Firmly Grounded II

Igår kunde ni ju se del ett i mina nya fotoserie Firmly Grounded.

Då träffade ni ett par utomlandsfödda partypjucks i storlek 38 som sett en hel del av livets festligheter.

I dag blir det tvärtom på flera sätt. Både miljö-, färg- och funktionsmässigt.

Dagens huvudpersoner är ett par cykelskor i storlek 40. De är speciellt anpassade för att klickas i ett par pedaler som tillhör en mountainbike. Och om det nu skulle vara som så att ni tycker att dessa svarta skönheter ser ovanligt ickeleriga ut, så finns det en förklaring. Och det är absolut inte det att de är oanvända, utan de börjar bli ganska så väl intrampade.

 

Nikon D7000, Nikon 35 mm. ISO 125. 1/125 s. f/1.8

 

Dock är deras ägare troligtvis lite feg och har inte vågat ta steget till att faktiskt byta pedaler på den där skogscykeln så att dessa skor kan användas på det sätt som är tänkt. Så än så länge är de gymskor och hälsar hyfsat frekvent på hos den underbart stationära spinningcykeln.

Skoägaren ifråga hävdar att kunskapen om att faktiskt byta pedalerna helt enkelt saknas, men jag misstänker att det mest är undanflykter och skitsnack.

På återseende.

Firmly grounded Part I

Trumvirvel!

Fanfar!

Bloggen har premiär idag så har du snittar och skumpa hemma så plocka gärna fram och servera. Bloggen har ju tidigare sysslat med lite fotoprojekt: Eld&Vatten, Projekt Räddningstjänst och Feelings 2016. Och nu är det dags igen.

Alla de tidigare projekten har handlat om människor. Så nu utmanar jag mig själv genom att göra tvärtom. Fokus för nästa projekt, alltså döpt till Firmly Grounded, är: Skor.

Vi använder dem dagligen, såväl inne som ute. Vi har finskor, vardagsskor, inneskor, träningsskor och måste-ha-skor. Variationen är oändlig. Är bilder på skor tråkiga? Kanske, men jag ska göra mitt bästa för att försöka både berätta en historia och få bilden att leva, till och med kanske på ett konstnärligt vis.

Jag har frågat en hög folk om de vill visa sina favoritskor och berätta lite om dem. Först ut i dag är en blommig kreation i storlek 38 och skons ägare säger så här:

Det här är mina dejtingskor från England. Välanvända i storlek 38.

 

ISO 160, 1/125 s. f/2.0

 

Det är få saker de här skorna inte har varit med om. Tillsammans har vi varit på första dejter som inte alls var speciellt trevliga, första dejter som har varit väldigt trevliga. Vi har varit på fester och middagar från Luleå till Malmö. Vi har sprungit fram i regnet och legat och vilat en midsommardag i stugan. Vi har varit på klubb i Uppsala och blivit avsparkade under bordet mer än en gång när det är dags för dans.

Det är bra skor att dricka bubbel i. Det är väldigt bra skor att gå på middag i. Det är extremt bra skor om man ska hångla under ett träd med någon som är mycket längre än sig själv. Men det är inte lika bra att dansa i dem.

Hoppas verkligen att jag och skorna kommer fortsätta ha roligt ihop många somrar till!

 

Imorgon blir det lite sportigare.

På återseende

Mörkare än mörkast och en skum selfie

Mörkerfotografering…

Jag är ingen expert, långt ifrån. Men jag tycker att det är roligt men har inte riktigt tagit mig tid att dra med utrustning ut och leta upp bra motiv.

Men igår kväll släpade jag ut kameran med ett 35 mm objektiv och stativ och tog ett par bilder i sisådär 10 minuter – snabbfotografering alltså. Jag lämnade dock fjärrutlösaren hemma vilket lite begränsar vilka bilder man kan ta eftersom exponeringstiden blir lång och kameran då blir känslig för minsta lilla rörelse.

Men ni ska få se ett träd. Och en ”stark” selfie. En selfie där kameran faktiskt också är med.

Två inledande tips för mörkerfotografering: ha ett snabbfäste på stativet så att du lätt kan klicka i och ur kameran och använd gärna fjärrutlösare (sladd eller kabel) om din kamera erbjuder den möjligheten. Annars kan du givetvis sätta igång kamerans självutlösare.

