Mörkare än mörkast och en skum selfie

Mörkerfotografering…

Jag är ingen expert, långt ifrån. Men jag tycker att det är roligt men har inte riktigt tagit mig tid att dra med utrustning ut och leta upp bra motiv.

Men igår kväll släpade jag ut kameran med ett 35 mm objektiv och stativ och tog ett par bilder i sisådär 10 minuter – snabbfotografering alltså. Jag lämnade dock fjärrutlösaren hemma vilket lite begränsar vilka bilder man kan ta eftersom exponeringstiden blir lång och kameran då blir känslig för minsta lilla rörelse.

Men ni ska få se ett träd. Och en ”stark” selfie. En selfie där kameran faktiskt också är med.

Två inledande tips för mörkerfotografering: ha ett snabbfäste på stativet så att du lätt kan klicka i och ur kameran och använd gärna fjärrutlösare (sladd eller kabel) om din kamera erbjuder den möjligheten. Annars kan du givetvis sätta igång kamerans självutlösare.

Trädet: Det var beckmörkt med mörka moln (ingen klar stjärnhimmel alltså) och det gör ju att fokuseringen blir manuell – kamerans autofokus tycker att mörker är lite tröttsamt och brukar ge upp. Jag satte stativet, försökte hitta så mycket skärpa som möjligt och satte exponeringstiden på 4 sekunder. ISO-värdet är 400 (för att inte få för mycket brus) och bländareb är öppnad på 1.8 vilket är största bländarvalet på objektivet.

Det ljus som finns bakom trädet är det som kommer från de mörka molnen samt ett snabbt svep med mobilens ficklampa över trädet under exponeringstiden.

 

 

Selfie.

En ojämn ladugårdsvägg. Mörkt förutom bakgrundsbelysningen från boningshuset som ligger cirka 30 meter bakom mig. Samma värde som ovan men med en lite kortare slutartid: 2.5 sekunder.

 

 

Sugen på att testa? Kör på.

På återseende.