Om att bli cafsad

Ni har kanske märkt att jag hänger med räddningstjänsten ibland?

Och det är ju långt ifrån det som jag normalt sysslar med i min egen yrkesroll som statligt anställd person som spenderar en hel del tid med skrivbordslokaliserat utredningsarbete. Men jag får lära mig mycket, ofta vare sig jag vill eller ej, av räddningstjänstfolket.

Kunskap är alltid nyttigt även om jag i livet efter Projekt Räddningstjänst inte kommer att ha någon direkt användning av det jag vet om dimspikar och om siffrorna på olika brandbilar (där jag fick en uppsträckning  av brandingenjören Jimmie häromdagen då jag hade glömt vad siffran 2 står för när det exempelvis står 265-8010). Jag gör ju mitt bästa liksom.

I lördags, när jag lekte paparazzifotograf i Revinge, så fick styrkorna från Osby och Lönsboda testa på två olika sätt att bekämpa bränder, med utrustning som de i dagsläget inte själva har tillgång till i sina bilar. Jag ska nu försöka förklara så att alla begriper och risken är väl att branschfolket kommer att himla med ögonen och stänga ner bloggsidan.

Jag är inte rätt person överhuvudtaget att ge er någon form av ingående utbildning men jag kan leverera lite bilder som komplement i alla fall… Den utrustning som brandmännen fick möjlighet att prova är CAFS och skärsläckare.

I korta drag, CAFS är utrikiska och står för Compressed Air Foam System. En verkligt liten del skumvätska blandas med vatten och kombineras med tryckluft. Resultatet? En skummig gegga som liksom klistrar sig fast mot den yta du har siktat på och det är rejält tryck i slangen, vilket gör att du inte behöver stå alltför nära den brand du entusiastiskt försöker avliva.

Jag kan ha uppfunnit ett nytt uttryck i anslutning till detta – att bli cafsad. För jag blev cafsad. Intet ont anande stod jag en bit bort från Göran när det var hans tur att testa sagda skumsörja. Sedan kom en plötslig vindby och både jag och kameran (min bebis!) kunde anse oss cafsade. Tack.

Även skärsläckare provkördes. Det är en finurlig manick och den snabba versionen är att vatten eller vatten och abrasiv (finmalet metallspån – se jag lyssnade på genomgången) blandas och med högt tryck skickas detta genom ett munstycke och kan skära igenom till exempel väggar. Det blir ett litet ingångshål som inte släpper igenom så mycket syre och strålen från skärsläckaren blir till en fin vattendimma som kyler brandgaserna. Brandmännen kan därmed påverka branden utifrån.

Vill ni veta mer så rådfråga närmaste räddningstjänst eller möjligen internet. Ovanstående information speglar nämligen vidden av innehållet i min kunskapsbank.

Vi tar lite bilder istället.

 

Instruktören Pierre förklarar hur CAFS fungerar.
Instruktören Pierre förklarar hur CAFS fungerar.

 

Håkan är först ut i gänget att testa.
Håkan är först ut i gänget att testa.

 

Det är rejält tryck och det gäller att stå stadigt.
Det är rejält tryck och det gäller att stå stadigt.

 

Styrkan siktade på en container och här syns det hur skummet effektivt stannar kvar på väggen.
Styrkan siktade på en container och här syns det hur skummet effektivt stannar kvar på väggen.

 

Det exakta ögonblicket när en fotograf och en Nikon D7000 blir cafsade.
Det exakta ögonblicket när en fotograf och en Nikon D7000 blir cafsade.

 

Skärsläckaren testas av Dan medan Göran stöttar upp.
Skärsläckaren testas av Dan medan Göran stöttar upp.

 

Det är full skyddsutrustning på vid användandet av skärsläckaren.
Det är full skyddsutrustning på vid användandet av skärsläckaren.

 

C(L)AFS.
C(L)AFS.

 

Jag tackar för visat intresse och hoppas att ni inte blivit alltför förvirrade av genomgången.

På återseende.

Hemlighetsmakeri och rökdykning

Det här är för mig ett lite knepigt inlägg att skapa.

