Livräddning under is – blöta bilder

Ni behöver nog kanske läsa gårdagens inlägg, om ni nu inte redan har gjort det, för att få lite bakgrund till dagens bilder.

Larmet om ett gäng ungdomar som paddlat kanot och hamnat i nöd blev ju lite speciellt med tanke på att sjön vid just det här tillfället råkade vara frusen, men efter att övningsledarna Daniel och Christian gjort hål i isen så fick markörerna plaska omkring tills de blev räddade av Grupp 4. En av ungdomarna som agerade markörer drog vinstlotten och fick befinna sig på land.

Det fanns dessutom en person under isen, tack och lov en docka, och det blev Johans (kyliga) uppgift att dyka ner i vaken, under noggrann övervakning av Mattias.

Jag har svårt att föreställa mig känslan av att behöva ta sig ner under isen men Johan förklarar:

Jag laddade precis innan jag dök under ytan, för jag visste att det skulle bli kallt. I övrigt var det dock bättre sikt än jag hade föreställt mig, men kallt.

Här ska ni få se en ganska så talande bildserie om hur det såg ut, steg för steg.

 

Ok, då kör vi.
Ok, då kör vi.

 

dsc_8147

 

dsc_8150

 

dsc_8156

 

Djupt andetag.
Djupt andetag.

 

dsc_8158

 

dsc_8159

 

dsc_8160

 

dsc_8162

 

dsc_8169

 

Och där är dockan hittad.
Och där är dockan hittad.

 

Värmande kaffe...
Värmande kaffe…

 

Roger och Per slår sina kloka huvuden ihop.
Roger och Per slår sina kloka huvuden ihop.

 

Insatsledarens chefar över skadeplatsen. Och whiteboardtavlan är till stor hjälp för att hålla koll på allt.
Insatsledaren chefar över skadeplatsen. Och whiteboardtavlan är till stor hjälp för att hålla koll på allt.

 

Övningsledaren Daniel delar med sig av lite tankar kring själva övningsupplägget:

Tanken med den här typen av övning är att öva styrkan i någon typ av olycka som är så snarlik en skarp händelse som möjligt. Dels har styrkan ingen aning om vad de ska övas i, och de får också en mer organiserad övning. Övningarna har oftast levande markörer, i form utav elever från Brand och Räddning. Styrkan är också helt frånkopplad från larm, vilket innebär att en annan styrka åker på larm under övningstiden. Detta innebär bättre kvalitet på övningarna. Att sjön var frusen just den här dagen var inte så mycket att göra åt. scenariot med kanoten kan man dock diskutera.

 

Det gäller att hålla i sig.
Det gäller att hålla i sig.

 

Den sista skadade forslas in till land.
Den sista skadade forslas in till land.

 

Även kanoten bärgas in av Mattias.
Även kanoten bärgas, av Mattias.

 

Det finns här en befarad nack-/ryggskada.
Det finns här en befarad nack-/ryggskada.

 

dsc_8233

 

Äsch, ibland tröttnar jag på att fota räddningsinsatser och då blir det en naturbild...
Äsch, ibland tröttnar jag på att fota räddningsinsatser och då blir det en naturbild…

 

...eller två.
…eller två.

 

Eller okej då, kanske tre.
Eller okej då, kanske tre.

 

Hjälp med avklädning.
Hjälp med avklädning.

 

Nåja, Johan ser ju ändå ganska glad ut trots isbadet.
Nåja, Johan ser ju ändå ganska glad ut trots isbadet.

 

På väg ut, betydligt mer avslappnade, för att märka ut vakarna för att allmänheten inte ska dratta i.
På väg ut, betydligt mer avslappnade, för att märka ut vakarna för att allmänheten inte ska dratta i.

 

Snabb samling direkt efter avslutad räddningsinsats.
Snabb samling direkt efter avslutad räddningsinsats. Någon har beväpnat sig med en åra.

 

Genomgång och utvärdering.
Genomgång och utvärdering.

 

Nya befälsfordonet är nu i aktiv tjänst.
Nya befälsfordonet 2080 är numera i aktiv tjänst.

 

 

Dagens insatsledare Per fick frågan av mig hur han såg på insatsen.

Övningar i detta formatet är bra för att träna helheten och även för att kunna träna befälen i sin normala roll. Att det innebär en ”hemlig övning” kan vara bra ibland för att få in ett överraskningsmoment, men det är egentligen underordnat, eftersom det ändå är skadeplatsarbetet som är det viktigaste och att alla ser att organisation och struktur fungerar. De två viktigaste delarna är att det finns en tydlig skadeplatsorganisation och en klar riktning/målbild.

Frånsett att vi borde varit på plats lite snabbare, så flöt det på mycket bra efter att vi väl tagit oss till platsen. Lite synd att det frusit till så mycket, detta underlättade en hel del, enligt min uppfattning. Killarna gör alltid sitt yttersta och seriositet är vårt signum. I detta fallet då vi hade ett komplext skadepanorama i form av utspridda hjälpbehov, gäller det att jobba klokt och effektivt, för att korta tiden, vilket jag tycker att vi lyckades med.

 

Fotomässigt då, vad har fotografen att säga?

Jo, det var lite utmanande – mycket med tanke på att den här typen av övning var helt ny för mig. Jag har plåtat rökövningar, klättringsövningar, trafikolyckor och sådant – men vatten och is har det inte varit särskilt mycket av.

Ljuset var både fantastiskt och en pina. Det var dimma och skarp novembersol den här morgonen och all räddning skedde i princip i motljus eftersom jag inte vågade mig så himla långt ut på isen då jag var väldigt osäker på om den skulle hålla. Hade varit förargligt om jag drattat ner i en vak liksom.

Jag använde två kameror med olika objektiv: ett lite längre teleobjektiv, 75-300 mm, och ett zoomobjektiv på 18-105 mm, för att få möjlighet till både närbilder och vidvinkelbilder som ju ger plats till att få med mycket i bilden.

 

Hejdå
Hejdå släckbilar, tankbil, stegbil och alla ni andra. Kanske ses vi igen?

 

Som vanligt var det roligt och intressant att plåta räddningstjänst, alla nya situationer och alla genomtrevliga människor gör att det är svårt att tröttna. Grupp 4 är dessutom ganska vana vid mig vid det här laget (stackars människor) och det märks väldigt tydligt, både vad gäller att de är extremt avslappnade trots kameraklickandet och på det faktum att de tar sig friheten att driva lite med mig emellanåt.

Då brukar jag le och med ett ytterst trevligt tonfall påtala att jag har massor av osmickrande bilder att publicera.

På återseende.