Inget skratt! En speciell fotografering

Kanske kan detta inlägg kategoriseras som inspiration eller kanske är det ett fototips. Eller en kombination.

Bilderna nedan är helt färska. Jag blev extremt sugen på att fota porträtt men hade ingen lust att ta mig ur pyjamasen och då blir man ju begränsad. Men jag har ju tillgång till två modeller här hemma (om vi bortser från katterna): en åttaåring och en femåring.

De gillar fotografering men gillar inte alltid att bli fotograferade. Ska jag vara helt ärlig så kan jag faktiskt förstå dem – med en fotointresserad mor så blir det lätt lite mycket kameraklickande emellanåt.

Men idag var de supertaggade. Jag berättade att vi dyker ner i utklädningslådan och ser vad vi hittar och att jag inte ville ha de vanliga skrattiga och leende porträttbilderna. De fick välja miner själva och de enda instruktioner de fick av mig var om de behövde höja eller sänka hakan.

Och jag är sjukt stolt över resultatet. Jag har ju ingen fotostudio här hemma i lägenheten utan slängde in barnen i min säng med en svart filt uppspikad på väggen som bakgrund. Svårare än så behöver det inte vara faktiskt – det är lätt hänt att man känner sig begränsad för att man inte tycker att alla förutsättningar är perfekta.

Ljuset är dels från fönstret och dels från rislampan i taket. Jag har valt att jobba med befintliga ljuskällor och inte flytta runt något – det enda som inte är som vanligt är faktiskt filten på väggen.

 

dsc_5191

 

dsc_5195

 

dsc_5177

 

dsc_5183

 

dsc_5125

 

dsc_5118

 

dsc_5115

 

dsc_5117

 

dsc_5123

 

dsc_5121

 

dsc_5128

 

dsc_5129

 

dsc_5130

 

dsc_5134

 

dsc_5140

 

dsc_5147

 

dsc_5149

 

dsc_5156

 

dsc_5143

 

dsc_5144

 

dsc_5160

 

dsc_5163

 

dsc_5170

 

dsc_5167

 

dsc_5165

 

dsc_5204

 

 

Kameran är en Nikon (såklart), modell D7000. Objektivet är också Nikon: fast 35 mm med 1.8 som största bländare. Jag har använt stativ och exponeringsinställningarna är: ISO 320. Slutartid 1/30 sekund och bländaren maximala 1.8.

På återseende.