Outhärdligt varm överraskning för fotografen

Kollade ni bloggen igår? Då vet ni att jag hängde med mina kompisar i Hässleholm på en mycket intressant övning. Ni vet inte vad övningen gick ut på, och inget kommer heller att avslöjas idag. Som plåster på såren ska ni istället få hänga med på en annan övning i Hässleholm, dock inte med brandmän från stadens räddningstjänst.

Det som hände igår var att vi kom tillbaka från den hemliga övningen och jag värmde glatt min mat i micron när jag blev beordrad att infinna mig i vagnhallen eftersom besök tydligen väntade. Det lät ju i och för sig märkligt men jag satte undan lunchen igen (med en suck) och travade nerför trapporna för att upptäcka att brandmän från Höganäs räddningstjänst väntade – en riktigt glad överraskning såklart och imorgon är det faktiskt exakt ett år sedan jag träffade dem för allra första gången.

Vi bestämde träff efter lunch (jag har fått ju fått lära mig att en mätt brandman är en bra brandman), för lite fotografering av deras nästa övning i Eldkvarn, som ju är Hässleholms övningshus.

Så idag ska ni få träffa en drös bekanta ansikten: Henrik Persson som är operativ chef, brandmännen Linus Pråme, Marcus Fridlund, Milic Sremcevic och Henrik Sjöstrand samt en helt ny bekantskap: Johan Ling.

Övningen som jag har fotat nedan handlar om värmebelastning och de gånger jag har plåtat har det vara traditionella rökövningar i varmt eller kallt format, så detta var en helt ny upplevelse. Här fanns dock ingen rök utan det var bara varmt, oerhört varmt. Jag kunde bara sitta på huk och fota i max 15 sekunder i taget, sedan var det outhärdligt. Ni vet ju hur jag på ett närmast kränkt sätt brukar gnälla över att jag alltid fryser? Detta var definitivt tvärtom. Jättetvärtom. Svetten rann och jag var noga med att inte råka röra trappräckena (förmodat supervarma)  när jag som en skållad (!) fotografråtta enträget kilade upp och ner för trappan som ni ser på bilderna.

 

 

Dags att ta nya tag efter lunchen och förbereda för nästa övning.
Dags att ta nya tag efter lunchen och förbereda för nästa övning.

 

Eldkvarn, Hässleholms räddningstjänsts övningshus.
Eldkvarn, Hässleholms räddningstjänsts övningshus.

 

Henrik P förklarar övningsupplägget.
Henrik P förklarar övningsupplägget.

 

Först in är Linus, Henrik S och Marcus.
Först in är Linus, Henrik S och Marcus.

 

Och Milic och Johan väntar där ute på sin tur.
Och Milic och Johan väntar där ute på sin tur.

 

Där inne är uppdraget att turas om att oavbrutet såga och göra knäböj med kettlebells...
Där inne är uppdraget att turas om att oavbrutet såga och göra knäböj med kettlebells.

 

Allt medan Henrik P bombarderar brandmännen med kunskapsfrågor.
Allt medan Henrik P kontinuerligt bombarderar brandmännen med kunskapsfrågor.

 

Det är otroligt varmt och brandmännen är fullt klädda för rökdykning - sammanlagt väger utrustningen ca 25 kilo.
Det är otroligt varmt och brandmännen är fullt klädda för rökdykning – sammanlagt väger utrustningen ca 25 kilo.

 

dsc_8374

 

dsc_8379

 

När luften börjar ta slut så är ordern att de ska ge sig ut och det ser ut att vara på rejält trötta ben.
När luften börjar ta slut så är ordern att de ska ge sig ut och det ser ut att vara på rejält trötta ben.

 

Väl ute ska de tomma luftpaketen bytas ut innan det är dags att gå in igen.
Väl ute ska de tomma luftpaketen bytas ut innan det är dags att gå in igen.

 

dsc_8447

 

dsc_8429

 

dsc_8424

 

dsc_8459

 

dsc_8477

 

dsc_8466

 

dsc_8463

 

Nästa uppgift blir att släpa de tunga övningsdockorna uppför trappan inne i Eldkvarn och Henrik S är först ut.
Nästa uppgift blir att släpa de tunga övningsdockorna uppför trappan inne i Eldkvarn och Henrik S är först ut.

