En lördag. En brandstation.

Bilderna i förra inlägget är plåtade i Hässleholm, närmare bestämt på räddningstjänstens övningsområde vid brandstationen i Hässleholm. Jag smög dit en eftermiddag för några veckor sedan, i hopp om att Vädret inte skulle märka av vad jag sysslade med. Men ni vet, Vädret är en klurig och nyfiken typ och så fort jag instagrammat en bild på alla de brandbilar som stod parkerade utanför stationen, så började det droppa från himlen. Naturligtvis.

Men jag var väl klädd, mer om det i ett framtida inlägg – det är en historia i sig själv.

När jag alltså dyker in på stationen hos hässleholmsbrandmännen i Grupp 4 (kära gamla Grupp 4 liksom – välbekanta vid det här laget för de som följer bloggen), så får jag kaffe. Eller får och får – jag serverar mig själv kaffe eftersom jag är hyfsat hemmastadd där numera. Ett tag var det lite lurigt, och halvt panikartat, när någon möblerat om i skåpen och flyttat kaffemuggarna – men efter en stunds detektivarbete ordnade det hela upp sig.

Vad händer en lördag på en brandstation då?

Det är ganska tyst i korridorerna och det är definitivt ett påtagligt helglugn. Men den som tror att man då hittar brandmännen i varsin bekväm fåtölj framför tv:n, tror fel.

Någon städar golvet i hela vagnhallen, någon skruvar på saker, någon är lite försvunnen och ute på övningsområdet är det övning i bland annat skogsbrand.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag traskar omkring och gör vad jag brukar – skapar bilder. Gillar man detaljer så finns det hur mycket som helst att plåta och jag håller mig väl sysselsatt tills det är brunchdags. Det blir välbehövlig energiladdning och kaffe. Samtidigt kan vi höra över radion hur ambulanser och en annan station i kommunen är ute på ett uppdrag och den lilla skillnaden i hur stämningen skiftar bland brandmännen är knappt märkbar men ändå så uppenbar. Beredskapen höjs ett snäpp och mycket riktigt – innan sista tuggan är avklarad så går larmet: IVPA -I Väntan På Ambulans.

2080 och 2010 är ute ur stationen i en handvändning och det är blåljus och sirener. Och en rejäl omväg för att komma fram till platsen för larmet – de uppgrävda gatorna i stan ställer till det.

Jonatan och Johan kliver ur bilen nästan innan insatsledaren har hunnit att parkera och med sjukvårdsväskan på ryggen försvinner de iväg. Det är en ganska obekväm situation för mig i egenskap av fotograf och jag lufsar långsamt efter. Jag är ju trots allt där för att dokumentera brandmännens verklighet och dessa larm är en självklar del av just den verkligheten men inte särskilt fotovänligt, så att säga. Men samtidigt kan jag känna att det är viktigt att visa upp vilken bredd och vilken kunskap dessa brandmän ju faktiskt har.

 

 

 

 

 

Allting går snabbt – det märks att de arbetar på väl inövad rutin och patienten ifråga kan snart lämnas över till ambulanspersonalen som anlänt.

Jag tillbringar sedan eftermiddagen i insatsledaren Pers sällskap medan han försöker lösa ett problem med en trolig vattenläcka i en fastighet i kommunen och efter flera samtal fram och tillbaka kan han lämna över ärendet till en fastighetsskötare. Regnet fortsätter sin entusiastiska helgmedverkan och vi tar 2080 ut till stans ytterkanter där medlemmarna i Grupp 4 utför sitt prov i manövrering av höjdfordon under styrkeledaren Christians kritiska öga.

 

 

 

 

 

 

 

Därefter tackar jag för mig och återvänder till mitt ”vanliga” liv för resten av helgen -hem och slappa med kidsen i soffan helt enkelt. Till skillnad från brandmännen i Grupp 4 som fick ett ganska hektiskt dygn med flera larm.

På återseende.