Feelings 2016 – Alexandra

Den här bilden tar lite andan ur mig. Hon är en mycket god vän som ni fått förmånen att se flera gånger här i bloggen. Hon är också en sådan person som ställer sig rakt upp och ner framför kameran och så sitter bilden där.

Det händer helt enkelt något magiskt så fort en kamera och Alexandra möts.

Ni ska få en lite busig känsla i dag och Alexandra säger så här:

Det var någon klok som undrade om man slutar leka när man blir gammal eller om man blir gammal för att man slutar leka…

Jag valde busig. Bus betyder mycket i min vardag, det handlar om att inte göra det förväntade eller följa den inslagna vägen. Jag älskar att leka med mina vänners barn, klättra i klätterställning och bygga kojor. Det är en form av bus. Men som vuxen har man ju fler möjligheter. Prova busa du också, ät glass till frukost, lägg dig i en kompisgunga med din bästa vän och prata om livet, ha vattenkrig, strunta i att borsta tänderna en kväll, hoppa hage med barnen eller gör roliga pranks på dina kollegor. Prova bara att busa till vardagen ett tag. Bjud på dig själv och gör nåt roligt du inte hade tänkt dig idag, det värsta som kan hända är att du inte hade kul men då kan man alltid hoppa i vattenpölar eller jaga pokemons.

 

Busig/Naughty Nikon D7000. Nikon 18-105 mm. ISO 160. 1/125 sekund. f/4.8
Busig/Mischievous
Nikon D7000. Nikon 18-105 mm. ISO 160. 1/125 sekund. f/4.8

 

Fotot ovan, där Alexandra sitter på en gunga på en lekplats,  är det allra första fotot jag tog på henne häromdagen. Hon satte alltså hela bildidén på första klicket…

Man kan inte vara annat än imponerad.

På återseende.