Trädet: Det var beckmörkt med mörka moln (ingen klar stjärnhimmel alltså) och det gör ju att fokuseringen blir manuell – kamerans autofokus tycker att mörker är lite tröttsamt och brukar ge upp. Jag satte stativet, försökte hitta så mycket skärpa som möjligt och satte exponeringstiden på 4 sekunder. ISO-värdet är 400 (för att inte få för mycket brus) och bländareb är öppnad på 1.8 vilket är största bländarvalet på objektivet.

Det ljus som finns bakom trädet är det som kommer från de mörka molnen samt ett snabbt svep med mobilens ficklampa över trädet under exponeringstiden.

 

 

Selfie.

En ojämn ladugårdsvägg. Mörkt förutom bakgrundsbelysningen från boningshuset som ligger cirka 30 meter bakom mig. Samma värde som ovan men med en lite kortare slutartid: 2.5 sekunder.

 

 

Sugen på att testa? Kör på.

På återseende.

Vad gör man med alla dessa bilder?

Framkalla och rama in?

Göra julkort?

Publicera på sociala medier?

Vara med i fototävlingar?

Spara på dator och glömma bort?

 

Jag är skyldig till samtliga ovanstående punkter. Förutom fototävlingar dådå – jag är både för lat för att leta upp tävlingar och jag tycker att alla andras bilder är mycket bättre än mina egna.

Men oavsett vad man gör med de foton man har skapat så kan jag ge ett tips – sätt dig och titta igenom dina gamla bilder. Det är grym nostalgi – särskilt om man har barn och har glömt hur små de var och vilka hyss de hämningslöst ägnade sig åt.

Men att kika på gamla bilder är värdefullt även av en helt annan orsak: inspiration.

För det går inte att hålla alla passerande fotosituationer i hjärnans minnesbank – där är ju ett minneskort eller liknande helt oslagbart. Så ta lite tid och kolla igenom gamla foton och förhoppningsvis ser du dina bilder med lite nya ögon och blir kanske inspirerad av sådant du gjort förut, men har glömt bort.

En liten tripp nerför minnenas väg, helt enkelt.

Här är ett litet urval av bilder som jag hade glömt bort. Samtliga är fotade med Nikon och jag har använt tre olika modeller: D60, D200 och D7000.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På återseende.

Som att spionera

Bland gosedjur, täcke och kuddar ligger hon med surfplattan i knät och slappar på ett definitivt lördagsvis.

Hon är så van att jag fotar att hon inte ens reagerar.  En endaste gång tittar hon upp. Då fanns bilden plötsligt där.

 

 

Bilden tagen med min mobiltelefon, genom ett 35mm objektiv från Nikon.

 

Bloggen har haft ett lite lågt tempo nu i början av året men lovar bättring från och med nu.

Har du några önskemål om vad du vill se här i bloggen så hör av dig!

På återseende.

 

Bloggen kikar närmare än närmst

Dagens foton är bara tagna lite snabbt här hemma. Handhållet, alltså inget stativ även om stativ nog är att föredra.

Lite konstnärligt blev det i alla fall.

Kamera: Nikon D7000, objektiv Nikkor 50 mm och 18-55 mm. Naturligt ljus.

Samt den lilla finurliga saken som heter omvändningsring och som ger dig ett superbilligt makroobjektiv.

 

 

 

 

 

Den här tegelväggen är densamma som ni ser i bakgrunden på min profilbild här i bloggen.

 

Som en dimmigt och väldigt abstrakt islandskap – närbild på snö.

 

En gammal kamera som står som prydnad hemma hos mig. Man upptäcker dessvärre hur dammigt allt är när man fota i extrem närbild…

 

 

Som en lite psykedelisk dubbelexponering.

 

Någon dag ska jag ta mig tid att hitta vettiga saker att makroplåta och släpa fram all nödvändig utrustning. Det här var ju riktigt roligt.

På återseende.

Har någon blivit bänkad?

På en lekplats någonstans.

En väl utsmetad hög fågelbajs mitt på. Ett trasigt omslagspapper till en liten kexchoklad under den.

Vem har suttit här? Vem kommer att sitta här?

 

Bänkad. Nikon D7000, Nikkor 35 mm. ISO 125. 1/200 s, f/2.0.
Bänkad.
Nikon D7000, Nikkor 35 mm.
ISO 125. 1/200 s, f/2.0.

 

Välkomna till 2017 – nya möjligheter. Ett år att forma som du vill, som en liten oansenlig klump lera som du får fria händer med. Byta färg? Knåda in glitter? Skapa nya och spännande konstverk eller något invant?

Det där är faktiskt lite upp till dig.

På återseende.