Superhjältar i sitt engagemang, driv och vilja att hjälpa

Larmet är brand i byggnad. Uppringaren säger att det brinner i källaren och han är inte säker på om det finns personer kvar där inne.

Det är denna övning ni kunde läsa om i det här inlägget. Jag befann mig alltså inne i den brinnande ”källaren” och följde rökdykarnas arbete inifrån. Därför finns det få bilder från när brandmännen från stationen i Osby genomför insatsen men jag kan ju visa hur det gick till ändå eftersom jag vid ett av de tidigare övningstillfällena stalkade styrkorna från Lönsboda och Hökön.

Spoiler alert: det fanns personer kvar och dessa bars ut och fick bästa möjliga omhändertagande.

 

Lönsbodas styrkeledare Simon är först på plats och scannar byggnaden med värmekamera.

 

Styrkan anländer och rökdykarna lägger upp en plan för insatsen.

 

 

 

Containerhuset är namnet på den här byggnaden och idag handlar det alltså om en källarbrand. Allt på markplan är i scenariot källare och det finns bara en enda ingång till byggnaden.

 

 

Emelie är dagens rökdykarledare.

 

 

Ganska snart bärs den första dockan ut.

 

 

Och även docka nummer två hittas och livräddande åtgärder sätts in.

 

 

 

 

Med det här inlägget vill jag också visa något annat – något ganska så viktigt. Ni vet att det är övning. Jag vet att det är övning. Brandmännen vet att det är övning.

Men elden är på riktigt. Värmen likaså.

Och det är ett tungt arbete att dra slang, söka igenom mörka utrymmen och dra ut livlösa kroppar (tack och lov bara övningsdockor). Det är trappor, värmebelastning, kassa siktförhållanden och luft som håller på att ta slut och de upplevelser och lättnadskänslan över att vara tillbaka ute i friskluften igen speglas hyfsat väl i bilderna nedan som är tagna efter övningens slut

Det är som sagt ”bara” övning men anledningen till att brandmännen övar är ju givetvis för att vara förberedda den dag det är på riktigt. När det kanske finns levande människor kvar inne i en brand. Och när du då i panik ringer 112 är det helt vanliga människor som släpper det de har för händer och plockar på sig uniformen. Vanliga människor som brukar skämta om att de ”brinner” för det de gör. För det är faktiskt exakt så, ordvits eller inte. De här personerna, deltidsbrandmännen, utför inte sitt arbete lite halvhjärtat. De åker inte på larm dygnet runt för att de gillar yrket lite sisådär.

Och de är alltså helt normala människor med vanliga fysiska förmågor – däremot är de superhjältar i sitt engagemang, sitt driv och i sin vilja att hjälpa. De är vanliga människor. Undersköterskor, industriarbetare, egenföretagare, vaktmästare och lärare. Som finns för att samhället behöver dem. Och samhället, det är du och jag, dina grannar och skolan mitt i byn.

 

 

 

 

 

 

På återseende (japp, jag lovar – det blir fler Revingeinlägg).