Faran när isen brister i mörkret

Idag ska ni få följa med i den mörka och blöta verklighet jag upplevde i torsdags kväll (japp, det kommer att bli vädergnäll igen).

Jag hade bestämt med Räddningstjänsten i Osby att jag skulle haka på och plåta kvällens övning i islivräddning. Detta hade vädret givetvis fått nys om och det inledande duggregn som stillsamt föll när jag parkerade utanför brandstationen, det regnet uppgraderade sig själv brutalt när utomhusövningen sedan drog igång.

Jag och kamerorna var genomblöta, dyngsura och plaskvåta. Mascaran flöt ner för ansiktet och min täckjacka vägde väl tio kilo extra när jag väl kunde kränga av den igen inne i stationens värme efter avslutad fotografering.

Hur blev bilderna under dessa förhållanden? Tja, kvalitetsmässigt är de inget att hänga i julgran och jag har inte lagt ner någon större möda på redigering. Men det som slog mig när jag tittade på bilderna är att de verkligen speglar verkligheten och jag anser att det dokumentära värdet faktiskt inte går att fnysa åt. Det syns otroligt väl hur mycket det regnar och hur brandmännen sliter och kämpar i det kalla vattnet.

Ja, det var bara övning på/i den isbelagda Osbysjön men om det blir skarpt läge så kan det vara exakt så här. Svinkallt och regnigt sitta-inne-väder. Men för brandmännen spelar det ingen roll. Piper det sökaren så åker de ut.

Bilderna nedan innehåller en liten bonus då det inte bara är Osbyfolket  som figurerar utan även Hästveda har med två brandmän – den här kvällen är det Magnus och Mattias.

Jag har arbetat mestadels utan blixt utan använt det befintliga ljuset från ficklampor och brandbilar. För det var ju faktiskt exakt så det var och jag hoppas att ni känner det som om ni (åtminstone lite) var på plats själva.

 

Genomgång på stationen innan avfärd – vi är fortfarande varma och torra.

 

Stellan och Nicklas har redan bytt om då de är de första som ska ner i Osbysjöns iskalla vatten.

 

Apan och Kaninen vaktar vattnet på sitt vanliga uppmärksamma vis..

 

Samling vid sjön.

 

Förrädiskt, svart och farligt.

 

Stellan är först ner på isen och ger sig långsamt iväg bort från den tjocka isen vid bryggan, för att hitta ett bra ställe att gå ner sig på.

 

Nicklas står redo med hansabrädan.

 

 

Det är inte lätt att få tag om den nödställde.

 

 

Det är mycket utrustning som ska på.

 

I säkerhet.

 

Och sedan ska utrustningen av igen – brandmännen från Hästveda hjälps åt.

 

Det blir inte alltid som man tänkt sig.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ruggigt värre.

Nästa gång ni ser räddningstjänst här i bloggen så blir det betydligt ljusare bilder med snö och massa skum – tack vare räddningstjänsten i Hässleholm som agerat värd för bloggen under ett helt dygn.

På återseende.