Sover brandmän?

Förra veckan blev det ett intensivt bloggpublicerande från mitt dygn hos räddningstjänsten i Hässleholm och jag tänkte i dag berätta hur återstoden av detta dygn artade sig.

Snabb sammanfattning: Olycka med vält gristransport klockan tidigt på morgonen (det är första gången som jag har suttit mitt i en rondell och käkat lunch), återgång till stationen sju timmar senare, sitta ner en liten stund och pyssla med bilder medan brandmännen började återställa utrustningen, bli avbruten i detta för att åka på brand i byggnad i Bjärnum och därefter återvända till brandstationen med förhoppning om lite kaffe och en liten lugn stund.

Och det blev ganska bra. Lite mat i magen och sedan hängde jag med brandmännen när de fixade med all tvätt från eftermiddagens brand. Kommer ni ihåg att jag tidigare har skrivit om det där med Friska Brandmän (annars klicka här)? Här handlar det ju om hur nedsmutsade kläder och utrustning ska packas in och rengöras innan det får användas igen och det var en hög larmställ från branden som skulle tas om hand, ihop med använd brandslang och rökdykarutrustning.

 

Samling kring matbordet: Lasse, Jonatan, Roger, Per, räddningschefen Daniel och Johan T.
Samling kring matbordet: Lasse, Jonatan, Roger, Per, räddningschefen Daniel och Johan T.

 

Friska brandmän: efter avslutad insats får brandmännen byta om på plats och de nedsmutsade larmställen packas i plastsäckar för att inte farliga ämnen ska spridas vidare.
Friska brandmän: efter avslutad insats får brandmännen byta om på plats och de nedsmutsade larmställen packas i plastsäckar för att inte farliga ämnen ska spridas vidare.

 

De smutsiga kläderna läggs in i sina påsar, en speciallösning för att inte heller den som hanterar tvätten ska exponeras för ohälsosamma ämnen.
De smutsiga kläderna läggs in i maskinen i sina påsar, en speciallösning för att inte heller den som hanterar tvätten ska exponeras för ohälsosamma ämnen.

 

Och så ska allt hängas på tork också.
Och så ska allt hängas på tork också.

 

Ett enda larmställen tar ganska mycket plats i maskinen.
Ett enda larmställ tar ganska mycket plats i maskinen.

 

När två styrkor varit ute på brand så är det en hel del efterarbete.
När två styrkor varit ute på brand så är det en hel del efterarbete som väntar.

 

Lite träning hanns också med i gymmet och en välbehövlig bastu. Därefter en stunds häng framför nyhetssändningen på TV i en skön reclinerfåtölj och jag kände hur jag både fysiskt och mentalt började bli redo att gå och natta mig. Så sagt och gjort, jag bäddade min säng, borstade tänder, bytte om till pyjamas (fotografen är alltid frusen och sover ganska väl påpälsad med byxor och tröja och ibland även strumpor) och la mig bekvämt till rätta i sängen och drog upp täcket, tänk lite ormen Sir Vääs i Robin Hood-filmen som visas på julafton när han liksom borrar ner sig i sin vagga och sluter ögonen.

Så var det, mer eller mindre exakt.

Och då gick det larm. Exakt när jag lagt mig bekvämt och andats ut på ett halvsömnigt och belåtet vis.

Galopperande steg hördes  i korridoren och nere i vagnhallen blev det snabb påklädning och lika snabb avfärd.

Nu vill jag bara nämna att jag inte bytte om, utan bara drog räddningstjänstens jacka över mina sovkläder och hoppade i de grova kängorna (fortfarande med svag doft av gris). Jag åkte alltså på larm i pyjamas. Men det var mörkt så jag tror inte att någon såg.

Anledning till utryckningen var ett automatiskt brandlarm och vi var snabbt på plats. Jag hängde insatsledaren i hasorna och följde efter honom till larmskåpet medan styrkan i släckbilen begav sig till det område där brandlarmet utlöst. Tack och lov var det ingen brand, den troligaste anledningen till att en detektor larmade var att någon hade duschat i närheten av den.

Vi kunde alltså relativt omgående återvända till stationen och bädda ner oss på nytt.

Och vet ni, natten blev lugn och sömnen ostörd.

 

Larm då då. Jag som låg så fint nerbäddad i sängen...
Larm då då. Jag som låg så fint nerbäddad i sängen…

 

Framme, jag och räddningsledaren går åt ett håll och brandmännen i 2010 åt ett annat.
Framme, jag och räddningsledaren går åt ett håll och brandmännen i 2010 åt ett annat.

 

Den här fotografens vanliga utsikt: ryggtavlan på någon som bär röd hjälm.
Den här fotografens vanliga utsikt: ryggtavlan på någon som bär röd hjälm.

 

Det gäller att ta reda på exakt vilken detektor som har larmat.
Det gäller att ta reda på exakt vilken detektor som har larmat.

 

 

Stort tack till Per, Johan T, Johan E, Hussein, Fredrik, Jonatan, Lasse och Roger för ett både händelserikt och lärorikt dygn och för att jag fick förmånen att hänga på er igen i er vardag.

 

Ni som vill läsa ikapp hela Projekt Räddningstjänst hittar ett inlägg med alla länkar om ni klickar här.

 

På återseende.