Det återstår nämligen två stycken lördagsövningar i Revinge för brandmännen i Osby, Lönsboda och Hökön. Därför måste jag vara ganska hemlighetsfull så att inte upplägget avslöjas. Och för er brandmän som ännu inte genomgått övningen: jag är överhuvudtaget inte alls mutbar (men jag gillar belgisk choklad).

Men som vanligt, trots hemlighetsmakeriet, ska ni få mina intryck av dagen och jag tänker bjuda er på en hel del rökdykarbilder bland annat och ni får se övningarna genom mina ögon, med bilder som faktiskt berättar en historia. Jag har ju kommit så långt nu efter ett halvår att jag sällan behöver titta på numren när brandmännen är klädda för rökdykning utan nu ser jag på kroppshållning och rörelsemönster vem som är vem och det innebär också att det på något vis är lättare för mig att fotografera – att hitta bra bildsituationer.

Att få besöka Räddningsskolan i Revinge är en upplevelse i sig och igår var det ju bara en bråkdel av det gigantiska området som jag hann se. Men där finns många olika objekt att öva räddning i: skepp, flygplan, tåg och massor av olika slags byggnader. Och att få förmånen att fotografera där nere – jag känner mig lyckligt lottad faktiskt.

På morgonen samlades vi i vagnhallen. Larmställen åkte på och rökskydden plockades ihop. Nu satte jag, till följd av total okunskap, inte ihop mitt eget utan hade turen att få hjälp av Janne, och efter en genomgång av programmet med skolans instruktörer, Peter och Pierre, så drog allt igång.

Jag skuggade dagens befäl, den med röd hjälm alltså, räddningschefen Peter som huserade i lilla 8060 som dagen till ära fick vikariera för ordinarie befälsbil 8080 (som ju inte kan lämna hemkommunen). Hököns släckbil 8510 var också med, i övrigt fick styrkorna låna släckbilar på plats.

Förutom den utmaning jag skrev om igår, så var jag ju mest observatör (med kamera) och det ger ju mig en del tid att både betrakta och reflektera. Och jag kan säga att de jobbade hårt, de där brandmännen. Även om det ”bara” är övning så är det ju skarpa miljöer med riktig eld och ingen fuskrök och det är intressant att se hur alla har sina roller och hur smidigt arbetet går. Peter var som sagt befäl och dagens styrkeledare med gula hjälmar var Dan från Osby och Pierre från Lönsboda och de var ansvariga för respektive styrka.

Jag kan nog inte säga så mycket mer om dagen ännu, detta är tydligen snudd på statshemlighet och eventuellt straffbart att avslöja något om övningarna. Så det vågar jag inte. Men bilder ska ni få.

 

Det är en del utrustning som ska monteras.
Det är en del utrustning som ska monteras.

 

Rökskydden ligger på rad.
Rökskydden ligger på rad.

 

Jannike, Pierre och Emelie pusslar ihop sina rökskydd.
Jannike, Pierre och Emelie pusslar ihop sina rökskydd.

 

Dagen är fylld av både allvar och massor av skratt. De känner varandra väl och det är ju faktiskt så att de i vissa situationer faktiskt lägger sina liv i kollegornas händer. Här Göran och Peter.
Dagen är fylld av både allvar och massor av skratt. De känner varandra väl och det är ju så att de i vissa situationer faktiskt lägger sina liv i kollegornas händer. Här Göran och Peter.

 

Peter (t.v.) och Pierre är instruktörer på Räddningsskolan.
Peter (t.v.) och Pierre är instruktörer på Räddningsskolan.

 

Ungdomsbrandkåren var med och hade sina egna övningar.
Ungdomsbrandkåren var med och hade sina egna övningar.

 

Vikarie.
Vikarie.

 

Vi får i uppdrag att bege oss hit på larm.
Vi får i uppdrag att bege oss hit på larm.

 

Vattnet ska på men det visar sig att pumpen på den lånade bilen 1010 strular. Ordern kommer att bege sig till stationen och hämta en ny släckbil - sådant som är möjligt när det är övning men desto svårare i verkligheten.
Vattnet ska på men det visar sig att pumpen på den lånade bilen 1010 strular. Ordern kommer att bege sig till stationen och hämta en ny släckbil – sådant som är möjligt när det är övning men desto svårare i verkligheten.

 

DSC_9469
Det är snabba kliv.

