Det definitiva slutet

Det börjar som en bilbrand. Oturligt nog står bilen ifråga parkerad i carporten mellan två kedjehus:

 

 

 

 

Någon ringer 112 och ganska snart så rullar en röd bil, med texten ledningsfordon på sidan, in på gatan.

Vi är på Kaninvägen i Revinge. Det är slutövningsdags för brandmännen från Osby, Lönsboda och Hökön och insatsen i fråga växer när elden sprider sig till byggnaden.  Bilderna i det här inlägget är tagna vid två olika övningstillfällen, om nu någon undrar varför det är solsken ibland och gråväder ibland.

Strax efter att insatsledaren (röd hjälm) är på plats så dyker styrkeledaren (gul hjälm) upp och en första insats görs för att försöka få branden under kontroll. I det här läget verkar det bara som om det är en brinnande bil som är problematiken, men de blir snart varse om att branden spridit sig vidare in i bostadshusen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Snart kommer släckbilarna fram till brandplatsen och arbetet med att släcka och rädda liv drar igång.  Det är varmt och det är rökigt och lågorna från den brinnande bilen sträcker sig mot himlen. Vi står uppe mellan husen, säkerhetsmannen och jag, och vi får plötsligt backa när elden kommer för nära.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

För att komma åt en del av branden, som härjade inne i takkonstruktionen, användes dimspik:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lördag 1: Någon klappar en hund.

 

Lördag 2: Någon klappar en hund. Igen.

 

 

Efter en hel dags slit med många olika övningsinsatser så är humöret trots allt på topp hos brandmännen. Det som återstår nu är att plocka ihop all använd slang och annan utrustning, duscha bort svetten och den genomträngande lukten av rök som sitter i hår och i hud och sedan påbörjas resan hem till Osby igen.

Sökare sätts på, bilen parkeras på ”rätt” håll och skorna placeras nära ytterdörren.

Det är med andra ord vardag igen för brandmännen.

På återseende.