Firmly Grounded IX

Vi har kommit till inlägg nio om de där grejorna som gör att vi står stadigt, eller ostadigt, om klackarna är höga.

I dag är det definitivt stadiga skor (det skulle krävas en större jordbävning för att rubba dessa, tror jag) och de är i en storlek som är en av de vanligaste, det vill säga 39. Dessa kängor har gjort saker som inte alla skor skulle klara av.

Det är lite lera kvar på tåspetsarna och tillsammans med en gul balklänning kikar de ut genom ett fönster över ett grått Hässleholm.

Ägaren säger så här om sina favoritskor:

Mina skor har tjänat mig i många mil, som till exempel Skåneleden, Helags och Kebnekaise – för att inte glömma alla rundor med hundarna. 

De är snälla och snabba skor by the way.
Nikon D7000. Nikon 35 mm. ISO 640. 1/125 s. f/2.0
Snälla och snabba. Vilken underbar beskrivning.
På återseende.

Firmly Grounded VIII

Sist var det ljuva sommarsandaler i regnet – idag kör vi vardagsskor.

Sådana där pärlor som fötterna liksom alltid slappnar av i. Sådana skor som slit och nöts sönder innan de slutligen kastas i soporna av en motvillig ägare. Och därefter tas jakten upp efter ett par exakt likadana – möjligen i en annan färg.

Skorna i dagens inlägg är storlek 39 och matchas dagligen med en uggleväska, mobilladdare och vantar i liknande färger.

 

Nikon D7000. Nikon 35 mm. ISO 160. 1/125 s. f/3.2

 

Love my Asics. Jag har olika till löpning, gym och till vardags. Dessa är mina vardagskor som är på mig på jobbet. Som kontorsråtta står jag nästan vid mitt skrivbord hela dagen och behöver då bra skor på mig för kroppens skull.
De är dessutom på mig på lunchpromenader, långpromenader, kvällspromenader, shoppingpromenader, sightseeingpromenader och en massa andra promenader.
Så I love my Asics. 

På återseende.

Faran när isen brister i mörkret

Idag ska ni få följa med i den mörka och blöta verklighet jag upplevde i torsdags kväll (japp, det kommer att bli vädergnäll igen).

Jag hade bestämt med Räddningstjänsten i Osby att jag skulle haka på och plåta kvällens övning i islivräddning. Detta hade vädret givetvis fått nys om och det inledande duggregn som stillsamt föll när jag parkerade utanför brandstationen, det regnet uppgraderade sig själv brutalt när utomhusövningen sedan drog igång.

Jag och kamerorna var genomblöta, dyngsura och plaskvåta. Mascaran flöt ner för ansiktet och min täckjacka vägde väl tio kilo extra när jag väl kunde kränga av den igen inne i stationens värme efter avslutad fotografering.

Hur blev bilderna under dessa förhållanden? Tja, kvalitetsmässigt är de inget att hänga i julgran och jag har inte lagt ner någon större möda på redigering. Men det som slog mig när jag tittade på bilderna är att de verkligen speglar verkligheten och jag anser att det dokumentära värdet faktiskt inte går att fnysa åt. Det syns otroligt väl hur mycket det regnar och hur brandmännen sliter och kämpar i det kalla vattnet.

Ja, det var bara övning på/i den isbelagda Osbysjön men om det blir skarpt läge så kan det vara exakt så här. Svinkallt och regnigt sitta-inne-väder. Men för brandmännen spelar det ingen roll. Piper det sökaren så åker de ut.

Bilderna nedan innehåller en liten bonus då det inte bara är Osbyfolket  som figurerar utan även Hästveda har med två brandmän – den här kvällen är det Magnus och Mattias.

Jag har arbetat mestadels utan blixt utan använt det befintliga ljuset från ficklampor och brandbilar. För det var ju faktiskt exakt så det var och jag hoppas att ni känner det som om ni (åtminstone lite) var på plats själva.

 

Genomgång på stationen innan avfärd – vi är fortfarande varma och torra.

 

Stellan och Nicklas har redan bytt om då de är de första som ska ner i Osbysjöns iskalla vatten.

 

Apan och Kaninen vaktar vattnet på sitt vanliga uppmärksamma vis..

 

Samling vid sjön.

 

Förrädiskt, svart och farligt.

 

Stellan är först ner på isen och ger sig långsamt iväg bort från den tjocka isen vid bryggan, för att hitta ett bra ställe att gå ner sig på.

 

Nicklas står redo med hansabrädan.

 

 

Det är inte lätt att få tag om den nödställde.

 

 

Det är mycket utrustning som ska på.

 

I säkerhet.

 

Och sedan ska utrustningen av igen – brandmännen från Hästveda hjälps åt.

 

Det blir inte alltid som man tänkt sig.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ruggigt värre.

Nästa gång ni ser räddningstjänst här i bloggen så blir det betydligt ljusare bilder med snö och massa skum – tack vare räddningstjänsten i Hässleholm som agerat värd för bloggen under ett helt dygn.

På återseende.

Firmly Grounded VII

Jag vet inte, men jag tror att motiveringen till varför de här skorna är favoriterna är den bästa så här långt.  Kort och koncis men säger ändå så mycket. Och det är inte bara de få orden från sandalernas ägare utan de bilder och minnen en liten mening väcker.

I alla fall hos mig. Jag tänker värme, sol, skratt och blå himmel.

I storlek 35 släpades dessa vita uppenbarelser häromdagen ut i ett envist ösregn. Och placerades i en vattenpöl. Alltså så långt borta från de varma sommardagar som de är tillverkade för. Och jag gillar ju kontraster så på så vis blev vädret egentligen perfekt.

