihop, Niklas och eero.
De slår sina kloka huvuden ihop, Nicklas och Eero.

 

Vinschen på 8010 testas under ett moment.
Vinschen på 8010 testas under ett moment.

 

Eero.
Eero.

 

Nicklas och vattenkanonen.
Nicklas och vattenkanonen.

 

Eero går igenom de olika funktionerna på tankbilen.
Eero går igenom de olika funktionerna på tankbilen och visar Nicklas, som ju, liksom Clara, också är nyanställd.

 

Slangkoppling på trankbilen.
Slangkoppling på tankbilen.

 

Nicklas
Nicklas

 

Det gäller ju att snabbt kunna koppla slangarna och få igång vattentillförsel vid en brand.
Det gäller ju att snabbt kunna koppla slangarna och få igång vattentillförsel vid en brand.

 

Ulf gick runt och höll ett vakande öga på de olika övningsstationerna.
Ulf gick runt och höll ett vakande öga på de olika övningsstationerna.

 

Jocke.
Jocke.

 

Osbys höjdfordon, aka Kroken,
Osbys höjdfordon, aka ”Kroken” (8030).

 

Stödbenen är ute och 8030:s hjul lättar från marken.
Stödbenen är ute och 8030:s hjul lättar från marken.

 

Emma förklarar för Clara hur hävaren ska manövreras.
Emma förklarar för Clara hur hävaren ska manövreras.

 

Kroken ser väldigt liten ut långt där nere.
”Kroken” ser väldigt liten ut långt där nere (tacka vet jag ”min” bil – tankbilen. Jordnära och bra)…

 

Kvällsvy över Osby.
Kvällsvy över Osby.

 

Micke och Ulf.
Micke och Ulf.

 

DSC_8027
Clara – hjälm och larmställ har fortfarande det där nya och oslitna utseendet. Men det lär ju förändras allt eftersom.

 

Gruppens styrkeledare, Micke, hjälper till vid den station som innebar hantering av den stora fläkten.
Gruppens styrkeledare, Micke, hjälper till vid den station som innebar hantering av den stora fläkten.

 

Emma, Eero och tigersågen.
Emma, Eero och tigersågen.

 

Brian med luftkudde.
Brian med luftkudde.

 

Emma och Clara och vattenkanonen på 8040.
Emma och Clara och vattenkanonen på 8040.

 

Det går att skjuta ganska långt med den där kanonen...
Det går att skjuta ganska långt med den där kanonen…

 

Clara.
Clara.

 

Och sedan väntar undanplockning innan det är dags för den obligatoriska samlingen i fikarummet.
Och sedan väntar undanplockning innan det är dags för den obligatoriska samlingen i fikarummet.

 

Det finns också utrymme för skratt och knasiga tävlingslekar när övningen är avslutad. I det här fallet gäller det rita en rak linje utan att titta. Eero utmanade...
Det finns också utrymme för skratt och knasiga tävlingslekar när övningen är avslutad. I det här fallet gäller det rita en rak linje utan att titta. Eero utmanade…

 

...Emma. Hon vann samtliga heat.
…Emma. Hon vann överlägset samtliga heat.

 

Ni har sett den där burken förut, va?
Ni har sett den där burken förut, va?

 

Dubbelkorv, det verkar vara en lokal räddningstjänstig sedvänja.
Dubbelkorv, det verkar vara en lokal räddningstjänstig sedvänja.

 

Jag lämnar brandstationen efter avslutad fika och känner mig riktigt upprymd. En riktigt bra fotokväll med ett härligt gäng är över. Det har varit koncentration, skratt och en del allvarsamt snack. Precis som vanligt.

På återseende.

Tankbil, hävare och brandmän – ett smakprov

Försöker varva ner efter en rolig fotokväll hos räddningstjänsten i Osby men sitter mest och småler för mig själv när jag går igenom bilderna. Jag är för tillfället ägare till en gravt entusiastisk förkylning som gör att jag ser ut som Rudolf med röda mulen, men jag lyckades nästan förtränga detta under de timmar jag fotade brandbilar, brandmän och den där särskilda varmkorven i plåtburk. Så just nu är jag hög på endorfiner efter den energikick som fotandet gav mig i kväll.