 

Här vet de fortfarande inte vad som väntar på just den här övningen.
Här vet de fortfarande inte vad som väntar på just den här övningen.

 

DSC_9486
Janne är med och har lite koll på säkerheten.

 

För det otränade ögat ser det mest oorganiserat ut men jag kan intyga att slangarna snabbt har kopplats ihop.
För det otränade ögat ser det mest oorganiserat ut men jag kan intyga att slangarna snabbt kopplas ihop.

 

Dan är styrkeledare för osbyfolket.
Dan är styrkeledare för osbyfolket.

 

I väntan på att den nya bilen ska anlända.
I väntan på att den nya bilen ska anlända.

 

Maskerna ger anonymitet men jag råkar ju veta att det här är Emma.
Maskerna ger anonymitet men jag råkar ju veta att det här är Emma.

 

Någon är räddad men insatsen fortsätter och tempot är högt.
Någon är räddad men insatsen fortsätter och tempot är högt.

 

Ni ser det om och om igen i mina bilder - koncentrationen. Efter varje övningsmoment blir det utvärdering och.
Ni ser det om och om igen i mina bilder – koncentrationen. Efter varje övningsmoment blir det utvärdering och fokus är lika stort som under den aktiva delen av insatsen.

 

Lunchpaus för Bamse, Peter, Bengt och Rolle.
Lunchpaus för Bamse, Peter, Bengt och Rolle.

 

Som rökdykare är du väl instängd med luva, hjälm, mask och huvan tajt knäppt.
Som rökdykare är du väl instängd med luva, hjälm, mask och huvan tajt knäppt.

 

Dagens maskot blev överöst med klappar.
Dagens maskot blev överöst med klappar.

 

Väldigt, väldigt smutsig slang rullas ihop och lastas in i bilen igen efter avslutad insats.
Väldigt, väldigt smutsig slang rullas ihop och lastas in i bilen igen efter avslutad insats.

 

Här har alla precis kommit ut ur den brinnande byggnad jag skrev om igår.
Här har alla precis kommit ut ur den brinnande byggnad jag skrev om igår.

 

Någon blev täckt av skum...
Någon blev täckt av skum…

 

Bamse.
Bamse.

 

Pierre förklarar vad som egentligen skedde utanför byggnaden när vi andra satt där inne tillsammans med elden.
Pierre förklarar vad som egentligen skedde utanför byggnaden när vi andra satt där inne tillsammans med elden.

 

Larmet skickas ut på radio och befälet bekräftar att han har uppfattat informationen.
Larmet skickas ut på radio och befälet bekräftar att han har uppfattat informationen.

 

Vid ankomst till platsen för larmet ger sig styrkeledaren Dan iväg med långa kliv för att försöka få information från räddningsledaren som ju här är den som är först på plats.
Vid ankomst till platsen för larmet ger sig styrkeledaren Dan iväg med långa kliv för att försöka få information från räddningsledaren som ju här är den som är först på plats.

 

Snabbt dras slang och rökdykarna gör sig klara att gå in, här Håkan.
Snabbt dras slang och rökdykarna gör sig klara att gå in, här Håkan.

 

Bilden ljuger en smula. Den är tagen med teleobjektiv - jag har lärt mig att inte gå nära när slangen rullas ut.
Bilden ljuger en smula. Den är tagen med teleobjektiv – jag har lärt mig att inte gå nära när slangen rullas ut.

 

Dan och Peter har ungdomsbrandkåren, med sin ledare Jocke, som publik.
Dan och Peter har ungdomsbrandkåren, med sin ledare Jocke, som publik.

 

Från Hökön var Ulf och Tobias med i Revinge.
Från Hökön var Ulf och Tobias med i Revinge.

 

Det är ett rejält oväsen från fläktar och brandbilarnas dieselmotorer och Pierre försöker trots detta höra på vad som sägs på radion.
Det är ett rejält oväsen från fläktar och brandbilarnas dieselmotorer och Pierre försöker trots detta höra vad som sägs på radion.

 

Tobias rullar ut slang och i bakgrunden ser ni ungdomsbrandkåren.
Tobias rullar ut slang och i bakgrunden ser ni ungdomsbrandkåren.