 

Nikon D7000. Nikon 35 mm. ISO 160. 1/125 s. f/3.2

 

Den stolta nioåring som skorna på bilden tillhör säger helt enkelt så här:

”Jag gillar dem för att det är sommar när man har dem!”

Och Bloggen längtar efter de väderförhållanden som de här fotbeklädnaderna är ämnade för. Att sitta på balkongen tidigt en sommarmorgon och dricka frukostkaffet. Att få promenera på torrt knastrande grusvägar. Att världen är full av glada ljud från halvgalna fåglar och idoga gräsklippare. Att världen börjar dofta igen.

På återseende.

 

 

Firmly Grounded VI

Bloggen har varit upptagen med lite räddningstjänst – förlåt – men återgår idag till att prata om skor. Så tar vi och kikar på brandkårsbilder en annan dag, ok?

Idag blir det lite sportigt faktiskt. Det blir skor som grejar tuffa saker som lera, vattenpölar och hala stenar. Skor som är gjorda att vara tuff motionär i. Skor i storlek 43.

 

Nikon D7000. Nikon 18-105 mm. Ringblixt. ISO 500. 1/100 s. f/3,5

 

Skornas husse berättar:

Jag började springa men upptäckte att asfaltslöpning var rätt trist så då skaffade jag mig ett par trailskor och upptäckte då glädjen med att bara ge mig ut i skogen för att utforska vart olika stigar leder. Men ibland så behövs det inte ens en stig då jag bara springer rakt ut i skogen.

På återseende.

 

 

 

Firmly Grounded V

Bloggen har nu återhämtat sig från jubileumsfirandet (se förra inlägget) och återgår till att prata om det här med skor. Anledningen är väl egentligen att vi inte tänker så mycket på skor, eller inte på andras skor i alla fall.

Men skor bär ju alltid med sig en historia och det är det där bloggen sysslar med just nu – låter skorna komma till tals.

Idag är det ett par skor som till vardags sitter fastsurrade på en tolvårings fötter. I storlek 37 används de till det mesta och klarade som synes även av fotograferingen som blev en smula blöt.

 

Nikon D7000, Nikon 35 mm. ISO 800. 1/800 s. f/1.8

 

Ägaren till de här kängorna säger:

”Jag gillar dem för att de är snygga, passar alla stilar och de är sköna att gå i”

Jackpot liksom, sådana skor är guld värda. Sådana skor är som att vinna på lotto.

På återseende.

300-inläggsjubileum!

Idag är en speciell dag – detta inlägg är nämligen bloggens trehundrade bidrag till bloggvärlden.

Det firar vi med nyttigheter. Eller, ni väljer ju själva om ni vill dra på med lite lördagschampagne men jag kör med frukt.

Anledningen till den här bildens uppkomst var en utmaning i en fotogrupp på temat Frukt, bär och grönsaker.  Jag är verkligen inte särskilt kreativ vad gäller sådant men plötsligt tog en idé form.

Så av apelsin, citron, selleri, oliver, blomkål, potatis, sallad och chili (och tandpetare) föddes den här märkliga varelsen i ett vinterlandskap av bomull, kökshandduk och pärlsocker. Det var lite som att bygga lego. Utan beskrivning och med udda bitar.

 

Nikon D7000, Nikon 35 mm. ISO 320. 1/100 s. f/2.8

 

Jag skrattar fortfarande och funderar på om den här märkliga figuren har ett namn och om han fortfarande går att äta.

På återseende.

 

Firmly Grounded IV

Firmly Grounded idag igen dådå.

Idag är en sådan dag där modellens ansikte faktiskt syns på bild, det kommer att variera under projektets gång dock och mer vara undantag än regel.

Dagens skor är i storlek 37, en aningens för stora för att inte vara alldeles för små om bara någon månad eller så. Precis som igår är det inga vinterskor men å andra sidan är det ju inte vinter heller.

 

Nikon D7000. Nikon 35 mm. ISO 250. 1/160 s. f/2.

 

Jag var med när dessa vita pärlor inhandlades. Och köpet gjordes med andakt – det skedde nämligen för helt egna pengar. Hur stort är inte det i en åttaårings värld? Att få gå till stora klädbutiken med ett alldeles färskt presentkort i näven och få välja det man vill? Kommer ni ihåg den känslan?

 

Skoägaren själv (som är glad varje dag det inte är minusgrader) säger: Jag har alltid velat ha just sådana skor för andra i min skola har haft typ likadana. Skorna är beige inuti och det älskar jag. De är så himla fina och jag är nästan kär i dem.

På återseende.

Firmly Grounded III

I storlek 30 skräpar de omkring i en hall. Ibland befinner de sig prydligt tillsammans, ibland ligger de någon meter ifrån varandra. Ytterst sällan står de upprätta -oftast ser de ut att ha vält i en storm.

De är ofodrade och ägaren blir lika sur varje gång det påtalas att de inte kan användas i minusgrader. Ägaren har nämligen ingen förståelse för hur en elak vinter kan påverka valet av fotbeklädnader – och tänker inte skaffa sig det heller.

Hon valde dem själv i affären – det var ren och skär femåringskärlek vid första ögonkastet. Och otåligt väntade hon in hösten så att de skulle få användas.

 

Nikon D7000. Nikon 35 mm. ISO 250. 1/160s. f/1.8

 

”Jag gillar dem för att de är fina. 

Fast de är lite skrotiga – det är ändå fint. Och jag gillar prickar.”

På återseende.