Det ”riktiga” inlägget kommer i morgon, här är bara ett smakprov på vad min kväll hade att bjuda på.

 

Vatten, bara vanligt vatten.
Vatten, bara vanligt vatten.

 

Leksakshus? Nädå, det är villor i standardformat men kikar man över kanten på 8030:s hävarkorg högt uppe i luften, så ser allt väldigt smått ut.
Leksakshus? Nädå, det är villor i standardformat men kikar man över kanten på 8030:s hävarkorg högt uppe i luften, så ser allt väldigt smått ut.

 

Tankbilen fick också vara med och öva.
Tankbilen fick också vara med och öva.

 

I morgon ska ni få se lite mer hur det såg ut när Grupp 3 tog över beredskapen och dessutom hade övning.

På återseende.

Räddningstjänsten i skolbänken

Sedan jag började att fotografera brandbilar och brandmän i Projekt Räddningstjänst så har jag fått lära mig massor. Jag vet vad en dimspik är, jag börjar få grepp om hur det här med rökdykning fungerar, vilken slags slang som används till vad, vad systematiskt brandskyddsarbete är, vilka olika släcksystem som finns att tillgå, hur man känner igen ett höjdfordon på enbart numret (om man nu inte ser att det är en stor stege eller en hävarkorg på bilen ifråga, vill säga) och jag har fått uppleva arbetet med insatser och förebyggande arbete på nära håll.

Så det var dags att ge något tillbaka till räddningstjänsten, ett litet tack för att de fortfarande står ut med mig och kamerorna.

Det jag kan handlar ju mest om fotografering så i går kväll blev det lite fotokurs för en skara folk med anknytning till räddningstjänsten. Och det var duktiga och uppmärksamma ”elever” där utrustningen varierade från mobiltelefon till systemkamera i fullformat och det blev många riktigt bra bilder innan kvällen var slut. Det var inte några lätta fotosituationer för deltagarna. Mörkt ute och en stor del av fotandet ägde rum i vagnhallen, vars golv är en ljusätare som slukar alla möjligheter till att ta en vettig bild på enbart autoläge.

Jag har tidigare tipsat lite i bloggen om bildtänk och olika tekniska kamerainställningar. I går valde jag att koncentrera mig på ISO och slutartid, med målet att skapa kontroll över bilden genom att manuellt kunna anpassa både ljuskänslighet (ISO) och hur snabbt eller långsamt bilden tas (slutartid). Gänget fick bland annat i uppdrag att plåta befälsbilen 8080 utomhus i mörker och regn, utan att använda blixt (blixt var nästan förbjudet hela kvällen faktiskt) och de gjorde det ta mig tusan med beröm godkänt och jag kände mig riktigt stolt, på något slags hönsmammevis.

Varför fota utan blixt då? Tja, det är egentligen två tankar bakom. Dels att lära sig att man kan ta bilder utan blixt – blixtljus kan ge hårda och platta resultat och resultatet är en bild som förmedlar noll känslor. Den andra anledningen är den specifika räddningstjänstmiljön – att kunna fota i mörker utan blixt just för att kunna dokumentera en insats. Blixtljus och reflexer på larmställ och bilar är ingen höjdarkombination nämligen.

Jag framhöll även två sätt att göra en bild intressantare: placera inte huvudmotivet i mitten och placera saker i förgrund och bakgrund och jag tipsade om att leta efter linjer när man väljer vad man vill fota.

En hel del av bilderna nedan har ni sett förut, men jag visar dem igen just för att de var mina exempelbilder under gårdagens fotokurs.

 

Ska man använda blixt i närheten av brandmän i larnställ så krävs det i princip en extern blixt för att få tillräckligt med ljus och för att kunna placera ljuset där man vill.
Ska man använda blixt i närheten av brandmän i larmställ så krävs det i princip en extern och vinklingsbar blixt för att få tillräckligt med ljus och för att kunna placera ljuset där man vill.

 

På språng efter räddningschefen på larm. En väldigt dokumentär bild  en mörk januarikväll - fotad utan blixt.
På språng efter räddningschefen på larm. En väldigt dokumentär bild en mörk januarikväll – fotad utan blixt.