 

De båda styrkeledarna Dan och Pierre.
De båda styrkeledarna Dan och Pierre.

 

Jag vet ju att det här bara är dockor, men bilden är ändå otroligt obehaglig.
Jag vet ju att det här bara är dockor, men bilden är ändå otroligt obehaglig.

 

Inne i mörker och rök så försöker brandmännen hitta sätt att ventilera ut röken.
Inne i mörker och rök så försöker brandmännen hitta sätt att ventilera ut röken.

 

Pierre och Peter har överläggningar om brandbekämpningsarbetet.
Pierre och Peter har överläggningar om brandbekämpningsarbetet.

 

Styrkan från Lönsboda står redo.
Styrkan från Lönsboda står redo.

 

Hur sikten är där inne framgår nog ganska tydligt av den här bilden-.
Hur sikten är där inne framgår nog ganska tydligt av den här bilden på Peter S.

 

Vattentrycket kontrolleras innan de ger sig in för att släcka.
Vattentrycket kontrolleras innan de ger sig in för att släcka.

 

Sammankopplat.
Sammankopplat.

 

Efter sista övningen pustar Bamse ut.
Efter sista övningen pustar Bamse ut.

 

Och Peter och Bengt andas ut.
Och Peter och Bengt andas ut.

 

Dagen är slut. De lånade släckbilarna backas in i skolans vagnhall och brandmännen packar åter ihop sin utrustning.
Dagen är slut. De lånade släckbilarna backas in i skolans vagnhall och brandmännen packar åter ihop sin utrustning.

 

I nästa inlägg ska ni faktiskt, överraskande (?) nog, få ser mer av Revinge.

På återseende.

När det brinner på riktigt

Jag lovade ju att uppdatera er efter dagens utflykt. Det blir ett kort inlägg eftersom jag är trött som en narkoleptisk gnu som sprungit tre maraton på raken.

Dagen har tillbringats i Revinge där styrkor från Osby, Lönsboda, Hökön samt Ungdomsbrandkåren har haft heldagsövning. Jag har så många bra bilder och är så full av nya intryck att det riktigt karusellsnurrar i skallen.

Men det som gjort allra störst intryck på mig idag var upplevelsen av att sitta med i en rökfylld byggnad där det är riktig eld som orsakar att det inte går att se någonting överhuvudtaget och det är riktigt eld som skapar en överraskande varm miljö.

Hur mycket jag än föreställde mig att det skulle vara mörkt och varmt så var det inget mot hur det faktiskt kändes. Jag var mer inne på att det skulle bli jobbigt med all utrustning: komplett larmställ med de mest otympliga handskarna i världshistorien, hjälm med luva under och jackans huva tätt knäppt på det mest klaustrofobiska vis och sedan mask på det med flaskpaket på ryggen. Om jag var så himla förberedd vet jag inte -jag snabbövade en kort stund i början av veckan.

Men allt det där kändes faktiskt helt ok. Dock sitter jag här och är fortfarande förvånad över vilken otäck miljö det så snabbt blir av en brand. Fast jag är också lite sådär löjligt nöjd över att jag klarade av utmaningen och mentalt har jag nog vuxit både en och två centimeter.

Och – hatten av till alla rökdykare som ju faktiskt arbetar under sådana här förhållanden.

Jag släpade in reservkameran D200 i röken och hettan. Nu undrar jag om den någonsin kommer att sluta lukta rök…

Det var ingen lätt miljö att fota i, det kan jag lova. Och särskilt inte med de där handskarna. Men några bilder blev det från insidan i alla fall och även om de inte är av högsta kvalitet så publicerar jag dem i förhoppningen att de åtminstone förmedlar en del av det jag kände där i mörkret.

 

Vi ser inte så mycket, kameran och jag och det var en liten överraskning att kolla bilderna efteråt, jag hade inte en aning om det blev en enda bild som inte var becksvart.
Vi ser inte så mycket, kameran och jag och det var en liten överraskning att kolla bilderna efteråt, jag hade inte en aning om det blev en enda bild som inte var becksvart.

 

Här är det taket i det rum där elden startade. Hotfulla lågor är nog bästa beskrivningen.
Här är det taket i det rum där elden startade. Hotfulla lågor är nog bästa beskrivningen.