 

Han tappar greppet och kämpar hårt med att få med sig dockan upp.
Han tappar greppet och kämpar hårt med att få med sig dockan upp.

 

När den retfullt glider av igen så erkänner Henrik sig besegrad i alla fall för stunden.
När den retfullt glider av igen så erkänner Henrik sig besegrad i alla fall för stunden.

 

Därefter är det Marcus tur och han tar sig upp på första försöket.
Därefter är det Marcus tur och han tar sig upp på första försöket.

 

Henrik S gör ett tappert försök att le mot den närgångna fotografen.
Henrik S gör ett tappert försök att le mot den närgångna fotografen.

 

Jag ska låta Henrik P förklara vad de pysslade med, mitt svammel riskerar nog mest att göra er förvirrade… Han gör också väldigt klart varför de övar som de gör, kanske sticker han ut hakan litegrann, det är jag inte tillräckligt insatt i branschen för att kunna veta, men jag kan tycka att han lyfter något ganska så viktigt när han pratar om tidsmätningar.

Vi hade vår vanliga måndagsövning. Då åker vi till olika övningsobjekt, denna gång i Hässleholm. Ett skift håller beredskapen hemma och ett kan i lugn och ro öva. Denna gången handlade det om att öva tre olika saker i vår förmåga att genomföra insatser vid brand i byggnad. Insatstiden delas in i anspänningstid, alltså 90 sekunder för heltid och vår RFG och 5 min för deltid vars uppgift är att säkerställa fönsterutrymning, samt körtid och angreppstid. 

I vår handlingsplan har vi formulerat olika prestationsmål som våra operativa styrkor ska klara av. Bland annat har vi som mål att ha en insatstid på max 10 min för 90% av invånarna i kommunen. Det innebär att från att larmet går ska släckbilens personal inleda rökdykningen och stegens personal kunna vara på 8:e våningen och fönsterutrymma.

Därför måste vi bryta ner angreppet i olika delar och trimma detta. Så idag körde vi slangdragning i trapphus, dörrforcering och vi avslutade dagen med en rejäl värmebelastning. Värmebelastningsövningar behöver man ibland för att känna sina gränser och identifiera hur man reagerar när värmen påverkar en. I samband de tunga övningarna får personalen en rad frågor och man märker hur hjärnan stänger av självklara saker som man annars lätt klarar av.

Vi har ganska lätt för att kritisera andra för att man inte klarar sina olika åtagande. Vi, alltså räddningstjänsten, har inte riktigt sopat framför egen dörr. Ingen mäter vår förmåga när vi anländer en olycksplats men vi mäter varje sekund det tar för SOS att larma ut och är snabba med att kritisera när inte tiderna för förlarmen och huvudlarmen hålles. Och då pratar vi sekunder mot att det kan ta flera minuter av oförmåga i själva angreppet. Där lägger vi ganska mycket fokus.

Det stora problemet är att ingen kontrollerar hur vi efterlever vår förmåga och kommunernas handlingsprogram tenderar bli ett myller av siffror och text som ingen kan utläsa vad man klarar eller inte klarar. Det är ju Länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet men de kontrollerar bara texterna i handlingsprogrammen. Jag har aldrig hört att man oförberett velat se hur lång tid det tar för exempelvis en höjdenhet att resa mot en balkong från det att kraftuttaget läggs i tills personalen befinner sig på 8:e våningen och kan inleda en fönsterutrymning. En uppgift alla ska klara med hus på 4-8 våningar oavsett var man befinner sig i landet. Den tiden plus körtid plus anspänning är reglerad till 10 min.

Varför jagar vi sekunder i utlarmning när vi i princip inte bryr oss om hur det går när vi kommer fram? Många använder uttrycket ”En olycka eller insats ser aldrig likadan ut” men jag köper inte det.

 

Den mörka miljön inne i Eldkvarn var en utmaning att fotografera i och det krävs en hyfsat kraftfull extern blixt för det jobbet, normalt sett använder jag inte blixt men det befintliga ljuset var nästan lika med noll, så övningen blev en utmaning även för mig.

Och jag är väldigt glad att det inte var jag som behövde såga och göra knäböj, det säger jag ju bara.

På återseende.