 

Åh, vad jag gillar denna bild. Ingen blixt utan högt ISO och lång slutartid istället. Tagen i Höganäs i regn och mörker.
Åh, vad jag gillar denna bild. Ingen blixt – högt ISO och lång slutartid istället. Tagen i Höganäs i regn och mörker.

 

Långa slutartider ger rörelseoskärpa, här gillar jag effekten ihop med överdådet av rött och gult.
Långa slutartider ger rörelseoskärpa, här gillar jag effekten ihop med överdådet av rött och gult.

 

En kort slutartid fryser rörelser, perfekt till sport.
En kort slutartid fryser rörelser, perfekt till sport.

 

Vi pratade också om linjer och efter allt mitt tjat om just detta så kommer kursdeltagarna att se linjer överallt. Jag är så himla stolt över den här bilden, som faktiskt funkar precis lika bra i svartvitt.
Vi pratade också om linjer och efter allt mitt tjat om just detta så kommer kursdeltagarna att se linjer överallt. Jag är så himla stolt över den här bilden, som faktiskt funkar precis lika bra i svartvitt.

 

Här finns också linjer, inte riktigt lika uppenbara som i föregående bild.
Här finns också linjer, men inte riktigt lika uppenbara som i föregående bild.

 

Här är blommorna i bildens nederkant och de högsta blommorna har jag lagt till vänster i bild.
Här är blommorna i bildens nederkant (istället för att placera dem i mitten) och de högsta blommorna har jag lagt till vänster i bild.

 

Här hittar ni visserligen Stellan i mitten men till vänster och i förgrund ser ni Henrik och hur de där två är placerade bilden är det som ger den djup.
Här hittar ni visserligen Stellan i mitten av bilden men till vänster och i förgrund ser ni Henrik och hur de där två är placerade i bilden är det som ger den djup.

 

Samspelet mellan förgrund och bakgrund. Huvudmotivet är Henrik H och han ramas in perfekt av Linus i förgrunden. Denna bild får mig att fundera vad de pratar om, varför ler Henrik?
Samspelet mellan förgrund och bakgrund. Huvudmotivet är Henrik H och han ramas in perfekt av Linus i förgrunden. Denna bild får mig att fundera vad de pratar om, varför ler Henrik?

 

Ett annat uppdrag som deltagarna fick av mig var att under kvällen ta en dokumentär bild, helt enkelt en spegling av pågående verklighet. Och det där löste sig på ett passande sätt då vi vandrade omkring i vagnhallen när ambulansen plötsligt får ett larm och ambulanspersonalen (som var mitt i en matpaus)  kom travande nerför trappan, packade in sig i bilen och gasade iväg.

Länkar till lite utförligare fototips här i bloggen:

Grunderna

Slutartid

ISO

Var placerar man motivet?

Se din vardag med kamerans ögon

Och varifrån kommer inspirationen?

 

Jag tog ytterst få bilder under kvällen, men imorgon är det jag som ska plåta röda bilar och blåklädda reflexförsedda figurer i mörker.

På återseende.

 

En favoritbild som får mig att minnas

Bilden togs i april 2014. Handen tillhör min yngsta dotter och den fina mulen tillhör en Bebbe – ett gigantiskt halvblod.

Det är ingen arrangerad bild utan här handlade det verkligen om att fånga ögonblicket och resultatet är långt ifrån tekniskt perfekt.

 

Det går nästan att känna ända härifrån hur mjuk den där mulen är.
Det går nästan att känna ända härifrån hur mjuk den där mulen är.

 

Men bilden kastar mig automatiskt tillbaka i tiden. Till barndomens ridskolehäng och ponnyer med namn som Corinth, Candy och Mr Moonlight. De stora hästarna jag fick rida tidigt då jag var en långbent unge: Saska som var gosigast någonsin. Schottis som jag vann en deltävling i Barbie Junior Cup med och Mannen – denna enorma varelse med stallets högsta mankhöjd.

Och senare i livet, svartbruna surpuppan Oliver, galna fd poloponnyn Dilly, ridskolehästen Anastasia som gav mig en hel hög rosetter och min egen Mulle – han som var som en stor hund, käkade Ahlgrens bilar och höll på att bli engelsk polishäst.

Den här bilden får mig att minnas allihopa. Och minnas doften av varmt stall och det seriöst rofyllda ljudet av hästar som tuggar i sig hö.

På återseende.