 

Här har röken skingrats och kameran hittar plötsligt en brandman där i mörkret.
Här har röken skingrats och kameran hittar plötsligt en brandman där i mörkret.

 

Och snart går det även att urskilja ett fönster.
Och snart går det även att urskilja ett fönster.

 

Denna och nästa bild är från en annan byggnad där brandingenjören Jimmie satte brandmännen i arbete.
Denna och nästa bild är från en annan byggnad där brandingenjören Jimmie satte brandmännen i arbete.

 

DSC_1435

 

I morgon blir det garanterat fler bilder från dagen i Revinge.

På återseende.

Livräddning i rök och mörker

Jag hängde ju i Osby i går kväll när det var dags för rökövning och här kommer alltså bilderna. Det blir inte särskilt många bokstäver idag – en av grupperna har inte genomfört övningen ännu så jag tänker inte avslöja några detaljer kring upplägget. Men jag kan säga att det var både mörkt och rökigt.

När jag fotograferar så är jag helt och hållet fokuserad på min uppgift och även om jag fotograferar det jag ser så är det inte förrän efteråt, när jag kikar på bilderna i datorn, som jag faktiskt ser på riktigt. Det är då jag upptäcker detaljerna, nyanserna och vad som egentligen hände och det är riktigt spännande. Det som främst slog mig när jag gick igenom allt material från gårdagens övning är hur rökdykarna sliter och hur trötta och svettiga de är efteråt.

Tack och lov är det på bilderna nedan bara en lokal fylld med teaterrök. Men vet ni, ibland blir det ju på riktigt. Och jag är full av beundran över att det finns de som har valt det här yrket.

I det här inlägget möter ni Jimmie som är räddningsledare, Lennart som har gul hjälm och alltså är styrkeledare, Leif, Nicklas, Emma, Håkan och Peter. Ansvariga för övningen är Lars-Erik och Dan.

 

DSC_1164

 

DSC_1183

 

DSC_9161

 

DSC_9179

 

DSC_9162

 

DSC_1188

 

DSC_1191

 

DSC_1198

 

DSC_1204

 

DSC_9158

 

DSC_1256

 

DSC_9324

 

DSC_9318

 

DSC_9278

 

DSC_9201

 

DSC_1305

 

DSC_9336

 

DSC_9207

 

DSC_9215

 

DSC_9229

 

DSC_9224

 

DSC_1289

 

DSC_1288

 

DSC_9341

 

DSC_9312

 

DSC_9234

 

DSC_9298

 

DSC_9386

 

DSC_1302

 

DSC_1311

 

 

Imorgon ska jag tillbringa en heldag med ”mina” brandmän från Osby, Lönsboda och Hökön och jag lovar att bildrapportera den upplevelsen när jag har återhämtat mig…

På återseende.

Utställningsdags!

I dag, i all tysthet och utan trumvirvlar och champagne, så hängde jag upp min allra första utställning.

Det är bilderna från Eld&Vatten, som ni kunnat se i bloggen, som nu finns att beskåda på biblioteket i Hästveda. Det är kanske ingen lokal som drar storpublik eller så, men det känns ändå roligt att få möjlighet att visa upp mina fotografier på riktigt och inte bara i bloggen.

 

Hela mars kan ni se Eld&vatten på Hästveda bibliotek.
Hela mars kan ni se Eld&vatten på Hästveda bibliotek.

 

Dessutom (hej Jante) så är jag konstant övertygad om att alla bilder är jättedåliga och att folk mest tänker ”herregud, vilken amatör” innan de rynkar på näsan och vänder sig bort. Ni vet den där konstiga känslan av att man snart ska bli avslöjad som en fuskare och odugling? Jag tror knappast att jag är ensam.

Det är ju attans så märkligt, trots beröm, trots tusentals bloggläsare och trots att Fotografiska Museet lät mig härja som värd på Instagramkontot i en hel vecka, så tvivlar jag på min fotografiska förmåga och tänker att alla andra kan bättre. Så fånigt.

Men nu har jag alltså tagit det modiga klivet rakt ut och på Hästveda bibliotek så kan ni månaden ut beskåda de tuffa kvinnor som ställde upp som modeller i Eld&Vatten.

På återseende.