Hästar, hur var det nu igen – finns dom?

Jag hittade tre av dessa varelser i en skånsk hage i helgen.

En var starkt skeptisk, en tyckte att jag var dryg och en smula närgången och en var som ett stort klibbigt plåster som skulle pussas hela tiden.

 

Bilderna nedan är tagna tämligen sent på kvällen, när ljuset är mjukt och tacksamt.

 

”Åhå, en fotograftass. I vår hage. Kanske smaka lite?”

 

Fotograf på huk, långhalsad häst ovanför.

 

”Hörrududu, vem är du? Kan vi kela?”

 

 

Betande häst i pittoreskt motljus.

 

Två hästar i motljus.

 

Häst. Motljus – ni har börjat fatta nu, tänker jag.

 

Kärleksfulla mular.

 

Detta verk heter: ”Tre hästar på en äng”.

 

Hals och rumpa.

 

Selfie, plåsterhästen lät mig komma nära.

 

Mule, grässtrå och lukten av varm häst är sommarkänsla. Jag väljer att inte berätta om alla miljoner flugor.

 

Urblekt långhalsad häst.

 

Imorgon tänker jag återgå till att blicka neråt. Kolla på vad marken har att erbjuda, helt enkelt.

På återseende.